En av Paris bäst bevarade hemlighet: Övergivna husen i Jardin d'Agronomie Tropicale
Eftersom det är Halloween snart så tänkte jag ha ett tema den här veckan med platser i världen jag besökt som är spöklika, övergivna eller fyllda med skelett. I måndags visade jag er Skelettkyrkan i Tjeckien och idag tar jag er på lite urban exploring till den övergivna delen av parken Bois de Vinncennes i Paris.
I Paris största park Bois de Vincennes finns allt från ett zoo, konstgjorda sjöar, ett slott och en botanisk trädgård. Men något som som många missar är ett hörn av parken fylld av övergivna hus som sakta förfaller och som bär en mörk och turbulent historia.
En solig och stekande het vårdag i utkanten av Paris går jag runt i parken Bois de Vincennes på jakt efter dom övergivna husen i Jardin d'Agronomie Tropicale som ska ligga längst ut i en av parkens hörn Jag går förbi dom konstgjorda sjöarna där folk ligger utslagna i gräset och solar samtidigt som människor joggar förbi mig på grusgången. Jag går och går och inser att den här parken är enorm. Beslutet om att hoppa av en station tidigare så jag kunde gå genom parken kändes som ett mindre bra beslut just nu. Flera gånger får jag stanna och plocka fram min vattenflaska ur min ryggsäck för att orka fortsätta min promenad. Men jag vet att jag äntligen kommit rätt när jag möts av en en asiatiska pelaringången som sträcker på sig bredvid tallarna. Den står där sliten och med flagnande färg för att hälsa mig välkommen. Jag går in på den smala gången mellan träden och känner mig lättad av att kunna smita in i skuggan. Plötsligt slår tystnaden över mig och jag inser att jag kommit långt bort från parkens zoo med stojande barn. Jag får den här delen av parken för mig själv.
Jardin d'Agronomie Tropicale sträcker ut sig på 6,5 hektar och hela 4,5 av dessa är öppna för allmänheten och där resten används till lantbruksforskning. Allt började med att Frankrike år 1899 valde att bygga en testträdgård för att utföra agronomiska experiment på växter som gav dom kaffe, banan, gummi, kakao och vanilj som dom hämtat från deras kolonier runt om i världen. Det det var ingen liten verksamhet då dom varje år skickade ut 10 000 sticklingar och 40 000 frön från växthuset. När Société Francaise de Colonization skulle skapa en kolonialutställning som ägde rum 1907 valde man att bygga om parken och byggde upp sex olika byar som skulle representerade dom olika kolonierna Frankrike hade under här tiden som var bland annat Sudan, Indokina, Madagaskar och Kongo.
Varje by byggdes upp med tillhörande paviljonger, arkitektur och växtlighet som skulle få besökarna att uppleva varje kolonis egenheter. Men det stannade tyvärr inte där. Dom rekryterade även lokalbefolkningen från kolonierna om löften om att dom skulle få göra samma saker som dom gjorde i sina hemländer men få bra betalt. Dom transporterades sedan hela vägen till Frankrike och fick uppträda i olika shower iförda deras traditionella dräkter. Helt enkelt ha individer instängda i en park där folk ska stå och glo på dom för att bli underhållna. Hela konceptet känns väldigt förlegat för oss som lever i nutid och det klingar mer som hur vi behandlar djur på zoo och tyvärr dog många i sjukdomar som var främmande för dom men utbredda här i Europa så som smittkoppor och mässlingen.
Jag går på grusgången och hör hur stenarna knastrar under mina fötter. Färg har nötts bort från väggar och växthusens fönster är dimmiga av smuts. Utspridda paviljonger kämpar mot växtligheten som i olika stadier har bestämt sig för att ta över dom. Ett av huset är helt täckt av murgröna som ger intrycket att växten sakta slukar allt som människan har byggt. Det är lite förvirrande att se asiatisk och afrikansk arkitektur som står i kontrast mot den franska naturen. Envis bambu kämpar fortfarande på i det främmande klimatet men som den ändå verkar trivas i. Man får svårt att placera vart man verkligen är.
Hitta till Jardin d’Agronomie Tropicale:
Adress: Jardin d’Agronomie Tropicale, 45 bis Avenue de la Belle Gabrielle, 75012 Paris.
Ta sig dit: Ta pendeltåget som heter RER i Paris. Hoppas sedan av på stationen Nogent-sur-Marne.
Sen är det bara att promenera in genom entren då det inte är avspärrat och står öppet för allmänheten.
Du hittar mig även här: