En söndag med blomsterpinnar och färgtuber

Han plockar upp stenar och växter ur sin väska och utbrister "Det känns som jag är sju år igen". I fönstret bakom honom ser jag en bit drivved på fönsterbrädan och på golvet ligger en lång pinne. Han hade gett sig ut för att köpa nya blomsterpinnar till en stor planta som behöver lite extra stöd här hemma. Men efter ha sett dom hutlösa priserna för en pinne hos blomsterhandeln så traskade han iväg till stranden som ligger nära där vi bor och med sig hem kom han med allt från stenar, växter, pinnar och drivved. Växten planterar han senare i ett gammalt kokosnötsskal som han sparat, stenarna läggs i en av krukorna där en palm bor och drivveden fungerar nu som ett stopp för att fönstret inte ständigt ska åka igen vid korsdrag.

Han sitter på golvet och röjer runt i sina lådor med färgtuber för att hitta sin finaste blåfärg och lutar sig koncentrerat fram för att börja måla. Ovanför honom hänger tvätten på tork och vajar fram och tillbaka när vinden hittar sig in. Det här ska tydligen inte bli vilken blomsterpinne som helst...