Skelettkyrkan med läskig INREDNING
När jag går mot porten till kyrkan ger den inga tecken på att vara annorlunda från någon annan kyrka jag sett innan. Jag skymtar tornen bakom en grans grenar och solen har gömt sig. Istället täcks himlen av mörka regntunga moln som tornar upp sig, nästan som om vädret planerat att skapa mesta möjliga läskiga stämningen den kan hitta på inför dagens utflykt från Prag. Ner i kyrkans källare går jag och en känsla av att känna sig övervakad sveper över mig och jag tittar upp. Från vad som ser ut som en balkong blickar ett gäng placerade kranier ner på mig, kanske för att hälsa mig välkommen eller för att skrämma bort mig. Men jag tar mod till mig och går in i kyrkan, snabbt täcks mitt synfält av människoben och kranium från golv till tak. Välkommen till skelettkyrkan i Tjeckien eller benhuset i Sedlec som det även går under. Sedlec är nämligen en förort till staden Kutna hora och därav så många namn. Kan lätt bli lite förvirrande när man googlar på det här katolska kapellet.
DagsUtflykt från Prag
Bara en timmes bilfärd från Prag hittar du skelettkyrkan i staden Kutna hora, perfekt om man vill åka ut på en dagsutflykt för att se mer av Tjeckien. Här ligger skelettdelar från tusentals olika människor placerade i dekorativa mönster. Vackert och makabert på samma gång. Det är nästan svårt att ta in att alla dessa skelettdelar har tillhört människor precis som du och jag. Hjärnan kan inte riktigt få ihop det. Jag har några år innan varit i katakomberna i Paris som har ett liknande upplägg men som jag tycker är bra mycket mer obehagligare upplevelse. Där går man ner under jorden i mörka smala tunnlar, här går du in i en kyrka med vackra valv och fönster.
Sägnen säger att kyrkan står på helig mark och många ville begravas på just den här platsen. Under 1300-talet härjade digerdöden för fullt i Europa och runtom och i Prag dog cirka 30 000 människor som alla ville begravas på just denna plats. Det går knappt att få in att så många begravdes på samma kyrkogård, tänk så överfull den måste ha varit. Under 1500-talet säger sägnen att en halvblind munk började samla och sortera alla benen i högar i kapellet. Långt senare på 1870-talet köpte familjen Schwarzenberg klostret och anställde en lokal träsnidare vid namn Frantisek Rint som fick använda alla uppsamlade benen för att utsmycka kyrkan. Man undrar hur tankegången gick hos honom när han kom fram till att det är det här som ska bli hans livsverk. Vissa målar tavlor, andra skriver böcker men han hänger kranium i girlanger.
Uppe i taket hänger dödskallar som girlanger och en jättestor sexarmad ljuskrona hänger ner över rummet. Föreställ er lite som om Familjen Adams hade fått gått loss och dekorerat inför någon högtid. Jag som älskade att titta på den riktigt gamla versionen av Familjen Adams från 1960-talet när jag var barn där mamma Morticia stod och gjorde "fina" rosbuketter genom att klippa bort själva blomman och bara behålla den vassa stjälken. En upp och ner värld där det makabra och fula var det vackraste.
Man kan verkligen fundera på människans behov att sätta skelett på display. För ett par år sedan var det trendigaste som fanns att ha kläder och accessoarer med just kranium, det var scarfar med skelett och diamantprydda kranium på halsband. Är det vår rädsla eller fascination för döden som gör att vi klär oss i det och varför går vi egentligen till en lokal där det är tusentals med med skelett? Har du en teori på varför vi gör det?
Du hittar mig även här: