En midsommardröm på torpet
En liten livsuppdatering
Någon sa till mig igår att nu är det höst. Det vägrar jag tro på, tänker leva i förnekelse ett tag till och har bestämt att hösten börjar i september. Trots att jag dricker te och det regnar utanför fönstret när jag skriver det här.
Det har varit väldigt dåligt med uppdateringar här på bloggen dom senaste månaderna. Blev själv förvånad när jag såg att det senaste jag publicerade var i april. Mitt fokus dom senaste månaderna har enbart riktats mot den nya riktningen i mitt liv och då har tyvärr den här platsen varit tvungen att ta ett steg tillbaka. För att bryta min långa tystnad börjar jag med årets midsommar som spenderades i ett torp. En midsommar som var idyllisk, grönskande och som slutade med att vi somnade där på trasmattorna på köksgolvet.
Midsommar
Det är kvällen innan midsommar och jag har trängt in mig tillsammans med Elsa i David skåpbil och åker mot (vad det sen kommer att kännas som) den största mataffären vi kunde hitta i södra Stockholm. Kanske var det inte det bästa beslutet när vi varken hade bestämt vad vi skulle äta eller skapat någon inköpslista för att mätta 7 magar. Vi visste att vi skulle äta sillunch men sill kan man ju inte överleva på i dagarna två. Förvirrat yrar vi runt bland hyllorna med alla andra som sista-minuten handlar precis som oss. När vi sedan lastar in alla kassar i bilen känns det som vi har tagit oss igenom en strid och kommit ut levande på andra sidan.
Jag vaknar tidigt av att rummet fylls av ljus. Onödigt tidigt för en som är ledig. Fönstret kärvar lite men sveper snart in en sval vind som får gardinerna att dansa. Jag drar mig mot kaffekokaren och det syns att den har haft bättre dagar. Delen där kaffefiltret ska sitta i har lossnat och jag får balansera den på kaffekannan. Sakta släpper jag taget och backar. Jag fick helt enkelt bara hålla tummarna att den inte skulle kollapsa och sprida kaffesump över köket. Elsa rycker på axlarna och säger att den även var så förra gången vi lånade stugan, men det har jag förträngt.
Vi bär ut våra kaffekoppar och sätter oss under det knotiga äppelträdet. Resten av gänget som är kvar i Stockholm ska komma med tåg och vi får live-uppdateringar på messenger om vart dom är. En av dom blir överlycklig av att tåget är försenat eftersom han är fast på tunnelbanan. Ögonblicket senare får vi informationen om att tåget avgått i tid och en av dom hann inte med. Allt händer samtidigt som vi sörplar lugnt på vårt kaffe där under äppelträdet.
Efter ha hämtat alla i omgångar på tågstationen är vi äntligen alla samlade och midsommar kan börja på riktigt. Några försvinner iväg för att bada och vi andra börjar promenera längs med diket på den lilla grusvägen som leder från torpet. Kutryggade stirrar vi ner i gräset på jakt efter dom perfekta blommorna. Det sippas på rödvin och Elin som har saxen väljer noga ut vilka träd som vi ska ta björkris från.
Vi sitter ute på samma lilla trädäck som vi satt på för 2 år sedan och måttar kransar på våra huvuden. Kändes nästan som en liten tradition trots att det bara har hänt en gång innan. Hur många gånger måste en sak göras för att definieras som en tradition egentligen?
Det skrubbas potatis för ett helt kompani, gräslök hackas, nubben plockas ut ur frysen och alla sorter av sill dukas upp. Trots vår fullständigt förvirrade inhandling lyckades vi inte glömma något viktigt som skulle stå på bordet. Inte ens mitt vegetariska alternativ.
Vi sjunger och äter om vartannat. Solen steker på och en efter en försvinner ner på gräsmattan bredvid prästkragarna för en liten eftermiddagslur. Högtalaren (som även den har hamnat vid prästkragarna) spelar för döva öron.
När alla sedan börjar vakna till liv igen rensas gräsmattan upp och kubbspelet plockas fram. Kubbspel är som många vet ett spel som väcker många känslor. Regler måste fastställas innan spelet börjar annars kan det sluta i kaos. Och kaos slutade det med även den här gången. En av oss packade till och med väskan och gick in till närmsta samhälle en mil bort. Än en gång har jag fått det bekräftat att kubb är ett farligt spel.
Efter ha engagerat hela samhällets taxichaufförer blev vi äntligen fulltaliga igen. Lagomt till resterna av tårtan och spel nummer två för kvällen (Med andra ord) kan vi slappna av att ingen av oss längre är på vift i dom Södermanländska skogarna.
När myggen börjar bli allt för närgångna tar vi oss inomhus. Men eftersom torpet inte har ett riktigt vardagsrum löser vi det genom att leta reda på alla täcken och kuddar vi kunde hitta för att bygga bo på köksgolvet. Där satt vi sen med köksluckor som ryggstöd, mulade i oss chips, skrattade så vi knappt kunde andas och somnade där i en hög på golvet.
Instagram: @jeanetteseflin
