Porträtt från Berlin

Nu är jag hemma igen efter några intensiva och stekheta dagar i Berlin tillsammans med mina klasskompisar och lärare på Projektverkstan. Har suttit hela dagen vid mitt köksbord, redigerat bilder på dom och blivit alldeles varm i hjärtat. Vi har under ett års tid svurit, skrattat, gråtit (hehe, det är nog mest jag som sysslat med det) och stöttat varandra i våra projekt. Vi håller på med så olika kreativt skapande men har förbluffats av att vi har samma hjärnspöken och problem i våra processer. Det har varit en befrielse att veta att man inte är ensam med sina tankar. Det kan ju vara lika underbart som svinjobbigt att jobba med sin kreativitet, som om hjärnan ibland slår knut på sig själv. Att vårt år tillsammans lider mot sitt slut är sorgligt men jag tröstar mig med att jag fått många fina vänner på köpet.

Jag håller på att sätta ihop en guide till det alternativa Berlin där jag ska tipsa om övergivna hus, en bar där man kan ta av sig skorna och borra ner fötterna i sand och såklart vart du kan hitta den godaste vegetariska hamburgaren. Så håll ut!

Här har ni mig när jag fotograferar, jobbar ej med ergonomi som ni ser. Den andra är från sista dagen då dom tidigare nätternas sömnbrist gjorde sig påmind i kombination med matkoma och 30 gradig värme. Efter ha inte sett solen på så länge fick sig våra bleka hudar sig en chock.