Varje söndag (eller måndag beroende på vad resten av livet säger) gör jag en sammanfattning av vad som  har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera. Så får ni en inblick hur min vardag ser ut och inte bara ögonblick från mina resor.

---

Veckan började med en tisdagsmiddag hemma hos oss med Sean, Elsa och Elin på besök. Det lagades soppa, Elin berättade om sina äventyr från Uruguay som hon nyligen kom hem från och vi drack lite för mycket rödvin. Ja eller den insikten kom dagen efter...

Skapade konst tillsammans med klassen på Projekverkstan och försökte inte få på oss svart rinnande tusch. Väldigt fin teamwork! 

Skrek högt när jag stoppade ner handen i en kartong och fick syn på den här uppstoppade armadillon på mina föräldrars vind. Måste ha varit någonting min pappa köpt på sig från nått land i Sydamerika gissar jag när han var till sjöss under 60-70 talet. 

När man går igenom kartonger från sin barndom dyker det upp saker som man helt förträngt men som betydde mycket för en då. Hittade barnboken Victor och Josefin går till fotografen som var min favorit när jag var liten med en hälsning från min kusin. Varför det står på holländska är helt enkelt för att min mamma kommer därifrån och jag förstår holländska. Man kan sammanfatta den lilla dikten min kusin skrev så här:  Fotografen är du klar? Ta då en bild. 

Om man ska leta tecken så kanske den här var en del av många faktorer som gjorde att jag idag driver mitt egna företag som fotograf. 

Efter ha spenderat flera timmar uppe på en kall vind så brakade en förkylning utan dess like loss hos mig och som gjort mig helt sängliggande. Äter rostmackor med vegetarisk salami och tycker lite synd om mig själv just nu. 

Du hittar mig även här:

Jag har sett att många bloggar som jag följer (Rowan tree, Äntligen Vilse, Spaceherosuits) har veckosammanfattningar och känner mig inspirerad av att börja med det själv. Så från och med idag tänkte jag testa att varje söndag ge er en inblick hur min vardag ser ut och inte bara ögonblick från mina resor. Hur låter det?

---

David styrde upp våra växter och gav dom nya krukor. Kommer ni ihåg när jag var i Värmland förra hösten och hälsade på Eleonor i hennes hus i skogen? Jag fick en liten stickling med mig hem som har vuxit så det knakat. Man borde byta sticklingar oftare tycker jag. Om ni älskar växter så borde ni gå med i facebookgruppen Växtgäris genast som är fantastisk. 

Jag hoppade på Tallink Silja båten över till Helsingfors i onsdags för en snabbvisit på Matka (Nordens största resemässa) och besökte olika länders representanter. Träffade folk som gav mig massor av tips inför kommande resor jag håller på att planera. Men vackrast var ändå att få vakna upp på morgonen och glida genom Stockholms skärgård och se solen gå upp. 

Lördagen spenderades i vardagsrummet där David började måla på en tavla och ritade den här söta alpackan till mig. Snapchat har lagt till det bästa filtret någonsin, nu kan jag till och med vara en alpacka!

Jag blir aldrig  trött på utsikten från min lägenhet på Lidingö. Idag var planen att ta oss ut på en utflykt med bilen för att faktiskt upptäcka den ö vi bor på. Men vi kom inte längre än några hundra meter från parkeringen då motorlampan började lysa aggressivt så det var bara att vända om och börja googla på bilmekaniker i närheten. Ibland blir det verkligen inte som man vill. Får bara hoppas att det är lätt att fixa när jag åker och fixar den imorgon, håll tummarna!

Du hittar mig även här:

Så många gånger som jag varit på resande fot, tittat runt omkring mig och undrat vad jag egentligen håller på med. Att jag är på främmande mark och känner inte någon. Till att andra sekunden känna mig oövervinnerlig och modig. Det kan skifta snabbt när man reser själv. 

Jag blev inspirerad att skriva ett inlägg efter ha läst på Towes blogg om att hon var sugen  på att bege sig ut och resa själv. Under åren har det blivit en del resor jag gjort själv som tex genom Thailand, Laos och Kambodja. Men även till den engelskalandsbygden, London och två omgångar till Paris.  

Du Måste börja lyssna på sig själv

Japp det är en klyscha men den finns där av en anledning, för att den är sann. Du kommer lära dig mer om dig själv vare sig du vill eller inte. När man är själv blir man tvungen att konstant ta beslut om vad man ska göra hela tiden och kan inte på samma sätt bolla idéer med sin kompis eller partner. Man får lita på sina instinkter att inte gå längs med en gata om magkänslan säger nej. Du kommer konstant ha monologer i huvudet och vrida och vända på beslut. 

Du är egentligen inte ensam

Under den första gången jag reste själv stannade jag till i en mindre stad i norra Kambodja och gick ut för att handla lite snacks inför kvällen. Kvinnan i den lilla butiken frågade varför jag reste själv och undrade om jag inte hade någon familj eller vänner som ville vara med mig. Det var en kulturkrock där hon inte kunde förstå mig. För dom var det individualistiska västvärldens tänk nått som var obegripligt. Hon tittade lite undrande och gav mig en blick som jag intrycket av att hon misstänkte det var nått fel på mig. Tillbaka på mitt rum satt jag på sängen och det mig att tvivla, var det kanske nått fel på mig? Varför reste jag ens själv? Några dagar senare stötte jag på andra som reste själv och vi blev ett gäng som följde med varandra. Såklart var det inte nått fel på mig men det kommer vara stunder som kommer kännas ensamt men det är ett medvetet val och inte något som någon annan tilldelat dig. Det är en stor skillnad!

Du kommer känna dig mer modig i längden

Eftersom du utsatts för situationer som du inte upplevt innan är du utanför din comfort zone. Bara av att vara utanför den så blir du lite visare. Du kommer våga mer för att det som vara nytt innan är inte det längre. Dina gränser vad som är läskigt kommer flyttas fram.

Men all den erfarenheten rikare så är det fortfarande en sak som jag är dålig på. Jag slukas väldigt lätt upp i situationer och kan lätt glömma bort tid och rum...

Berätta för nära och kära om dina resplaner!

Det här något som jag själv är fruktansvärt dålig på. Jag gav ju mina föräldrar ett smärre hjärtstopp när jag och mina kompis Lisa reste i Asien 2004. Det dom visste var att vi flygit till Thailand men sen visste dom inte så mycket mer. Så helt plötsligt skedde tsunamin och vi hamnade på UD:s lista av saknade människor. Det här var innan iphones och ständigt uppkopplad. Vi hade en skruttig telefon med oss men som vi jämt hade avstängd. Om vi spolar fram tiden ett par år så liftade jag själv runt på bilflak i Laos med nyfunna vänner jag hittat efter vägen med exakt noll tanke på att berätta mina resplaner för någon hemma. Hade det hänt mig något där så hade jag varit helt spårlöst försvunnen. För hur skulle nån ha nån aning om jag befann mig i nån lite by djungeln. Jag var så uppslukad av hela upplevelsen. Stackars mina föräldrar!

I lördags var det Burefestivalen uppe på Norra berget i Sundsvall tillsammans med Linn och Alve som hade massor av spring i benen. 

Du hittar mig även här: