Sakta singlar stora snöflingor ner som landar i Claras röda hår, bakom henne står Katarina och försöker borsta bort nattens snöfall som täcker bilen. Eftersom vi inte har borstar till alla turas vi om och passar på att njuta av solen som kämpat sig fram. Ovanför oss ser vi hur skidliftarna sakta glider upp mot toppen av berget.

Vi är ett litet gäng bestående av Helena, Katarina, Clara som hoppar in i Kattas bil eftersom vi ska åka på utflykt till Ristafallet. Men först måste vi ta det obligatoriska stoppet på Åre bageri för att köpa fika. För vad är en utflykt om man inte har fika?

Väl framme vid parkeringen går vi ner mot vattenfallet med snön som knarrar under våra fötter. Vi följer en stig in i en skog som leder oss till en avsats där vi möts av ett fruset islandskap. Runda mjuka kullar av snö och vassa istappar om vartannat. På vissa ställen blottar sig vattnet som vägrat frysa till is. Smala upptrampade stigar ringlar sig fram och vi tar sikte på dom.

Men för att ta sig från avsatsen vi står på finns det bara ett vettigt sätt att ta sig ner. Låtsats att det är en rutschkana och glida ner.

En grotta av is

Jag tar orimligt mycket bilder på olika formationer av is som ser ut som konstverk. Clara går före mig på stigen och plötsligt hör jag ett tjut. Det enda jag kan se är en hand med en kamera som sticker upp från snön, resten av henne har försvunnit.

Först trodde jag hon gått igenom isen, det är trots allt ett vattenfall vi går på. Men efter ha hört ett fniss så förstår jag att hon bara halkat. Hon borstar av sig och kommer till andra sidan av fallet och försvinner in bland istapparna. Nyfiket följer jag efter och står plötsligt står jag i en grotta av is och sten. Tjocka istappar hänger ner som gardiner och mellan tapparna skymtar jag skogen.

Vi tar oss upp på avsatsen ovanför grottan och när jag står vid träden hör jag ett sus som kommer längre bort. Jag följer nyfiket stigen och ljudet jag hört tidigare blir bara högre och högre. Så uppenbarar sig det stora fallet som fortfarande öser iskallt vatten från Indalsälven nedför sitt stup. Jag ropar på dom andra att dom måste komma hit.

Här har vi den perfekta platsen för fika. Vi dukar upp våra bullar och häller upp vårt kaffe från termosar och små fuktiga vattenpartiklar yr i luften runt om oss. Helena som stannat vid avsatsen i början av vattenfallet var närvarande med sin drönare som surrade över våra huvuden.

Inspelningsplatsen till filmen Ronja Rövardotter

Fun fact: Den film jag sett flest gånger i mitt liv är helt klart Ronja Rövardotter, fanns inget som kunde slå den när jag växte upp. Några av scenerna från filmen är faktiskt inspelade vid Ristafallet som i böckerna går under namnet Gulpafallet. Den scenen när Ronja och Birk flyter nedströms och gömmer sig under en björk för att komma undan vildvittrorna är faktiskt inspelad runt Ristafallet.

Hitta till Ristafallet:

Ristafallet ligger mellan Järpen och Undersåker på väg E14, bara 20 minuter med bil från Åre.
Adressen är: Rista 321, 83010 Undersåker

 

Du hittar mig även här:

Crêpes var kanske inte det första jag tänkte att jag skulle äta när jag var i Åre. Men jag är väldigt glad att Katarina introducerade mig till restaurangen Creperie & Logi. I en gammal brandstation med högt i tak och med tegel som täcker väggarna hittar du restaurangen mitt i centrala Åre. 

Evelina och Katarina försöker vara så gulliga dom kunde och jag tycker dom lyckades väldigt bra. 

Efter ha spenderat flera timmar utomhus för att upptäcka naturen runtomkring Åre smakade cidern extra gott som jag beställde in. Den är inte den där sliskiga söta blasket som 20-åringarna köper på systemet som färgar tungan röd utan den franska varianten av cider. Du vet den som inte är söt och känns mer torr. Jag råkade nörda ner mig rejält i ciderns värld när jag började googla om drycken. Visste ni att fransoserna är så sjukt nitiska med det här med cider och har hårda lagar om hur en cider får tillverkas och vad som får finnas i flaskan. Äpplen och päron thats it! Inga konstigheter helt enkelt. Det mesta av den franska cidern kommer från regionerna Normandie och Bretagne och bara i Normandie ska det finnas 7 miljoner äppelträd och nästan 2000 olika äppelsorter. Ja det om något är ett bevis på hur viktig cidern är för dom som måltidsdryck och den dricks gärna i samband med crêpes eller galetter. 

Men är det något jag åt när jag bodde i Frankrike så var det crepes. På dagen fylld med nutella och på vägen hem från en fest fullproppad med ost och svamp. Lite som vi ramlar in på Max så var det många som gick förbi ett sunkigt creperie sent på natten på väg hem. Jag ska erkänna att jag inte visste exakt vad skillnaden är mellan crepes och galetter. Men nu vet jag det! Crepes görs på vanligt vetemjöl och är som vanliga pannkakor, galetter görs på bovetemjöl men dom fylls ofta med bland annat ost. Så nu vet ni det, kanske är det fun fact som fastnar i er hjärna till något frågespel i framtiden. 

Här nedanför har ni Sofias crêpes toppad med bland annat getost, mandlar, roccula och honung. Men du kan maxa upplevelsen och även ta en efterrättcrêpes om du inte kan få nog. Varför tveka om du har chansen!

Du hittar mig även här: 

Sofia från Fantasiresor

I januari var det dags för en unconference i Åre. Vi som skulle resa från Stockholm samlades en sen lördagkväll på en av centralstationens perronger. Våra väskor placerade på marken bredvid våra fötter redo att lyftas upp snabbt. Det är alltid den där stora förvirringen när man ska hoppa på ett tåg om vart man ska stå för att minimera den hetsiga plattformsgången så mycket som möjligt. En tjej går förbi oss och hennes snowboardskor studsar ner från hennes väska och hamnar bara några centimeter från perrongens kant. Alla håller andan och andas ut med lättnad att det inte ramlade ner på spårret. Vad gör man då kom jag och tänka på? Inte så att man bara kan hoppa ner och plocka upp det. 

Det var första gången jag skulle åka med Snälltåget och det var verkligen något helt annat än ett trist SJ tåg. Det har så mycket charm med sina gamla träpaneler och rödklädda stoldynor, lite som att göra en mindre tidsresa. Bara en sån sak att restaurangvagnen går under namnet Krogen och har små vardagsrumlampor vid varje bord som ökar mysfaktorn rejält. 

Efter en nattsömn senare var vi framme. Älskar att åka nattåg trots att jag ofta sover lite oroligt på min brits. Men bara tanken att somna i en stad och vakna upp i en annan är ju ett genialiskt koncept. Plus det faktum att det är så mycket mer miljövänligt än flyg. Det var något vi resebloggare pratade väldigt mycket om under dagarna om hur vi faktiskt måste ha i åtanke vad våra flygresor gör för naturen. Vilket passar mig utmärkt eftersom jag vill upptäcka mer av Norden och allt det vacka vi har runt hörnet, som Åre är ett bra exempel på.

Det första vi gjorde när vi anlände på morgonen var att promenera till Åre bageri och äta en frukostbuffee och så här nöjd var Katarina på vägen tillbaka.

Det var långa dagar som började tidigt på morgonen med föreläsningar som vi medlemmar höll i själva där vi delade med oss av vår kunskap. Sen var det dagsaktiviet som var någon slags lek ute i naturen som i mitt fall var skoteråkning och vandra runt på ett fruset vattenfall. Som det såklart kommer massor av bilder av framöver.

Alla bodde på Holiday club och efter en natt hade vi turen att bli uppgraderade till dom nyrenoverade hotellrummen som hade utsikt mot sjön och skidbacken. När solen gick ner så tändes lamporna och snön virvlade i lamskenet. Perfekt att ligga och titta ut på från sängen. Sofia och Katarina som delade rum hade turen att bli uppgraderade till sviten som hade bastu på rummet. Underbart! Mycket bra av mig att känna dom så jag fick ta del av deras rum och bastu som förmodligen är större än hela min lägenhet.

Evelina som bloggar på engelska under Earth Wanderess har bestämt sig att hon ska sluta flyga helt framöver och kommer enbart ta sig runt via land eller hav. Expressen intervjuade henne om detta under tiden vi var i Åre och här kan ni läsa om mer om henne.  

På kvällarna möttes vi upp i baren för ett glas och hängde med både nya och gamla bekanskaper. Det är så roligt att faktiskt träffa människorna bakom bloggar man följer eller pratar med i facebookgruppen.

Här har vi Anna från Boden by night och Daniel från FlyingDryden som har hittat något väldigt spännande. 

Clara bakom Bossbloggen var en ny bekanskap för mig. Hon är fylld av kunskap om ledarskap, både att leda sig själv och andra som hon delar med sig av på sin blogg. In och kika!

Linda som är grundare av Inos hade även en releasefest för sin bok Yrke: Influencer som hon har skrivit som handlar om hur man skapar en karriär på nätet. Så stort att få chansen att få skriva en bok i ett ämne som man själv har nördat in sig på. 

Du hittar mig även här: 

– Om flaggan är uppe så betyder det att våffelförsäljnigen är öppen säger Lisa samtidigt som hon pekar med sin tumvante mot den lilla ön Gråsjälören. Långt borta vajar en sverigeflagga bland barriga toppar och det är vårt mål för dagen. Vid Södra hamn i Luleå precis bredvid stadens landmärke Kranen går vi staplande ut på Bottenvikens is.

Mitt första intryck av Luleåborna är att dom är väldigt hurtiga. Det åks spark, skridskor, skoter och längdskidor om vartannat runtom kring oss. Vi har tyvärr inget av det så vi får helt enkelt promenera vilket vi inte är ensamma om att göra. Har man tur kan man få låna någon av sparkarna som är till låns där vid Södra hamn. Isbanan är bred och plogad och gjord för att ta sig fram på. Vi pratar om att vi måste hålla fötterna i styr för rätt som det är så kommer någon av oss halka. Någon minut senare försvinner en av oss ner och hamnar på alla fyra. I början var vi lite som Bambi på hal is innan vi kunde gå med bestämda steg. En kvinna åker förbi oss på skridskor med ett barn nerbäddad i en  pulka bakom sig. Han kiknar av skratt när pulkan glider åt olika håll.

– Det gör nästan ont att titta säger Cissi och jag kan bara hålla med. En lite lättare form av snöblindhet slår till ju längre ut vi kommer. Allt är så vitt runt omkring oss. 

Linn

Lisa var taggad! 

---

---

Sanna

Det första vi gjorde när vi kom till den lilla ön vara att styra våra steg mot det lilla röda huset där dom sålde våfflor och varm choklad. Vi värmer händerna på den varma drycken och mumsar i oss våfflorna med jordgubbssylt som snabbt blir kalla i minusgraderna. 

Löva

Sen promenerade vi tillbaka till bilen för vi hade en varm bastu som stod redo och väntade på oss hemma i Lisas hus. 

Du hittar mig även här:

I ett sovrum ovanför garaget ligger vi på rad. Linn och Sanna i dubbelsängen och jag på en luftmadrass på golvet vars luft har sakta pysst ut under natten. Sedan Löva gått upp så ha jag sjunkit ännu lite till som om madrassen kramade om mig och höll mig kvar. Jag och mitt tjejgäng som jag hängt med sedan gymnasietiden har samlats i Luleå för en helg där Lisa och Viktor byggt sig ett vackert hus med havsutsikt. 

Vi hör små steg i trappen och röster som viskar till varanndra. Väl uppe på vår våning kikar dom försiktigt fram för att se om vi var vakna. Det var Lisas små tvillingar Liv och Björn som tycker att vi gäster sover alldeles för länge då dom poänterar att dom har varit vakna sedan klockan sex. Sen blir min säng ett hoppslott där dom tar sats i den vanliga sängen och kastar sig handlöst ner på madrassen och ibland mina ben. Jag guppar upp och ner när dom träffar madrassen som om  jag var till havs. 

Vi stiger äntligen upp till Liv och Björns glädje och tar oss till huset där Lisa, Sandra, Cissi och Löva ligger uppradade i den stora mörkblåa soffan och sörplar i sig kaffe. På teven är OS i full gång och Sverige ska tävla i damstafetten. Det bekanta ljudet av längdskidor drar mig tillbaka till min uppväxt då det aldrig missades en tävling. Där pappa alltid satt framlutad i fotöljen med fokuserad blick. Själv blev jag så ointresserad av sport man kan bli men drogs ändå med i spänningen när Kalla pinnade på som tusan och vi kammade hem ett silver. 

På eftermiddagen efter ha varit ute och gått på ett fruset hav sätter Lisa på bastun där vi spenderar vad som känns som timmar med att lyssna på gamla hits från 2000-talet. För att sen storkna av värmeslag som leder till att vi skyndar oss ut i kylan för att lämna rumpmärken i snön. Jag som var den sista av oss att duscha kommer upp i huset och då är det redan full rulle i matlagningen. En av rätterna på menyn står bibimbap som jag bara ätit på restaurang och aldrig lagat innan. Jag som inte är en hejare i köket blir alldeles kallsvettig av alla moment som känns superavancerade. Men eftersom jag har så grymma vänner så blir det i vanlig ordning så otroligt gott! 

Du hittar mig även här: 

Drömmen om att sova i en fyr

För mig är ofta boendet dit jag reser inte det viktigaste på resan men ibland snubblar man över platser där boendet är hela upplevelsen. Så är det verkligen i det här fallet med Högbondens fyr ute på en ö i Höga kusten.

Jag har sedan länge fascinerats av fyrar och nämnde det för min mamma om tanken av hur häftigt det skulle vara att spendera någon natt i en fyr. “Men Jeanette det finns ju en fyr med ett vandrarhem man kan bo i bara två timmar bort” (från där jag är uppväxt) fick jag som svar. Jag tappade haken. Hur är det möjligt att jag missat detta! 

Båten ut till Högbonden

Spola fram några månader och så äntligen efter två timmars roadtrip norrut längs med kusten så anlände jag i Bönhamn där båtarna ut till fyren avgick. Jag lämnade bilen bakom mig och hoppade på båten som tog mig över till den lilla ön som fyren ligger på. Vi var inte många på båten, förvånansvärt lite folk faktiskt. Kanske var det för att det var slutet på säsongen eller så är det att så få vet om den här otroliga platsen? Vi är endast fem personer som går iland, ön är liten men ändå så pass stor att jag inte sprang in i dom under mina 24 timmar på ön.

Det första som möter mig är en liten vindpinad bod med skyltar som pekar mig åt rätt håll. Jag slängde upp ryggsäcken på axeln, greppade tag i kassarna med mat och begav mig upp på stigen som skulle ta mig till fyren. 

Efter ha vandrat längs den lilla skogsstigen upp så möts jag av det här!

Högbonden är Sveriges näst högst belägna fyr och byggdes mellan 1907-1909. 

Högbondens fyrs vandrarhem

Fyrvaktarbostaden har både dubbelrum, 4-bäddsrum och 6-bäddsrum. Jag sov i dubbelrummet som går under namnet Biträdet med egen kakelugn och fantastisk utsikt över havet. Eftersom det är ett vandrarhem så är priserna väldigt överkomliga. Det finns ett kök där man kan laga mat i men maten måste man ta med sig från fastlandet för det finns inte så mycket annat än fyren och naturen på ön. 

Mulltoaletten ligger i ett separat hus ute i trädgården. Där kan man göra sitt besök och samtidigt snegla ut över havet. En bra kombo enligt mig. 

Efter ha fotograferat nästan varenda fönster i huset (så vackert ljusinsläpp) så var det dags för middag i kvällssolen. 

Med magen full började det genast rycka i upptäcksresarnerven och stenstranden nedanför var verkligen värt ett besök. 

Jag och mina vänner har pratat mycket om att Västernorrland sitter inne på så mycket vackra och spännande platser som inte många vet om. Dom flesta reser söderut men jag reser gärna norrut på sommaren istället. 

Basta i den lilla stugan vid klipporna

Man kan hyra deras bastu som ligger mellan några klippor i det sötaste lilla ljusblåa stugan. Nästan för bra för att vara sant. Där avslutades kvällen med nakenbad tills solen gick ner. 

Om du som jag har drömt om att bo i en fyr någongång så är det här verkligen platsen för dig!  

Så tar du båten ut till Högbonden

Var uppmärksam på att vandrarhemmet endast har öppet mellan juli och september. Under högsäsongen går det flera båtar per dag ut till ön från Barsta eller Bönhamn. Boka båt gör du på hkship.se 

För mer info besök Högbondens fyrs hemsida

 

Du hittar mig även här:

En blåsig decemberdag står jag precis vid vattenbrynet med långkalsonger, raggsockor, två lager tröjor, vinterjacka, mössa, vantar och tittar på när dom andra kastar sig i det kalla vattnet och simmar iväg. Vattnet som inte är mer än några få grader varmt.

Efter en timmes bilresa norrut längs med kusten från Sundsvall är vi framme vid badplatsen vars strand som just nu ligger öde. Vi passerar en dunge med träd när vi går från den parkerade bilen och kommer ut på andra sidan där Bottenhavet breder ut sig. Långt där ute ser man små svarta figurer som surfar och när vi närmar oss vattnet börjar vi känna dom kalla vindarna.

Jag följde med mina vänner som är så passionerade för surfen att inget håller dom tillbaka, jo det skulle kanske vara att vattnet frös till is. Att surfa under mellandagarna är inga problem. Vi som inte kastade ut oss i vattnet hängde i vindskyddet som var en perfekt utkiksplats för att titta på. 

Hunden Smillas öron fladdrade i vinden.

Kalle gör sig redo.

Sanna

Du hittar mig även här: 

I lördags var det Burefestivalen uppe på Norra berget i Sundsvall tillsammans med Linn och Alve som hade massor av spring i benen. 

Du hittar mig även här: