Sakta singlar stora snöflingor ner som landar i Claras röda hår, bakom henne står Katarina och försöker borsta bort nattens snöfall som täcker bilen. Eftersom vi inte har borstar till alla turas vi om och passar på att njuta av solen som kämpat sig fram. Ovanför oss ser vi hur skidliftarna sakta glider upp mot toppen av berget.

Vi är ett litet gäng bestående av Helena, Katarina, Clara som hoppar in i Kattas bil eftersom vi ska åka på utflykt till Ristafallet. Men först måste vi ta det obligatoriska stoppet på Åre bageri för att köpa fika. För vad är en utflykt om man inte har fika?

Väl framme vid parkeringen går vi ner mot vattenfallet med snön som knarrar under våra fötter. Vi följer en stig in i en skog som leder oss till en avsats där vi möts av ett fruset islandskap. Runda mjuka kullar av snö och vassa istappar om vartannat. På vissa ställen blottar sig vattnet som vägrat frysa till is. Smala upptrampade stigar ringlar sig fram och vi tar sikte på dom.

Men för att ta sig från avsatsen vi står på finns det bara ett vettigt sätt att ta sig ner. Låtsats att det är en rutschkana och glida ner.

En grotta av is

Jag tar orimligt mycket bilder på olika formationer av is som ser ut som konstverk. Clara går före mig på stigen och plötsligt hör jag ett tjut. Det enda jag kan se är en hand med en kamera som sticker upp från snön, resten av henne har försvunnit.

Först trodde jag hon gått igenom isen, det är trots allt ett vattenfall vi går på. Men efter ha hört ett fniss så förstår jag att hon bara halkat. Hon borstar av sig och kommer till andra sidan av fallet och försvinner in bland istapparna. Nyfiket följer jag efter och står plötsligt står jag i en grotta av is och sten. Tjocka istappar hänger ner som gardiner och mellan tapparna skymtar jag skogen.

Vi tar oss upp på avsatsen ovanför grottan och när jag står vid träden hör jag ett sus som kommer längre bort. Jag följer nyfiket stigen och ljudet jag hört tidigare blir bara högre och högre. Så uppenbarar sig det stora fallet som fortfarande öser iskallt vatten från Indalsälven nedför sitt stup. Jag ropar på dom andra att dom måste komma hit.

Här har vi den perfekta platsen för fika. Vi dukar upp våra bullar och häller upp vårt kaffe från termosar och små fuktiga vattenpartiklar yr i luften runt om oss. Helena som stannat vid avsatsen i början av vattenfallet var närvarande med sin drönare som surrade över våra huvuden.

Inspelningsplatsen till filmen Ronja Rövardotter

Fun fact: Den film jag sett flest gånger i mitt liv är helt klart Ronja Rövardotter, fanns inget som kunde slå den när jag växte upp. Några av scenerna från filmen är faktiskt inspelade vid Ristafallet som i böckerna går under namnet Gulpafallet. Den scenen när Ronja och Birk flyter nedströms och gömmer sig under en björk för att komma undan vildvittrorna är faktiskt inspelad runt Ristafallet.

Hitta till Ristafallet:

Ristafallet ligger mellan Järpen och Undersåker på väg E14, bara 20 minuter med bil från Åre.
Adressen är: Rista 321, 83010 Undersåker

 

Du hittar mig även här:

Crêpes var kanske inte det första jag tänkte att jag skulle äta när jag var i Åre. Men jag är väldigt glad att Katarina introducerade mig till restaurangen Creperie & Logi. I en gammal brandstation med högt i tak och med tegel som täcker väggarna hittar du restaurangen mitt i centrala Åre. 

Evelina och Katarina försöker vara så gulliga dom kunde och jag tycker dom lyckades väldigt bra. 

Efter ha spenderat flera timmar utomhus för att upptäcka naturen runtomkring Åre smakade cidern extra gott som jag beställde in. Den är inte den där sliskiga söta blasket som 20-åringarna köper på systemet som färgar tungan röd utan den franska varianten av cider. Du vet den som inte är söt och känns mer torr. Jag råkade nörda ner mig rejält i ciderns värld när jag började googla om drycken. Visste ni att fransoserna är så sjukt nitiska med det här med cider och har hårda lagar om hur en cider får tillverkas och vad som får finnas i flaskan. Äpplen och päron thats it! Inga konstigheter helt enkelt. Det mesta av den franska cidern kommer från regionerna Normandie och Bretagne och bara i Normandie ska det finnas 7 miljoner äppelträd och nästan 2000 olika äppelsorter. Ja det om något är ett bevis på hur viktig cidern är för dom som måltidsdryck och den dricks gärna i samband med crêpes eller galetter. 

Men är det något jag åt när jag bodde i Frankrike så var det crepes. På dagen fylld med nutella och på vägen hem från en fest fullproppad med ost och svamp. Lite som vi ramlar in på Max så var det många som gick förbi ett sunkigt creperie sent på natten på väg hem. Jag ska erkänna att jag inte visste exakt vad skillnaden är mellan crepes och galetter. Men nu vet jag det! Crepes görs på vanligt vetemjöl och är som vanliga pannkakor, galetter görs på bovetemjöl men dom fylls ofta med bland annat ost. Så nu vet ni det, kanske är det fun fact som fastnar i er hjärna till något frågespel i framtiden. 

Här nedanför har ni Sofias crêpes toppad med bland annat getost, mandlar, roccula och honung. Men du kan maxa upplevelsen och även ta en efterrättcrêpes om du inte kan få nog. Varför tveka om du har chansen!

Du hittar mig även här: 

Sofia från Fantasiresor

I januari var det dags för en unconference i Åre. Vi som skulle resa från Stockholm samlades en sen lördagkväll på en av centralstationens perronger. Våra väskor placerade på marken bredvid våra fötter redo att lyftas upp snabbt. Det är alltid den där stora förvirringen när man ska hoppa på ett tåg om vart man ska stå för att minimera den hetsiga plattformsgången så mycket som möjligt. En tjej går förbi oss och hennes snowboardskor studsar ner från hennes väska och hamnar bara några centimeter från perrongens kant. Alla håller andan och andas ut med lättnad att det inte ramlade ner på spårret. Vad gör man då kom jag och tänka på? Inte så att man bara kan hoppa ner och plocka upp det. 

Det var första gången jag skulle åka med Snälltåget och det var verkligen något helt annat än ett trist SJ tåg. Det har så mycket charm med sina gamla träpaneler och rödklädda stoldynor, lite som att göra en mindre tidsresa. Bara en sån sak att restaurangvagnen går under namnet Krogen och har små vardagsrumlampor vid varje bord som ökar mysfaktorn rejält. 

Efter en nattsömn senare var vi framme. Älskar att åka nattåg trots att jag ofta sover lite oroligt på min brits. Men bara tanken att somna i en stad och vakna upp i en annan är ju ett genialiskt koncept. Plus det faktum att det är så mycket mer miljövänligt än flyg. Det var något vi resebloggare pratade väldigt mycket om under dagarna om hur vi faktiskt måste ha i åtanke vad våra flygresor gör för naturen. Vilket passar mig utmärkt eftersom jag vill upptäcka mer av Norden och allt det vacka vi har runt hörnet, som Åre är ett bra exempel på.

Det första vi gjorde när vi anlände på morgonen var att promenera till Åre bageri och äta en frukostbuffee och så här nöjd var Katarina på vägen tillbaka.

Det var långa dagar som började tidigt på morgonen med föreläsningar som vi medlemmar höll i själva där vi delade med oss av vår kunskap. Sen var det dagsaktiviet som var någon slags lek ute i naturen som i mitt fall var skoteråkning och vandra runt på ett fruset vattenfall. Som det såklart kommer massor av bilder av framöver.

Alla bodde på Holiday club och efter en natt hade vi turen att bli uppgraderade till dom nyrenoverade hotellrummen som hade utsikt mot sjön och skidbacken. När solen gick ner så tändes lamporna och snön virvlade i lamskenet. Perfekt att ligga och titta ut på från sängen. Sofia och Katarina som delade rum hade turen att bli uppgraderade till sviten som hade bastu på rummet. Underbart! Mycket bra av mig att känna dom så jag fick ta del av deras rum och bastu som förmodligen är större än hela min lägenhet.

Evelina som bloggar på engelska under Earth Wanderess har bestämt sig att hon ska sluta flyga helt framöver och kommer enbart ta sig runt via land eller hav. Expressen intervjuade henne om detta under tiden vi var i Åre och här kan ni läsa om mer om henne.  

På kvällarna möttes vi upp i baren för ett glas och hängde med både nya och gamla bekanskaper. Det är så roligt att faktiskt träffa människorna bakom bloggar man följer eller pratar med i facebookgruppen.

Här har vi Anna från Boden by night och Daniel från FlyingDryden som har hittat något väldigt spännande. 

Clara bakom Bossbloggen var en ny bekanskap för mig. Hon är fylld av kunskap om ledarskap, både att leda sig själv och andra som hon delar med sig av på sin blogg. In och kika!

Linda som är grundare av Inos hade även en releasefest för sin bok Yrke: Influencer som hon har skrivit som handlar om hur man skapar en karriär på nätet. Så stort att få chansen att få skriva en bok i ett ämne som man själv har nördat in sig på. 

Du hittar mig även här: