Idag hade det varit din dag
Idag hade du fyllt år. Jag hade gjort som jag alltid brukade göra varje år. Det skulle plinga på din dörr och du skulle ha ett blombud som överraskade dig vid ytterdörren. Varje år skrevs det små kort till buketterna med en text om hur fantastisk du var som mamma, kvinna och förebild. När jag tömde huset inför försäljning hittade jag dom där små lapparna som du omsorgsfullt sparat i en liten låda. Idag önskar jag att jag kunde ringa och säga dom där orden istället.
Hon var den starkaste kvinnan jag någonsin mött. Hon som trots att hon satt i rullstol hela min uppväxt högg ved för att värma huset. Hon som skrattade så att ögonen blev som små tunna streck. Hon som var vän med Formel 1 stjärnor i sin ungdom, förare som det görs hollywoodfilmer om idag. Hon som lämnade sitt hemland för kärleken till en svensk sjöman. Hon som ständigt såg till att vi packade bilen och åkte ut på små äventyr nästan varje helg i min barndom trots att hennes ben inte fungerade längre. Hon som uppmuntrade mig att resa så mycket jag kunde.
Under mitt första år på min fotografutbildning på Fotoskolan STHLM fick vi uppgiften att tolka ordet kroppen på vårat eget sätt. Idag är jag tacksam att jag valde att fotografera min mamma till den uppgiften. Nu har jag dom där små vardagsögonblicken som bara flimmrade förbi sparade. Ögonblicken som verkade vara obetydliga men som är dom saker som hänger kvar hos mig än idag.
