Hyra bil och köra runt på halvön Kenai i den amerikanska delstaten Alaska

–Vilken jäkla inflygning, det är som om man kunde bli religös utbrister Katarina när vi landat. Inte för att den på något sätt var obehaglig utan snarare tvärtom. Bergstoppar och slingrande floder nedanför oss färgades av midnattssolen, precis som hemma under juni vägrar solen att gå ner här.

Tillsammans med Katarina och Sofia flyger vi från Seattle och landar runt midnatt i Anchorage som är Alaskas största stad. Det är ifrån Anchorage som hela vår resa runt delstaten ska börja och sluta. Tidigare samma dag hade Lena landat och låg nu och sov när vår taxi körde upp på parkeringen till Arctic Adventure hostel. Vi hade inte förväntat oss mycket av boendet och det överraskade oss inte heller till något mer. Sängen täcktes av renar och julmotiv och fönstret gick inte att öppna. Men vad spelade det för roll när vi äntligen var i Alaska. Drömmen som efter månader av väntan hade blivit verklighet.

Jag och Lena poserar utanför vårt hostel som om vi var i ett band och ett frö om The Herings är fött men det vet vi inte då. Bilen med registreringsskylten hering väntade på oss i en annan del av staden.

Är du nyfiken på vilka jag reste till Alaska med? Läs mer i blogginlägget:
Låt mig få presentera The Herings

Frukost i Anchorage

Vi har så mycket att prata om när vi äntligen är fulltaliga och vi googlar best breakfast in Anchorage och promenerar längs med tomma trottoarer. Vi blir påminda att i det här landet går man inte, här kör man bil. Vi skyndar oss över breda gator som saknar övergångsställ och beställer in frukost för ett helt kompani. Mannen som serverar oss får springa många vänder till vårt bord för att fylla på Sofias kaffekopp och jag känner mig förväntansfull. Man kan se det i min blick där bakom bordet.

highway 1- Turnagain arm

När vi hämtat ut vår bil från hyrbilsfirman Midnight sun, som jag för övrigt verkligen kan rekommendera. Supertrevlig personal, fräsch och ny bil som var billigare än dom stora kedjorna av hyrbilar. Bli inte avskräckt av deras hemskt fula hemsida som andas sent 90-tal. Alla som vi pratat med som varit i Alaska sa unisont att vi skulle lämna Anchorage så fort som vi bara kunde och ta sikte på naturen istället. Sagt och gjort körde vi söderut mot halvön Kenai.

Bara efter cirka 30 minuters bilåkande möttes vi av vackra snöklädda berg längs med sträckan som går under det udda namnet Turnagain Arm på highway 1. Vägen följer vattnet och runt varje krök vägen tar blir det bara vackrare och vackrare. Vi svänger av på en parkeringsplats och andas in den friska luften. Vinden river tag i våra jackor och hår när vi tar bilder och säger till varandra att det börjar verkligen bra när det här är vår första bensträckare. Hur ska det här sluta?

Seward highway

Vi fortsätter att köra på Seward highway och tar vår andra bensträckare när vi kommit längre in på halvön. Här skyddar träden oss mot den värsta vinden och vi kan lämna våra jackor i bilen. Bergen är nära nu och Katarina skuttar runt och sträcker ut sina armar mot himlen. Stora långtradare dundrar förbi oss och dom känns hotfulla.

Kenai river

Allt tar mycket längre tid än vi förväntat oss då vi vill stanna och se allt. Precis innan bron som går över Kenai river svänger jag av. Bergen tornar upp sig runt omkring oss och floden skiftar mellan en turkos och grön färg när den flyter fram. Längre bort sitter två män i en liten eka och fiskar. Inne i skogen där jag parkerat bilen skymtar jag en stuga mellan grenarna och en älg gjord i trä håller en skylt med namnet på platsen. Besynnerlig liten älg tänker jag. Längre fram under resan kommer vi stöta på hantverkaren Barry som går som lärling hos en man som karvar fram djurformerna från stockar med endast en motorsåg. Kanske är det han som gjort den? Resan fortsätter med oändligt många stopp. Men vad gör man när varje krön kallar på oss.