Många städer sitter inne på platser att besöka som är helt otroliga men som kommer lite i skymundan från de andra stora sevärdheterna. Kanske har du varit i Barcelona flera gånger eller ska dit för första gången. Om du hamnat här så betyder det nog att du är sugen på att se något annorlunda än vad du hittar på alla de vanliga listorna över X saker du bör se i Barcelona. Labyrinten i Horta är inte bara otroligt vacker den är även en av Barcelonas äldsta parker.

Under en period i mitt liv som känns som ett annat liv bodde jag i Barcelona. Det var under en tid då allt hade vänts upp och ner men jag bara fortsatte som ingenting hade hänt. Jag ville utforska platser i hopp om att komma bort, allt för att inte behöva tänka på allt som hade hänt.

En rastlöshet inföll sig när jag besökt alla de vanliga punkterna som står på listan av saker att se i Barcelona. När jag strosat runt i Parc de Montjuïc, Parc Guell och Parc de la Ciutadella ett flertal gånger började jag känna att det måste finnas mycket mer som jag missade.

Barcelonatips från en lokalbo

Kvinnan som jag hyrde rummet i det kollektiv jag bodde i var uppvuxen i Barcelona. Hon promenerade fram och tillbaka mellan El raval och El Gotic där hennes gamla pappa bodde. Han som under sin livstid fyllt en dragig stuga långt uppe i Pyrenéerna med konserver för hela sin familj som de kunde fly till under Francos tid. Längre fram skulle jag bli bjuden upp till stugan och sitta i ett annat kollektiv med äldre män som kanske även dem hade flytt från någonting under 70-talet.

Det var från henne som jag fick tipset om att åka till parken i Horta och gå vilse i labyrinten. Om det var någon som kunde Barcelona utan och innan så var det hon.

Jag går ut från skuggan som de lummiga träden ger mig och ut i solen nerför en bred trappa och ut på en stor öppen yta. Labyrinten breder ut sig framför mig i den stekande solen. Precis som mig är buskarna brända på de övre delarna på sin kropp. Min blick söker sig längs med gångarna och jag försöker planera den bästa vägen in mot mitten. Samtidigt som jag går nedför de sista trapporna som tar mig in i labyrinten inser jag att jag redan glömt bort min plan.

Förvirrat tar jag mig fram. Helt plötsligt drabbas jag av den fåniga tanken att jag är fast för evigt i labyrinten. Att jag aldrig ska hitta ut. Tanken sköljer över mig och får mig att skämmas lite, för innerst inne vet jag att det bara är svammel. Jag fortsätter att gå och hamnar i återvändsgränder. Väggarna sträcker sig så långt upp att de ger en behaglig skugga att gå vilse i. Jag möter lika förvirrande personer som hoppar till när jag dyker upp runt ett hörn. Vi ler ursäktande mot varandra och försvinner bort runt varsitt hörn.

Plötsligt händer det, jag har hittat in till mitten och möts av den grekiska statyn. Så var det den lilla detaljen att hitta ut igen.

En av Barcelonas äldsta parker

Har man sett filmen Parfymen: Berättelsen om en mördare som handlar om en man med ett obehagligt doftsinne kan kanske känna igen sig då vissa scener är inspelat precis där i gångarna av labyrinten.

Det finns en scen då tjejerna i stora frasiga 1700-tals klänningar springer i de mörka gångarna efter att solen gått ner och leker någon lags kurragömmalek med uppvaktande män i blekta peruker. Parc del Laberint d'Horta som den heter på spanska började byggas 1791 och kanske visar filmen på hur det en gång i tiden kan ha sett ut.

Sakta glider den romantiska kanalen (Canal Romatic) förbi när jag står och tittar ner i vattnet från den rosa lilla stenbron. Hela upplevelsen i parken står i stor kontrast från stökiga stadsdelen El Raval som jag då kallade mitt hem. Barcelona som är så mycket på en och samma gång. Vacker och skräckinjagande. Stökig och tilldragande.

Så hittar du till
Labyrinten i Horta:

Ta tunnelbanan och hoppa av på stationen som heter Mundet i distriktet Horta-Guinardó. Det är en kort promenad på cirka 5 minuter till entrén av parken och inträdet är väldigt billigt, runt 25 kronor. Det verkar även vara gratis inträde på onsdagar och söndagar men är osäker på om det fortfarande är så då det var några år sedan jag var där.

 

Källor: Wikipedia och Barcelona.cat

Du hittar mig även här:

En kväll i november klev jag av bussen i det lilla samhället Tiana som ligger några mil norr om Barcelona där jag skulle spendera en vecka och fly ruggigheten som hade tagit sitt vanliga grepp om Stockholm. Där på trottoaren stod min vän Eleonor och väntade på mig. Hon hade börjat på ett nytt fotoprojekt som hade tagit henne ner till Spanien. Där hade hon mött upp en modell som hon skulle fotografera, flyttat in hans skåpbil och bott i den ett tag och av en slump hamnat i Tiana. Ja och där blev hon kvar.

Uppe på en liten höjd omgärdat av växter hyrde hon ett rum beläget i ett stenhus som tillhörde ett teaterkollektiv.  Man kunde se spår av teaterfolket genom olika delar av väggarna utomhus täcktes av masker som hängde lite överallt. Varje morgon dukade vi upp vår frukost på uteplatsen med morgonsolen som strilade ner mellan träden och gjorde planer för dagen. 

Jag älskar att äta frukost och helt klart dagens bästa mål! Att sitta i lugn och ro, sippa på kaffe och inte känna sig stressad händer ju inte allt för ofta till vardags direkt. 

Pilos som var en stor vit björn lufsade omkring på gården och charmade mig totalt. Hur kan man ens motstå den där blicken? 

Kollektivet samlade folk från hela världen med brokiga och intressanta historier. Nathan var ända ifrån Nya Zeeland och hade tidigare jobbat på en cirkus. Jag som har drömt sen jag var liten att jobba på en cirkus blev väldigt fascinerad av detta. Dock hade jag haft väldiga problem med just djurhållningen på dessa för att kunna faktiskt jobba med det idag. 

Eleonor visar mig runt på gården vilket kändes som att gå på upptäcksfärd för man visste aldrig vad som skulle dyka upp runt hörnet. Helt plötsligt står Batman framför ett förråd, inga konstigheter. 

Dagarna spenderades antingen i Barcelona eller på den lokala puben som är Tianas samlingsplats. Det var en semester som bland annat innefattade att bli spådd i tarotkort hemma hos en gubbe mitt natten, hängde med folk som jobbade som clowner och att jag kom hem till Stockholm med tatueringar på händerna. Det är egna historier i sig som får berättas en annan gång.

Några ögonblick från en resa november 2013

 

Du hittar mig även här: