Långfrukostar i Tiana

En kväll i november klev jag av bussen i det lilla samhället Tiana som ligger några mil norr om Barcelona där jag skulle spendera en vecka och fly ruggigheten som hade tagit sitt vanliga grepp om Stockholm. Där på trottoaren stod min vän Eleonor och väntade på mig. Hon hade börjat på ett nytt fotoprojekt som hade tagit henne ner till Spanien. Där hade hon mött upp en modell som hon skulle fotografera, flyttat in hans skåpbil och bott i den ett tag och av en slump hamnat i Tiana. Ja och där blev hon kvar.

Uppe på en liten höjd omgärdat av växter hyrde hon ett rum beläget i ett stenhus som tillhörde ett teaterkollektiv. Man kunde se spår av teaterfolket genom olika delar av väggarna utomhus täcktes av masker som hängde lite överallt. Varje morgon dukade vi upp vår frukost på uteplatsen med morgonsolen som strilade ner mellan träden och gjorde planer för dagen.

Jag älskar att äta frukost och helt klart dagens bästa mål! Att sitta i lugn och ro, sippa på kaffe och inte känna sig stressad händer ju inte allt för ofta till vardags direkt.

Pilos som var en stor vit björn lufsade omkring på gården och charmade mig totalt. Hur kan man ens motstå den där blicken?

Kollektivet samlade folk från hela världen med brokiga och intressanta historier. Nathan var ända ifrån Nya Zeeland och hade tidigare jobbat på en cirkus. Jag som har drömt sen jag var liten att jobba på en cirkus blev väldigt fascinerad av detta. Dock hade jag haft väldiga problem med just djurhållningen på dessa för att kunna faktiskt jobba med det idag.

Eleonor visar mig runt på gården vilket kändes som att gå på upptäcksfärd för man visste aldrig vad som skulle dyka upp runt hörnet. Helt plötsligt står Batman framför ett förråd, inga konstigheter.

Dagarna spenderades antingen i Barcelona eller på den lokala puben som är Tianas samlingsplats. Det var en semester som bland annat innefattade att bli spådd i tarotkort hemma hos en gubbe mitt natten, hängde med folk som jobbade som clowner och att jag kom hem till Stockholm med tatueringar på händerna. Det är egna historier i sig som får berättas en annan gång.