På den tiden då man blev förgiftad av sina William Morris tapeter
Jag vet att många har en relation till William Morris tapeter eftersom jag ser dom i var och varannans hem. Man kan direkt peka ut dom med sina tydligt karakteristiska mönster. Inte så förvånande så är Sverige ett av dom länder där detta brittiska märke säljs mest i. Just nu har Millesgården en utställning om just William Morris fram till 3 februari och trots att jag aldrig har någonsin har tapetserat ett rum så var utställningen ändå värd att se.
Jag blev chockad när jag läste att under 1800-talet dog faktiskt folk av sina egna tapeter. Låter ju helt orimligt för oss idag men tydligen var man besatt av färgen grön under den viktorianska perioden. Vad använde man då för att få fram den intensivt gröna färgen? Arsenik är tyvärr svaret på den frågan.
Under 1800-talet dog barn och äldre på mystiska sätt och man förstod inte varför. Tills en läkare gjorde en undersökning på en familj där alla fyra barnen hade dött. Testerna visade sig att dom drabbats av arsenikförgiftning. Det finns historier om folk som rörde vid sina tapeter och strax efter så drabbades dom av andningssvårigheter och smärtor. William Morris förnekade hela tiden att arseniken i färgen skulle vara giftig och fick väldigt mycket kritik för detta. Till slut gav han med sig och började tillverkningen av arsenikfria tapeter. En liten mörk historia som tapeten du har där hemma bär på.
Jag har tidigare bott på gångavstånd från Millesgården i fyra år men har aldrig ätit på deras restaurang. En tabbe inser jag nu. Det duggregnar och vi beställer in varm soppa för att äta den i deras inglasade uterum. Jag ringlar olivolja på foccacia som jag en efter en doppar i soppan. Eftersom vi ändå var där så stryker vi även runt i paret Milles hus och tittar på stirriga skulpturer. Hittar mitt favoritrum som är den enorma salen med flera meter i takhöjd. Fastnar i deras kök och funderar på vad man äter till frukost om man bor i ett hus som detta. En kvinna sveper förbi oss i hög fart i glasgången så byxorna fladdrar och vi går ut i mörkret igen.
Du hittar mig även här: