Jag vet att många har en relation till William Morris tapeter eftersom jag ser dom i var och varannans hem. Man kan direkt peka ut dom med sina tydligt karakteristiska mönster. Inte så förvånande så är Sverige ett av dom länder där detta brittiska märke säljs mest i. Just nu har Millesgården en utställning om just William Morris fram till 3 februari och trots att jag aldrig har någonsin har tapetserat ett rum så var utställningen ändå värd att se.

Jag blev chockad när jag läste att under 1800-talet dog faktiskt folk av sina egna tapeter. Låter ju helt orimligt för oss idag men tydligen var man besatt av färgen grön under den viktorianska perioden. Vad använde man då för att få fram den intensivt gröna färgen? Arsenik är tyvärr svaret på den frågan.

Under 1800-talet dog barn och äldre på mystiska sätt och man förstod inte varför. Tills en läkare gjorde en undersökning på en familj där alla fyra barnen hade dött. Testerna visade sig att dom drabbats av arsenikförgiftning. Det finns historier om folk som rörde vid sina tapeter och strax efter så drabbades dom av andningssvårigheter och smärtor. William Morris förnekade hela tiden att arseniken i färgen skulle vara giftig och fick väldigt mycket kritik för detta. Till slut gav han med sig och började tillverkningen av arsenikfria tapeter. En liten mörk historia som tapeten du har där hemma bär på.

Jag har tidigare bott på gångavstånd från Millesgården i fyra år men har aldrig ätit på deras restaurang. En tabbe inser jag nu. Det duggregnar och vi beställer in varm soppa för att äta den i deras inglasade uterum. Jag ringlar olivolja på foccacia som jag en efter en doppar i soppan. Eftersom vi ändå var där så stryker vi även runt i paret Milles hus och tittar på stirriga skulpturer. Hittar mitt favoritrum som är den enorma salen med flera meter i takhöjd. Fastnar i deras kök och funderar på vad man äter till frukost om man bor i ett hus som detta. En kvinna sveper förbi oss i hög fart i glasgången så byxorna fladdrar och vi går ut i mörkret igen.

Du hittar mig även här:

Jag går i min egna värld inne på nyöppnade Nationalmuseum och tittar på tavlorna när jag plötligt hör mitt namn. Jag vänder mitt huvud till vänster och blickar rakt in in mot ordet väktare skrivet på en manlig bröstkorg. Jag stelnar till och börjar genast tänka “vad har jag nu gjort” trots att jag innerst inne vet att jag inte gjort något konstigt sen jag klev in i byggnaden. Efter ha tittat upp så inser jag att det är en barndomskompis till David och andas ut.

Vi står längs en vägg och småpratar om museet samtidigt som han hela tiden blickade ut över rummet för att ha koll så ingen skulle göra något dumt. Jag var chockad att det var så mycket folk en torsdag klockan två. Han berättar att det är lugnt nu i jämförelse med andra dagar och att ska man gå så är bästa tiden efter klockan 16 fram till dom stänger runt 19.

Från ett fönster på andra våningen ser jag ett Stockholm som själv ser ut som en målning. Där utanför är det dimma och regn. Du vet ett sånt regn med små och fina vattendroppar som man inte kan komma undan då dom svävar omkring runt dig utan att ha en tydligen riktning som den faller ifrån. Dom där dropparna som letar in överallt och lägger sig som ett fuktigt lager över dig. En höstig och vacker melankoli över Skeppsholmen. Vyn som sett ut så här så länge, där människornas kläder som passerat över bron är det som förändrats över tiden.

Nationalmuseum har varit stängd för renovering ungefär lika länge som jag bott i Stockholm och det var fler än jag som var nyfikna över hur det blev. Inte för att jag har något att jämföra med eftersom jag var aldrig där innan renoveringen började. En vacker detalj som jag tycker höjde hela konstupplevelsen var att varje rum är målad i en färg och samlade upp konst från en specifik tidsperiod genom det.

Jag har insett att jag blir mer inspirerad av att titta på målad konst än fotografi i mitt skapande. Kan fastna i hur någon har målat hur ljuset faller och hur konstnären jobbat med djupet i bilden. Älskar att museum som den här har gratis inträde så man kan smita in lite då och då utan att plånboken blir ledsen för att hämta lite mer inspiration.

Du hittar mig även här:

Vi kommer ifrån varanndra och går i olika korridorer. Han vill se fåglarna och jag vill se dom större djuren. Jag går in genom en stor valv och på andra sidan av rummet står en majestätisk elefant och blickar tillbaka på mig där jag står på Göteborgs Naturhistoriska museum. Det kalla ljuset från takfönstren möts på mitten av det varma gula ljuset från dom upplysta montrarna. Fåglar hänger från taken och skapar spöklika skuggor ovanför sig på det välvda taket. 

---

Läs mer om mina tips för Göteborg: 
Palmhuset i Göteborg

---

Vissa uppstoppade djur var lite mindre lyckade som den här råttan eller vad det nu ska vara. Den påminner mer om den där smileyfiguren som gör ett sammanbitet min där den visar tänderna. Vet du vilken jag menar? 

En älg tittar ner på mig och jag går mot montern med björnar. Läser varje skylt som beskriver alla dom olika björnarter som dom har där. Förvånas över att det finns så många olika sorters björnar. Tankarna flackar iväg till min kommande resa till Alaska och att det jag läst någonstans att det ska finnas över 100 000 svartbjörnar i delstaten. Då är inte deras brunbjörnar och  grizzlybjörnar inräknade. Jag har drömt sen jag var liten att se en björn i verkligheten. Visst jag har sett tassavtryck som visar att en björn promenerat förbi i närheten där jag växt upp i Norrland men aldrig sett skymten av en. Jag skulle gärna vilja se en på tryggt avstånd som från en bil till exempel.  

---

Den Uppstoppade blåvalen

---

Det stora dragplåsteret är den uppstoppade valen i ett av rummen som går under just namnet valsalen. För 150 år sedan flöt den här 16 meter långa valungen iland i Askim som ligger söder om Göteborg och är unik eftersom det här är den enda monterade valen du kan se i hela världen. På ena kortsidan är det runt välvt fönster som trots att det är mulet ute lyser upp valens främre del. Ljuset reflekterar skruvarna som pryder valens sida som får det att se ut som ett jättelikt ärr. Vissa dagar under året öppnar dom upp valens mun och du kan gå in i valen. Vilken bisarr tanke. 

---

---

Längst in i en av gångarna sitter en kvinna på en liten ihopfällbar stol och lutar sig lätt mot glasrutan. Med en stadigt grepp håller hon sitt ritblock med vänsterhand och hennes högra hand skissar snabbt och vant över pappret. Ibland tittar hon upp mot det stora djuret och dess döda ögon. Jag låtsats titta på en zebra men sneglar istället hela tiden över till hennes block. Jag förundras hur djuret tar mer och mer form på pappret och hur hon tar fram skuggorna i djurets päls. Vilken dröm att kunna rita på det där sättet. 

---

Naturaliekabinett med märkvärdiga föremål

---

Kvällen innan när vi suttit på Kino och druckit alldeles för många öl från olika göteborska bryggerier blev vi tipsade att vi måste leta upp den mest udda skåpet av dom alla på Naturhistoriska museet. En liten monter fylld med udda saker med rött tyg i bakgrunden. En ko med dubbla huvuden och vad som ser ut som ett mungodjur med en orm ringlad runt sin kropp. Som om någon har försökt fånga en kamp på liv och död. Visste ni att det var naturaliekabinetter och kurisoakabinetter som är grunden till att vi har naturhistoriska museum idag?

Kuriosakabinetterna var stora under renässansen (1400-1600-talet) och var privata samlingar rika personer hade med märkvärdiga föremål från runt om i världen. Vissa föremål i dom samlingarna kanske inte är något vi skulle placera i våra naturhistorksa museum idag eftersom dom skulle vara falska. Flera affärsmän på den tiden sålde saker som enhörningshorn till samlare då verkligheten och fablernas värld var mer flytande. När man sedan gick in i 1700-talet och blev mer inriktad på vetenskapen så fick saker som inte kunde bevisas vara äkta sållas bort och vi börjar närma oss det vi har idag.

---

Info om Göteborgs Naturhistoriska museum

---

• Gratis inträde

• Missa inte deras museishop där du kan hitta fina anteckningsblock och brickor att köpa med hem. 

• För öppentider besök Göteborgs Naturhistoriska museums hemsida

---

Du hittar mig även här: 

Museum kan vara det tråkigaste som finns men sen finns det museum som får mig att önska att det fanns mer att se när jag står vid utgången. Så var det när jag besökte Warszawas neonskylts museum. 

Jag har länge drömt om att få besöka neonskylts museet som ligger i Las Vegas  och någon gång ska jag ta mig dit. Men nu har mitt begär stillats lite när jag har fått se Warszawas motsvarighet. I en gammal fabriksbyggnad som idag går under det hippa namnet Soho factory hittar du Europas största samling neonskyltar från kalla kriget.

Det är verkligen något speciellt med neonljus, älskar när skenet skapar reflektioner i vattenpölar på blöta gator. 

INFO: 

http://www.neonmuzeum.org

Inträde: ca 23kr

BONUS TIPS: 

Vill ni se nya neonskyltar ute i verkligheten kan du ta en spårvagn och hoppa av vid stoppet Wybrzeże Helskie och gå till bron Gdański. När jag var där i september hade dom stängd tåglinjen för renovation så vi kunde gå på rälsen. Vår guide förklarade att det var säkert och då får man helt enkelt lita på honom men dubbelkolla hur det ligger till när ni är där. Jag vill att ni ska komma hem välbehållna! Ja och om du undrar vad texten på neonskyltarna betyder så är det ungefär Trevligt att träffas. 

Den här resan gjordes under kampanjen #LifestylePolen #WarsawAdventures tillsammans med NordicTB, Warsaw Tourism och Polish Tourist Organisation. 

Du hittar mig även här:

Ytterligare ett år har passerat för den här resebloggen och jag tänkte att vi kunde titta på dom blogginläggen som var mest populära att läsa av er under 2016.

Är det något speciellt som ni gillar extra mycket att jag skriver om?  

1. 

4 saker jag lärde mig när jag reste själv berättar jag hinder jag stött på under mina resor. Lika jobbigt som det kan vara lika fint är det att komma till insikter om sig själv och om andra.

2.  

Muséum National d'Histoire Naturelle  är nästan för bra för att vara sant. Lokaler med flagnande väggar, en mammut och tvåhuvade djur i glasburkar. Lätt en av dom bästa museum jag varit på i världen.

3.

Jag och David började förra året med att flyga ner till Fuerteventura i Spanien och checkade in på ett surfcamp. 

4.

Ute i den norrländska skärgården runt Höga kusten ligger Högbondens fyr på toppen av ön. Där kan man bo inne i fyren som är omgjort till ett vandrarhem, bada bastu i en söt liten stuga och bara ta det lugnt. 

5. 

Tog båten över till Tallinn och åt massa god mat. Tallinn överraskade verkligen på matfronten! Absolut inga problem att resa dit om du är vegetarian eller vegan. Längst upp på ett köpcenter besökte vi Komeet där vi åt oss mätta på röror och bakverk med utsikt över operan. 

6.

Den här dagen för cirka åtta år sedan är fortfarande en av dom häftigaste under alla mina resor. Stå på en len sandbotten med det klaraste vattnet jag sett och snorkla med stingrockor som simmar runt oss slår det mesta. 

7.

Jag är verkligen inte så hardcore med mitt surfande som mina vänner från Sundsvall är. Bilder som jag fotograferade på dom när dom surfade i det iskalla norrländska vattnet en blåsig juldag.

8.

Haymarket hotel är Stockholms kanske finaste hotell enligt mig. Man får känslan av att resa lite i tiden och varje detalj känns som den är uttänkt in i minsta detalj. Cafet Gretas  med sina palmer, rosa och guld inredning tycker jag verkligen är värt ett besök. 

9.

Lite mer bilder från dagarna på stranden och i vattnet när jag bodde på ett surfcamp och alla dagar ägnades till att lära sig att surfa på Fuerteventura. Kom till en väldigt jobbig insikt om just hur dålig form jag var i när jag var där. Trodde mina armar skulle ramla av efter allt paddlande i vattnet.  

10. 

David hade lyckats vinna en resa till Riga så vi åkte dit och shoppade massa second hand kläder. Eller ja David mest då det var rena rama guldgruvan för killkläder. På tjejsidan var det mycket glitter, mönster och stenar på näsan alla plagg tyvärr. Men vi lyckades ändå hitta några riktigt bra ställen för att göra fynd. 

Du hittar mig även här:

Tallinns största konstmuseum

Det är ruggigt och det regnar när vi skyndar oss fram på gången framför Kumu som är Tallinns största konstmuseum. Efter ha skakat av paraplyet tar vi oss in i den enorma lokalen. Regn på semestern kan vara lite surt när man har gjort upp planer om att promenera längs gatorna i den stad man befinner sig i. Men har man lite framförhållning så kan man googla upp några museer som man kan gå in och värma sig i med spännande utställningar och samtidigt lära sig något nytt eller inspireras av något oväntat.

Ett hav stormar förbi på den flera meter långa skärmen och vi står som hypnotiserade. Det är mörkt och dovt som om vi stod på ett zoo och tittade på en storm i ett akvarium. Vad som ser ut att vara vatten rör sig i svepande rörelser framför våra ögon. Vi står på ett ställe för att ta in allt och när vi båda börjar gå mot nästa rum stannar vi samtidigt som om vi kände att vi inte riktigt var klar med verket. Skärmen som samtidigt var rogivande men ändå inhyste ett hot. Eller ett lugn innan stormen.

Konst-ig konst

-Vad gör vi nu? frågar jag David när vi kommer in i det tomma rummet. Ingenting pryder väggarna och det enda vi kan se är att ett snöre ligger på parkettgolvet och som försvinner ner i ett hål. Dra i det kanske? svarar han. Vi testar och visst går att dra i det men sen händer ingenting. Vi ler lite snett och fäller kommentaren konst-igt och vandrar vidare till nästa rum inne på konstmuseet.

Men det är ju det som är så intressant att gå på konstmuseum, man vet aldrig vilket verk som kan svepa förbi. Vissa säger mig ingenting. Men sen finns det dom där gångerna när ett verk kan drabba mig.  Jag kan fastna vid den smarta idén, tekniken, hur man kombinerat två olika saker eller bli hänförd över verkshöjden. Intryck som jag kan inspireras av och medvetet eller omedvetet lyfta in i mitt egna skapande.

Dom där små fragmenten som man plockar på sig med tiden. Jag hämtar inte min inspiration från att titta på andra fotografer utan tittar hellre på målade, filmade, eller interaktiva verk. När vi går från Kumu ut i Tallins kalla vinterluft så har jag fragment av intryck som jag bär med mig även denna gång.

info:

Biljettpris för insläpp på Kumus alla utställningar ligger på cirka 10 euro. Om ni är en familj som vill besöka museet så fråga efter familjepris som ligger på cirka 16 euros.

 

Du hittar mig även här:

– Det var en guidad visning klockan tre men ingen var här då så om ni vill så kan ni få egen privat visning? Vi tackade ja och den stora trädörren öppnades upp och vi kliver in i ateljen som vi får helt för oss själva under besöket. 

Längst uppe på kullen ligger det besynnerliga huset med sin runda kupol och dess nötta träfasad som skiftar i orange ton. I anslutning till Bellevueparken ligger den avskärmad från resten av staden trots att det ligger alldeles i närheten av Sveavägen. Motorvägen Norra länken ger inga hintar av att det finns en stor och fin park där bakom. 

Carl Eldh var under första hälften av 1900-talet en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige men är tyvärr kanske inte lika känd idag. Hans statyer finns utspridda i hela Stockholm men inget jag hade tänkt på förrän vår guide Petra berättade vart alla stod. På platser man passerat men som är en del av stadsbilden att man inte tänker på det. 

Mitt intresse för ateljeer tog mig hit kanske mer än själva skulpturerna i sig. Olika kreatörers rum där dom skapar lockar mig något oerhört. Jag hade snubblat över en bild på internet och trodde först att det var någonstans i Paris men blev överlycklig när det var i min egen hemstad. Fönster som sträcker sig ända upp till taket med ett ljusinsläpp som man bara kan drömma om. Skulle inte ha något emot att ha en fotostudio som såg ut så här. 

Carl Eldh själv med ett väldigt lurig uppsyn. 

Längst in i hörnet av rummet skymptar ingången till ett ännu vackrare rum. Petra  berättar historier om hur han beundrade Strindberg på avstånd och gjorde skulpturer av honom baserat på när han såg han vandra längs med Stockholms gator. Hur han och Strindberg blev goda vänner efter att han fick se hans verk. Men även hur mycket skit han fick när han gjorde en staty av en naken Strindberg strax efter hans död. Det var inte populärt bland allmänheten. 

Vi går fram och tillbaka mellan dom två rummen medan Petra berättar små anekdoter från hans liv och om hur han arbetade. Får förklarat hur man gör från att ha ett stort block till att få en finmejslad staty. Men det är fortfarande ett mysterium hur man kan skapa något så stort men att få dom rätta proportionerna på allt. 

Ett huvud som var väldigt likt Stalin. Men så var inte fallet utan var på en svensk politiker vars namn jag inte kommer ihåg nu...

Någon annan som varit där?

Info: 

Lögebodavägen 10
Närmaste tunnelbanestation är Odenplan
www.eldhsatelje.se

 

Du hittar mig även här:

Snön knarrade under våra fötter när vi gick upp för dom snöbeklädda trappstegen upp till Naturhistoriska museets entré. Porten öppnas och vi går in i en lite mörkare och murrigare värld för några timmar. Barn springer runt för att upptäcka varje vrå av huset och trycker sina handflator och näsor mot glasmontrarna för att se lite bättre. Någon pekar mot mammuten och utbrister woooow. 

Vid det här laget upptäcker vi skylten som visar vägen mot utställningen med kristaller och mineraler. Båda blir nu precis som barnen vi sett innan. Pekar och trycker våra näsor mot montrarna. Drar ut varenda hylla och tittar på precis på alla stenar. Det är något så otroligt att naturen kan skapa så vackra saker. Själv går jag varje dag med en kristall runt halsen, men inte så mycket för vad dom sägs göra för inverkan på oss människan utan av dess vackra råa kanter och hur dom beter sig i olika ljus.

För mig är alltid museum lite kluven upplevelse där det finns uppstoppade djur. I sina montrar med perfekt stämningsfulla ljussättning och satta i miljöer får dom att se nästan levande ut. Men samtidigt har jag alltid tyckt att det är en sån obehaglig grej att tömma ett djur på sitt innehåll och sen fylla upp den för beskådning. Morbid tanke.

 

Du hittar mig även här:

Sakta går jag upp för trapporna med den flagnande färgen på väggarna och med en doft av gammal vind i näsborrarna. Övervåningen är ett enda stort rum med glastak som ger ett mjukt och vackert ljusinsläpp på skeletten till vargen, fossillerna, mammuten och andra forntida skelett. 

Det här fortsättningen på söndagens inlägg från museet Galerie de paléontologie et d’anatomie comparée i Paris.  

Tänk om man hade ett sånt här skåp hemma!

Det var något med dom här barnen som fick mig att känna att jag befann mig i en timewarp och hade hoppat till nångång av mitten av 1900-talet. 

Ett litet självporträtt. 

Tankarna gick till filmen En natt på museet där skeletten helt plötsligt skulle komma till liv...

hitta till skelettmuseet:

Museet ligger vid trädgården Jardin des Plantes vid metro och RER stationen Gard d’Austerlitz på adressen 2 rue Buffon i Paris.
Inträde: cirka 7 euro.

 

Du hittar mig även här:

Jag stannar tvärt vid entrén till museet och tappar hakan. Det första som möter mig när jag kommer in i byggnaden är mannen med handen sträckt upp i skyn och djurskelett så långt ögat kan nå. Att gå över tröskeln är som att gå in i ett annat århundrade.  

Galerie de paléontologie et d’anatomie comparée byggdes till världsutställningen 1900 som tog plats i just Paris. Eiffeltornet byggdes till samma syfte och är ett självklar turistmål när man besöker staden, men detta minnesmärke borde få mer uppmärksamhet enligt mig. 

Museet är en del av den franska Naturhistoriska museet där samlingen härstammar bland annat från upptäcktsresande som samlade in arter från alla världens hörn under 1700 och 1800-talet. Jag är inte en person som går på massa museum när jag är ute och reser men gör undantag när det är något ut över det vanliga som detta. 

Det här är ett av det det mest besynnerliga av utställningen då det är mänskliga fosters skelett som har gjorts i ordning som små tittskåp. 

Det finns inte bara skelett där utan även djur som dissketerats, djur som tryckts ner i glasburkar och samlingar med tvåhuvade djur... 

I nästa inlägg går jag upp på övervåningen där en mammut, dinosaurier, fossiler fyller upp salen med flagnande färg på väggarna. När man inte trodde att det kunde bli vackrare så överträffade den andra och tredje våningen mina förväntningar. 

Hitta till Naturhistoriska museet i Paris:

Museet ligger vid trädgården Jardin des Plantes vid metro och RER stationen Gard d’Austerlitz
Adress: 2 Rue Buffon.

 

Du hittar mig även här: