Klockan börjar närma sig midnatt och vi sitter i en taxi som kör mot Thorskogs slott med en chaufför som sitter på helspänn vid ratten när vi åker förbi nedsläckta villor på den moddiga vägen. Det är kolsvart och snön yr framför lamporna på vår bil. Trots att vi redan har åkt tåg i 4 timmar till Göteborg så har vi fortfarande massor att prata om. Men är det några som jag är van att dela bil med så är det Katarina, Sofia och Lena. Vi rullar sakta upp på uppfarten till Thorskogs slott som ligger på en höjd med en vacker liten damm bredvid sig och längs med vägen ligger buskar och träd klädda i nät av ljusslingor. Julen är förbi sen länge men ändå infinner sig julmyset igen för mig. Allt är tyst runt om oss när vi går runt på avfarten och tar bilder på allt som är upplyst.

Jag tar den lilla trappen upp till porten och går in i den dämpade belysningen, till vänster om mig snirklar sig en enorm trappa klädd i mjukt tyg. Det är högt i tak, mörkt trä pryder väggarna och över mig hänger en enorm ljuskrona. Vi stannar till där vid ingången och kikar oss nyfiket runt och snart dyker personalen upp för att hälsar oss välkomna.

På andra våningen får Sofia sitt rum och vi andra följer efter kvinnan med nycklarna som tar oss upp till tredje våningen. Katarina blir tilldelad ett rum som säkert är två gånger så stor som lägenheten jag bor i. Jag får nyckeln till det lilla men väldigt mysiga rummet som går under namnet Tage med snedtak och tjocka träbjälkar. Vi fortsätter skriva till varandra på Messanger när vi ligger nedbäddade under fluffiga täcken från varsitt rum och börjar spekulera om det spökar på slottet. Det måste det göra kom vi fram till med tanke på att huset bär på så mycket historia. Jag bestämmer mig att fråga personalen på söndagen när vi skulle åka hem för att garantera en god nattsömn. Nu tror jag inte på spöken men det hade ändå fått min fantasi att gå på högvarv.

Frukost i Orangeriet

Jag vaknar innan väckarklockan för jag har sovit oroligt, misstänker att allt prat om spöken innan jag släckte lampan hade något med saken att göra. Katarina som är den morgonpigga av oss hade redan tagit sig ner till kaffet. Frukosten serverades i orangeriet som är en utbyggnad på sidan av slottet som jag hade sett när körde in på uppfarten. Men hur jag skulle ta mig dit hade jag ingen aning om då vi glömde fråga när anlände så sent. Ljudlöst tassar jag nedför den vackra trappan med sin röda matta som suger upp allt ljud. Jag tar rygg på ett par som ser ut som dom vet vart dom ska. Dom tar mig förbi det gula rummet och nedför en undangömd trappa som leder ner i mörkret där jag går förbi väggar täcka av tegel och en riddarrustning står i ett hörn.

Orangeriets väggar är glasfönster från golv till tak med gardiner som ser ut att vara täckta av växten stensöta och utanför ligger snön krispigt vit. Det första jag gör är att leta upp kaffet i ett av hörnen och tar sedan ett varv runt det vackert dukade bordet med tunga kristallkronor över sig. Vi sitter så länge som vi får sitta där och går i omgångar för att fylla på våra tallrikar samtidigt som vi försöker göra upp en plan för dagen. Vår helg är en kombination av nytta och nöje då vi tillsammans ska försöka jobba och hjälpa till med att lösa varandras problem och utmaningar vi har med våra bloggar. Det är ju så mycket mer än att bara skriva och redigera bilder när man driver en blogg. Sofia skriver ner ett schema och sen betar vi av det vi behöver hjälp med en efter en under våra dagar.

Upptäcker slottet i dagsljus

Eftersom vi bara smugit runt på slottet mitt i natten började vi med att gå på upptäcksfärd och leta oss in alla slottets vrår. Vi kikar runt hörn, säger hej till en uppstoppad räv och ryser till av kylan utanför vinkällaren. Jag hittar en spegel på en vägg som jag fastnar vid, mina tankar började spinna iväg om parallella världar. Vilka ansikten har den tittat tillbaka på? Tänker på ett barnprogram som gick när jag var barn om en tjej som reste tillbaka i tiden med hjälp av en gammal spegel. Att strosa omkring på ett slott passar mig alldeles utmärkt eftersom jag har en förkärlek till saker som på riktigt bär på en historia.

Älgen och fågeln stirrar ner på oss och Lena smälter in i trappan som om hon var självklar där. Vi försvinner upp till våra rum och kommer ner med ytterkläderna på. Jag får en karta i min hand med olika promenadspår vi har möjlighet att följa och jag försöker beräkna vad som är mest rimligt att hinna innan det dags för afternoon tea. Inte en chans att vi fick missa det. Dammen utanför slottet har frusit till is förutom en fläck i mitten där ett stort gäng ankor och änder simmar runt. Det blev inte en vanlig promenad, allt förändrades när vi träffade hästen Måns vid en liten gårdsbutik och några minuter hämtar ägaren ett grimskaft och vips så är vi ute och promenerar en häst precis som om vi hade varit ute med en hund. Men mer om det en annan dag...

Afternoon tea till lunch

Jag kan inte dra mig till minnes att jag ätit afternoon tea innan, kanske har jag gjort det men förträngt det. Vi hade jobbat upp en hunger efter vår långpromenad och mitt blodsocker dalade nedför. En kö ringlar sig runt bordet i blomsterrummet och snabbt tar jag en bild på bakverken innan alla har hunnit plocka på sig. Utan att veta om hur man ska bete sig i på en afternonn tea så lyckas jag ändå äta allt i rätt ordning när jag började läsa på vad det faktiskt är. Först ger jag mig på snittarna för att sen mumsa i mig scones med marmelad. Sen vidare till bakverken av choklad, pajerna och marängtartleterna och balanserar dagens andra omgång kaffe tillbaka till bordet i patrons matsal. 

bada Badtunna

Bikinin sitter på under tjocktröjan och himlen börjar sakta färgas blå i skymningen när vi går mot den avlånga röda byggnaden där det ryker från dom varma badtunnorna. Efter ha dragit av mig vinterkläderna och virat en badrock runt kroppen var det nu dags att ge sig ut igen. Kylan är påtaglig och vi slirar runt lite på trädäcket i våra badtofflor. Motvilligt hänger jag upp badrocken på en krok och försöker sänka mig ner i vattnet. Min kropp blir förvirrad av värmen och jag är tvungen att dra upp foten igen. Kallt i luften och hett vatten ger motstridiga känslor men jag väljer det heta vattnet och snart kommer välbehaget. Något har lagts i vattnet som gör att det skummar på toppen och luktar rent. Bredvid oss sprakar en eld där små gnistor flyger runt i luften och längre bort förbi dammen lyser slottet. 

historien bakom slottet

Efter en snabb vända upp på rummet för dusch och lite piff möttes vi upp med dom andra gästerna i jägarsalen som är den äldsta delen av slottet. Lokalen som en gång i tiden var ett sädesmagasin är ett avlångt valv med en eldstad längst in i rummet. Vi får ett glas bubbel i handen och slår oss ner på bänkarna. Anders som jobbat på slottet i många år berättar entusiastisk om historien bakom slottet. Om hur det började byggas av en varvspatron 1892 och stod klart redan 2 år senare och hur hans bortskämda son Eskil körde allt i botten på grund av sin dåliga hantering av pengar. Hur en träpatron som heter Tage sedan köper det 1974 eftersom han letade efter en sommarstuga. En annan kanske drömmer om ett litet torp i en vacker skogsglänta men Tage han tänker att ett slott blir alldeles lagomt som sommarhus. Tyvärr hade slottet stått övergivet och förfallit i många år. Det hade till och med börjat regna in och var mer som ett kråkslott vid det här laget och inte det sagoslott det är idag. Slottet har bytt ägare efter det men ingen har gett upp på slottet och nu försöker dom köpa tillbaka föremål som sålts av med tiden, allt för att återskapa hur det såg ut när det byggdes.

Härifrån går vi i samlad trupp genom snön vidare ner till orangeriet för en trerätters middag. Till min lycka är det inga problem att ändra om i menyn till vegetariska alternativ så jag kan äta. Efter vi är mätta och belåtna förflyttar vi oss in till baren som vi alla blev lite förälskad i. Rummet är fyllt med mörka tunga sammetsgardiner, gulddetaljer och golvet är täckt av stjärnor. Vi avslutar vår händelserika dag i stora och tunga soffor där vi pratar om att man borde åka tillbaka hit när det är sommar. När allt är grönt, dammen porlar och man kan sitta ute i kvällssolen.

Bröllopssviten

På söndagen spenderar vi den största delen av tiden i det som heter gula rummet och vi är dom sista gästerna på slottet eftersom vår taxi skulle inte komma och hämta oss förrän på eftermiddagen. Vi sitter i den gula soffan med fåglar karvade in i armstödet som efter årtionden hittat tillbaka till det rum som den hör hemma i. Vi tittar på fotografier som sitter på väggarna, dom visar hur det en gång i tiden har sett ut och jämför det med nutiden.

Ett par från Norge dyker upp för att se hur det ser ut inför ett kommande bröllop. Om jag inte minns fel så skedde det över 300 bröllop förra året på slottet vilket jag kan förstå då det är en väldigt romantisk plats. Vi frågar om vi får se hur bröllopssviten ser ut och så fort städerskan är klar skyndar vi oss upp för trappan. 

Solen dyker upp och vi tar ett sista varv runt slottet med våra kameror och hoppar sen in i taxin och säger hejdå slottet när vi rullar nedför uppfarten. Och ja jag kom ihåg att fråga om det spökade trots att jag inte upplevt något ovanligt. Det fanns en hel hög med historier om vad folk varit med om. Men vart det sker det får vara en hemlighet som stannar mellan mig och huset.

Så tar du dig till Thorskogs slott

Vår plan från början var att resa med Blå tåget från Stockholm till Göteborg men det blev inställt i sista sekund på grund av tekniska problem med restaurangvagnen vilket jag fortfarande sörjer. Det står fortfarande högt på listan av tågresor jag vill göra i framtiden. Thorskogs slott ligger cirka 4,5 mil norr om Göteborg som tar ungefär en 1 timme att köra. Från Göteborg kan du ta en Uber som kostar runt 600-800 kronor eller ta lokalbussen från Kungälv.

För priser och mer information hittar du på Thorskogs slotts hemsida

 

Den här vistelsen var en pressinbjudan av Thorskogs slott men är alla åsikter och upplevelser är mina egna.

I helgen som var tog jag tåget till Göteborg tillsammans med Sofia, Katarina och Lena för en workation på Thorskogs slott. Ett slott taget ur en saga i ett krispigt vinterlandskap. Sofia träffade inte en prins vid slottet men en Måns som hon överöste med pussar. Mer om det i ett kommande inlägg!

Vi har blivit ett sammansvetsat team nu efter ha spenderat åtskilliga timmar ihop på resande fot. Vi vet hur Sofia gillar att ha sitt kaffe (starkt!), hur Lena behöver sitt egna rum att sova i och att Katarina alltid släpar med ett mindre bibliotek i sina väskor.

Vi möttes upp vid Pocketshop på Centralstationen i Stockholm och jag lockade in Lena i Patti Smiths värld. När hon frågade mig om boktips vid hyllan av pocketböcker pekade jag på Just kids och några sekunder senare stegade hon fram till kassan med boken i sin hand.

Väl på tåget blev det ett komisk ögonblick när alla plockade upp Patti från våra väskor en efter en. Har man väl börjat kliva in i hennes värld vill man dyka in i varje liten vrå.

Du hittar mig här:

Vi går ner mot bryggan på Lindö med handdukar i händerna. Jag får för mig att det ska vara iskallt ute och har i vanlig ordning klätt på mig alldeles för mycket. Efter bara några meter får jag öppna upp min jacka. I min hand finns det ingen handduk för det finns inte en enda millimeter av min kropp som tycker att det är en bra idée med att bada när det är vinter. Visst har jag gjort det när jag var yngre men då har det alltid varit anslutning till en bastu och då går det mesta att härda ut.

Jag hade packat med mig handduken då det redan var prat innan att det kanske skulle ske när jag tillsammans med Malin, Wilda och Linda bestämde oss för att åka ut till Nathalie på Lindö. Men jag visste innerst inne att den skulle ligga orörd i min väska. I min hand är istället min kamera som kunde ta bilder på dom andra som hoppade i vattnet. Det är så nära jag var bekväm med det. Bara tanken att få den känslan av att iskallt vatten skulle krama om mig under vattenytan fick mig att vilja stänga jackan igen.

En efter en tar dom sig nakna ner i det kalla vattnet och vi som står kvar hejar glatt på. Nathalie får ur sig “herreguuuud” i falsett och hundarna förstår att något är på gång och kommer springande ut på bryggan för att titta sig nyfiket runt. Malin har vinterbad som rutin och glider sakta ner i vattnet utan ett ord när vattnet omsluter henne, som om hon går in i sig själv.

Wilda som jobbar inom Försvarsmakten rör sig omedvetet som en ballerina när hon drar handduken om sig. Där det hårda och det mjuka får ta lika mycket plats. Det gör mig glad att se dom här modiga kvinnorna kasta sig ut i vattnet. I en tid då vi pratar mycket om att vi måste dra ner på våra flygresor som vi tar för att bada i varma vatten är det här att verkligen att ta vara på det som finns här hemma. Minus solen och värmen då.

Brukar du vinterbada eller är du som jag som står kvar på torra land med varma kläder?

Du hittar mig även här:

Örebro har stått länge på min lista över platser att besöka i Sverige. När jag har googlat på bilder över hur olika svenska städer ser ut så har jag alltid återkommit till Örebro. Bara det att dom har ett slott med vallgrav mitt i staden gör ju att man vill packa väskan direkt! Jag var bara där från lördag till söndag men tycker jag hann med väldigt mycket trots den korta tiden.

Tack snälla ni som har svarat på mina frågor i min läsarundersökning som jag la upp! Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid att göra det. Det är så roligt att se vad det är ni gillar med min blogg och om vad jag ska skriva mer om. Att skriva om tips att göra i Sverige var det nästan alla som klickade i så här kommer det mer av det på direkten.

Fotoutställning på Eataly

Innan vi kastar oss in i vackra Örebro så vill jag berätta att jag ska ställa ut tre av mina resefotografier på Eataly här i Stockholm mellan 12-25 november. Tillsammans med Italian national tourist board och 4 andra fotografer visar vi upp fotografier från olika platser i Italien. Om ni har vägarna förbi kan ni ta en bit mat och titta på bilderna, ska bli så kul för min egen del att se vilka bilder dom andra valt och se Italien genom deras ögon.

Checkar in på Clarion Collection Borgen

Supertidigt på lördagsmorgonen tar jag min bil och kör genom ett folktomt Stockholm. Trots att jag bott här nu i 5 år så blir jag ändå inte bekväm att köra bil på Stockholms gator. Det stressar mig nått så otroligt. Men när det är tidigt på morgonen en helg blir hela upplevelsen så mycket trevligare då det inte är massa andra bilar som ska hetsa bakom mig. Sen hjälper det även att ha bra kartläsare som Lena och Malin som jag plockade upp efter vägen.

Hotellet Clarion collection Borgen ligger precis nere vid vattnet och ser själv lite ut som ett slott med sina runda torn. Entrén är pampig med gamla valv och trappuppgången slingrar sig uppåt med enorma fönster och mjuka vinklar. I en av korridorerna skapas ovanligt många vinklar och det känns som om ögonen spelr mig ett spratt. Lite som om jag är i lustiga huset fast mycket mer rofyllt.

Jag hade ingen aning om att Collection-hotellen i Clarions kedja betyder att middag, kaffe och snacks under dagen (och såklart frukost) ingår i priset när man bokar ett rum. Väldigt praktiskt för mig som lätt får blodsockerfall och behöver fylla på energidepåerna under dagen. Kom ihåg att hugga in på deras scones, så goda!

Yoga i Länsteatern

Väckarklockan ringer och Malin säger att nu är det dags att stiga upp. Jag tittar på tiden på min telefon och är förvirrad. Varför är klockan 6 och inte 7 som jag hade ställt klockan på. Mina första tankar går till att det är ändrats till vintertid men efter några förvirrade minuter inser vi att klockan ställts fel och slumrar vidare. När klockan slår 7 är jag tröttare än första gången vi vaknande. Det verkar vara en lag att så måste det vara.

Det hör inte till vanligheterna att jag stiger upp klockan 7 på en söndag men den här helgen skulle jag börja dagen med yoga i ett vackert rum i Örebros länsteater. Annica instruerar oss hur vi ska väcka kroppen genom att sträcka på oss och samtidigt håller staden på att vakna till liv där utanför och höstsolen börjar kasta ett varmt ljus på husen. Efter yogan går jag ner till vattnet och fotograferar bron och Örebro slott i motljuset. När jag visar bilden sen så får jag “men det ser ju ut som typ Prag”. Än en gång blir det så påtagligt att vi reser så långt för att ha så mycket vackert här hemma runt hörnet.

Vi smiter ut i solnedgången med en scones i handen och tar ett varv runt slottet. Caroline som har bott i Örebro i flera år agerar guide och pekar ut saker till oss. Vi speglar oss i ufot och titta på när folk tar sig upp på den gröna överdimensionerade parkbänken. Solen sänker sig och reflekteras i slottets fönster som illusionen om att varje fönster är täckt i guld. Alla bladen skiftar i starka nyanser av gult och orange. Den sista intensiva kraften innan dom kommer ge upp och ramla ner.

Spökvandring på Örebro slott

På kvällen när middagen är uppäten var det dags för en spökvandring på Örebro slott. När jag försöker tänka ut om jag varit på en spökvandring innan så tror jag inte det. Personligen tror jag inte på spöken eftersom jag aldrig varit med om något som fått mig att tvivla. Men under den korta promenaden från hotellet till slottet delade flera med sig av historier och möten med det okända som dom bär med sig.

Dörren öppnas och en kvinna i lång svart klänning och en ljuslykta hälsar oss välkomna. Vi står i mörkret på innergården och får berättat för oss en man som sett hänga dinglande på en plats ovanför våra huvuden. Vi går genom rum i konstant mörker och där bara levande ljus kastar skuggor på väggarna runt omkring oss. Historier om brustna hjärtan och galenskap från gamla kungar och fruktansvärda livsöden om kvinnor som låstes in på den kalla vinden anklagade för häxeri varvas om varandra.

När jag tror att det är slut får vi frågan om vi vill gå ner i fängelsehålorna och om man vill får man lämna vandringen. Två av oss susar iväg längs husknuten och vi andra står kvar och vet inte vad som ska hända. Vi följe en smal trappa som störtdyker ner i mörkret och vi lyssnar på fruktansvärda historier om tortyr och allt slutar med en händelse som får oss alla att få hjärtat i halsgropen. När vi sedan går och lägger oss är jag tacksam att jag delar rum och inte behöver sova själv. För mig som inte tror på spöken tvivlar en stund på vad som är verkligt och inte.

Du hittar mig även här:

Lever du din dröm? Vi har nog alla en dröm som vi bär på som ibland känns ouppnålig. Kanske har vi inte exakt formulerat den för oss själva eller vågat tillåta oss själva att ens tro på den. Människor som bär på en dröm och som sen gör något av den är något jag verkligen beundrar. Just nu följer jag tv-serien Kalle och Britas sex liv där Brita Zackari och Kalle Zackari Wahlström reser till sex utvalda personer som bor på ett annorlunda sätt och har valt en egen livsstil. Det får mig att tänka ännu mer på mina egna val och vart jag vill i framtiden. Ju mer jag tänker tanken på att jag ska fortsatt bo i en lägenhet i framtiden desto mer kryper det i kroppen. Jag vill ut till naturen och ha gräs under fötterna när jag kliver ut från dörren.

Det finns dom som vågar att gå emot strömmen och bygga upp något helt eget lång ifrån vad man bör göra. Nathalie och hennes Anders uppfyller verkligen den beskrivningen. Där allt började med en längtan och en dröm om ett självförsörjande liv. Från att vara en del av vad man kallar ekorrhjulet i Stockholm bröt dom sig loss och allt föll på plats när dom hittade den lilla gården på den väglösa ön Lindö ute i Mälaren dit du endast kan ta dig med båt. Att det blev en ö är inte så konstigt då Anders är uppvuxen i skärgården och hade en längtan till vattnet.

Om du blir nyfiken att läsa mer så kan du klicka in dig på Nathalies blogg Att leva sin dröm där du kan följa deras resa till ett självförsörjande liv.

Hemma hos Nathalie som lever sin dröm

Från första stunden när dom kom ut till Lindö blev dom kära i ön. Först förlorade dom budgivningen men den äldre mannen som ägde gården gillade deras idéer om att låta gården få leva vidare att han ändå valde dom över dom andra vinnande buden. Ett kort tag efter att kontraktet var påskrivet går den äldre mannen bort kanske i lättnad över att hans livsverk kommer få leva vidare. Det var som om det var skrivet i stjärnorna att Nathalie och Anders skulle hamna på Lindö.

Deras hem är en mardröm för den som är pälsallergiker men en dröm för mig som älskar allt med päls på sig. Nathalie har uppfödning av katter hemma hos sig och har ett rum som går under namnet kattrummet som när jag var på besök var fylld med två kullar av små kattungar som var en korsning mellan ragdoll och birma. Små vita små pälsbollar som stökade runt och som låg i små grupperingar och mös tätt ihoptryckta mot varandra.

En längtan till djuren

Djur är Nathalies stora passion och det är inte svårt att förstå det när man kliver iland på ön när dom första som säger hej är fåren som nyfiket kommer fram och hälsar. Men allt började med att dom skaffade höns och den känslan när dom första äggen hämtades beskriver hon som en otrolig rikedom som om det var diamanter hon hade i sina händer. Idag har dom flera olika sorter av höns som till exempel Maran, Cream Legbar och Welsumer. Hon lär mig att det är inga problem att kombinera olika hönsraser och idag när hon hämtar äggen så skiftar dom i olika pastelliga toner från rosa till blått. Målet med gården är att leva på det gården har att ge och inte göra den storskalig, här är det mer fokus på att veta vad varje djurs namn är och hålla det intimt.

Vi ger matrester till grisarna Kajsa och Krut-Maja Krigargris som bökar runt i slänten bredvid huset vars gulliga öron sticker upp mellan bladen. Genom högt gräs tar vi oss ut till ängen med små vildäpplen i händerna. Vid ett stängsel stannar vi och ser hur dom små minishettisarna Flicka och Flinga börjar styra stegen mot oss.

Från att odla basilika i kruka till en köksträdgård

Jag hukar mig när jag går genom ingången till köksträdgården och sockerärtorna stryker mig i håret. Allt är så grönt och väller upp från trälådorna som prydligt står uppradade efter varandra. Nathalie berättar att det finns hopp för alla att kunna lära sig att odla då hon innan bara kunde odla basilika i kruka. Det känns lovande för min egen del att höra. Själv har jag inga visioner om att bli helt självförsörjande utan mer ha det som ett härligt tillskott. Jag läser dom prydligt skrivna små träpinnarna som visar vad som växer just där. Tomaterna ligger tunga i klungor med skiftande nyanser mellan grönt till solmogen röd. Hunden Vilja ligger och hämtar andan i gräset och blickar tillbaka på oss med sina isblåa ögon.

 Vattenbeståndet är lågt i brunnen som för väldigt många brunnar runt om i landet den här sommaren då regnet var ett koncept som vi knappt kom ihåg vad det var för något. Duscha är bara att glömma under besöket på ön men vad spelar det för roll när man har en brygga, badtunna och en vacker sjö nära till hands. För att spola i toaletten får man helt enkelt gå och hämta hinkar med vatten som vi spolar med efter våra besök. Saker som jag vanligtvis bara tar för givet i min egna lägenhet men som jag vande mig oväntat snabbt med här.

Du hittar mig även här:

Irene plockar upp mig på Fruängens tunnelbanestation och vi hoppar in i hennes lilla vita Nissan för att styra oss mot Lindö som är en liten ö i Mälaren. Vi hade aldrig träffats innan men har våra bloggar som gemensamt då vi båda skulle på Summer Workation med Influencers of Sweden.  Hon helt ny på bollen med det här med bloggande och jag som har några år på nacken. Vackra slott, drömmiga alléer och slingriga grusvägar passerar utanför fönstret och mitt i samtalen är vi tvungna att brista ut komplimanger om hur vackert det är. Vid en grå liten skylt som ser ut att vilja kollpasa vilken dag som helst svänger vi ner till den lilla färjan som ska ta oss över till Lindö. Ingen annan bil är där så vi inser att vi är först och sätter oss ner för att vänta. Av någon anledning älskar flugorna mig och efter ha kämpat emot dom i ett par minuter stänger jag in mig i bilen för att vänta. Men dom ger sig inte. Jag sitter knäpptyst och tror att det har börjat regna men inser sen att det är flugorna som landar så hårt på fönsteret att dom låter som regndroppar. 

En efter en rullar bilarna sakta ner för den lilla backen och det blir kramkalas. Vissa känner jag sen förr, andra bara genom bloggen och då känns det ändå som vi känner varanndra. Snart är alla på plats för avfärd med färjan men vi saknar värdinnan, på håll hör vi en motorbåt som snabbt kommer allt närmare.

Som ett litet lemmeltåg går vi fram och tillbaka mellan en av bilarnas bagagelucka och färjan för att lasta på massor av flak med vatten och dricka då vi fått reda på att det är lågt vatten i brunnen efter sommarens torka. Nathalie som driver bloggen Att leva sin dröm hade bjudit hem oss till sin gård på Lindö där hon tillsammans med sin Anders och massa djur lever drömmen om ett självförsörjande liv. Vant styr hon båten in mot land för att ge alla oss en kram och med en svung i tofsen och ett pilimariskt leende hälsar hon oss välkomna. 

Anders kör färjan över Mälaren med oss som last men inte på ett sätt som vi hade förväntat oss. Med en annan motorbåt bakom som puttar den lilla färjan framför sig åker vi sakta fram över sjön. 

Carolinefrankesjö.se

Vi glider igenom näckrosblad och anländer till en plats där vassen delar på sig. På en liten planka balanserar vi och går iland. Efter ha skämtat om att vi skulle leka Robinson på ön och behöva leta alternativa sätt att få i oss mat berättar Linnea från bloggen Lanclin om att man kan äta roten på vass. Ingen av oss hade hört talas om det innan och när vi står på ön rycker Linnea upp ett vassstrå och krafasar bort lite jord. Rania från Northbound journeys smakar genast på roten och recenserar den med att den smakar inte så mycket och har en mjölig konsistens. Men glatt utrbister hon "Jaa, ännu en grej jag har lärt mig som man kan äta i naturen". 

För att komma till huset passerar vi genom fårhagen och nyfiket kommer fåren fram och nosar på oss. Jag kliar en av dom på sidan av halsen och när jag slutar så trycker hon huvudet mot min hand som om att hon inte vill att jag ska sluta. 

Jag halkar lite efter och när jag kommer fram till huset står hälften av gruppen och tittar ner i slänten. Bland växterna hör jag grymtningar och Kajsa och KrutMaja tittar nyfiket upp på oss. Mitt hjärta smälte för dom här två med sina stora viftande öronen och nyfikna blick.

Ryktet hade gått om att det skulle finnas kattungar på ön som några av oss var väldigt taggad över det. Jag är inte en kattperson men jag ändrade snabbt uppfattning efter ha gosat med dom små. Nathalie hade ett specifikt rum som gick under namnet kattrummet i huset, där det var fullt av kattungar från två olika kullar. Pappa-katt med sina isblå ögon klagade inte direkt över all uppmärksamhet och gos han fick under den här helgen. 

Workation = Work + Vacation

Nu kanske ni läser workation och inte fattar någonting vad det är. Det är lugnt! Jag hade inte koll på vad det här var för något för ett år sedan heller. Men det är helt enkelt en liten lek med dom engelska orden work och vacation. Vi alla som är med i  Influnecers of sweden driver bloggar och sociala medierkoton. Vissa av oss tjänar pengar på våra kanaler, andra har precis startat eller till och med står i startgroparna för att starta sin kanal. Det fina med en workation är att det verkligen handlar om att lära av varandra. Men framförallt att inte känna sig ensam i sina tankar och problem som kan dyka upp när man driver en blogg.

Vi spenderade timmar åt att prata om kreativitet och skapande i alla dess former. Men framförallt om att vara snällare mot oss oss själva och sänka förväntningarna på vad vi ska klara av. Det finns så många listor för hur man ska göra för att lyckas och nå ut bäst med bloggen. Ofta läser jag att man måste uppdatera en gång om dagen för att få er läsare att stanna kvar. Men så har det inte varit i mitt fall. Jag försöker att lägga det dåliga samvetet om att jag inte publicerar oftare på hyllan och publicera när jag verkligen har något jag vill dela med mig av och visa något mycket mer genomarbetat. Nu när jag publicerar mer sällan blir ni bara fler och fler som hittar hit. Det bryter mot alla regler vilket har gjort mig förvirrad. Jag har bestämt att det får helt enkelt bli så att ni får längta lite längre mellan uppdateringarna men då får ni något mycket längre att läsa istället. Jag hoppas det är ok för er? 

En av mornarna körde vi masterminds i små grupper där vi tillsammans brainstormade i hur vi kunde lösa varanndras problem. Linda fångade mig i ett  väldigt tankfullt ögonblick i trollskogen.

Foto: Linda Hörnfeldt - LaLinda.se

Hälften av oss sov i ett och samma rum och resten tältade men varje måltid åts tillsammans vid långbordet under kandelabern. Precis som om vi var på kollo för vuxna. Någon utbrister "Vad är det där?" och pekar på fönstret och vi alla inser att det kryllar av enorma getingar som klättrar runt på fönsterrutan. När jag menar att dom är enorma så menar jag det. Dom såg ut som dom var muterade och åt andra getingar till frukost och att vi var med i skräckfilm där huset skulle tas över av getingar. Varje kväll när månen kom fram så dök dom upp, obehagliga och fascinerande på en och samma gång. 

Linda - Resa medvetet ser ut att ta det här med getingarna med ro.

Förutom att prata om allt som rör en blogg och sociala medier så hittade vi på andra aktiviteter. Eftersom vi inte kunde duscha badade vi i den vedeldade badtunnan och hoppar sedan i från bryggan för att kyla ner oss. Nathalie tog oss runt på ön och berättar om sin köksträdgård, hur det är att försöka sträva mot ett självförsörjande liv, tog självporträtt med hatt, vilade i hängmattan, spelade gitarr och matade ponnies med äpplen. 

Evelina - Earth Wanderess

Elin Kero - Nevnarien

jagarmalin.se

Helena - Oh darling

På söndagen var det dags att packa ihop för avfärd mot fastlandet och vi lastade traktorskopan full med vår packning som kördes ner till färjan. Vilken helg! Det var precis det här jag behövde utan att veta om det själv. Ibland behöver man bara göra saker så kommer många bitar falla på plats av sig själv. 

theresewiksten.se

Du hittar mig även här:

Just nu befinner jag mig i Seattle men så bloggproffsig som jag är för tillfället så har jag förinställt det här inlägget med lite härliga butiker du kan spana in om har vägarna förbi Göteborg. Under 2018 har jag som mål att resa mer i Sverige och Göteborg stod högt upp på listan av städer att upptäcka. Jag var där några korta dagar men känner redan att jag vill åka tillbaka och upptäcka ännu mer. 

Läs mer om mina tips från Göteborg:
Palmhuset i Göteborg
Göteborgs Naturhistoriska museum

---

Heyday

---

När jag satt på tåget ner till Göteborg frågade jag om tips på saker jag inte får missa i Göteborg och Amanda skickade ett meddelande om att jag borde besöka Heyday. Ett väldigt bra tips! Bara att gå in i Heyday är en som en glad färginjektion rakt in i sinnet. Hela butiken och kaffebaren är målad i en ljusrosa färg och då menar jag verkligen från golv till tak. Här hittar du krukor, smycken, feministiska posters och kläder. Girl power rakt igenom hela sortimentet. Jag köpte med mig ett par små silvermånar att ha öronen som har samma form som min tatuering på ett av mina fingrar. Ta med en kaffe on the go när du promenerar till dom andra butikerna på listan. Om du inte kan åka förbi Göteborg och känner ett stort sug att spana in Heydays sortiment så är den ingen panik för dom har webshop på sin hemsida. 

---

Magasinkvarteret

---

---

Blomsterbutiken Floramor & Krukatös

---

Gör det redo för att gå in en grön och lummig liten värld. Vi hade lite svårt att hitta blomsterbutiken Floramor & Krukatös som ligger inne på en innergård som man når genom att gå igenom ett litet valv. Det första som möter dig är en massa krukor som leder vägen mot trappan in i butiken. Väl inne på innergården hänger ljusslingor över våra huvuden och små bord står utplacerade med folk som sitter och sippar på kaffe. 

Väl inne i butiken finns det inget som heter less is more. Här är det snarare tvärtom där varje centimeter är fylld med något att titta på. Butiken drivs av mor och dotter som är florist och keramiker. Även om du inte har gröna fingrar och inte vill köpa med dig hem en växt så finns det massor av andra fina saker till hemmet. Vackra krukor, tavlor med botaniska motiv, lampor och doftljus. Om inte annat så kommer du gå därifrån väldigt inspirerad av att göra ditt hem till en liten djungel. 

---

POP

---

Pop tillhör en kedja av second handbutiker som finns utspridda i England. Här blandas det riktig retro och vintagekläder med deras egna märke. En stor del av min garderob består av vintagekläder. Men mitt största problem med att handla kläder från 70-talet som är årtiondet som faller mig i smaken är att det mesta är i polyester. Materialet som inte andas! Alla måste verkligen ha gått omkring och luktat väldigt mycket svett med tanke att det var polyester från topp till tå. Så mitt tips är att hålla dig borta från plagg som innehåller det för mycket och spana efter bomullstyger. Jag har länge letat efter en vit bohemisk topp med broderier på sig i just bomull och vad hittade jag just i denna butik? Jo den perfekta vita toppen. Allt här är noga utvalt vilket gör att om du är ute efter en specifik sak så finns det flera andra liknande plagg att välja mellan. 

Det finns även en avdelning för killkläder och lite smått och gott till hemmet. 

---

---

På det lilla torget mitt emot butiken Pop står det lite olika foodtrucks där du kan välja vad du är sugen på för just den här dagen. Vi testade Korv united som hade ett vegetariskt alternativ. Ni som brukar äta vegetarisk/vegansk kost vet kampen det är att hitta god korv som smakar iafal nånting. Lite som vegansk ost som aldrig är gott, vad jag än har testat. Men här överraskade verkligen den här foodtrucken mig. Jag beställde in en vegetarisk Que Padre! som bestod av chilipicklad rödlök, jalapenos, tortilla chips och chipotle-majonäs. Oh my vilken fullträff! 

---

Grandpa & Artelleriet

---

Artilleriet är en sån butik som jag lyfter och vrider på nästan allt och säger åh vad fint fram tills jag ser prislappen och lägger sakta ner saken igen. Allt är fint i den butiken men min plånbok säger bestämt nej. Men med det väcker det tankar hur jag kan hitta någonting liknande på second hand för en mindre peng. Jag blir väldigt inspirerad av allt. Tydligen så inspirerad att jag inte tog en enda bild därinne.  

Grandpa är är också en butik som jag går och fingrar på allt. Jag älskar allt som handlar om böcker, anteckningsböcker eller annat i papper. Allt som är i papper vill jag ha. Skyller allt detta på mamma som hade ett helt rum som gick under namnet pysselrummet när jag växte upp som var fyllt av papper av all dess slag. Egentligen så känns det mer som en klädbutik men jag hamnar alltid vid borden med små prylar. Blev väldigt sugen på tavlorna dom hade på väggarna. 

Du hittar mig även här: 

Vi kommer ifrån varanndra och går i olika korridorer. Han vill se fåglarna och jag vill se dom större djuren. Jag går in genom en stor valv och på andra sidan av rummet står en majestätisk elefant och blickar tillbaka på mig där jag står på Göteborgs Naturhistoriska museum. Det kalla ljuset från takfönstren möts på mitten av det varma gula ljuset från dom upplysta montrarna. Fåglar hänger från taken och skapar spöklika skuggor ovanför sig på det välvda taket. 

---

Läs mer om mina tips för Göteborg: 
Palmhuset i Göteborg

---

Vissa uppstoppade djur var lite mindre lyckade som den här råttan eller vad det nu ska vara. Den påminner mer om den där smileyfiguren som gör ett sammanbitet min där den visar tänderna. Vet du vilken jag menar? 

En älg tittar ner på mig och jag går mot montern med björnar. Läser varje skylt som beskriver alla dom olika björnarter som dom har där. Förvånas över att det finns så många olika sorters björnar. Tankarna flackar iväg till min kommande resa till Alaska och att det jag läst någonstans att det ska finnas över 100 000 svartbjörnar i delstaten. Då är inte deras brunbjörnar och  grizzlybjörnar inräknade. Jag har drömt sen jag var liten att se en björn i verkligheten. Visst jag har sett tassavtryck som visar att en björn promenerat förbi i närheten där jag växt upp i Norrland men aldrig sett skymten av en. Jag skulle gärna vilja se en på tryggt avstånd som från en bil till exempel.  

---

Den Uppstoppade blåvalen

---

Det stora dragplåsteret är den uppstoppade valen i ett av rummen som går under just namnet valsalen. För 150 år sedan flöt den här 16 meter långa valungen iland i Askim som ligger söder om Göteborg och är unik eftersom det här är den enda monterade valen du kan se i hela världen. På ena kortsidan är det runt välvt fönster som trots att det är mulet ute lyser upp valens främre del. Ljuset reflekterar skruvarna som pryder valens sida som får det att se ut som ett jättelikt ärr. Vissa dagar under året öppnar dom upp valens mun och du kan gå in i valen. Vilken bisarr tanke. 

---

---

Längst in i en av gångarna sitter en kvinna på en liten ihopfällbar stol och lutar sig lätt mot glasrutan. Med en stadigt grepp håller hon sitt ritblock med vänsterhand och hennes högra hand skissar snabbt och vant över pappret. Ibland tittar hon upp mot det stora djuret och dess döda ögon. Jag låtsats titta på en zebra men sneglar istället hela tiden över till hennes block. Jag förundras hur djuret tar mer och mer form på pappret och hur hon tar fram skuggorna i djurets päls. Vilken dröm att kunna rita på det där sättet. 

---

Naturaliekabinett med märkvärdiga föremål

---

Kvällen innan när vi suttit på Kino och druckit alldeles för många öl från olika göteborska bryggerier blev vi tipsade att vi måste leta upp den mest udda skåpet av dom alla på Naturhistoriska museet. En liten monter fylld med udda saker med rött tyg i bakgrunden. En ko med dubbla huvuden och vad som ser ut som ett mungodjur med en orm ringlad runt sin kropp. Som om någon har försökt fånga en kamp på liv och död. Visste ni att det var naturaliekabinetter och kurisoakabinetter som är grunden till att vi har naturhistoriska museum idag?

Kuriosakabinetterna var stora under renässansen (1400-1600-talet) och var privata samlingar rika personer hade med märkvärdiga föremål från runt om i världen. Vissa föremål i dom samlingarna kanske inte är något vi skulle placera i våra naturhistorksa museum idag eftersom dom skulle vara falska. Flera affärsmän på den tiden sålde saker som enhörningshorn till samlare då verkligheten och fablernas värld var mer flytande. När man sedan gick in i 1700-talet och blev mer inriktad på vetenskapen så fick saker som inte kunde bevisas vara äkta sållas bort och vi börjar närma oss det vi har idag.

---

Info om Göteborgs Naturhistoriska museum

---

• Gratis inträde

• Missa inte deras museishop där du kan hitta fina anteckningsblock och brickor att köpa med hem. 

• För öppentider besök Göteborgs Naturhistoriska museums hemsida

---

Du hittar mig även här: 

Strosa i Parken Trädgårdsföreningen

Vi går på grusgången bredvid varandra i parken trädgårdsföreningen som ligger mitt i Göteborg för vi ska titta på alla växter i Palmhuset. Det slutar alltid med att vi letar oss till lummiga och gröna platser när vi turistar och Göteborg är inget undantag. 2018 är året som vi kommer komma ihåg där sommaren brakade loss redan i maj. Hur vi tar på oss sommarkläderna, äter glass och hänger i parker men har hela tiden i bakhuvudet att det här är nästan för bra för att vara sant. 

Jag stannar plötsligt för att fotografera dom vita tulpanerna till höger om oss som sticker stolt upp bland dom gröna bladen under dom. I vanlig ordning fortsätter han några meter innan han inser att jag försvunnit iväg med min kamera. Bakom tulpanerna skymtar jag dom runda formerna av glas och gjutjärn som palmhuset är gjort av.

---

Läs mer om mina tips från Göteborg: 
Göteborgs Naturhistoriska museum
En guide till Göteborgs butiker
Göteborgs Naturhistoriska museum

---

Tropisk värme i Palmhuset

Dom hängande rötterna ligger som en tjock matta längs med väggen. Jag kopplar inte först vad det är men inser snart att det är den störta monsteran jag sett i mitt liv. Mina tankar går till vår monstera där hemma som är som en kinkig tonåring som bara vill växa på höjden och spretar med sina unga och ljusgröna blad som vägrar få sina karaktäristiska håligheter. Här framför mig har jag en riktig pensionär. En pensionär som vaktar en dörr som får det att se ut som om ett tropiskt Narnia ligger där på andra sidan.

Det finns en hel del att titta på med tanke på att varje vrå är täckt av gröna blad i den 1000 kvadratmeter stora växthuset. Vi går in i det tropiska rummet där golvet är blött och bladen fuktiga. Solen lyser in från dom stora glasväggarna och en ljusstrimma letar sig in genom bladverket och lyser upp ett enda blad, som om den har blivit utvald.

Palmerna som gett växthuset sitt namn

Jag går uppför den smala trappan och kommer upp på en balkong som ger mig en fantastisk utsikt över växthuset. Glas, vitt gjutjärn och gröna blad om vartannat. Från golvet och upp till taket är takhöjden hela 25 meter och en av palmerna är hela 14 meter, bara en meter till godo innan den slår i taket. Ansar dom den då eller låter man den bara trycka mot glaset? Jag funderar på om hur många av växterna som faktiskt varit med från att palmhuset byggdes 1878.  

Han står där ett tag och bara tittar på palmen, vänder sig om till mig och säger glatt att det är precis en sån palm vi har hemma. 

Vi går upp balkongen på andra sidan rummet där inga andra är. Vi sitter tätt bredvid varandra på den lilla bänken och blickar ut mot rummet samtidigt som vi pratar om hur vårat växthus en dag ska se ut. Nedanför oss går människor in och ut genom entrén och ett par barn pekar ner i vattnet i en fontän. Motvilligt reser vi oss upp och lämnar palmhuset och dess grönska för att upptäcka mer av Göteborg. Någonstans har jag läst att Göteborg ska vara Sveriges grönaste stad. Vi går ut från en växtlighet och in i en annan. 

INFO: 

Göteborgs trädgårdsförening hemsida
Det är gratis inträde till Palmhuset i Göteborg.
Öppet året om.

Du hittar mig även här: 

Förvirrat vaknar jag upp mitt i natten av ett ljud jag inte kan placera. Min första tanke är att det är ett billarm men sen inser jag att det är för dovt för det. Jag ser hur David är uppe och svär för sig själv samtidigt som han öppnar och stänger kylskåpsdörren. Tydligen har kylskåpet fått spel och tjuter om nätterna. I vårat yrvakna tillstånd tar det lång tid för oss att förstå att det är en dörr man kan stänga till köket för att dämpa oljudet i den lägenhet vi hyrt via Airbnb.

Vi har tagit tåget ner till Göteborg över kristi himmelsfärd för en långweekend på svensk mark. Jag har länge varit nyfiken att upptäcka Göteborg på nytt efter ha bott där i några tafatta månader då inget föll på plats för många år sedan. 

Solen letade sig in genom glipan av gardinerna tidigt på morgonen och lyser upp mina smutsiga kläder från gårdagen. Jag tassar ut till köket och känner värmen från det solvarma svart-vit-rutiga golvet under mina fötter. Efter en kort jakt efter kaffe i skåpen träffar jag rätt och snart hörs det hemtrevliga ljudet av kaffe som kokar. 

Jag står ute på innergården och betraktar två äldre välklädda herrar som sitter i en sliten utegrupp och röker. Den ena i en skrynklig linnekavaj och den andra med en luggsliten rosa scarf runt halsen. Jag hör hur dom irriterat säger till varanndra på bred göteborgska om att det är så stökigt där nu för tiden och att dom är trötta att plocka upp efter andra. Kanske menar dom cigarettfimparna som ligger slarvigt slängda runt en uppochnervänd kruka mitt på bordet. Dom nickar till mig när dom går upp till sig och jag slår mig ner i skuggan vid bordet. Jag lutar mig fram och ser hur morgondaggen fortfarande ligger och vilar på blombladen. Samtidigt hör jag det bekanta ljudet av en snusdosa som som öppnas och stängs i trappuppgången och vet att nu äntligen är det dags att upptäcka staden. 

Du hittar mig även här: 

Jag går på dom runda stenarna som gör upp för namnet Torö stenstrand. Svär lite för mig själv att jag valt mina nya Dr Martens skor som jag aldrig verkar gå in. En vass kant skär in i ovansidan av foten men jag väljer att ignorera det, för hur lång tid ska det egentligen ta innan kängorna ska bli så sköna som alla säger att dom är? David går framför mig och blickar ut mot havet. Vi väntar på vågorna. Inte bara vilka vågor som helst utan dom som går att surfa på. Solen skiner starkt på oss och vi kisar ovant mot solljuset. Vi har trots inte umgåtts med solen på många månader. 

Bilen är packad med surfbräda, våtdräkt och allt som hör till för att surfa i det kalla nordiska klimatet. Jag är för klen för att lockas ner i vågorna men David ser inga problem med det. Vi är inte ensamma att läsa av prognosen om att det ska bli vågor idag. En efter en rullar bilar in på parkeringen och alla försöker rådfråga varanndra om dom tror det faktiskt kommer bli vågor. Enligt en app kommer det nog blåsa på om 45 minuter. Vi går upp till bilen och häller upp varmt vatten från termos och doppar sakta våra tepåsar i muggarna. Ingen stress här inte. 

Efter ännu en vända ner till stranden så börjar våtdräkterna plockas fram från bilarna och krånglas i. Nu verkar äntligen vindarna ligga rätt. 

Jag står först på stranden med min kamera men vinden letar sig in mellan sömmarna på min jacka och jag drar mig upp mot trädbrynet och söker skydd mellan träden. Träden har vridit och lutat sig efter vinden och efterliknar bonsaiträd i storformat. Där ute paddlar dom och tumlar runt i vattnet som små sälar. Jag stryker runt bland träden tills kylan tar över och jag sätter mig i bilen och fortsätter att dricka te och läsa bok. När solen nästan gått ner kommer David upp från havet. Vi spänner fast surfbrädan och jag kör sen sakta fram längs med den smala och slingra vägen hem omgiven av rådjur som som står blixtstilla i väggrenen när helljuset träffar dom.  

Du hittar mig även här: 

Det duggregnar när jag står med Uppsala slott bakom min rygg och blickar ut mot Orangeriet. Hela mitt synfält fylls av gula och gröna färger så långt ögat kan nå. Dom perfekt klippta gräsmattorna och dom konformade buskarna som står i led får mig att tänka på en väldigt liten version av Versailles trädgård. Kanske inte lika pampig med dess franska kusin med snirkliga gräsmattor och en anlagd sjö men ändå en otroligt vacker syn. Botaniska trädgården i Uppsala är en plats där man kan se framför sig hur kvinnor har svept fram längs med gångarna med frasiga klänningar som släpat i gruset.

Botaniska trädgårdens Orangeri

Längst bort står den 200 år gamla pampiga Orangeriet som är en av få orangerier som fortfarande än idag används för sitt ursprungliga ändamål. En palm vajar lite försiktigt i vinden och jag hör en trädgårdsmästare lite längre bort som går och nynnar för sig själv. En liten flicka springer ut från en enorm port och nedför stentrappan som är utanför den. 

"Ett orangeri är ett uppvärmt växthus för övervintring av träd som apelsin, fikon, myrten och andra prydnadsväxter som inte tål hårt vinterklimat i det fria. Namnet "orange" kommer av det franska ordet för apelsin, orange"

En av norra Europas största kaktussamling

Jag möts av ett stort rum där solljuset silar in genom fönstren. Rummet är avlångt och är nästan tomt förutom några bord och en skärm av vad som ser ut att vara bambupinnar mitt i rummet. Dom känns nästan bortglömda. Till höger väcks min nyfikenhet när jag ser en dörr. En liten trappa upp kommer jag in i ett ljust rum med flera meter högt i tak som är fylld till bredden av kaktusar.

Att skriva att det är många kaktusar räcker inte riktigt till. Här hittar du nämligen en av norra Europas största kaktussamlingar. Ungefär hälften av världens kända kaktusarter odlas där i botaniska trädgården. Då kanske ni börjar förstå just hur mycket kaktusar det är i det här rummet.

Kaktusen som växte ut genom taket

En lustig liten kuriosa är att på 1980-talet var den äldsta kaktusen i samlingen (planterad redan 1721) över 10 meter hög. Den var så pass lång att den växte ut genom växthustaket. En seg rackare som stått pall för flera århundraden av förändringar.

Jag går ut och lämnar den varma och kvava luften bakom mig. Ut på innergården som är fylld med palmer och citronträd. Lite oklart om man fortfarande befinner sig på svensk mark eller något sydeuropeiskt land. 

Hitta till botaniska trädgården:

• Fri entré till park och orangeri.

• Botaniska trädgården ligger i kvarteren mellan Dag Hammarskjölds väg, Thunbergsvägen, Norbyvägen och Villavägen.

• Stadsbussar stannar direkt utanför trädgården vid hållplatserna Blåsenhus, Evolutionsmuseet, Botaniska samt Engelska parken. 

• Parkeringsplatser finns på Villavägen 6, Norbyvägen 18, Plantskolegränd och von Kraemers allé.

 

Du hittar mig även här: