Klockan börjar närma sig midnatt och vi sitter i en taxi som kör mot Thorskogs slott med en chaufför som sitter på helspänn vid ratten när vi åker förbi nedsläckta villor på den moddiga vägen. Det är kolsvart och snön yr framför lamporna på vår bil. Trots att vi redan har åkt tåg i 4 timmar till Göteborg så har vi fortfarande massor att prata om. Men är det några som jag är van att dela bil med så är det Katarina, Sofia och Lena. Vi rullar sakta upp på uppfarten till Thorskogs slott som ligger på en höjd med en vacker liten damm bredvid sig och längs med vägen ligger buskar och träd klädda i nät av ljusslingor. Julen är förbi sen länge men ändå infinner sig julmyset igen för mig. Allt är tyst runt om oss när vi går runt på avfarten och tar bilder på allt som är upplyst.

Jag tar den lilla trappen upp till porten och går in i den dämpade belysningen, till vänster om mig snirklar sig en enorm trappa klädd i mjukt tyg. Det är högt i tak, mörkt trä pryder väggarna och över mig hänger en enorm ljuskrona. Vi stannar till där vid ingången och kikar oss nyfiket runt och snart dyker personalen upp för att hälsar oss välkomna.

På andra våningen får Sofia sitt rum och vi andra följer efter kvinnan med nycklarna som tar oss upp till tredje våningen. Katarina blir tilldelad ett rum som säkert är två gånger så stor som lägenheten jag bor i. Jag får nyckeln till det lilla men väldigt mysiga rummet som går under namnet Tage med snedtak och tjocka träbjälkar. Vi fortsätter skriva till varandra på Messanger när vi ligger nedbäddade under fluffiga täcken från varsitt rum och börjar spekulera om det spökar på slottet. Det måste det göra kom vi fram till med tanke på att huset bär på så mycket historia. Jag bestämmer mig att fråga personalen på söndagen när vi skulle åka hem för att garantera en god nattsömn. Nu tror jag inte på spöken men det hade ändå fått min fantasi att gå på högvarv.

Frukost i Orangeriet

Jag vaknar innan väckarklockan för jag har sovit oroligt, misstänker att allt prat om spöken innan jag släckte lampan hade något med saken att göra. Katarina som är den morgonpigga av oss hade redan tagit sig ner till kaffet. Frukosten serverades i orangeriet som är en utbyggnad på sidan av slottet som jag hade sett när körde in på uppfarten. Men hur jag skulle ta mig dit hade jag ingen aning om då vi glömde fråga när anlände så sent. Ljudlöst tassar jag nedför den vackra trappan med sin röda matta som suger upp allt ljud. Jag tar rygg på ett par som ser ut som dom vet vart dom ska. Dom tar mig förbi det gula rummet och nedför en undangömd trappa som leder ner i mörkret där jag går förbi väggar täcka av tegel och en riddarrustning står i ett hörn.

Orangeriets väggar är glasfönster från golv till tak med gardiner som ser ut att vara täckta av växten stensöta och utanför ligger snön krispigt vit. Det första jag gör är att leta upp kaffet i ett av hörnen och tar sedan ett varv runt det vackert dukade bordet med tunga kristallkronor över sig. Vi sitter så länge som vi får sitta där och går i omgångar för att fylla på våra tallrikar samtidigt som vi försöker göra upp en plan för dagen. Vår helg är en kombination av nytta och nöje då vi tillsammans ska försöka jobba och hjälpa till med att lösa varandras problem och utmaningar vi har med våra bloggar. Det är ju så mycket mer än att bara skriva och redigera bilder när man driver en blogg. Sofia skriver ner ett schema och sen betar vi av det vi behöver hjälp med en efter en under våra dagar.

Upptäcker slottet i dagsljus

Eftersom vi bara smugit runt på slottet mitt i natten började vi med att gå på upptäcksfärd och leta oss in alla slottets vrår. Vi kikar runt hörn, säger hej till en uppstoppad räv och ryser till av kylan utanför vinkällaren. Jag hittar en spegel på en vägg som jag fastnar vid, mina tankar började spinna iväg om parallella världar. Vilka ansikten har den tittat tillbaka på? Tänker på ett barnprogram som gick när jag var barn om en tjej som reste tillbaka i tiden med hjälp av en gammal spegel. Att strosa omkring på ett slott passar mig alldeles utmärkt eftersom jag har en förkärlek till saker som på riktigt bär på en historia.

Älgen och fågeln stirrar ner på oss och Lena smälter in i trappan som om hon var självklar där. Vi försvinner upp till våra rum och kommer ner med ytterkläderna på. Jag får en karta i min hand med olika promenadspår vi har möjlighet att följa och jag försöker beräkna vad som är mest rimligt att hinna innan det dags för afternoon tea. Inte en chans att vi fick missa det. Dammen utanför slottet har frusit till is förutom en fläck i mitten där ett stort gäng ankor och änder simmar runt. Det blev inte en vanlig promenad, allt förändrades när vi träffade hästen Måns vid en liten gårdsbutik och några minuter hämtar ägaren ett grimskaft och vips så är vi ute och promenerar en häst precis som om vi hade varit ute med en hund. Men mer om det en annan dag...

Afternoon tea till lunch

Jag kan inte dra mig till minnes att jag ätit afternoon tea innan, kanske har jag gjort det men förträngt det. Vi hade jobbat upp en hunger efter vår långpromenad och mitt blodsocker dalade nedför. En kö ringlar sig runt bordet i blomsterrummet och snabbt tar jag en bild på bakverken innan alla har hunnit plocka på sig. Utan att veta om hur man ska bete sig i på en afternonn tea så lyckas jag ändå äta allt i rätt ordning när jag började läsa på vad det faktiskt är. Först ger jag mig på snittarna för att sen mumsa i mig scones med marmelad. Sen vidare till bakverken av choklad, pajerna och marängtartleterna och balanserar dagens andra omgång kaffe tillbaka till bordet i patrons matsal. 

bada Badtunna

Bikinin sitter på under tjocktröjan och himlen börjar sakta färgas blå i skymningen när vi går mot den avlånga röda byggnaden där det ryker från dom varma badtunnorna. Efter ha dragit av mig vinterkläderna och virat en badrock runt kroppen var det nu dags att ge sig ut igen. Kylan är påtaglig och vi slirar runt lite på trädäcket i våra badtofflor. Motvilligt hänger jag upp badrocken på en krok och försöker sänka mig ner i vattnet. Min kropp blir förvirrad av värmen och jag är tvungen att dra upp foten igen. Kallt i luften och hett vatten ger motstridiga känslor men jag väljer det heta vattnet och snart kommer välbehaget. Något har lagts i vattnet som gör att det skummar på toppen och luktar rent. Bredvid oss sprakar en eld där små gnistor flyger runt i luften och längre bort förbi dammen lyser slottet. 

historien bakom slottet

Efter en snabb vända upp på rummet för dusch och lite piff möttes vi upp med dom andra gästerna i jägarsalen som är den äldsta delen av slottet. Lokalen som en gång i tiden var ett sädesmagasin är ett avlångt valv med en eldstad längst in i rummet. Vi får ett glas bubbel i handen och slår oss ner på bänkarna. Anders som jobbat på slottet i många år berättar entusiastisk om historien bakom slottet. Om hur det började byggas av en varvspatron 1892 och stod klart redan 2 år senare och hur hans bortskämda son Eskil körde allt i botten på grund av sin dåliga hantering av pengar. Hur en träpatron som heter Tage sedan köper det 1974 eftersom han letade efter en sommarstuga. En annan kanske drömmer om ett litet torp i en vacker skogsglänta men Tage han tänker att ett slott blir alldeles lagomt som sommarhus. Tyvärr hade slottet stått övergivet och förfallit i många år. Det hade till och med börjat regna in och var mer som ett kråkslott vid det här laget och inte det sagoslott det är idag. Slottet har bytt ägare efter det men ingen har gett upp på slottet och nu försöker dom köpa tillbaka föremål som sålts av med tiden, allt för att återskapa hur det såg ut när det byggdes.

Härifrån går vi i samlad trupp genom snön vidare ner till orangeriet för en trerätters middag. Till min lycka är det inga problem att ändra om i menyn till vegetariska alternativ så jag kan äta. Efter vi är mätta och belåtna förflyttar vi oss in till baren som vi alla blev lite förälskad i. Rummet är fyllt med mörka tunga sammetsgardiner, gulddetaljer och golvet är täckt av stjärnor. Vi avslutar vår händelserika dag i stora och tunga soffor där vi pratar om att man borde åka tillbaka hit när det är sommar. När allt är grönt, dammen porlar och man kan sitta ute i kvällssolen.

Bröllopssviten

På söndagen spenderar vi den största delen av tiden i det som heter gula rummet och vi är dom sista gästerna på slottet eftersom vår taxi skulle inte komma och hämta oss förrän på eftermiddagen. Vi sitter i den gula soffan med fåglar karvade in i armstödet som efter årtionden hittat tillbaka till det rum som den hör hemma i. Vi tittar på fotografier som sitter på väggarna, dom visar hur det en gång i tiden har sett ut och jämför det med nutiden.

Ett par från Norge dyker upp för att se hur det ser ut inför ett kommande bröllop. Om jag inte minns fel så skedde det över 300 bröllop förra året på slottet vilket jag kan förstå då det är en väldigt romantisk plats. Vi frågar om vi får se hur bröllopssviten ser ut och så fort städerskan är klar skyndar vi oss upp för trappan. 

Solen dyker upp och vi tar ett sista varv runt slottet med våra kameror och hoppar sen in i taxin och säger hejdå slottet när vi rullar nedför uppfarten. Och ja jag kom ihåg att fråga om det spökade trots att jag inte upplevt något ovanligt. Det fanns en hel hög med historier om vad folk varit med om. Men vart det sker det får vara en hemlighet som stannar mellan mig och huset.

Så tar du dig till Thorskogs slott

Vår plan från början var att resa med Blå tåget från Stockholm till Göteborg men det blev inställt i sista sekund på grund av tekniska problem med restaurangvagnen vilket jag fortfarande sörjer. Det står fortfarande högt på listan av tågresor jag vill göra i framtiden. Thorskogs slott ligger cirka 4,5 mil norr om Göteborg som tar ungefär en 1 timme att köra. Från Göteborg kan du ta en Uber som kostar runt 600-800 kronor eller ta lokalbussen från Kungälv.

För priser och mer information hittar du på Thorskogs slotts hemsida

 

Den här vistelsen var en pressinbjudan av Thorskogs slott men är alla åsikter och upplevelser är mina egna.

Örebro har stått länge på min lista över platser att besöka i Sverige. När jag har googlat på bilder över hur olika svenska städer ser ut så har jag alltid återkommit till Örebro. Bara det att dom har ett slott med vallgrav mitt i staden gör ju att man vill packa väskan direkt! Jag var bara där från lördag till söndag men tycker jag hann med väldigt mycket trots den korta tiden.

Tack snälla ni som har svarat på mina frågor i min läsarundersökning som jag la upp! Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid att göra det. Det är så roligt att se vad det är ni gillar med min blogg och om vad jag ska skriva mer om. Att skriva om tips att göra i Sverige var det nästan alla som klickade i så här kommer det mer av det på direkten.

Fotoutställning på Eataly

Innan vi kastar oss in i vackra Örebro så vill jag berätta att jag ska ställa ut tre av mina resefotografier på Eataly här i Stockholm mellan 12-25 november. Tillsammans med Italian national tourist board och 4 andra fotografer visar vi upp fotografier från olika platser i Italien. Om ni har vägarna förbi kan ni ta en bit mat och titta på bilderna, ska bli så kul för min egen del att se vilka bilder dom andra valt och se Italien genom deras ögon.

Checkar in på Clarion Collection Borgen

Supertidigt på lördagsmorgonen tar jag min bil och kör genom ett folktomt Stockholm. Trots att jag bott här nu i 5 år så blir jag ändå inte bekväm att köra bil på Stockholms gator. Det stressar mig nått så otroligt. Men när det är tidigt på morgonen en helg blir hela upplevelsen så mycket trevligare då det inte är massa andra bilar som ska hetsa bakom mig. Sen hjälper det även att ha bra kartläsare som Lena och Malin som jag plockade upp efter vägen.

Hotellet Clarion collection Borgen ligger precis nere vid vattnet och ser själv lite ut som ett slott med sina runda torn. Entrén är pampig med gamla valv och trappuppgången slingrar sig uppåt med enorma fönster och mjuka vinklar. I en av korridorerna skapas ovanligt många vinklar och det känns som om ögonen spelr mig ett spratt. Lite som om jag är i lustiga huset fast mycket mer rofyllt.

Jag hade ingen aning om att Collection-hotellen i Clarions kedja betyder att middag, kaffe och snacks under dagen (och såklart frukost) ingår i priset när man bokar ett rum. Väldigt praktiskt för mig som lätt får blodsockerfall och behöver fylla på energidepåerna under dagen. Kom ihåg att hugga in på deras scones, så goda!

Yoga i Länsteatern

Väckarklockan ringer och Malin säger att nu är det dags att stiga upp. Jag tittar på tiden på min telefon och är förvirrad. Varför är klockan 6 och inte 7 som jag hade ställt klockan på. Mina första tankar går till att det är ändrats till vintertid men efter några förvirrade minuter inser vi att klockan ställts fel och slumrar vidare. När klockan slår 7 är jag tröttare än första gången vi vaknande. Det verkar vara en lag att så måste det vara.

Det hör inte till vanligheterna att jag stiger upp klockan 7 på en söndag men den här helgen skulle jag börja dagen med yoga i ett vackert rum i Örebros länsteater. Annica instruerar oss hur vi ska väcka kroppen genom att sträcka på oss och samtidigt håller staden på att vakna till liv där utanför och höstsolen börjar kasta ett varmt ljus på husen. Efter yogan går jag ner till vattnet och fotograferar bron och Örebro slott i motljuset. När jag visar bilden sen så får jag “men det ser ju ut som typ Prag”. Än en gång blir det så påtagligt att vi reser så långt för att ha så mycket vackert här hemma runt hörnet.

Vi smiter ut i solnedgången med en scones i handen och tar ett varv runt slottet. Caroline som har bott i Örebro i flera år agerar guide och pekar ut saker till oss. Vi speglar oss i ufot och titta på när folk tar sig upp på den gröna överdimensionerade parkbänken. Solen sänker sig och reflekteras i slottets fönster som illusionen om att varje fönster är täckt i guld. Alla bladen skiftar i starka nyanser av gult och orange. Den sista intensiva kraften innan dom kommer ge upp och ramla ner.

Spökvandring på Örebro slott

På kvällen när middagen är uppäten var det dags för en spökvandring på Örebro slott. När jag försöker tänka ut om jag varit på en spökvandring innan så tror jag inte det. Personligen tror jag inte på spöken eftersom jag aldrig varit med om något som fått mig att tvivla. Men under den korta promenaden från hotellet till slottet delade flera med sig av historier och möten med det okända som dom bär med sig.

Dörren öppnas och en kvinna i lång svart klänning och en ljuslykta hälsar oss välkomna. Vi står i mörkret på innergården och får berättat för oss en man som sett hänga dinglande på en plats ovanför våra huvuden. Vi går genom rum i konstant mörker och där bara levande ljus kastar skuggor på väggarna runt omkring oss. Historier om brustna hjärtan och galenskap från gamla kungar och fruktansvärda livsöden om kvinnor som låstes in på den kalla vinden anklagade för häxeri varvas om varandra.

När jag tror att det är slut får vi frågan om vi vill gå ner i fängelsehålorna och om man vill får man lämna vandringen. Två av oss susar iväg längs husknuten och vi andra står kvar och vet inte vad som ska hända. Vi följe en smal trappa som störtdyker ner i mörkret och vi lyssnar på fruktansvärda historier om tortyr och allt slutar med en händelse som får oss alla att få hjärtat i halsgropen. När vi sedan går och lägger oss är jag tacksam att jag delar rum och inte behöver sova själv. För mig som inte tror på spöken tvivlar en stund på vad som är verkligt och inte.

Du hittar mig även här:

I samarbete med NordicTB, Warsaw Tourism och Polish Tourist Organisation

Det första som möter oss när vi kliver in i den lummiga parken är små ekorrar som inte är det minsta rädda för oss. Det är nästan som att dom förväntar sig att vi skulle ha packat ner en liten matsäck som dom kunde hämta upp. Dom skuttar med sina svansar från en hand till en annan i hopp om något dom kan ta i sin mun för att sen springa i rask fart upp för trästammarna. 

Jag och Helena går igenom Warszawas största park som heter Łazienki. Den ger välbehövlig skugga för även om det är mitten av september när vi är där så så är det t-shirt och kjolvärme. 

Den första byggnaden vi går in i är det gamla orangeriet. Älskar det ordet, orangeri. Det byggdes på 1700-talet för att ha samlingen av exotiska träd inomhus över vintrarna. Idag är det inte alls så mycket växter där tyvärr utan mer gamla statyer. Men själva rummen på nedervåningen är verkligen mäktiga där dom välvda fönstren sträcker sig flera meter ovanför oss och när solen slår igenom förnsterrutorna bildas vackra mönster i hela rummet. 

Någon som inte vill bli kysst ser det ut som...

Vi tar oss vidare till Palace on the Isla som ligger i mitten av en damm omgiven stora gröna blad som täcker varje millimeter av mark ner till vattenbrynet. Båtar glider sakta fram på vattnet och folk köper glass som dom strosar runt med i värmen. 

Men stanna inte kvar där ute utan ta er in i palatset. Ingenting därinne är less is more. Fast det verkar inte vara något uttryck som var uppfunnit på 1700-talet. Det är jag tacksam över för till skillnad från idag då lyxiga byggnader ska visas upp med massor av glas och raka linjer. Det har aldrig varit min grej. 

Trenden vi har idag om att ha tavelväggar visar sig att vi har nog sysslat med det i många hundra år. 

Den här resan gjordes under kampanjen #LifestylePolen #WarsawAdventures. Kika in på bland annat Instagram och Twitter för att se mer. 

Du kan även hitta mig här:

På mindre än en vecka har jag varit i Uppsala inte bara en gång utan två gånger. Jag hade fått i uppdrag att fotografera porträtt till två artiklar i Dagens Nyheter och tänkte att det här är var ett ypperligt tillfälle att faktiskt upptäcka den här staden. Trots att den ligger bara 40 minuter från Stockholm så har jag aldrig besökt den innan. Vid tågcentralen hoppar jag på en buss som tar mig till Åströmslabratoriet för att träffa upp dom jag ska fotografera och på tillbakavägen ser jag en skylt där det stod slott på. Jag är otroligt svag för slott i alla dess former med eller utan tinnar och torn, eller ja allra helst med såklart. Så jag trycker på stoppknappen och hoppar av för att följa skylten. 

Luften är varm och tryckande vilket senare ska resultera i regn. Men just där och då står luften mest stilla när jag går upp för backen genom dunkla vägar i slottsparken. En tjej joggar förbi mig och jag blir utmattad bara av att se henne springa. Väl uppe vid slottet är det nästintill folktomt förutom några tyska turister som går omkring med en selfiepinne. 

Jag slås av hur avskalat allting är, som en orange avlång box. Huset osar inte direkt av sagoslott men den har ändå nånting som väger upp det. En fantastisk trägård! Välfrisserade buskar och perfekt krattade grusgångar breder ut sig framför den gula pampiga byggnaden Orangeriet. 

Har någon varit inne på slottet?

 

Du hittar mig även här:

I helgen åkte jag till Nynäs slott för att jobba som makeup artist eftersom designern Amanda Sharps klänningar skulle fotograferas av Martina Ankarfyr. Framför kameran var vintagebloggaren Karoline Petterson. Vilket dreamteam vi var, så många fina bilder det blev! Extra kul är att få sminka olika tidseror, den här gången var det 1930 till 1960.

Helt ofattbart att vi fick tillgång till hela slottet med alla dess skrymslet och vrån. Det är ju inte varje dag man har det! Det är en av dom roliga sakerna med det här yrket att man hamnar på ställen som man inte skulle ha haft tillgång till annars.