Örebro har stått länge på min lista över platser att besöka i Sverige. När jag har googlat på bilder över hur olika svenska städer ser ut så har jag alltid återkommit till Örebro. Bara det att dom har ett slott med vallgrav mitt i staden gör ju att man vill packa väskan direkt! Jag var bara där från lördag till söndag men tycker jag hann med väldigt mycket trots den korta tiden.

Tack snälla ni som har svarat på mina frågor i min läsarundersökning som jag la upp! Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid att göra det. Det är så roligt att se vad det är ni gillar med min blogg och om vad jag ska skriva mer om. Att skriva om tips att göra i Sverige var det nästan alla som klickade i så här kommer det mer av det på direkten.

Fotoutställning på Eataly

Innan vi kastar oss in i vackra Örebro så vill jag berätta att jag ska ställa ut tre av mina resefotografier på Eataly här i Stockholm mellan 12-25 november. Tillsammans med Italian national tourist board och 4 andra fotografer visar vi upp fotografier från olika platser i Italien. Om ni har vägarna förbi kan ni ta en bit mat och titta på bilderna, ska bli så kul för min egen del att se vilka bilder dom andra valt och se Italien genom deras ögon.

Checkar in på Clarion Collection Borgen

Supertidigt på lördagsmorgonen tar jag min bil och kör genom ett folktomt Stockholm. Trots att jag bott här nu i 5 år så blir jag ändå inte bekväm att köra bil på Stockholms gator. Det stressar mig nått så otroligt. Men när det är tidigt på morgonen en helg blir hela upplevelsen så mycket trevligare då det inte är massa andra bilar som ska hetsa bakom mig. Sen hjälper det även att ha bra kartläsare som Lena och Malin som jag plockade upp efter vägen.

Hotellet Clarion collection Borgen ligger precis nere vid vattnet och ser själv lite ut som ett slott med sina runda torn. Entrén är pampig med gamla valv och trappuppgången slingrar sig uppåt med enorma fönster och mjuka vinklar. I en av korridorerna skapas ovanligt många vinklar och det känns som om ögonen spelr mig ett spratt. Lite som om jag är i lustiga huset fast mycket mer rofyllt.

Jag hade ingen aning om att Collection-hotellen i Clarions kedja betyder att middag, kaffe och snacks under dagen (och såklart frukost) ingår i priset när man bokar ett rum. Väldigt praktiskt för mig som lätt får blodsockerfall och behöver fylla på energidepåerna under dagen. Kom ihåg att hugga in på deras scones, så goda!

Yoga i Länsteatern

Väckarklockan ringer och Malin säger att nu är det dags att stiga upp. Jag tittar på tiden på min telefon och är förvirrad. Varför är klockan 6 och inte 7 som jag hade ställt klockan på. Mina första tankar går till att det är ändrats till vintertid men efter några förvirrade minuter inser vi att klockan ställts fel och slumrar vidare. När klockan slår 7 är jag tröttare än första gången vi vaknande. Det verkar vara en lag att så måste det vara.

Det hör inte till vanligheterna att jag stiger upp klockan 7 på en söndag men den här helgen skulle jag börja dagen med yoga i ett vackert rum i Örebros länsteater. Annica instruerar oss hur vi ska väcka kroppen genom att sträcka på oss och samtidigt håller staden på att vakna till liv där utanför och höstsolen börjar kasta ett varmt ljus på husen. Efter yogan går jag ner till vattnet och fotograferar bron och Örebro slott i motljuset. När jag visar bilden sen så får jag “men det ser ju ut som typ Prag”. Än en gång blir det så påtagligt att vi reser så långt för att ha så mycket vackert här hemma runt hörnet.

Vi smiter ut i solnedgången med en scones i handen och tar ett varv runt slottet. Caroline som har bott i Örebro i flera år agerar guide och pekar ut saker till oss. Vi speglar oss i ufot och titta på när folk tar sig upp på den gröna överdimensionerade parkbänken. Solen sänker sig och reflekteras i slottets fönster som illusionen om att varje fönster är täckt i guld. Alla bladen skiftar i starka nyanser av gult och orange. Den sista intensiva kraften innan dom kommer ge upp och ramla ner.

Spökvandring på Örebro slott

På kvällen när middagen är uppäten var det dags för en spökvandring på Örebro slott. När jag försöker tänka ut om jag varit på en spökvandring innan så tror jag inte det. Personligen tror jag inte på spöken eftersom jag aldrig varit med om något som fått mig att tvivla. Men under den korta promenaden från hotellet till slottet delade flera med sig av historier och möten med det okända som dom bär med sig.

Dörren öppnas och en kvinna i lång svart klänning och en ljuslykta hälsar oss välkomna. Vi står i mörkret på innergården och får berättat för oss en man som sett hänga dinglande på en plats ovanför våra huvuden. Vi går genom rum i konstant mörker och där bara levande ljus kastar skuggor på väggarna runt omkring oss. Historier om brustna hjärtan och galenskap från gamla kungar och fruktansvärda livsöden om kvinnor som låstes in på den kalla vinden anklagade för häxeri varvas om varandra.

När jag tror att det är slut får vi frågan om vi vill gå ner i fängelsehålorna och om man vill får man lämna vandringen. Två av oss susar iväg längs husknuten och vi andra står kvar och vet inte vad som ska hända. Vi följe en smal trappa som störtdyker ner i mörkret och vi lyssnar på fruktansvärda historier om tortyr och allt slutar med en händelse som får oss alla att få hjärtat i halsgropen. När vi sedan går och lägger oss är jag tacksam att jag delar rum och inte behöver sova själv. För mig som inte tror på spöken tvivlar en stund på vad som är verkligt och inte.

Du hittar mig även här:

Irene plockar upp mig på Fruängens tunnelbanestation och vi hoppar in i hennes lilla vita Nissan för att styra oss mot Lindö som är en liten ö i Mälaren. Vi hade aldrig träffats innan men har våra bloggar som gemensamt då vi båda skulle på Summer Workation med Influencers of Sweden.  Hon helt ny på bollen med det här med bloggande och jag som har några år på nacken. Vackra slott, drömmiga alléer och slingriga grusvägar passerar utanför fönstret och mitt i samtalen är vi tvungna att brista ut komplimanger om hur vackert det är. Vid en grå liten skylt som ser ut att vilja kollpasa vilken dag som helst svänger vi ner till den lilla färjan som ska ta oss över till Lindö. Ingen annan bil är där så vi inser att vi är först och sätter oss ner för att vänta. Av någon anledning älskar flugorna mig och efter ha kämpat emot dom i ett par minuter stänger jag in mig i bilen för att vänta. Men dom ger sig inte. Jag sitter knäpptyst och tror att det har börjat regna men inser sen att det är flugorna som landar så hårt på fönsteret att dom låter som regndroppar. 

En efter en rullar bilarna sakta ner för den lilla backen och det blir kramkalas. Vissa känner jag sen förr, andra bara genom bloggen och då känns det ändå som vi känner varanndra. Snart är alla på plats för avfärd med färjan men vi saknar värdinnan, på håll hör vi en motorbåt som snabbt kommer allt närmare.

Som ett litet lemmeltåg går vi fram och tillbaka mellan en av bilarnas bagagelucka och färjan för att lasta på massor av flak med vatten och dricka då vi fått reda på att det är lågt vatten i brunnen efter sommarens torka. Nathalie som driver bloggen Att leva sin dröm hade bjudit hem oss till sin gård på Lindö där hon tillsammans med sin Anders och massa djur lever drömmen om ett självförsörjande liv. Vant styr hon båten in mot land för att ge alla oss en kram och med en svung i tofsen och ett pilimariskt leende hälsar hon oss välkomna. 

Anders kör färjan över Mälaren med oss som last men inte på ett sätt som vi hade förväntat oss. Med en annan motorbåt bakom som puttar den lilla färjan framför sig åker vi sakta fram över sjön. 

Carolinefrankesjö.se

Vi glider igenom näckrosblad och anländer till en plats där vassen delar på sig. På en liten planka balanserar vi och går iland. Efter ha skämtat om att vi skulle leka Robinson på ön och behöva leta alternativa sätt att få i oss mat berättar Linnea från bloggen Lanclin om att man kan äta roten på vass. Ingen av oss hade hört talas om det innan och när vi står på ön rycker Linnea upp ett vassstrå och krafasar bort lite jord. Rania från Northbound journeys smakar genast på roten och recenserar den med att den smakar inte så mycket och har en mjölig konsistens. Men glatt utrbister hon "Jaa, ännu en grej jag har lärt mig som man kan äta i naturen". 

För att komma till huset passerar vi genom fårhagen och nyfiket kommer fåren fram och nosar på oss. Jag kliar en av dom på sidan av halsen och när jag slutar så trycker hon huvudet mot min hand som om att hon inte vill att jag ska sluta. 

Jag halkar lite efter och när jag kommer fram till huset står hälften av gruppen och tittar ner i slänten. Bland växterna hör jag grymtningar och Kajsa och KrutMaja tittar nyfiket upp på oss. Mitt hjärta smälte för dom här två med sina stora viftande öronen och nyfikna blick.

Ryktet hade gått om att det skulle finnas kattungar på ön som några av oss var väldigt taggad över det. Jag är inte en kattperson men jag ändrade snabbt uppfattning efter ha gosat med dom små. Nathalie hade ett specifikt rum som gick under namnet kattrummet i huset, där det var fullt av kattungar från två olika kullar. Pappa-katt med sina isblå ögon klagade inte direkt över all uppmärksamhet och gos han fick under den här helgen. 

Workation = Work + Vacation

Nu kanske ni läser workation och inte fattar någonting vad det är. Det är lugnt! Jag hade inte koll på vad det här var för något för ett år sedan heller. Men det är helt enkelt en liten lek med dom engelska orden work och vacation. Vi alla som är med i  Influnecers of sweden driver bloggar och sociala medierkoton. Vissa av oss tjänar pengar på våra kanaler, andra har precis startat eller till och med står i startgroparna för att starta sin kanal. Det fina med en workation är att det verkligen handlar om att lära av varandra. Men framförallt att inte känna sig ensam i sina tankar och problem som kan dyka upp när man driver en blogg.

Vi spenderade timmar åt att prata om kreativitet och skapande i alla dess former. Men framförallt om att vara snällare mot oss oss själva och sänka förväntningarna på vad vi ska klara av. Det finns så många listor för hur man ska göra för att lyckas och nå ut bäst med bloggen. Ofta läser jag att man måste uppdatera en gång om dagen för att få er läsare att stanna kvar. Men så har det inte varit i mitt fall. Jag försöker att lägga det dåliga samvetet om att jag inte publicerar oftare på hyllan och publicera när jag verkligen har något jag vill dela med mig av och visa något mycket mer genomarbetat. Nu när jag publicerar mer sällan blir ni bara fler och fler som hittar hit. Det bryter mot alla regler vilket har gjort mig förvirrad. Jag har bestämt att det får helt enkelt bli så att ni får längta lite längre mellan uppdateringarna men då får ni något mycket längre att läsa istället. Jag hoppas det är ok för er? 

En av mornarna körde vi masterminds i små grupper där vi tillsammans brainstormade i hur vi kunde lösa varanndras problem. Linda fångade mig i ett  väldigt tankfullt ögonblick i trollskogen.

Foto: Linda Hörnfeldt - LaLinda.se

Hälften av oss sov i ett och samma rum och resten tältade men varje måltid åts tillsammans vid långbordet under kandelabern. Precis som om vi var på kollo för vuxna. Någon utbrister "Vad är det där?" och pekar på fönstret och vi alla inser att det kryllar av enorma getingar som klättrar runt på fönsterrutan. När jag menar att dom är enorma så menar jag det. Dom såg ut som dom var muterade och åt andra getingar till frukost och att vi var med i skräckfilm där huset skulle tas över av getingar. Varje kväll när månen kom fram så dök dom upp, obehagliga och fascinerande på en och samma gång. 

Linda - Resa medvetet ser ut att ta det här med getingarna med ro.

Förutom att prata om allt som rör en blogg och sociala medier så hittade vi på andra aktiviteter. Eftersom vi inte kunde duscha badade vi i den vedeldade badtunnan och hoppar sedan i från bryggan för att kyla ner oss. Nathalie tog oss runt på ön och berättar om sin köksträdgård, hur det är att försöka sträva mot ett självförsörjande liv, tog självporträtt med hatt, vilade i hängmattan, spelade gitarr och matade ponnies med äpplen. 

Evelina - Earth Wanderess

Elin Kero - Nevnarien

jagarmalin.se

Helena - Oh darling

På söndagen var det dags att packa ihop för avfärd mot fastlandet och vi lastade traktorskopan full med vår packning som kördes ner till färjan. Vilken helg! Det var precis det här jag behövde utan att veta om det själv. Ibland behöver man bara göra saker så kommer många bitar falla på plats av sig själv. 

theresewiksten.se

Du hittar mig även här: