Vi går ner mot bryggan på Lindö med handdukar i händerna. Jag får för mig att det ska vara iskallt ute och har i vanlig ordning klätt på mig alldeles för mycket. Efter bara några meter får jag öppna upp min jacka. I min hand finns det ingen handduk för det finns inte en enda millimeter av min kropp som tycker att det är en bra idée med att bada när det är vinter. Visst har jag gjort det när jag var yngre men då har det alltid varit anslutning till en bastu och då går det mesta att härda ut.

Jag hade packat med mig handduken då det redan var prat innan att det kanske skulle ske när jag tillsammans med Malin, Wilda och Linda bestämde oss för att åka ut till Nathalie på Lindö. Men jag visste innerst inne att den skulle ligga orörd i min väska. I min hand är istället min kamera som kunde ta bilder på dom andra som hoppade i vattnet. Det är så nära jag var bekväm med det. Bara tanken att få den känslan av att iskallt vatten skulle krama om mig under vattenytan fick mig att vilja stänga jackan igen.

En efter en tar dom sig nakna ner i det kalla vattnet och vi som står kvar hejar glatt på. Nathalie får ur sig “herreguuuud” i falsett och hundarna förstår att något är på gång och kommer springande ut på bryggan för att titta sig nyfiket runt. Malin har vinterbad som rutin och glider sakta ner i vattnet utan ett ord när vattnet omsluter henne, som om hon går in i sig själv.

Wilda som jobbar inom Försvarsmakten rör sig omedvetet som en ballerina när hon drar handduken om sig. Där det hårda och det mjuka får ta lika mycket plats. Det gör mig glad att se dom här modiga kvinnorna kasta sig ut i vattnet. I en tid då vi pratar mycket om att vi måste dra ner på våra flygresor som vi tar för att bada i varma vatten är det här att verkligen att ta vara på det som finns här hemma. Minus solen och värmen då.

Brukar du vinterbada eller är du som jag som står kvar på torra land med varma kläder?

Du hittar mig även här:

Lever du din dröm? Vi har nog alla en dröm som vi bär på som ibland känns ouppnålig. Kanske har vi inte exakt formulerat den för oss själva eller vågat tillåta oss själva att ens tro på den. Människor som bär på en dröm och som sen gör något av den är något jag verkligen beundrar. Just nu följer jag tv-serien Kalle och Britas sex liv där Brita Zackari och Kalle Zackari Wahlström reser till sex utvalda personer som bor på ett annorlunda sätt och har valt en egen livsstil. Det får mig att tänka ännu mer på mina egna val och vart jag vill i framtiden. Ju mer jag tänker tanken på att jag ska fortsatt bo i en lägenhet i framtiden desto mer kryper det i kroppen. Jag vill ut till naturen och ha gräs under fötterna när jag kliver ut från dörren.

Det finns dom som vågar att gå emot strömmen och bygga upp något helt eget lång ifrån vad man bör göra. Nathalie och hennes Anders uppfyller verkligen den beskrivningen. Där allt började med en längtan och en dröm om ett självförsörjande liv. Från att vara en del av vad man kallar ekorrhjulet i Stockholm bröt dom sig loss och allt föll på plats när dom hittade den lilla gården på den väglösa ön Lindö ute i Mälaren dit du endast kan ta dig med båt. Att det blev en ö är inte så konstigt då Anders är uppvuxen i skärgården och hade en längtan till vattnet.

Om du blir nyfiken att läsa mer så kan du klicka in dig på Nathalies blogg Att leva sin dröm där du kan följa deras resa till ett självförsörjande liv.

Hemma hos Nathalie som lever sin dröm

Från första stunden när dom kom ut till Lindö blev dom kära i ön. Först förlorade dom budgivningen men den äldre mannen som ägde gården gillade deras idéer om att låta gården få leva vidare att han ändå valde dom över dom andra vinnande buden. Ett kort tag efter att kontraktet var påskrivet går den äldre mannen bort kanske i lättnad över att hans livsverk kommer få leva vidare. Det var som om det var skrivet i stjärnorna att Nathalie och Anders skulle hamna på Lindö.

Deras hem är en mardröm för den som är pälsallergiker men en dröm för mig som älskar allt med päls på sig. Nathalie har uppfödning av katter hemma hos sig och har ett rum som går under namnet kattrummet som när jag var på besök var fylld med två kullar av små kattungar som var en korsning mellan ragdoll och birma. Små vita små pälsbollar som stökade runt och som låg i små grupperingar och mös tätt ihoptryckta mot varandra.

En längtan till djuren

Djur är Nathalies stora passion och det är inte svårt att förstå det när man kliver iland på ön när dom första som säger hej är fåren som nyfiket kommer fram och hälsar. Men allt började med att dom skaffade höns och den känslan när dom första äggen hämtades beskriver hon som en otrolig rikedom som om det var diamanter hon hade i sina händer. Idag har dom flera olika sorter av höns som till exempel Maran, Cream Legbar och Welsumer. Hon lär mig att det är inga problem att kombinera olika hönsraser och idag när hon hämtar äggen så skiftar dom i olika pastelliga toner från rosa till blått. Målet med gården är att leva på det gården har att ge och inte göra den storskalig, här är det mer fokus på att veta vad varje djurs namn är och hålla det intimt.

Vi ger matrester till grisarna Kajsa och Krut-Maja Krigargris som bökar runt i slänten bredvid huset vars gulliga öron sticker upp mellan bladen. Genom högt gräs tar vi oss ut till ängen med små vildäpplen i händerna. Vid ett stängsel stannar vi och ser hur dom små minishettisarna Flicka och Flinga börjar styra stegen mot oss.

Från att odla basilika i kruka till en köksträdgård

Jag hukar mig när jag går genom ingången till köksträdgården och sockerärtorna stryker mig i håret. Allt är så grönt och väller upp från trälådorna som prydligt står uppradade efter varandra. Nathalie berättar att det finns hopp för alla att kunna lära sig att odla då hon innan bara kunde odla basilika i kruka. Det känns lovande för min egen del att höra. Själv har jag inga visioner om att bli helt självförsörjande utan mer ha det som ett härligt tillskott. Jag läser dom prydligt skrivna små träpinnarna som visar vad som växer just där. Tomaterna ligger tunga i klungor med skiftande nyanser mellan grönt till solmogen röd. Hunden Vilja ligger och hämtar andan i gräset och blickar tillbaka på oss med sina isblåa ögon.

 Vattenbeståndet är lågt i brunnen som för väldigt många brunnar runt om i landet den här sommaren då regnet var ett koncept som vi knappt kom ihåg vad det var för något. Duscha är bara att glömma under besöket på ön men vad spelar det för roll när man har en brygga, badtunna och en vacker sjö nära till hands. För att spola i toaletten får man helt enkelt gå och hämta hinkar med vatten som vi spolar med efter våra besök. Saker som jag vanligtvis bara tar för givet i min egna lägenhet men som jag vande mig oväntat snabbt med här.

Du hittar mig även här:

Irene plockar upp mig på Fruängens tunnelbanestation och vi hoppar in i hennes lilla vita Nissan för att styra oss mot Lindö som är en liten ö i Mälaren. Vi hade aldrig träffats innan men har våra bloggar som gemensamt då vi båda skulle på Summer Workation med Influencers of Sweden.  Hon helt ny på bollen med det här med bloggande och jag som har några år på nacken. Vackra slott, drömmiga alléer och slingriga grusvägar passerar utanför fönstret och mitt i samtalen är vi tvungna att brista ut komplimanger om hur vackert det är. Vid en grå liten skylt som ser ut att vilja kollpasa vilken dag som helst svänger vi ner till den lilla färjan som ska ta oss över till Lindö. Ingen annan bil är där så vi inser att vi är först och sätter oss ner för att vänta. Av någon anledning älskar flugorna mig och efter ha kämpat emot dom i ett par minuter stänger jag in mig i bilen för att vänta. Men dom ger sig inte. Jag sitter knäpptyst och tror att det har börjat regna men inser sen att det är flugorna som landar så hårt på fönsteret att dom låter som regndroppar. 

En efter en rullar bilarna sakta ner för den lilla backen och det blir kramkalas. Vissa känner jag sen förr, andra bara genom bloggen och då känns det ändå som vi känner varanndra. Snart är alla på plats för avfärd med färjan men vi saknar värdinnan, på håll hör vi en motorbåt som snabbt kommer allt närmare.

Som ett litet lemmeltåg går vi fram och tillbaka mellan en av bilarnas bagagelucka och färjan för att lasta på massor av flak med vatten och dricka då vi fått reda på att det är lågt vatten i brunnen efter sommarens torka. Nathalie som driver bloggen Att leva sin dröm hade bjudit hem oss till sin gård på Lindö där hon tillsammans med sin Anders och massa djur lever drömmen om ett självförsörjande liv. Vant styr hon båten in mot land för att ge alla oss en kram och med en svung i tofsen och ett pilimariskt leende hälsar hon oss välkomna. 

Anders kör färjan över Mälaren med oss som last men inte på ett sätt som vi hade förväntat oss. Med en annan motorbåt bakom som puttar den lilla färjan framför sig åker vi sakta fram över sjön. 

Carolinefrankesjö.se

Vi glider igenom näckrosblad och anländer till en plats där vassen delar på sig. På en liten planka balanserar vi och går iland. Efter ha skämtat om att vi skulle leka Robinson på ön och behöva leta alternativa sätt att få i oss mat berättar Linnea från bloggen Lanclin om att man kan äta roten på vass. Ingen av oss hade hört talas om det innan och när vi står på ön rycker Linnea upp ett vassstrå och krafasar bort lite jord. Rania från Northbound journeys smakar genast på roten och recenserar den med att den smakar inte så mycket och har en mjölig konsistens. Men glatt utrbister hon "Jaa, ännu en grej jag har lärt mig som man kan äta i naturen". 

För att komma till huset passerar vi genom fårhagen och nyfiket kommer fåren fram och nosar på oss. Jag kliar en av dom på sidan av halsen och när jag slutar så trycker hon huvudet mot min hand som om att hon inte vill att jag ska sluta. 

Jag halkar lite efter och när jag kommer fram till huset står hälften av gruppen och tittar ner i slänten. Bland växterna hör jag grymtningar och Kajsa och KrutMaja tittar nyfiket upp på oss. Mitt hjärta smälte för dom här två med sina stora viftande öronen och nyfikna blick.

Ryktet hade gått om att det skulle finnas kattungar på ön som några av oss var väldigt taggad över det. Jag är inte en kattperson men jag ändrade snabbt uppfattning efter ha gosat med dom små. Nathalie hade ett specifikt rum som gick under namnet kattrummet i huset, där det var fullt av kattungar från två olika kullar. Pappa-katt med sina isblå ögon klagade inte direkt över all uppmärksamhet och gos han fick under den här helgen. 

Workation = Work + Vacation

Nu kanske ni läser workation och inte fattar någonting vad det är. Det är lugnt! Jag hade inte koll på vad det här var för något för ett år sedan heller. Men det är helt enkelt en liten lek med dom engelska orden work och vacation. Vi alla som är med i  Influnecers of sweden driver bloggar och sociala medierkoton. Vissa av oss tjänar pengar på våra kanaler, andra har precis startat eller till och med står i startgroparna för att starta sin kanal. Det fina med en workation är att det verkligen handlar om att lära av varandra. Men framförallt att inte känna sig ensam i sina tankar och problem som kan dyka upp när man driver en blogg.

Vi spenderade timmar åt att prata om kreativitet och skapande i alla dess former. Men framförallt om att vara snällare mot oss oss själva och sänka förväntningarna på vad vi ska klara av. Det finns så många listor för hur man ska göra för att lyckas och nå ut bäst med bloggen. Ofta läser jag att man måste uppdatera en gång om dagen för att få er läsare att stanna kvar. Men så har det inte varit i mitt fall. Jag försöker att lägga det dåliga samvetet om att jag inte publicerar oftare på hyllan och publicera när jag verkligen har något jag vill dela med mig av och visa något mycket mer genomarbetat. Nu när jag publicerar mer sällan blir ni bara fler och fler som hittar hit. Det bryter mot alla regler vilket har gjort mig förvirrad. Jag har bestämt att det får helt enkelt bli så att ni får längta lite längre mellan uppdateringarna men då får ni något mycket längre att läsa istället. Jag hoppas det är ok för er? 

En av mornarna körde vi masterminds i små grupper där vi tillsammans brainstormade i hur vi kunde lösa varanndras problem. Linda fångade mig i ett  väldigt tankfullt ögonblick i trollskogen.

Foto: Linda Hörnfeldt - LaLinda.se

Hälften av oss sov i ett och samma rum och resten tältade men varje måltid åts tillsammans vid långbordet under kandelabern. Precis som om vi var på kollo för vuxna. Någon utbrister "Vad är det där?" och pekar på fönstret och vi alla inser att det kryllar av enorma getingar som klättrar runt på fönsterrutan. När jag menar att dom är enorma så menar jag det. Dom såg ut som dom var muterade och åt andra getingar till frukost och att vi var med i skräckfilm där huset skulle tas över av getingar. Varje kväll när månen kom fram så dök dom upp, obehagliga och fascinerande på en och samma gång. 

Linda - Resa medvetet ser ut att ta det här med getingarna med ro.

Förutom att prata om allt som rör en blogg och sociala medier så hittade vi på andra aktiviteter. Eftersom vi inte kunde duscha badade vi i den vedeldade badtunnan och hoppar sedan i från bryggan för att kyla ner oss. Nathalie tog oss runt på ön och berättar om sin köksträdgård, hur det är att försöka sträva mot ett självförsörjande liv, tog självporträtt med hatt, vilade i hängmattan, spelade gitarr och matade ponnies med äpplen. 

Evelina - Earth Wanderess

Elin Kero - Nevnarien

jagarmalin.se

Helena - Oh darling

På söndagen var det dags att packa ihop för avfärd mot fastlandet och vi lastade traktorskopan full med vår packning som kördes ner till färjan. Vilken helg! Det var precis det här jag behövde utan att veta om det själv. Ibland behöver man bara göra saker så kommer många bitar falla på plats av sig själv. 

theresewiksten.se

Du hittar mig även här: