Jag vet att många har en relation till William Morris tapeter eftersom jag ser dom i var och varannans hem. Man kan direkt peka ut dom med sina tydligt karakteristiska mönster. Inte så förvånande så är Sverige ett av dom länder där detta brittiska märke säljs mest i. Just nu har Millesgården en utställning om just William Morris fram till 3 februari och trots att jag aldrig har någonsin har tapetserat ett rum så var utställningen ändå värd att se.

Jag blev chockad när jag läste att under 1800-talet dog faktiskt folk av sina egna tapeter. Låter ju helt orimligt för oss idag men tydligen var man besatt av färgen grön under den viktorianska perioden. Vad använde man då för att få fram den intensivt gröna färgen? Arsenik är tyvärr svaret på den frågan.

Under 1800-talet dog barn och äldre på mystiska sätt och man förstod inte varför. Tills en läkare gjorde en undersökning på en familj där alla fyra barnen hade dött. Testerna visade sig att dom drabbats av arsenikförgiftning. Det finns historier om folk som rörde vid sina tapeter och strax efter så drabbades dom av andningssvårigheter och smärtor. William Morris förnekade hela tiden att arseniken i färgen skulle vara giftig och fick väldigt mycket kritik för detta. Till slut gav han med sig och började tillverkningen av arsenikfria tapeter. En liten mörk historia som tapeten du har där hemma bär på.

Jag har tidigare bott på gångavstånd från Millesgården i fyra år men har aldrig ätit på deras restaurang. En tabbe inser jag nu. Det duggregnar och vi beställer in varm soppa för att äta den i deras inglasade uterum. Jag ringlar olivolja på foccacia som jag en efter en doppar i soppan. Eftersom vi ändå var där så stryker vi även runt i paret Milles hus och tittar på stirriga skulpturer. Hittar mitt favoritrum som är den enorma salen med flera meter i takhöjd. Fastnar i deras kök och funderar på vad man äter till frukost om man bor i ett hus som detta. En kvinna sveper förbi oss i hög fart i glasgången så byxorna fladdrar och vi går ut i mörkret igen.

Du hittar mig även här:

Jag går i min egna värld inne på nyöppnade Nationalmuseum och tittar på tavlorna när jag plötligt hör mitt namn. Jag vänder mitt huvud till vänster och blickar rakt in in mot ordet väktare skrivet på en manlig bröstkorg. Jag stelnar till och börjar genast tänka “vad har jag nu gjort” trots att jag innerst inne vet att jag inte gjort något konstigt sen jag klev in i byggnaden. Efter ha tittat upp så inser jag att det är en barndomskompis till David och andas ut.

Vi står längs en vägg och småpratar om museet samtidigt som han hela tiden blickade ut över rummet för att ha koll så ingen skulle göra något dumt. Jag var chockad att det var så mycket folk en torsdag klockan två. Han berättar att det är lugnt nu i jämförelse med andra dagar och att ska man gå så är bästa tiden efter klockan 16 fram till dom stänger runt 19.

Från ett fönster på andra våningen ser jag ett Stockholm som själv ser ut som en målning. Där utanför är det dimma och regn. Du vet ett sånt regn med små och fina vattendroppar som man inte kan komma undan då dom svävar omkring runt dig utan att ha en tydligen riktning som den faller ifrån. Dom där dropparna som letar in överallt och lägger sig som ett fuktigt lager över dig. En höstig och vacker melankoli över Skeppsholmen. Vyn som sett ut så här så länge, där människornas kläder som passerat över bron är det som förändrats över tiden.

Nationalmuseum har varit stängd för renovering ungefär lika länge som jag bott i Stockholm och det var fler än jag som var nyfikna över hur det blev. Inte för att jag har något att jämföra med eftersom jag var aldrig där innan renoveringen började. En vacker detalj som jag tycker höjde hela konstupplevelsen var att varje rum är målad i en färg och samlade upp konst från en specifik tidsperiod genom det.

Jag har insett att jag blir mer inspirerad av att titta på målad konst än fotografi i mitt skapande. Kan fastna i hur någon har målat hur ljuset faller och hur konstnären jobbat med djupet i bilden. Älskar att museum som den här har gratis inträde så man kan smita in lite då och då utan att plånboken blir ledsen för att hämta lite mer inspiration.

Du hittar mig även här:

Vi balanserar oss fram på klipporna i Kristineberg med vår packning som innefattar en kylväska, engångsgrillar och filtar. Niklas flämtar fram "nu börjar jag redan att löka" och rycker i sin skjorta för att försöka få in någon slags svalka under tyget. Vi försöker hitta den perfekta platsen att slå oss ner men vi är inte direkt ensamma om att vara där på klipporna i Kristineberg när termometern är uppe vid 30-strecket. Vid en klipphäll hittar vi Elsas arbetskollegor som sitter i en soffa av sten och precis ovanför dom bygger vi bo för dagen. 

Jag blickar ut över vattnet och ser segelbåtar, folk som paddlar kajak och åker förbi i sina motorbåtar. Havet glittrar och bländar kameran när jag riktar den mot vattenbrynet. Tänker tanken att det här är min hemstad nu och det bubblar till av lycka i bröstet. Stockholm är obeskrivligt vacker stad sommartid och tänk att jag får dela den här staden med så många inspirerenade människor som jag har till vänner. Aldrig har jag klickat så bra med en stad jag bott i som jag har med Stockholm. Paris, Barcelona och Oslo är bleka i jämförelse. Det var en trög start på ett par år men nu efter fem år här så känns det som om många bitar har äntligen fallit på plats. 

Sean ber mig räcka honom en öl från kylväskan bakom mig som står intryckt i en buske i ett försök att hitta någon slags skugga för den. Jag letar fram en Pripps bland dom kalla isklabbarna som svalkar skönt mot handleden. Det är nästan som om jag hör soundtracket i bakgrunden från dom klassiska Pripps reklamerna som var så stora under 90-talet när Sean ligger utsträckt där över klippan. 

Katarina från Äntligen Vilse

Till och med jag som är en badkruka blev sugen att bada för att svalka mig från hettan. Men jag hade inte packat ner baddräkten eftersom jag ändå tänkte att jag inte skulle bli sugen att bada. Svor lite för mig själv för det dumma beslutet. I omgångar går dom andra ner med varierande utlåtande om vattnets temperatur. Några ligger i och tycker det är jätteskönt medan någon annan kommer så långt som till anklarna och vänder upp igen. Tror att jag hade nog hamnat i den andra kategorin om jag hade haft baddräkten med mig. 

När solen går ner bakom höghusen är det dags för oss att lämna vår klippa och bege oss mot Söder och dom sista solstrålarna färgar havet och båthamnen ljust rosa. Vackra vackra Stockholm!

Så tar du dig till klipporna i Kristineberg

När du hoppar av tunnelbanan svänger du vänster vid utgången så du går under bron som tunnelbanan åker på. Efter bron kommer du ut på ett lite öppnar fält och svänger höger. Väl nere vid vattnet tar du vänster och följer strandpromenaden tills den övergår till en stig bakom ett hus och du klättrar upp på klipporna.

Du hittar mig även här: 

Jag känner mig ibland lite bortskämd att jag bor i en så vacker stad som Stockholm faktiskt är. Vid dom tillfällena känner jag ett starkt sug efter att vara turist och upptäcka varje litet hörn av staden trots att jag bott här i snart 5 år. Den här gången hade jag Midsommarkransen i sikte. Varje gång jag åker dit känns det lite som att resa tillbaka i tiden med alla gamla bevarade skyltar och små nischade butiker. En annan sak som är fin är att jag får känslan av att det är en en stad i stad. Alltså att det ger en känsla att jag åker tunnelbanan från en storstad och hoppar av i en mycket mindre stad. Det är så idylliskt med sina låga hus och en park där en hel drös med föräldrar och barn tjuter ikapp när dom susar nerför en liten kulle på sina snowracers och stjärtlappar. 

Ett av mina stopp var i den fina butiken Vintagefabriken som drivs av bloggarna Linda Hansson och Louise Lemming. Butiken är fylld från golv till tak med vackra saker både gamla som nya, men alltid lika noga utvalt.  

Utanför Tellus Blommor låg blomblad utanför dörren och hälsade oss välkomna. 

När jag gjorde research om något bra ställe för att äta lunch dök Nalle & Kroppkakan upp. Bara att jag nämde ordet kroppkaka gjorde att David utbrast "VASARUSARU?" och det glimtade till ögonen på honom. Han har fina barndomsminnen från sin mormor som alltid lagade det till honom när han var barn. Jag som inte ätit kroppkakor sedan jag blev vegetarian för 8 år sedan kände att det här måste vi testa då dom hade en vegetarisk variant med svamp, vitkål, morot, lök och vitlök. Det jag hade glömt bort var hur sjukt mättande det är att äta den rätten då det är i princip att äta 517 potatisar med grädde och rårörda lingon. Knappt att vi klarade att ta oss hem efter att matkomat kickade in. 

Lördagen avslutades med att vi trängde in oss i vår extremt lilla hiss tillsammans med en Hello Kitty ballong eftersom vi skulle åka hem till Micke för att fira att han fyllde hela 35 år! 

Du hittar mig även här: 

Den här helgen levde jag efter hur jag lär. Ni kanske kommer ihåg hur jag skrev ett inlägg om hur du tar bättre bilder i städer när du reser för ett tag sedan? I helgen vaknade jag av att solen lyste in i lägenheten och jag kastade mig upp ur sängen.  Med First Aid Kits nya album i högtalarna gjorde jag färskpressad juice och avokademackor till frukost. Släpade sen ut en bakfull David ur lägenheten på jakt efter ljuset, ni kommer väl ihåg att det var tips nummer 3. Inte att släpa ut en David utan att följa ljuset såklart. Det finns en särskild plats i Stockholm där ljuset brukar vara extra vackert enligt mig. 

Brända tomten i Gamla stan

Jag har en favoritplätt i Gamla stan som är den lilla öppna plasten Brända tomten utanför cafe Under kastanjen. Smaka på det namnet. Fantastiskt namn enligt mig. Men det är verkligen bokstavligt eftersom huset som stod där brann ner 1728 och efter det byggdes det inte upp något nytt efter det och på så sätt fick den sitt namn. Inte märkvärdigare än så.  Där mitt bland husen bor ett enormt kastanjeträd som sträcker sina grenar flera våningar upp mot det orange huset. På sommaren hänger grenarna som ett valv över gatan och solen skapar mönster på kullerstenen genom trädets grenverk. Under vintern hänger grenarna nakna men solen kan ändå studsa mellan husen på ett sätt som man inte ser på så många andra ställen i Stockholm eftersom det är så trånga gränder i Gamla stan. Just den här dagen blev det inte den bilden jag hade tänkt ta för en bil hade ställt sig mitt på Brända tomten och ville inte flytta på sig så jag fick snällt promenera vidare och får helt enkelt komma tillbaka en annan solig vinterdag. Så kan det vara ibland. Men vad gör det när Gamla stan är så vacker i januari när man får gatorna för sig själv och slipper gå i lemmeltåg som det är under sommarmånaderna. 

Du hittar mig även här: 

Jag hade blivit tipsad av en vän om Stockholms mest undangömda takterass hade öppnat i Stockholm och kände genast att det vill jag upptäcka. Så jag bjöd med mig Katarina från Äntligen Vilse, Sofia från Fantasiresor och Annie från Vegokäk. Extra roligt att få umgås lite med Annie som jag nyligen lärt känna. Vi träffades första gången i våras på Influencers of Swedens konferens då vi delade bil på hemvägen. Så en solig söndag i juli möttes vi upp i Haymarket hotels reception och hämtade ut ett rumsnyckelkort och fick instruktionerna att åka upp till åttonde våningen och gå in i rum 810. Bakom dörren gömmer sig en svit och deras tillhörande balkong slog vi oss ner för att dricka drinkar med tiki-tema och samtidigt blicka ut över staden. 

För att boka bord skriver du på Haymarkets facebook event och frågar om det finns lediga bord. 

Öppentider 2017: 

17.00 - 22.00

Datum: 

Augusti:  6, 7, 13, 14, 20, 21, 27, 28

September:  3, 4, 17, 18, 24, 25

Du hittar mig även här: 

Som ni kanske har märkt har det varit väldigt låg aktivitet här på bloggen den senaste tiden. Jag har behövt pausa lite från allt efter en väldigt intensiv vår som verkligen har satt mig på prov. Att plugga, driva företag, tömma ett helt hus på minnen efter mina föräldrar och försöka hantera min sorg efter mamma blev lite för mycket. Jag stod och balanserade på kanten för utbrändhet och kände om jag inte drar i handbromsen nu så kan det gå illa. 

Jag håller sakta men säkert att komma tillbaka till mitt rätta jag genom väldigt mycket vila. Det som har krävts var att inte göra nånting. Att inte ha några krav på mig. Men även att ha något att se fram emot. Så i augusti åker jag och David till Nicaragua i tre veckor. Planen är att surfa och bara ha semester. 

Efter vår förra surfresa till Fuerteventura så kom vi till insikten att vi var i väldigt dålig form och det skulle inte upprepas under denna resa. David som tar det hela mycket mer seriöst än mig lånade hans pappas våtdräkt, tejpade ihop en gammal vindsurfbräda från när han var barn som legat och samlat damm i hans föräldrars stuga i skärgården. Sen hoppade han i det kalla vattnet och paddlade runt ön. Själv är ju jag nordens kanske största badkruka så jag nöjde mig med att att doppa fötterna och sitta och läsa på bryggan. 

Följ gärna min Youtube kanal som jag startat med film från mina resor. 

Du hittar mig även här:

Värmen i fredags sköljde över oss och vi fick en försmak av sommaren med sina 19 grader på kvällskvisten. Så vi packade kylväskan full med kall öl och prosecco, dammade av grillen som stått bortglömd i förrådet sen förra sommaren, samlade lite vänner och gick ner till klipporna som ligger bakom lägenheten där jag bor ute på Lidingö. En riktigt fin kväll som fick mig att längta till sommaren!

Elsa och Katarina

Sean och David

Du hittar mig även här:

BATON ROUGE

I fredags gjorde jag en väldigt trevlig upptäckt. I flera veckor har jag åkt förbi med bussen och sett en nyöppnad restaurang på Baggeby torg och tänkt att det där ser väldigt intressant ut. Massor av neonskyltar och ekologisk snabbmat på menyn. Baton Rouge är specialiserad på korv och när jag frågade vad man kunde äta om man var vegetarian så svarade dom allt. Man kan göra om alla menyer till vegetariska. Fantastiskt ju! 

Jag beställde in en Larsberg för en hundring, klyftpotatis, rostade morötter och  sallad. Menyerna verkar vara döpta efter platser på Lidingö vilket var lite roligt. Det enda jag skulle vilja är att man får två kovar istället för en i menyn. Men annars är det verkligen ett ställe som jag kommer svänga förbi när jag inte orkar laga mat. Lite farligt när det ligger bara en kort promenad från lägenheten...

Du hittar mig även här:

Hela gårdagskvällen lyssnade jag på olika livesändningar om valet i USA och gick och la mig i tron att USA skulle få sin första kvinnliga president. Imorse när jag vaknat kastade jag mig på telefonen i tron om att så var fallet. Men vaknade istället till att Trump står och håller sitt vinnartal. Hur världen kommer se ut framöver kan vi nog inte ens förutspå. Men ett smärre kaos kommer det nog bli. 

Lika mycket kaos som det är i Stockholm just nu. Jag som kom hem från en resa i södra Spanien igår och var inte riktigt förberedd på snöovädret, eller det tror jag ingen riktigt var. Det kom lite som en käftsmäll. Idag satt jag och några frilansande vänner på cafet Louie Louie och jobbade. Men att ta sig hem därifrån var ett långdraget och kallt äventyr. Hela två timmar tog det mig att ta mig från Medborgarplatsen till min lägenhet på Lidingö. Alla bussar är inställda på hela ön så alla som bor på ön måste trängas på ett tåg som verkar gå en gång i timmen. Längesen jag såg så mycket snö falla på så kort tid. En dag man sent kommer glömma, av många olika skäl...

Du hittar mig även här:

En vaxdocka av henne själv i fullskalig storlek som hon gjorde till Louis Vuittons skyltfönster. Hon är så liten.

Sen jag var liten har jag varit besatt av prickar. Det fanns åtskilliga anteckningsblock från skoltiden som bara är nedklottrade med cirklar i alla dess storlekar. Nån gång under tonårstiden målade jag även stora runda prickar i olika färger på tapeten i mitt flickrum. Såg fördjäkligt ut om jag ska vara ärlig nu i efterhand men gulligt att mina föräldrar lät mig göra det. Nu i vuxen ålder har jag tatuerat in prickar istället. Ja ni hör ju. Jag är besatt! Så när jag för några år sedan upptäckte konstnären Yayoi Kusama föll jag pladask. Hela hennes liv handlar om prickar, nästan allt hon gör dekoreras med prickar. 

Utställningen är uppdelad i två olika sektioner och varje del har olika rum som man kan gå in i. Ett rum är bara fylld med metallbollar som man kan gå runt bland, ett annat är helt nedsläckt rum med en gång man går på med stora lampor som skiftar färg runt omkring dig. Ett annat är enorma röda ballongformationer som man kan sicksacka sig fram bland dom. Men min favorit var spegelrummet som har speglar på alla väggar och vita prickiga "maskar" som växer upp från golvet. Man går in där och sen stängs dörren och man blir utsläppt igen efter ett kort tag, alldeles för kort om jag får säga det själv. Man vill bara stå där, hypnotiserad. 

INFO:

Moderna museet

Adress: Slupskjulsvägen 7-9

Inträde: 150 kr

Utställning håller på till 11 september. 

 

Du hittar mig även här:

Bussen körde vant fram längs med vägen genom skogen som skulle ta oss längst ut till Hålludden där konsthallen Artipelag ligger beläget.  Jag har varit väldigt nyfiken på att besöka den här platsen i flera år så när jag ändå hade ett fotojobb där ute på Värmdö så gjorde jag slag i saken. Just nu har dom en utställning som heter Arvet efter Andy Warhol som visar på hur mycket inflytande han har haft på den moderna livsstilen. 

Hela huset andades klassisk skandinavisk design där minsta detalj var genomtänkt med sina raka linjer, avskalat med färgerna av sten och trä.

Direkt vid ingången finns ett litet rum som fungerar som photobooth som man kan gå in för att ta bilder i sann Andy Warhol anda. Det bästa är att det ingår i entrebiljetten. Måste erkänna att det var lite ovant att ta en bild själv då man alltid tar sånna med sina vänner. När jag sitter där och ska ta min första bild så hoppar en skämtglad pensionär in i rummet för att skrämma mig vilket leder till att resterande bilder spårade ur i ren chock. 

Utställning var uppdelad i olika delar och i Andy Warhol Pop Up Store visades olika produkter där företag har fått tolka hans verk och konstnärskap. Där bland annat en hel vägg var täckt av skateboards och surfbrädor som pryds av hans ansikte. Det bästa rummet var videoinstallationen med Exploding Plastic Inevitable som visade filmer projicerade på väggar som var helt inklätt i vad som såg ut som aluminiumfolie ackompanjerad av musik från Velvet Underground. Men där rådde det fotoförbud men det gör sig ändå bäst live. 

Efter ha sett utställningen kurrade magen och jag slog mig ner vid ett av många fönster för att äta lunch. Man får känslan av att dom vill uppnå att gränsen mellan ute och inne ska vara flytande vilket resulterar i att man känner att man sitter och fikar mitt i skogen. Det i sig är ju väldigt vackert. 

Titt som tätt kommer det skurar och det är inte mycket folk alls där ute i skogen så när det är ett uppehåll passar jag på att gå ut för att upptäcka området. Det skulle visa sig att jag gillar utsidan mer än insidan eftersom hela huset känns perfekt ihopsatt med naturen omkring. 

Jag följer en trappa upp som tar mig till husets tak och vad som ser ut att vara restaurangens grönsaksodling.

Jag följer skyltarna som tar mig på en liten upptäcksfärd runt udden och skymtar huset från alla möjliga vinklar när den sticker fram mellan träden. 

INFO:

Adress:

Artipelagstigen 1 i Gustavsberg

Ta buss 474 från Slussen och gå av i Gustavsbergs centrum. Där kan du byta till buss 468 mot Hålludden. Men du kan även ta båt från Nybrokajen med Strömma kanalbolaget. 
 http://www.artipelag.se/besok-artipelag/

Du hittar mig även här: