Som ni kanske har märkt har det varit väldigt låg aktivitet här på bloggen den senaste tiden. Jag har behövt pausa lite från allt efter en väldigt intensiv vår som verkligen har satt mig på prov. Att plugga, driva företag, tömma ett helt hus på minnen efter mina föräldrar och försöka hantera min sorg efter mamma blev lite för mycket. Jag stod och balanserade på kanten för utbrändhet och kände om jag inte drar i handbromsen nu så kan det gå illa. 

Jag håller sakta men säkert att komma tillbaka till mitt rätta jag genom väldigt mycket vila. Det som har krävts var att inte göra nånting. Att inte ha några krav på mig. Men även att ha något att se fram emot. Så i augusti åker jag och David till Nicaragua i tre veckor. Planen är att surfa och bara ha semester. 

Efter vår förra surfresa till Fuerteventura så kom vi till insikten att vi var i väldigt dålig form och det skulle inte upprepas under denna resa. David som tar det hela mycket mer seriöst än mig lånade hans pappas våtdräkt, tejpade ihop en gammal vindsurfbräda från när han var barn som legat och samlat damm i hans föräldrars stuga i skärgården. Sen hoppade han i det kalla vattnet och paddlade runt ön. Själv är ju jag nordens kanske största badkruka så jag nöjde mig med att att doppa fötterna och sitta och läsa på bryggan. 

Följ gärna min Youtube kanal som jag startat med film från mina resor. 

Du hittar mig även här:

Sent på kvällen under midsommarfirande går vi till den nordligaste delen av ön tillsammans med Davids barndomsvänner. Sen dom var små har dom haft en tradition att gå till just den här platsen varje midsommar, tänt en brasa och blickat ut över havet.

Det nakenbadas, dricks Pripps blå och berättas barndomsminnen samtidigt som solen är och vänder vid horisonten för att stiga upp igen. En väldigt fin tradition som är värd att upprätthållas, svenska sommaren när den är som bäst. 

Dom stora kryssningsbåtarna åker förbi med jämna mellanrum. Vissa tutar i dimman. Havet dras tillbaka när dom kommer för att sen skicka svallvågor upp mot stranden. Dom berättar att när dom var barn visste dom exakta klockslagen båtarna åkte förbi så dom kunde tajma in för att leka i vågorna. Vi sitter där i timmar med bara ljudet av vågorna och eldens sprakande. Klockan börjar närma sig fyra på morgonen och vi kan knappt hålla ögonen öppna längre. Vi släcker elden och knatar hemåt på dom tysta grusvägarna hem till stugan igen. Ett väldigt fint avslut på årets midsommarafton.

Du hittar mig även här:

Vinden tar tag i våra hår när vi åker i Davids systers cab, en Ford från 1985. På dom snirkliga vägarna i sommarlandskapet susar vi fram och ur högtalarna hörs Canned Heats Going up the country. Dom känner till varenda hörn av vägen. Vägen dom åkt många gånger förr men som är ny för mig. Innan varje kurva berättar hon om vart alla djur som står i hagarna befinner sig. Det är stora lurviga kor och får som strosar i skuggan. Plötsligt hör jag David i baksätet dra ett djupt andetag när vi åker över en bro och han drar in doften av havet.

Vårat mål var lantstället som deras farfar byggt ute på Furusund i Stockholms skärgård men som i dag ägs av deras föräldrar. Omgiven av skog och gröna buskar ligger stugan som får mig att tänka på en fjällstuga. 

Far och son

Midsommarlunchen dukas upp med allt som hör där till. Vi dricker nubbe tills flaskorna står tomma och sjunger snapsvisor. Davids pappa sjunger mest för vi är så dåliga på texterna. När maten är uppäten tänder vi en brasa och eldar upp disken, sånt man får göra när det är lågt med vatten i brunnen. 

Vi delar upp oss i lag efter maten och spelar en kubbturnering där alla medel var tillåtna för att psyka motståndarlaget. 

Du hittar mig även här: