Jag har varit i Riga en gång tidigare och även den gången under vintern. Jag hade glömt bort hur kallt det kan bli där. Precis som Stockholm ligger det vid havet men kylan känns annorlunda där på något sätt. Men födelen är att man inte behöver dela staden med så många andra turister utan kan få mer en inblick i vardagen i staden. Jag tackar mig själv inombords för att samma dag som jag hoppade på båten köpte mig ett par nya vantar. Termometern hade krypit ner förbi -10 och det är en kamp om man ska prioritera att ta en bild eller låta händerna vara kvar i fickan. Kameran vinner alltid såklart. Men näsan den är ständigt nerborrad i halsduken. Det här är en Riga guide för dig som trotsar kylan men ändå vill hitta det bästa Riga har att erbjuda.
Street style på Rigas gator
Samtidigt som jag går på gatan kommer en kvinna nedför en trapp från en restaurang och bär på någonting. Vi går några steg bredvid varandra och först reagerar jag inte på vad det är hon har under armen men så plötsligt rör det på sig och ett par tofsar längst ut på ett par öron viftar till. Kvinnan bär på en nakenhund som är omsorgsfullt klädd i en overall med brokigt tyg och allt toppas med en liten röd sko på varje tass. Jag har i många år fotograferat djur i städer under mina reser och kunde inte låta bli att fråga kvinnan om jag fick fotografera hennes ögonsten. Hon sträcker först lite på sig och ler stolt och släpper sen ner hunden på marken. Förvirrat står hunden där på trottaren och vet inte riktigt vad som händer men med en fokuserad blick fastnålad uppe vid matte. Efter att vår lilla photoshot var klar springer hunden vant efter kvinnan i sina röda små skor över övergångsstället.
St Peter's kyrkan
När vi kommer ut på torget som ligger bredvid Rigas katedral flyger en flock fåglar fram och tillbaka som om dom inte har ett bestämt mål i sikte. Men vi har ett mål och det är toppen av St Peter's kyrkan som skymtar över takåsarna. Vi ökar takten när vi ser den enorma dörren vi ska gå in igenom för bara tanken av att få gå in i värmen ökar på våra steg. Alla stannar till efter att dörren slår igen bakom oss och vi börjar sakta men säkert tina. Vi tränger in oss i en trött hiss med en äldre man vars jobb är att sitta på en pall och åka upp och ner dagarna igenom. Väl uppe slår kylan mot oss igen och på en smal gång runt tornet går vi i medsols. Om någon av oss vill gå förbi får den ena trycka sig lite lätt mot väggen. Nedanför sträcker hustaken vackert ut sig med snölätta tak, frustbitna trädkronor och hela Riga går i en ljusblå isig ton. Dimman ligger tung över staden och vi skymtar att det finns en stadsdel på andra sidan vattnet. Jag blickar ner mot bron som förra gången jag var här tog mig över till marknadsområdet Kalnciema med deras fina trähus.
Ölprovning på Alkimikis
När vi kommer in på microbryggeriet och baren Alkimikis står Ingemars och ler stort mot oss med sin röda mössa. Väggen bredvid honom pryds av illustrationer från nuvarande och tidigare ölsorter dom tagit fram och mest känd är Sweet Tramp. Vi klättrar upp på dom höga barstolarna och slår oss ner vid ett bord uppdukat med salta snacks framför oss. Favoriten är vitlöksbrödet gjort på råg och kanske är det godaste vitlöksbrödet jag någonsin ätit. Tanken har inte slagit mig att göra det på mörkt bröd innan. Jag får lära mig att vitlöksbrödet har en given plats på det lettiska matbord sen lång tid tillbaka. Varför har vi inte det?
Vi börjar lätt med pilsner som hälls upp i våra små glas vi har framför oss och avancerar snabbt upp till dom kraftfullare och nästan svarta portern med smak av chili och choklad. Lite tveksamt smakar jag en klunk och förvånar mig själv när jag gillar den. Jag brukar dra ett likhetstecken med att ju mörkare en öl är dessto mer smak. Men den här var alldeles lagom och sakta började chilins milda hetta dyka upp i eftersmaken. Vi får gå in bakom bardisken in till bryggeriet med våra små glas i handen och får testa öl rätt från tanken. Samtidigt som vi sippar på våra glas berättar Ingmars om deras arbetsprocess och jag frågar den lite äldre och tysta amerikanska mannen som faktiskt grundat microbryggeriet om en bild. Vi pratar om att det är en tuff bransch att befinna sig i just nu för hela scenen av att brygga öl är så ny i landet och har inte kommit lika långt som vi i Sverige har inom det här.
Är det inte lite Hemingway över Andy på den här bilden?
Lunch i ett ombyggt garage
På ett torg i kvarteret som går under Bergs Bazaar ligger Garage som har fått sitt namn för det är just ett ombyggt garage. Det första som möter oss när vi kommer innanför dörren är kocken som står och lagar mat. Det är flera meter upp till taket och takfönstrena släpper in ett mjukt ljus över oss och bordet. Kvarteret skapades till det är idag redan på sent 1800-talet då en väldigt driven man köpte mark och ville skapa ett litet shoppingdistrikt. En av hans ättlingar åt lunch med oss och berättade om hur dom tappade sin mark när sovjet tog makten över Lettland och hur det under den tiden förföll. När sovjetunionen föll i början av 90-talet fick familjen Bergs tillbaka marken och efter ha velat fram och tillbaka om dom skulle riva allt för det var så slitet eller renovera slutade dom i beslutet om att reparera. Det ska dom vara väldigt glada över idag.
Här är det absolut inga problem att vara vegetarian. Förräten kunde jag äta utan några problem eftersom det vara vitlöksbröd (JA!) med massor av olika röror som avokado, hummus och någon slags grönsakskompott med feta. Sen till huvudrätt styrde kocken ihop portabellosvampar med ost till mig. Sen det bästa av allt, getostpaté med soltorkade tomater på sig.
Om du inte kan få nog av Riga så spana in dom här blogginläggen:
Du hittar mig även här:
