Kex hostel och en upptäcksfärd på Reykjaviks gator

Kex hostel måste vara Reykjaviks finaste hostel.

Vi landar tidigt på morgonen på Reykjaviks flygplats och hämtar ut vår bil som ska ta oss upp till nordvästra Island. Men först behöver vi stilla vår hunger och vi är i stort behov av frukost. Förra gången Katarina var i Reykjavik hade hon besökt ett hostel som hon sa att hon trodde jag skulle gilla. Efter ha letat parkeringsplats och försökt tyda isländska skyltar var vi redo för en frukostbuffé. Men så rätt hon hade i att jag skulle gilla den här platsen!

Kex - Reykjaviks Finaste hostel?

Vid en parkeringsplats hittar du en anonym dörr med en liten skylt med ordet Kex på sig. Inte mycket avslöjar allt det fina som gömmer sig därinne. Kex hostel ligger i en gammal nedlagd kexfabrik och därav namnet. Det är högt i tak och färg har lossnat på balkarna ovanför oss. Min blick flackar runt över det stora rummet och kan inte riktigt bestämma vad jag ska stanna blicken på. Överallt finns det någonting att undersöka. Saker som är kantstötta och slitna, allt spretar åt alla håll men håller underligt nog ihop ändå. Det är mycket av allt, precis som jag gillar det.

Den här gången stannar vi bara för att äta deras frukostbuffé men några dagar senare precis innan vi ska lämna landet bor vi där en natt. Vi delar rum med 4 andra backpackers och i vanlig ordning är det ett kaos. Speciellt den där killen som ständigt verkar ge sig ut för att springa och som har sina löparkläder på tork. För att vara ett backpacker hostel så är Kex väldigt dyrt. Jag tror vi betalade nästan 600 kr för en säng i sovsal för 6 personer. Vilket nog är det mesta jag betalat för en säng i ett dorm någonsin. Då får du inte ens en egen toalett på rummet utan måste dela som vanligt med alla andra i korridoren. Visuellt tilltalar Kex mig verkligen, men om du lyckas hitta ett billigare boende så kan du alltid svänga förbi deras bar på kvällen som är öppen för allmänheten.

Island måste vara det dyraste landet jag rest i. Varje gång jag såg en prislapp fick jag nästan hicka. Som den där gången när vi skulle äta en pizza på restaurang i en litet samhälle och den kostade motsvarande 300 svenska kronor. Blev helt enkelt att vi delade på en för att inte känna att det skulle svida allt för mycket i plånboken. Upplevelserna man får i landet är i princip gratis borträknat från hyrbil och bensin men pengarna försvinner snabbt på mat och boende.

På Reykjaviks gator

Det är juni men det känns som oktober. Det blåser och regnar på tvären, vädret är allt annat än härligt. Men Reykjaviks husfasader gör sitt bästa för att kompensera för det gråa vädret. För här är fasaderna allt annat än gråa. Hela staden är som att få sig en injektion av gatukonst. Runt varje hörn hittar jag konst i alla möjliga stilar. Önskar innerligt att fler städer skulle våga låta gatukonstnärer få ta upp mer utrymme i offentliga miljöer. Vardagen skulle bli lite roligare.

Ett tips är att följa min begåvade vän och gatukonstnär Julia Riordans instagram som reser runt i världen och målar husfasader, bilar och parkourparker. Blir alltid lika glad när jag ser hennes konst!

Sista biten in i Hallgrimskirkja piskar regnet på oss och folk går framåtlutade med dörren i sikte. Regnet skulle förfölja mig både på södra sidan av Island och ända ut till den nordvästra klippan.

Katarina klappar katter som inte finns på riktigt och går gatan ner med huvan från jackan dragen över sin hatt. Sånt man måste göra när vädret ställer sig på tvären. Vi hittar en liten tobakshandel och går in, hunden med krulliga öron står utanför och kastar långa blickar in på oss och sin husse. Husse köper en korv till sig själv och en annan till hunden som slukar den snabbt. Nu var det dags att ta oss tillbaka till bilen för att köra den långa sträckan upp mot norr. Det jag inte visste då men som sen skulle visa sig vara den mest utmanande bilresan jag någonsin kört.