Vi landar tidigt på morgonen på Reykjaviks flygplats och hämtar ut vår bil som ska ta oss upp till nordvästra Island. Men först behöver vi stilla vår hunger och vi är i stort behov av frukost. Förra gången Katarina var i Reykjavik hade hon besökt ett hostel som hon sa att hon trodde jag skulle gilla. Efter ha letat parkeringsplats och försökt tyda isländska skyltar var vi redo för en frukostbuffé. Men så rätt hon hade i att jag skulle gilla den här platsen!

Kex - Reykjaviks Finaste hostel?

Vid en parkeringsplats hittar du en anonym dörr med en liten skylt med ordet Kex på sig. Inte mycket avslöjar allt det fina som gömmer sig därinne. Kex hostel ligger i en gammal nedlagd kexfabrik och därav namnet. Det är högt i tak och färg har lossnat på balkarna ovanför oss. Min blick flackar runt över det stora rummet och kan inte riktigt bestämma vad jag ska stanna blicken på. Överallt finns det någonting att undersöka. Saker som är kantstötta och slitna, allt spretar åt alla håll men håller underligt nog ihop ändå. Det är mycket av allt, precis som jag gillar det.

Den här gången stannar vi bara för att äta deras frukostbuffé men några dagar senare precis innan vi ska lämna landet bor vi där en natt. Vi delar rum med 4 andra backpackers och i vanlig ordning är det ett kaos. Speciellt den där killen som ständigt verkar ge sig ut för att springa och som har sina löparkläder på tork. För att vara ett backpacker hostel så är Kex väldigt dyrt. Jag tror vi betalade nästan 600 kr för en säng i sovsal för 6 personer. Vilket nog är det mesta jag betalat för en säng i ett dorm någonsin. Då får du inte ens en egen toalett på rummet utan måste dela som vanligt med alla andra i korridoren. Visuellt tilltalar Kex mig verkligen, men om du lyckas hitta ett billigare boende så kan du alltid svänga förbi deras bar på kvällen som är öppen för allmänheten.

Island måste vara det dyraste landet jag rest i. Varje gång jag såg en prislapp fick jag nästan hicka. Som den där gången när vi skulle äta en pizza på restaurang i en litet samhälle och den kostade motsvarande 300 svenska kronor. Blev helt enkelt att vi delade på en för att inte känna att det skulle svida allt för mycket i plånboken. Upplevelserna man får i landet är i princip gratis borträknat från hyrbil och bensin men pengarna försvinner snabbt på mat och boende.

På Reykjaviks gator

Det är juni men det känns som oktober. Det blåser och regnar på tvären, vädret är allt annat än härligt. Men Reykjaviks husfasader gör sitt bästa för att kompensera för det gråa vädret. För här är fasaderna allt annat än gråa. Hela staden är som att få sig en injektion av gatukonst. Runt varje hörn hittar jag konst i alla möjliga stilar. Önskar innerligt att fler städer skulle våga låta gatukonstnärer få ta upp mer utrymme i offentliga miljöer. Vardagen skulle bli lite roligare.

Ett tips är att följa min begåvade vän och gatukonstnär Julia Riordans instagram som reser runt i världen och målar husfasader, bilar och parkourparker. Blir alltid lika glad när jag ser hennes konst!

Sista biten in i Hallgrimskirkja piskar regnet på oss och folk går framåtlutade med dörren i sikte. Regnet skulle förfölja mig både på södra sidan av Island och ända ut till den nordvästra klippan.

Katarina klappar katter som inte finns på riktigt och går gatan ner med huvan från jackan dragen över sin hatt. Sånt man måste göra när vädret ställer sig på tvären. Vi hittar en liten tobakshandel och går in, hunden med krulliga öron står utanför och kastar långa blickar in på oss och sin husse. Husse köper en korv till sig själv och en annan till hunden som slukar den snabbt. Nu var det dags att ta oss tillbaka till bilen för att köra den långa sträckan upp mot norr. Det jag inte visste då men som sen skulle visa sig vara den mest utmanande bilresan jag någonsin kört.

Du hittar mig även här:

Vi slänger upp våra ryggsäckar över axlarna och riktar blicken upp mot backen som ska ta oss till Hostel Clandestino som jag hade snubblat över när jag googlat runt på boenden i Playa Maderas. Vi hade ingen bokning när vi kämpade oss upp för backen och snabbt samlades det en svettpöl på ryggen mellan linnet och väskan. Ovanför oss hör vi hur det prasslar till och grenar gungar upp och ner. Det vrålar mellan grenverket och vi lutar våra huvuden bakåt och spänner blicken för att se vad det är. Där på en gren sitter en stor svart apa som formar sina mun till ett O och vrålar rakt ut. David blir överlycklig eftersom det är hans första gång han ser vilda apor. 

När vi äntligen kommer fram rinner svetten på ett helt orimligt sätt, luftfuktigheten är som inget annat jag upplevt tidigare. Så fort man rör sig en millimeter så börjar svetten rinna, tänk er då att krångla sig upp för en backe med en stor ryggsäck på ryggen. Men det skulle visa sig att det verkligen var värt det. Det första vi blir erbjudna när vi kommit upp är en iskall öl och vi sjunker tungt ner på trädbänken vid receptionen och lika snabbt bildas kondens på glasflaskan vars droppar sakta börjar rinna ner över min hand. Jag skulle komma och älska att bo där långt uppe bland trädkronorna.

Vi hade tur då dom hade en stuga ledig. Men ett tips är verkligen att alltid boka i förväg för trots att det var lågsäsong så är det nästan jämt fullbokat vilket är väldigt ovanligt för Nicaragua. Det säger en hel del om hur bra stället är tycker jag. 

Juan som är en av grundarna till det fantastiska hostelet berättade för oss att han tillsammans med ett tysk par börjat att bygga på platsen för bara fem år sedan. Dom första åren var han själv där uppe och byggde, helt utan el och vatten. Det måste vara en sådan skön och häftig känsla att blicka ut över något man byggt upp från grunden. Allt som vi tar för givet som rinnande vatten eller tända en lampa blir en lyx. Det sätter saker i perspektiv. 

Det finns väldigt olika boenden på Hostel Clandestino beroende vad du är på för budget. Du kan sova i en folkabuss eller i flerbäddsdorm eller lyxa till det och bo i den blå stugan La Cabanita som vi gjorde. Där får du en balkong med hängmattor på sig, dusch, toalett och ett litet vardagsrum. Du sover uppe på innertaket i stugan med bara ett myggnät mellan dig och jungeln. Varje morgon vaknade vi klockan 5 på morgonen av vrålaporna som skrek om att nu är dags att stiga upp. Minnet av att ligga där i mörkret och höra apornas mullrande vrål är något jag alltid kommer bära med mig. 

Här står min kamera på sängen så ni förstår utsikten vi hade när vi vaknade. 

Det finns även gemensama ytor som ett stort trädeck med hängamattor som man kan meditera och göra yoga på och ett utomhuskök med kylskåp och spis. Mat får du antingen köpa med dig från San Juan del Sur eller vänta på en matbuss som kommer Playa Maderas en gång i veckan. Om du inte vill laga mat själv har jag skrivit mina tips på ställen att äta i min lilla guide om Playa Maderas. 

Det finns även andra boenden där uppe på berget men det är för dig som kanske gillar att resa dyrt och all inclusive vilket inte är min grej. Men jag måste säga att deras stugor gör sig väldigt bra framför kameran. 

INFO: 

Du kan inte boka via något online bokningssystem utan det är bäst att maila till clandestinomaderas@gmail.com eller via deras Facebook sida. 

En natt i dorm kostar 15dollar och då ingår kaffe, wifi och obegränsade mängder av filtrerat vatten. Tro mig det kommer du uppskatta i den värmen. 

En natt i La Cabanita kostar runt 50-60dollar. 

http://www.hostel-clandestino.com

 

Du hittar mig även här:

När vi letade boende inför våran Georgien resa bestämde vi att vi skulle ha Tbilisi som bas och sedan göra små utflykter därifrån. Vi hade kriterierna att vi ville ha ett eget rum, centralt läge och att det måste finnas ett fungerande wifi. Vi var inte så sugna på att lägga flera hundra per natt på nått superfint hotell och heller inte dom billigaste sovsalarna. Jag hade fått tips av min vän att försöka bo i den gamla delen av staden som kallades Mtatsminda. Det finns oväntat mycket Tbilisi när jag började söka. Men jag fastnade för Like Hostel som uppfyllde alla våra kriterier plus att den har 9.2 i omdöme på booking.com och det kostade 140kr natten per person.

Like hostel ligger ett stenkast från den stora huvudgatan Rustaveli street på en lummig och lugn parallellgata med gångavstånd till det mesta i staden. 

Det första man möts av är det gemensamma rummet som innefattar köket och en soffgrupp man kan hänga i. Vid köket finns även en lång balkong med sittpuffar. 

Utsikten från balkongen. 

Dom har ett dubbelrum med egen balkong och en sovsal med tre stycken våningsängar så sammanlagd kan dom ha 8 gäster, vilket ger ett väldigt hemtrevlig känsla då man är så få. Hon som driver stället är ryska och är otroligt hjälpsam. När min väska var försvunnen på flygplatsen och mina enda byxor gick sönder knackade hon på våran dörr och erbjöd sig att låna ut sina egna kläder. Det var en väldigt fin gest som jag uppskattade!

Dubbelrummet är väldigt stort med en dubbelsäng, sminkbord och en sittpuff. Vi trivdes väldigt bra men det fanns bara en en stor nackdel och det var att dubbelsängen inte hade någon bäddmadrass vilket gjorde att man kunde känna fjädrarna i madrassen tyvärr. 

Sammanfattning: 

+

Väldigt centralt läge

Supertrevlig och hjälpsam ägare

Gillar man djur är det en drömsituation med både katt och hund

24 timmar checkin. Vilket är väldigt bra då dom flesta flygen anländer på natten. 

-

Dubbelsängen är hård. 

En toalett och dusch att dela på

INFO: 

Adress: Griboedov st 6, Mtatsminda

Mer detaljerad information på booking.com

 

Du hittar mig även här:

Vi står vid bagagebandet och jag säger att jag är lite nervös över väskorna, förmodligen en kvinnlig eller gammal backpackerinstinkt som kickar igång. Precis som jag anande står snart David bredvid mig med sin väska slängd över axeln och jag står envist kvar stirrandes på den lilla öppningen där den borde ha kommit ut ifrån. Vid disken för förlorat bagage får jag reda på att hon på Arlanda enbart checka in mitt bagage till Istanbul trots att det bara var en mellanlandning och att hon skrivit ut boardingcards till mig för hela resan. Arg och trött för det är trots allt tre på natten svär jag några ramsor på svenska och går trumpet ut från flygplatsen. Såklart går det bara ett flyg om dagen från Istanbul till Tbilisi. Så samma tid nästa natt skulle den förhoppningsvis hamna i rätt stad.

Trötta hoppar vi in i en taxi som vi inser är egentligen en svarttaxi, vilket vi senare märker är väldigt vanligt i Georgien. Lite så man tar sig runt i staden. Roman heter han som kör och vi försöker kommunicera men eftersom han bara kan ryska blir det svårt. Han pekar på ett hus och säger "polish house" mer än så förstår vi inte. Han blir eld och lågor över Davids namn. Upprepar om och om igen hur bra namn det är. Vi åker snabbt genom natten med nervevade rutor och musik på högsta volym. Roman kör som en biltjuv. Det går fort, väldigt fort. Men han stannar för en gammal kvinna som står mitt på en centrifug på gatan och som sakta haltar fram till bilen och han ger henne pengar genom fönsterrutan. Vi blir avsläppta på Like Hostel där vi bokat rum. Vi ringer på och dörren öppnas av en nyvaken tjej, hennes katt och den sötaste hundvalpen som heter något på ryska som jag aldrig kommer ihåg. Men de betyder kokosnöt så det är det jag kommer kalla den för under min vistelse där. Väl uppe på rummet sätter vi oss ute på balkongen och hör enbart fågelkvitter. Det är gryning och precis innan staden vaknar till liv.

Vaknar av att det är kvavt och solen lägger sitt ljus precis på min huvudkudde och ansikte. En kvinna går förbi utanför på gatan och pratar i telefon. Ljudet av en vattenslang hörs och jag tänker att jag verkligen borde sova mer än dom 5 timmarna men det är för varmt att somna om. Men det passar bra för jag vill bara ut och utforska den för mig nya staden Tbilisi och landet Georgien.

Georgien hamnade snabbt på min topplista av favoritländer och snart kommer ni förstå varför. Är i full färd med att redigera massor av bilder därifrån och längtar tills jag kan dela med mig av dom till er!

Du kan även hitta mig här: