Gabriadze teatern - Det lutande tornet i Tbilisi

Första kvällen i Tbilisi mötte vi upp med min georgiska kompis Ruska som jag lärde känna på Gotland förra sommaren. Nästan exakt ett år senare uppfyller jag löftet om att jag skulle komma och hälsa på. Kvällen är varm och trafiken högljudd. Vi går mot en restaurang som hon tycker om, Cafe Gabriadze. Hon varnar oss att området är lite turistisk och jag tänker mig att det kommer vara väldigt mycket folk och svårt att få bord. Men men det behöver jag inte oroa mig för. Tbilisi är inte alls sådär knökfull med turister som Prag kan vara om sommaren. Man ser några enstaka turister nån gång då och då, främst kommer dom från Ryssland.

Vi möts av dockteatern Gabriadze på torget som är sned och vind, som om den är byggd i flera omaka lager. Dom långa buskarna vajar fram och tillbaka och ger liv åt tornet. Man tror att man befinner sig i en kuliss för en barnfilm men påminns snabbt att det är ett väldigt vanligt torg med uteserveringar.

Vi slår oss ner vid ett bord vid en bar på torget och dricker vår första Argo, en georgisk lager. Vinden yr runt på våra servetter som vi får jaga efter dom. Vi uppdaterar oss om vad som har hänt i våra liv sen vi sågs för ett år sedan. Ruska springer över till Gabriadze cafe för att reservera ett bord. Snart får vi en nick från en kypare och vi dricker upp dom sista klunkarna för att skynda oss över för att haffa vårat bord.

På Gabriadze cafe som ligger precis i anslutning till tornet får vi vår första bekantskap med det georgiska köket.

Vi beställde in khachapuri som är ett bröd som både är fylld och toppad med ost. Till det åt vi pkhali som är en vegansk traditionell georgisk rätt som serveras kall med bland annat hackade grönsaker, valnötter och böner. Vansinnigt gott!