Stepantsminda - Ett samhälle vid foten av Mount Kazbek

Vi hoppar av vår buss från Tbilisi och Ruska börjar genast förhandla med männen som står på busstationen som kör turister upp till Gergeti trinity church. För vad jag har hört från henne så är det inget man ska ta på sig att köra själv då det krävs nerver av stål och fyrhjulsdrift. Visst man kan vandra upp dit och det tar ett par timmar. Jag har inget emot att vandra men inte den här dagen och inte helt vertikalt för den delen.

Jag tittar upp och bergen tornar upp sig vart man än tittar. Vi har lämnat det stekheta Tbilisi och möts av mycket svalare väder. Inte kallt men friskt som min pappa skulle ha beskrivit det. Långt där uppe skymtar jag kyrkan, exakt 2170 meter över havet står den.

Vi är på jakt efter något att äta och Ruska vet ett ställe som hon tar oss till. Men för att komma dit är vi tvungen att gå uppför en backe men min blick riktas inte mot vart jag ska sätta fötterna utan uppåt. Uppåt mot bergen. Att jag snart skulle äta lunch på en restaurang med den vackraste utsikten jag ätit till vet jag inte om nu. Jag halkar efter i vanlig ordning och dom andra är tvungen att vänta in mig. Vi går förbi en liten butik som vi misstänker att Google inte står bakom och fnissar lite. Backen tar oss högre och högre upp och vi kommer närmare bergen. Vi passerar folks hem och några barn cyklar fram och tillbaka för att tävla mot varandra vem som kan cykla snabbast. Ett gumma och en gubbe vandrar långsamt på vägen och tittar mest ner på sina skor. Förmodligen så vana med utsikten att det inte facinerar dom längre, inte som en annan som börjar känna av lite smärta i nacken av allt konstant tittandes uppåt.