Rooms hotel ser inte ut att vara så mycket till världen när man kommer till parkeringen. Men väl vid entreen förstår jag att vi ska få vara med om en lunch utöver det vanliga. Imponerande berg som utsikt, prisvärt, bra service och en imponerande terrass som sträcker ut sig.

Där längst uppe på backen tornar Rooms hotel upp sig. Det ser inte mycket till världen i sitt avlånga skokartongsform. Men när jag går ser jag dom georgiska bergen sträcka sig från golvet till taket genom dom stora panoramafönstren.  

-Wow brister jag ut. David nickar och står bara och stirrar. Ruska som har varit här flera gånger lotsar oss genom lokalen. Mitt huvud rör sig hela tiden till höger för att titta ut genom fönstret. Kypare sveper fram genom lokalen med sina brickor. En kvinna sitter i sin soffa och leker med sin bebis, lyfter den långsamt upp och ner och den jollrar glatt. Hela tiden med bergen som bakgrund. 

Vi går ut på terassen och slår oss ner i dom enormt stora sofforna. Lutar oss tillbaka och försöker ta in allt. Men det går knappt för det är så makalöst mäktigt och vackert. Dom andra gästerna gör som oss och stirrar bara rakt ut samtidigt som dom sörplar på drinkar. 

Den kyliga bergsluften får mig att huttra till trots att det är juli och jag sveper en filt runt mig när jag ska läsa menyn. 

Trots att Rooms hotel är är ett fyrstjärnigt hotell så kan man tydligen slå upp sitt tält i deras trädgård. Pluspoäng för det!

Vi hade placerat oss så vi hade utsikt över Gergeti trinity church som vi skulle besöka efter vi ätit lunch. 

Men hur var maten? Man kan ju faktiskt inte bara leva på att ha en fantastisk utsikt. Jag kan meddela att dom levererade även på den fronten. Vi besällde in två sallader, med traditionell georgisk ost sulguni och en annan med tomat och gurka. Club sandwich och tryffelsoppa. Till det drack vi kaffe och två drinkar. Allt som allt slutade det på cirka 300 kronor. Jag blev chockad när notan kom in för jag trodde verkligen att priserna skulle vara hutlösa med tanke på restaurangens utsikt. Men det kostade inte mer än på en vanlig restaurang i Tbilisi. 

En mycket nöjd pojkvän.

INFO: 

Rooms hotel i Stepantsminda hemsida

Ligger cirka tre timmar norr om Tbilisi, nära gränsen till Ryssland. Med lokalbuss kostar resan 10 gel, cirka 40 kronor

 

Ni hittar mig även här:

Vi hoppar av vår buss från Tbilisi och Ruska börjar genast förhandla med männen som står på busstationen som kör turister upp till Gergeti trinity church. För vad jag har hört från henne så är det inget man ska ta på sig att köra själv då det krävs nerver av stål och fyrhjulsdrift. Visst man kan vandra upp dit och det tar ett par timmar. Jag har inget emot att vandra men inte den här dagen och inte helt vertikalt för den delen. 

Jag tittar upp och bergen tornar upp sig vart man än tittar. Vi har lämnat det stekheta Tbilisi och möts av mycket svalare väder. Inte kallt men friskt som min pappa skulle ha beskrivit det.  Långt där uppe skymtar jag kyrkan, exakt 2170 meter över havet står den. 

Vi är på jakt efter något att äta och Ruska vet ett ställe som hon tar oss till. Men för att komma dit är vi tvungen att gå uppför en backe men min blick riktas inte mot vart jag ska sätta fötterna utan uppåt. Uppåt mot bergen. Att jag snart skulle äta lunch på en restaurang med den vackraste utsikten jag ätit till vet jag inte om nu. Jag halkar efter i vanlig ordning och dom andra är tvungen att vänta in mig. Vi går förbi en liten butik som vi misstänker att Google inte står bakom och fnissar lite. Backen tar oss högre och högre upp och vi kommer närmare bergen. Vi passerar folks hem och några barn cyklar fram och tillbaka för att  tävla mot varandra vem som kan cykla snabbast.  Ett gumma och en gubbe vandrar långsamt på vägen och tittar mest ner på sina skor. Förmodligen så vana med utsikten att det inte facinerar dom längre, inte som en annan som börjar känna av lite smärta i nacken av allt konstant tittandes uppåt. 

 

Du hittar mig även här: