Inlägg taggade usa
Var bor jultomten? I North Pole Alaska såklart
 
Jultomten bor i North Pole Alaska och inte i Nordpolen enligt den här staden, här är det jul året runt

Var bor jultomten? Uppe i Nordpolen fick jag som svar när jag var barn. Men det jag inte visste var att det faktiskt finns en liten stad som heter North Pole i Alaska där det är jul året om.

Tänk att det redan är första advent! Jag har så mycket julkänsla det här året, vill bara linda in allt i glitter och tända mysbelysning. Nu lägger jag in 5:ans växel med julmyset! När vi äntligen är i julstämning passar det perfekt att visa er mitt besök i North Pole i somras. Det ligger inte alls i självaste Nordpolen som man kan tro utan hela 270 mil söder om den. En liten avstickare från motorvägen från Fairbanks så får du dig en överdos av julen oavsett månad på året.

 
Jultomten bor i North Pole Alaska och inte i Nordpolen enligt den här staden, här är det jul året runt
 

 
 

 
Jultomten bor i North Pole Alaska och inte i Nordpolen enligt den här staden, här är det jul året runt
 

Vi kör det obligatoriska varvet runt samhället för att få ett grepp om det. Nästan allt har präglats av sitt namn och vi kör på gator som heter Santa Claus Lane, St. Nicholas Drive och Snowman Lane. Gatuljusen ser inte ut som vanligt utan är randiga som en polkagrisstång och inte helt otippat så har även McDonalds prytt sin skylt med polkagrisränder. Det är inte konstigt att över 500 000 brev varje år som adresseras till jultomten kommer hit då amerikanarna säger till sina barn att det är i Nordpolen tomten bor.

Men hur är det då för dom svenska barnens brev som skickas till tomten? Enligt Postnord så har jultomten en riktig adress som man kan skicka sina önskelistor till. Det enda man behöver skriva är Tomten, 173 00 Tomteboda. Alla som skriver sin adress i brevet får tydligen en hälsning till svar. Jag blir lite nyfiken vad tomten svarar när ma skickar brev till honom.

Har du testat att skicka ett riktigt brev till jultomten någon gång?

 
McDonald´s i North Pole Alaska staden där det är jul året runt
hund tittar ut från fönster på en bil i alaska usa
 

Det största turistattraktionen i North Pole är deras Santa Claus house som är fylld till bredden av allt du kan tänka dig inom juldekorationer. Det första som händer när vi kommer in är att bli erbjuden en polkagrisstång som jag går och småäter på när jag går zickzack mellan alla julgranar. Man skulle kunna tro att det är under vintern som det borde vara högsäsong att besöka den här platsen men det är precis tvärtom. Det är under sommaren som turisterna strömmar hit.

 
Jultomten bor i North Pole Alaska och inte i Nordpolen enligt den här staden, här är det jul året runt
köpa juldekorationer i Santa Claus House i North Pole Alaska
äldre man sitter i jultomtens knä i North Pole Alaska
 

Såklart finns det att man kan få sitta i jultomtens knä längst in i lokalen. En liten kö har bildats men den är inte fylld av barn som man skulle kunna tro utan av vuxna som står redo med kamerorna. En äldre mannen sitter i knät på tomten och hans fru skrattar när hon tar bilden på dom båda. Är det bara jag eller ser det ut som mannen som sitter i tomtens knä skulle kunna vara tomtens bror?

Vi bestämmer oss för att ta en gruppbild tillsammans med tomten. Men ingen av oss var det minsta sugen att sitta i en främmande äldre mans knä som skulle kunna vara med i uttagningen till VM i manspreading. Jag och Katarina slår oss ner på fåtöljens armstöd i våra matchande prickiga kjolar och tomten ser ut som om han ska somna med öppen mun.

 
sitta i jultomtens knä i Santa Claus house i North Pole Alaska
 

Utanför Santa Claus house står en enorm jultomte som når ända upp till grantopparna. Den är luggsliten och det vita på hans kläder har fått en liten grå ton. Solen skiner och renarna bakom ett stängsel ser även dom lite luggslitna ut då det ser ut som dom byter päls. Den starka solen lyser upp alla skavanker som annars göms i snön och mörkret under vintern.

 
Kitschig amerikansk julgran
turister fotograferar jultomten mitt i sommaren i North Pole Alaska
 

Eftersom det är så varmt den här dagen blir vi sugna på glass som vi köper med oss och slår oss ner vid en liten tjärn. Vi skrattar lite åt ironin att den varmaste dagen på vår resa genom Alaska åker vi till staden med jul året runt för att äta glass.

 
sommar i North Pole Alaska
sommar i North Pole Alaska
 

Du hittar mig även här:

Ace hotel i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 

Årets stora resa började med att vi stannande några nätter i Seattle innan vi flög upp till Anchorage i Alaska. Vårt första möte med Seattle var deras tunnelbana som bestod av en (!) linje som går under namnet Light Link Rail. Den börjar en station innan flygplatsen och fortsätter sedan genom staden. Det här var någonting som vi fick lära oss senare att Seattleborna var oerhört stolta över, att dom hade ett sånt bra och utbrett lokaltrafiksystem i staden. Som europé är ju det nästan ett skämt. Vi är bortskämda med att ha ett myller av olika tunnelbana och spårvagnslinjer i nästan varje större miljonstad. Det här säger en hel del om USA och deras transportsystem. Här tar man bilen vart man än ska och där ingenting är i gångavstånd. Men Seattle ska ha det att man faktiskt kan ta tunnelbanan ut till flygplatsen för bara cirka 25 kronor.

Efter en hel del research innan resan insåg vi att det var rätt svårt att hitta ett hotell i Seattle som passade vår budget och som var lite roligare. Det kryllar av dom där hotellen med tillhörande konferensanläggning och som piffats upp med en trött neonlampa i entrén. Vi ville bo någonstans där det kändes lite mer personligt och genomtänkt och valet föll till slut på hotellkedjan Ace hotel.

Här kommer en liten fun fact: Har du sett serien Portlandia som gör parodi på hipsters i Portland och allt som hör därtill? Om inte så borde ni göra det, så otroligt många roliga sketcher med stor igenkänningsfaktor på människor du har mött. Kanske känner du till och med igen dig själv i vissa scener? I avsnittet som heter Blunderbuss finns det en sketch om dom jobbigt hippa personalen på Duece hotel som delar ut skivspelare och skrivmaskiner till sina gäster. Det är faktiskt en parodi på just ett Ace hotel som ligger i Portland.

 
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 

I entrén på Ace hotel möts du inte av en dj som scratchar fram meningar eller snorkig personal som i sketchen. Här möts du snarare av tystnad och slingrande krukväxter i lerkrukor.

 
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 

Med en nyckel till rum 127 i handen försöker vi orientera oss i dom smala gångarna som en gång i tiden var ett halvvägshus för kriminella som suttit i fängelse innan det renoverades och blev hotell. Vi hittar vårat rum längst in en korridor och sticker nyckeln i låset. Rummet är stort och fint med målade vita tegelväggar och två enorma sängar bredvid varandra som tar upp det mesta av platsen. Amerikanerna gör verkligen allt så mycket större, men det var perfekt för mig som skulle dela säng med Sofia. Sängarna var helt obeskrivligt sköna med fluffig täcken och massor kuddar. Precis allt jag gillar. Ingen av oss ville dela säng med Katarina då hon lyckats dra på sig en influensa och feber på morgonen vi skulle flyga. Trodde att kvinnan skulle sluta andas och kvävas av hennes snortäppta näsa och hals en natt och var tvungen att väcka henne för att få henne att sluta göra dom kvävande lätena. Stackare!

 
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 

Överkastet skulle jag inte ha något emot att ha hemma och över sängen fanns instruktioner på hur man viker en origamifågel, så fina detaljer.

 
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 

Ett gäng skivor står i en låda på skrivbordet och jag börjar långsamt bläddra mellan dom. Ska jag vara ärlig så är det inte många skivor som jag känner igen men fastnar för ett svart omslag med rosa text av Curtis Harding. Typsnittet och layouten gör att den ser ut att vara från 70-talet. Den får det bli tänker jag när jag lägger den på skivspelaren och musiken spelar i bakgrunden när vi gör oss iordning för att gå ut och upptäcka Seattle. När jag sedan googlar på vem Curtis Harding är så det inte alls någon gammal soulräv från 70-talet utan han är bara några år äldre än mig själv. Jag fastnade för låten Ghost of you som jag sedan spelade om och om igen resten av vistelsen på Ace. Den låten blev lite som ett soundtrack för våra dagar i Seattle. Precis som Dolly Parton senare skulle bli vår följeslagare genom Alaskas vildmark.

 
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel i Seattle
 

Varje morgon vaknade vi flera timmar innan frukosten öppnade eftersom vi hade drabbats av den ökända jetlagen. Men det som är positivt är att man får väldigt mycket gjort innan klockan ens slagit 7. Det får man dock betala dyrt för senare under eftermiddagen då sömnen kommer krypande och plötsligt kommer man på sig själv att nästan somna stående. Jag kom lindrigt undan på vägen till USA men jetlagen som slog till när jag lämnade USA var värst för mig. Som när Katarina har parkerat bilen och vänder bort huvudet en kort sekund för att sen hitta mig sovandes som en räka med pannan mot handskfacket i bilen på Island. Det enda som jag har att säga som jag tyckte var mindre bra på Ace hotel var att för det priset vi betalde per natt (cirka 1500kr) tycker jag att det borde ha ingått en bättre och större frukost. Continental breakfast är i princip rostmackor med sylt på, kokta ägg och yoghurt.

 
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle

Du hittar mig även här:

Midsommarafton i Alaska
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Nu är jag äntligen hemma! Tänk när jag var i 20-årsåldern och gjorde två jorden runt resor. Det första varvet reste jag i 6 månader och min andra jorden runt resa reste jag i ETT ÅR i sträck. Idag känner jag att en månad känns mer som 4 månader. Vet inte hur jag orkade? Kanske tog man in saker lättare? Idag får jag nästan en visuell överdos av intryck när jag reser. Känner ni igen er av den beskrivningen? Mina jorden runt resor gjorde jag innan jag började fotografera på riktigt och slängde typ upp kameran i farten och fyrade av en suddig bild. Idag ser jag på världen annorlunda. Hela tiden söker min blick efter vackert ljus och plötsliga ögonblick men till slut blir jag helt slut i huvudet.

Jag har verkligen hunnit med så mycket varierande saker på den här semester. Jag har vandrat uppe på snön på en alpint bergspass, sett björn (!), blickat ut på glaciärer, upptäckt övergivna hus i Alaska, promenerat genom vackra lupinfält på Island, läst böcker på sandstränder i Frankrike, ätit tapas i Spanien och introducerat David till nästan alla i min släkt i Holland. Plus den stora nervpärsen när vår bil gick sönder i Holland. Ja ni hör ju, hur kan man inte få en visuell överdos efter så mycket olika intryck?

Årets midsommar var minst sagt besynnerlig då jag befann mig i Alaskas vildmark där mycket var lika men ändå så olikt från hemma. Den lilla byn Mccarthy som vi befann oss i ligger på samma breddgrad som Hudiksvall vilket är några mil från där jag växte upp. Myggen var precis lika jobbiga som dom är uppe i Norrland och solen vägrar även här att gå ner och skapar på sin höjd lite skymning. Men ändå är allt så olikt.

Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

 

Vi har precis ätit en midsommarmiddag på en restaurang i Mccarthy och tänker kolla om ryktet stämmer att dom som bor i byn ska spela softboll uppe på ett fält. Inte för att vi är så intresserade av sporten softboll utan mer för att det kändes som något så urtypiskt amerikanskt. Dagen innan hade jag, Katarina, Sofia och Lena kört en hel dag för att komma fram till Mccarthy som man bara kan nå om man kör 8 timmar i sträck rakt ut i skogen och där dom sista två timmarna är på en grusväg där älgar står och lurar i vägkanten. Väl framme vid en flod måste man lasta över sin packning på en liten vagn och dra den över en liten bro för att sen bli upphämtad av en van som kör på en översvämmad väg eller som mer liknar en insjö. Men sen är man framme i Mccarthy som uppstod för att gruvarbetare skulle kunna supa och gå på bordell i början av 1900-talet. Vi hade tagit oss hit eftersom vi ville upptäcka den övergivna gruvstaden Kennecott som ligger några kilometer från Mccarthy.

Precis när vi lämnat Mccarthy får Sofia ett tips på sin instagram om att det gjorts en reality serie om människorna som bor i den här byn som går under namnet Edge of Alaska som man kan se på dplay. Dom beskriver serien så här: Långt ute i Alaskas vildmark finns den tuffaste staden i USA: McCarthy. Där trotsar 42 invånare väder och vind, drygt 16 mil från civilisationen. Måste verkligen se den här serien!

 
Hunden Hobo Joe

Hunden Hobo Joe

Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 

Vi hör hur folk ropar till varandra när vi går på den lilla grusvägen och svänger sedan vänster uppför en liten backe och följer ljudet av röster. Framför oss sträcker dom majestätiska bergen ut sig som en backdrop bakom det stora öppna fältet. Överallt springer hundar överlyckligt runt på spelplanen eftersom det är en boll som flyger fram och tillbaka. Spelarna måste vara snabba för annars kommer en av hundarna och fångar bollen i sina munnar. Ibland såg det nästan ut att vara fler hundar på planen en spelare. Tydligen så är nationalparken Wrangell-St. Elias National Park & Preserve som vi befinner oss i en av dom få nationalparker som man får ta med sig hundar i Alaska. Kanske är det därför det känns som att precis alla hundägare i USA är här just nu.

 
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 

Det har bildats små grupperingar med folk runt fältet. Vi har dom som står i små klungor vid skogsbrynet och dom som sitter på en lång trädstock. Trots att det känns lite risky att sitta så nära planen så slår vi oss ner. Vi hade packat med oss en öl som jag öppnar med en tändare. Vi försöker lista ut reglerna till spelet men misslyckas, för oss ser det bara ut som dom spelar en lite mer avancerad version av brännboll. Jag lutar mig lite till vänster och knackar på axeln till tjejen som sitter bredvid mig på stocken. Snabbt börjar Alison som hon heter peka på olika personer på planen och nämna ord som pitcher, cather och homebase. Samtalet övergår sen till Minnesota som hon kommer ifrån och om hur mycket delstaten präglats av oss svenskar som emigrerade dit på 1800-talet. Hon berättar om att hon är uppvuxen med Pippi Långström och hur mycket hon symboliserar girl power för henne. Vi fortsätter att jämföra hur lika Minnesota och Sverige faktiskt är samtidigt som vi som sitter på stocken fått vår egen fanbase i form av ett gäng hundar som är överlycklig över att vi kastar tennisboll till dom. För varje kast blir bollen lite mer slemmig.

 
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 

Kvinnan som kvällen innan spelat live på Golden saloon och som presenterade sig som att man kanske kände igen hennes röst från radio. Det gjorde såklart inte vi. Men vi kände igen henne idag då hon spelade i ett av lagen. När det blev byte för utelaget att vara inne så halvjoggar hon långsamt fram till oss som sitter på trästocken och gör en high five med oss alla för hennes dåliga insats i spelet. Hennes ord inte mina. Jag betraktar alla kufar och udda karaktärer som är där ute på spelplanen. Mannen som hela tiden sitter på huk med en cigarett i mungipan och den där klassiska handsken redo när någon missar sitt kast. Eller hunden Hobo Joe (så bra namn) som var som en artig äldre gubbe som satt lugnt och stilla och tittade på alla andra hundar som hetsade runt.

 
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 

När matchen var avklarad och något lag hade vunnit promenerade vi samma grusväg tillbaka och spelade dart på Golden Saloon. En väldigt ovanlig midsommarafton helt enkelt.

 
Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Du hittar mig även här: