Min största önskan är att en dag få ha en hund. En bästa kompis med fyra ben. Jag älskar hundar, är lite som en crazy cat lady när det gäller dessa lurviga varelser.  

Men just nu när jag reser en hel del och har obestämda arbetstider så får jag inte till det med tiden. Ska jag ha en så vill jag kunna ge 100%. Så när hundägare i min närhet vill ge sig ut på äventyr så tackar jag mer än gärna ja till att vara hundvakt för att få borra ner min näsa i varm hundpäls. 

Jag och min roommate tog hand om Kelvin och Zena under en helg i april. Två bästisar som är svåra att separera. Zena som gärna sätter sig på Kelvins rygg när han ligger ner för att sen sjunka ner över honom och vila sitt huvud på mitt ben när jag låg och läste en bok.  

Den enda nackdelen jag kan komma på att resa så mycket. Att man inte kan ha detta varje dag... 

Hur gör ni som är hundägare? Skaffar ni hundvakt eller reser ni med dom?  Finns det någon reseblogg där ute som gör just detta så får ni gärna tipsa!

Vi står på grusvägen och dricker varm choklad ur en termos, försöker värma oss en kall morgon i oktober. Jag hade jag fått äran att fotografera Falk silvers smyckeskollektion och vi hade åkt ut på ensliga vägar mot Ekerö. Vårat mål var stranden som går under namnet Blå Lagunen. Ett sådant namn förknippar jag nog oftast med palmer och inte granar som i det här fallet. Det överraskade mig att en plats så nära Stockholm ändå kunde kännas så exotiskt. Turkost vatten och en dimma som omslöt allt. En dimma som aldrig tycktes släppa, som låg tung hela dagen. 

Gå in på Falk silvers hemsida och spana in deras oroligt vackra smycken! 

Modell: Evelina Eriksson och hennes hund Nala. Hästen Spirit Fotograf: Jeanette Seflin. Stylist: Mikaela Falk. Hår: Louise Danielsson.

Idag har jag varit på 2km loppisen i Aspudden och hittade massor av fint, som en fjällrävenjacka för bara 70 kronor. Men gulligast var nog det här bordet. Man undrar hur många som gick förbi och drog skämtet om hur mycket hunden kostade... 

Du hittar mig även här:

Chanse tog det här med att tigga efter mat till helt nya höjder i husvagnen.

Nu är jag äntligen på plats i Flatbyn efter en 10 timmar lång resa från Oslo. 

Efter min långa resa  från Oslo kom Eleonors pappa och hämtade upp mig  i Vansbro med hans partner in crime Chanse. Eftersom jag och Eleonor hade misslyckats lite med vår planering när jag skulle komma och hälsa på så var hon på Urkult när jag anlände. Så jag spenderade den första natten själv i stugan som hon bor i. Blev helt kär i den så nu får man nästan slita tag i mig med våld för att få mig att lämna Flatbyn för Stockholm. 

Nu är väskan packad och jag sitter på tåget mot skogarna i Dalarna för att hänga med dom här två fina i en vecka. Ska bli så skönt att komma ut till landet och höra tystnaden. Veckorna jag har jobbat i Oslo i sommar har gått så ofantligt fort och det är med en liten klump i halsen jag åker ifrån alla gamla som nya vänner jag lärt känna där. 

Så här såg det ut från min första morgon i stugan. Det är så härligt att vakna och öppna dörren och ha skog som utsikt. Sätta sig på golvet vid dörren med ruffsigt hår, äta frukostpannkakor fyllda med vildhallon och lyssna på lite Bon Iver i bakgrunden. Det är livet de! 

Nu är hon på plats i byn.

Att gå stigen fram...

Idag säger jag hejdå till Flatbyn och stugan för nu ska vi packa bilen och åka till Skattungbyn för att volontärjobba på deras inspirationsfestival som äger rum den här veckan. Så jag kommer ligga lite lågt här fram tills nästa vecka då jag är tillbaka i Stockholm igen och då kommer jag ha massor av bilder att visa från mina senaste äventyr. 

En sån där dag när regnet slog mot fönsterrutorna i Eleonors stuga och vedspisen smattrade i hörnet. Den där ledsna känslan av att sommaren är på sista versen. Då man kollar igenom svampboken att man inte plockat nått giftigt och Chanse som tycker att vi är världens tråkigaste människor som bara vill vara inne och spela brädspel. 

Du hittar mig även här:

I lördags på sommarlovets första dag hoppade jag på ett flyg ner till Amsterdam för jag skulle hänga med släkten. Mina kusiner Wanda och Kirsten hämtade mig på flygplatsen och istället för att åka tåg hem till Wanda så åkte vi båt på kanalen till Wormerveer med en söt men galen hund som aldrig slutade skälla på vågorna.   

Du hittar mig även här: