Jag har varit i många övergivna hus genom åren men Alaska har nog den mest besynnerliga samlingen av dom. Här kommer en liten guide till övergivna hus du kan besöka så som gruvstaden Kennecott med en makalös utsikt över en glaciär, övergivet igloo-hotell och ett höghus i Whittier där en bys alla invånare bodde under samma tak. 

---

KopparGruvan Kennecott

Kennecott är inget du bara svänger av vägen och tar en bild på och sen åker vidare. Först måste du svänga av från motorvägen in på en liten grusväg som du kör på i cirka två timmar tills du kommer fram till en flod. Där får du parkera bilen och ta dig över en gångbro för att sedan bli upphämtad av en shuttle som kan ta dig fram den sista biten. Kennecott var ett samhälle som byggdes upp för att kunna bryta koppar men som sedan övergavs under 1930-talet. Jag hade aldrig tidigare tagit en guidad tur i ett övergivet hus innan och var lite skeptiskt när vi bokade via St. Elias Alpine guides men i efterhand inser jag att det är ett måste. Du behöver någon som låser upp dom låsta delar av det 14 våningar höga huset och på köpet får du lära dig massor av intressanta och sorgliga historier om livet i Kennecott under dess storhetstid. Men det absolut bästa var att vi fick bli utsläppta på taket och blicka ut över glaciären och dom storslagna bergen för att sedan gå och upptäcka våning för våning tills vi kom ner till marken igen.

Igloo hotellet

Längs med vägen på George Parks Highway som tar dig upp från Anchorage till nationalparken Denali ligger det här övergivna huset, eller igloo är nog ett bättre ord för byggnaden. Den fyra våningar höga igloon byggdes under 1970-talet med en tanke på att bli ett hotell men på grund av att den bröt mot så många byggnandsregler har den faktiskt aldrig öppnat för några hotellgäster. Dom enda som verkar ha bott där är vilda djur som sökt skydd i den, kan knappt föreställa mig hur hård vintern kan vara i Alaska. På köpet får du en nedlagd bensinstation med det passande namnet Igloo. Fun fact: Inte långt bort från igloon hittar du bussen som boken och filmen Into the Wild utspelar sig.

Det är lätt att åka förbi igloon men här har ni kordinaterna 63.2453 -149.2499

Höghuset i Whittier

Whittier är känd för något så bissart som att alla byns cirka 200 invånare bor i samma höghus. På 1950-talet byggde den amerikanska militären byggnaden Buckner som på sin tid var Alaskas största byggnad. Här fanns precis allt du behövde i en och samma byggnad så som bostäder, sjukhus, affär, postkontor och till och med ett fängelse. Men under 1960-talet skadades Buckner av en jordbävning och och övergavs och istället byggdes den nya 14 våningar höga byggnaden Begich som än idag inhyser stadens alla invånare. I det huset kan du även hitta förrutom allt det andra som fanns i den gamla byggnaden också polis, stadshus, kyrka, lekpark och hotell.

Men inte nog med det så finns det bara två sätt att nå Whittier, antingen genom båt via fjorden Prince William Sound eller göra som vi gjorde och köra igenom en smal enkelriktad tunnel som också agerar som tågspår rakt igenom ett berg som endast är öppen vid vissa klockslag. 

Du hittar mig även här: 

Helt öppet längs med en gata i stadsdelen Weissensee ligger Berlins övergivna barnsjukhus (Kinderkrankenhaus-Weißensee) och det är bara att hoppa över stängslet så är du inne.

När du hoppat över stängslet så går du in i huset till vänster som enligt min mening var bäst. Varje rum hade ett tema och var helt maxade från golv till tak. Men tänk på att graffitikonsten ändras med tiden så det kanske inte ser ut exakt så här när du besöker det. 

Min min här är oslagbar, som ni kan se så gillar jag övergivna hus.  (foto: Amanda Nilsson)

Övervåningen var tyvärr helt förstörd efter en brand där någon skrivit den här morbida texten på en av väggarna. 

Jag är inte rädd för många saker men det som gör mig helt svag i benen är höga höjder. För att ta sig upp övervåningen i ett av dom andra husen så var det bara själva trappstegen kvar och ingenting att hålla sig i med luft på båda sidorna som man såg golvet flera våningar ner. Stoffe kände att det var som en trappa ur ett  tv-spel, nu spelar jag inte så mycket tv-spel men jag kan visualisera det. Läskigt hur som helst, se till att knyta skorna innan du går upp för man vill inte snava på något. 

Jag står och pratar med två av mina klasskompisar och ser helt plötsligt hur Tova kommer springande emot oss med uppspärrade ögon längs med en korridor som slutar där vi står. Bakom henne springer en stor svart schäfer som jagar henne. Det är en syn jag inte kommer glömma. Vad vi inte visste var att den bara ville leka och Tova var hundrädd men min första instinkt var att den gick till attack. Lyckades få en bild på hundens ägare som var riktigt skum och hade av någon konstig anledning handklovar i bakfickan. 

Vågar du besöka det övergivna barnsjukhuset i Berlin?

Glöm inte bort källaren men den delen är inte för den ängslige. Det är kolsvart och man är tvungen att lysa sig fram med hjälp av mobilen. Det är kaklade rum som folk har skvätt röd färg och skapat handavtryck på väggar och dörrar. Om man gillar känslan av att kliva in i en skräckfilm så varsegod!

 Bra att veta innan du besöker
Det Övergivna barnsjukhuset: 

Hansastraße 180, Berlin
Närmaste spårvagnshållplats: Giersstr.

Ha på dig stabila skor för det är mycket skräp på marken och håll utkik vart du sätter fötterna men även vad som sker ovanför dig för huset är i ett väldigt dåligt skick och vissa delar kändes som om dom skulle kunna kollapsa.  

Du hittar mig även här:

Eftersom det är Halloween snart så tänkte jag ha ett tema den här veckan med platser i världen jag besökt som är spöklika, övergivna eller fyllda med skelett.  I måndags visade jag er  Skelettkyrkan i Tjeckien och idag tar jag er på lite urban exploring till den övergivna delen av parken Bois de Vinncennes i Paris.

I Paris största park Bois de Vincennes finns allt från ett zoo, konstgjorda sjöar, ett slott och en botanisk trädgård. Men något som som många missar är ett hörn av parken fylld av övergivna hus som sakta förfaller och som bär en mörk och turbulent historia. 

En solig och stekande het vårdag i utkanten av Paris går jag runt i parken Bois de Vincennes på jakt efter dom övergivna husen i Jardin d'Agronomie Tropicale som ska ligga längst ut i en av parkens hörn  Jag går förbi dom konstgjorda sjöarna där folk ligger utslagna i gräset och solar samtidigt som människor joggar förbi mig på grusgången. Jag går och går och inser att den här parken är enorm. Beslutet om att hoppa av en station tidigare så jag kunde gå genom parken kändes som ett mindre bra beslut just nu. Flera gånger får jag stanna och plocka fram min vattenflaska ur min ryggsäck för att orka fortsätta min promenad. Men jag vet att jag äntligen kommit rätt när jag möts av en en asiatiska pelaringången som sträcker på sig bredvid tallarna. Den står där sliten och med flagnande färg för att hälsa mig välkommen.  Jag går in på den smala gången mellan träden och känner mig lättad av att kunna smita in i skuggan. Plötsligt slår tystnaden över mig och jag inser att jag kommit långt bort från parkens zoo med stojande barn. Jag får den här delen av parken för mig själv.

Jardin d'Agronomie Tropicale sträcker ut sig på 6,5 hektar och hela 4,5 av dessa är öppna för allmänheten och där resten används till lantbruksforskning. Allt började med att Frankrike år 1899 valde att bygga en testträdgård för att utföra agronomiska experiment på växter som gav dom kaffe, banan, gummi, kakao och vanilj som dom hämtat från deras kolonier runt om i världen. Det det var ingen liten verksamhet då dom varje år skickade ut 10 000 sticklingar och 40 000 frön från växthuset. När Société Francaise de Colonization skulle skapa en kolonialutställning som ägde rum 1907 valde man att bygga om parken och byggde upp sex olika byar som skulle representerade dom olika kolonierna Frankrike hade under här tiden som var bland annat Sudan, Indokina, Madagaskar och Kongo.

Varje by byggdes upp med tillhörande paviljonger, arkitektur och växtlighet som skulle få besökarna att uppleva varje kolonis egenheter. Men det stannade tyvärr inte där. Dom rekryterade även lokalbefolkningen från kolonierna om löften om att dom skulle få göra samma saker som dom gjorde i sina hemländer men få bra betalt. Dom transporterades sedan hela vägen till Frankrike och fick uppträda i olika shower iförda deras traditionella dräkter. Helt enkelt ha individer instängda i en park där folk ska stå och glo på dom för att bli underhållna. Hela konceptet känns väldigt förlegat för oss som lever i nutid och det klingar mer som hur vi behandlar djur på zoo och tyvärr dog många i sjukdomar som var främmande för dom men utbredda här i Europa så som smittkoppor och mässlingen.

Jag går på grusgången och hör hur stenarna knastrar under mina fötter. Färg har nötts bort från väggar och växthusens fönster är dimmiga av smuts. Utspridda paviljonger kämpar mot växtligheten som i olika stadier har bestämt sig för att ta över dom. Ett av huset är helt täckt av murgröna som ger intrycket att växten sakta slukar allt som människan har byggt. Det är lite förvirrande att se asiatisk och afrikansk arkitektur som står i kontrast mot den franska naturen. Envis bambu kämpar fortfarande på i det främmande klimatet men som den ändå verkar trivas i. Man får svårt att placera vart man verkligen är.

Källa: Wikipedia

Hitta till Jardin d’Agronomie Tropicale: 

Adress: Jardin d’Agronomie Tropicale, 45 bis Avenue de la Belle Gabrielle, 75012 Paris.

Ta sig dit: Ta pendeltåget som heter RER i Paris. Hoppas sedan av på stationen Nogent-sur-Marne.
Sen är det bara att promenera in genom entren då det inte är avspärrat och står öppet för allmänheten.

 

Du hittar mig även här: