Samarbete med EF - språkresor & utlandsstudier utomlands

Jag ska vara ärlig. Det är riktigt läskigt att flytta utomlands men när du börjar i en klass får du ett sammanhang och massor nya vänner på köpet. Kvarteren som först känns främmande kommer du snabbt kalla ditt hem. Jag växte något enormt under min tid i Paris och det gav mig en tillit till mig själv att jag kan klara det mesta. Men några saker hade jag gjort annorlunda om jag hade den kunskapen jag har idag. Lär nu av mina misstag så du slipper göra dom när det är dags för dig att flytta utomlands.

Skulle ha pluggat franska på heltid

Under gymnasiet läste jag franska som språk och har alltid varit svag för Frankrike, kanske började det redan med att mina föräldrar gav mig ett franskt förnamn. På grund av min fascination av Frankrike tog jag beslutet när jag var 20 år att jag skulle flytta till Paris. Jag hade bestämt mig att jag ville bli makeup artist och jag hade hittat en internationell skola som hade undervisning inom det.

Skolan var helt på franska och det visade sig att vår lärare kunde bara några få ord på engelska. Men vi hade en tolk som satt och översatte parallellt för oss internationella elever under lektionerna. Men snabbt insåg jag att det här kommer inte att gå om jag ska förstå fullt ut vad hon sa, gymnasiefranskan räckte tyvärr inte hela vägen.

Jag bestämde mig då att några kvällar i veckan skulle jag ta franska lektioner och det gjorde verkligen skillnad. Jag började förstå ord jag inte kunde innan och i vilken ordning dom skulle sättas i en mening. Jag kunde ha små konversationer med kvinnan i kassan på bageriet där jag bodde och jag kände mig mer som en del av staden. Sakta men säkert blev jag bättre.

Min läsförståelse ökade markant men timmarna på ett dygn är som sagt begränsade. Att plugga på heltid och sen läsa kvällskurser samtidigt som du vill upptäcka din nya stad är inte att rekommendera. Om jag hade gjort en sak annorlunda idag så hade det varit att jag hade studerat en intensivkurs i franska som EF erbjuder innan jag hade börjat med mina andra studier. Att ha fokuserat på en sak i taget. En av mina roommates pluggade franska på heltid och vem av oss var det som faktiskt kunde prata flytande franska när hon reste hem? Tyvärr var det inte jag. Det kan jag fortfarande gräma mig att jag inte tog chansen när jag verkligen hade möjlighet att lära mig språket på riktigt.

Åkt på fler utflykter

Om vardagarna handlade om att plugga så skulle helgerna ha ägnats åt att åka på fler upptäcktsfärder runt om Paris. Idag vet jag att det finns så många otroligt häftiga platser bara några timmars radie utanför staden och jag skulle verkligen ha passat på när jag bodde där. Men jag fastnade i samma kvarter som jag rörde mig i varje helg. Jag hade kunnat göra dagsutflykter som inte hade kostat skjortan. Sparat in pengar på onödiga utgifter och lagt dom på tåg och bussbiljetter istället.

Tagit fler bilder

Jag pluggade i Paris långt innan jag hade upptäckt kameran på riktigt. På den tiden fotograferade jag utan någon eftertanke och många av mina bilder från den tiden är ur fokus. Vet inte om det var för att jag hade en så dålig kamera eller om det var jag om jag ska vara ärlig. Det hade varit roligt att ha fler bilder att titta tillbaka på idag. Speciellt dom tråkiga vardagliga sakerna som lägenheterna jag bodde i eller dom fina gatorna jag promenerade på för att komma till tunnelbanan. Sen när du har tagit alla dessa bilder glöm inte för guds skull att göra backup på dom!

Jag skulle ha skaffat fler franska vänner

Det är lätt att snabbt klicka med dom som pratar samma språk och kommer från samma kultur som en själv när man bor utomlands. Så blev det verkligen för mig under min tid i Paris. Mitt fokus skulle verkligen ha lagts på att bredda min bekantskapskrets då dom jag umgicks på min fritid pratade antingen svenska eller engelska. Hade jag ansträngt mig mer att faktiskt lära känna fransyskorna och fransoserna hade jag varit tvungen att puscha mig själv att faktiskt prata mer franska.

Sparat ihop mer pengar

Om det är ett råd ni ska ta med er från allt detta så är det att spara mer pengar än du tror du kommer göra av med. Jag jobbade i Oslo innan jag flyttade till Paris och sparade ihop varenda krona jag hade över. Men nu i efterhand hade jag kunnat spara mer. Du kommer vilja hitta på så mycket när du landar i den stad du ska studera i och tyvärr kostar det mesta i vår värld pengar. Så se till att ha tagit i överkant när du räknar ihop din budget.

Du hittar mig även här:

Jag vaknar upp på en yogamatta i Capreton med en hatt över mitt ansikte och en arm som somnat där den ligger slängd över mitt huvud. Sömndrucket tittar jag mig runt, tältet är redan uppsatt och David sitter i en campingstol och ler under en enorm tall och säger godmorgon ironiskt.

Samma natt hade jag flygit från Reykjavik och led fortfarande av jetlagen från Alaska som jag befann mig i innan jag var på Island. Eftersom flygbiljetterna var så dyra att flyga från Reykjavik till Bordeaux var jag tvungen att ta en mellanlandning i Barcelona fyra på morgonen. Inte nog med att jag inte sovit något var planet försenat och när vi väl hade landat ville planet inte öppna sina dörrar och vi som skulle byta flyg blir allt mer rastlösa. Var tionde sekund tittar jag på mobilens skärm för att se hur minutrarna tickar iväg och känner hur stressen bubblar upp och nästan äter mig inifrån. Mitt plan som ska ta mig till Bordeaux avgår snart. Så fort dörrarna öppnas väller vi som ska byta flyg ut som om vi stått i startgroparna inför ett lopp. Vi springer som om vi är jagade och med bara ett fokus i blicken, gaten. Jag kommer fram med flaxande armar precis när dom ska stänga gaten och flämtar fram ett tack till personalen.

Camping i Capreton

På flyplatsen i Bordeaux möter David upp mig och han kör oss ner till Capreton där jag sedan kommer ligga avslagen på en yogamatta. Med stapplande steg går jag förbi det bröliga franska tonårsgänget och mannnen med bar överkropp som grillar alla dagens måltider. Några meter bort står den konstiga husvagnen med nerdragna gardiner och massor av porslinsdockor uppställda i fönstret. Ibland står kvinnan med sitt intensivt röda hår vid dörren till husvagnen och tittar granskande på alla som går förbi. Snart blir dom bekanta ansikten och karaktärer som vad man närmast kan kalla grannar under vår vecka på campingen.

Ordning och reda var inte riktigt våra ledord. Bilen var konstant i ett mindre kaos som vi gjorde försök att styra upp men slutade ändå oftast i meningen Har du sett…?

JAKTEN EFTER VÅGORNA

Vi tittar på appar för att se vart dom bästa vågorna kommer vara under dagen. Kör mellan olika stränder och ställer oss på den varma sanden för att blicka ut mot havet. Inte för att jag vet exakt vad jag skulle titta efter men lär mig snabbt hur dom ska rulla in mot stranden i rätt vinkel och inte vara för stökiga. David pekar på en plats med mindre folk i vattnet långt bort från vart vi står där alla bitar verkar falla på plats.

Jag får ett meddelande när jag är i Alaska om en varning från David att allt inte är som vanligt. Tydligen hade det skett en olycka vid en skäggtrimning och allt skägg hade rykt. Det är ovant att se honom i skäggstubb, men snabbt vänjer jag mig och gillar det.

Vi dricker öl på samma restaurang på torget i Capreton som vi gjorde för tre år sedan. Den där sommaren för tre år sedan som vi officiellt blev tillsammans och gjorde vår första resa ihop. Konstigt att sitta på samma ställe när tre år har passerat och tänka på hur mycket som har hänt sedan dess. Allt det fina men även allt det fruktansvärda som vi tagit oss igenom. Bredvid oss skriker ett gäng belgare rakt ut mot teven som visar fotbolls-VM.

Vi lämnar Capreton bakom oss och kör norrut mot Holland för att hälsa på min släkt.

Tjejen i receptionen ler ursäktande och samtidigt nickar på huvudet när jag frågar om skylten stämmer. Jorå det var helt fullt på campingen. Jag visste att det var för bra för att vara sant när vi gled in genom det gulliga samhället 8 på kvällen med sina slitna stenfasader med ringlande murgröna på sig. Vid den här tiden har alla campingreceptioner stängt i regionen när vi körde över den lilla stenbron mot vårat sista hopp.

Vi visste att vi kunde sova i bilen men det hade vi ingen lust med när vi suttit i en bil och kört långa timmar på motorvägen. Vi ville bara sträcka ut våra kroppar på en luftmadrass och få en hel natts sömn eftersom vi skulle repetera allt dagen efter.

Men tjejen har en lösning på vårat problem och hoppar upp från stolen och leder mig bakom huset som receptionen ligger i. Samtidigt som hon går framför mig tittar hon bakåt och säger att vi kan sova på savannen. Jag förstår ingenting. Vi passerar barn som leker på en ställlning och kommer fram till ett gult knähögt gräs med små rum klippta för att slå upp tält på.

Det var på savannen som vi spenderar vår sista natt i Frankrike.

Du hittar mig även här:

Jag strosar längs med Canal Saint Martin i Paris som är kantad av människor som sitter på kajkanten och dinglar med fötterna. Vid en av dom karakteristiska broarna som går över vattnet tar jag trapporna uppför och hamnar sedan på andra sidan. Jag har ett tydligt mål i sikte trots att jag bara strosar. Först går jag bara förbi det. Jag vänder mig förvirrat om och tänker Le Comptoir Général ska ju ligga här på nummer 80. Men det enda jag ser är en lummig liten gång som leder in bakom husen. Jag följer gången som ska ta mig till vad jag anser Paris vackraste och bästa bar. Det första som möter mig är en mörk och lång korridor kantade med tavlor på var sin sida och pampiga kristallkronor som hänger från taket. När jag kommer till slutet av korridoren hittar jag en sliten gammal reception som om det vore från ett övergivet hotell. 

Det första rummet till vänster om mig är enormt och det är så mycket att titta på. Det skulle jag säga är ett genomgående tema för hela stället. Allt är i ett underbart virrvarr av afrikanska och karibiska prylar och detaljer. Man vill vill stryka längs med väggarna och gå på upptäcksfärd i varenda liten vrå av den 600 kvadratmeter stora lokalen. Precis som om det vore ett museum där varje sak har sin historia och är präglad av ålderdom. Solen letar sig in genom takfönster som skapar sokatter på det slitna trägolvet och jag vill fotografera precis allt jag ser. Klätterväxter ålar sig runt takbjälkarna i taket och det är växter precis överallt. Stora gröna blad sträcker sig ut ur trälådor på golvet och precis vid en dörr ser det ut som det växter upp en växt ur golvet. Dörrarna står öppna till den lummiga innergården och man märker knappt någon skillnad mellan att vara inomhus eller utomhus som smälter ihop. Jag tar ett varv runt den runda lilla innergården och passerar små grupperingar av folk som sitter på parkbänkarna där ute. Dom gröna grenarna ovanför mig har skapat en helt naturlig markis som skyddar mig mot solen därute.

Le Comptoir Général är inte bara en bar, den är så otroligt mycket mer än det! I lokalen hittar du även en frisörsalong, konstgalleri, butik, museum och en kuriosakabinett fylld med dom mest besynnerliga saker. Det är knappt att man kan ta in allt under ett litet besök, det här är definitivt min nya favoritplats i Paris!

Blev helt kär i det här krackelerade golvet, tänk om man kunde få ha det hemma.

Jag slår mig ner på en av barstolarna vid den lilla bardisken Le Petit noir där jag beställer in en kaffe. Det är en mix av turister som är precis som jag på upptäcksfärd i lokalen till svala fransyskor som är mer uppmärksam på sitt sällskap än alla prylar, kanske för att dom sett det här så många gånger. Om en sån här bar skulle öppna i Stockholm skulle ni hitta mig där direkt.

I nästa rum möts jag av något så otippat som fören av en båt, omaka luggslitna möbler och solen som även här sipprar fram genom takfönster och skapar stämningsfulla solkatter. 

Det som gjorde mig väldigt glad var att det var en sån mix av människor här som till expempel pensionärer, familjer och såklart hipsters. Några verkar fira en födelsedag och andra sitter framåtlutade i sina fotöljer och pratar intensivt. 

Efter ha ränt runt i ett stekhett Paris sjönk jag ner i en av dom mjuka fåtöljerna, om en timme skulle jag åka till flygplatsen tillbaka till Stockholm men först lite vila i denna stadsoas.  

Hitta till Le Comptoir Général: 

Baren ligger på adressen 80 Quai de Jemmapes i Paris
Le Comptoir Général hemsida

 

Du hittar mig även här:

Jag vaknar upp redan klockan sju på morgonen och känner inte alls för att ligga och dra mig. Jag är ju faktiskt bara i Paris under 24 timmar för jobb och det känns bortkastat att ligga kvar i ett mörkt hotellrum med nerdragna gardiner. Jag strosar planlöst längs med gatorna i Marais på jakt efter ett cafe att dricka min morgonkaffe. Cafe Charlots uteservering får mig att stanna till. Det är nästan för bra för att vara sant, hela uteserveringen osar urtypiskt franskt.

Allt från dom runda små borden till dom rödvit mönstrade stolarna som står uppställda på rader redo för att ha någon som ska slå sig ner för att få sitta på första parkett när Paris vaknar. Jag trycker upp den slitna svarta dörren och ser en man som sitter och skriver frenetisk på sin dator med ögonbrynen i djupa veck. Han bär ett par blå glasögon men har även ett par röda som ligger slängda på bordet bredvid datorn. Väldigt uppstyrt att ha färgkoordinerat sina glasögon efter vilket behov man har att se tänker jag. Servitörer med sina vita förkläden sveper fram och tillbaka genom lokalen när dom förbereder inför dagen, som om det är lugnet för stormen just nu.

Vid baren sitter en man och läser en dagstidning med en kaffe bredvid sig. Ibland säger han något till tjejen bakom bardisken och som vänder sig om för att svara. Kanske småpratar dom om nyheterna han läser eller kanske är han en stammis som med tiden lärt känna personalen?

Jag slår mig ner på uteserveringen och drar koftan lite tätare runt mig. Efter några minuter kommer servitrisen med min cappuccino och en varm pain au chocolat. Det är lite ruggigt men jag känner att det blir lite varmare för varje minut solen går upp. Ett par går hand i hand längs med gatan och stannar precis framför mig. Han omfamnar henne bakifrån och dom tittar på något som jag inte ser från där jag sitter. Dom fnissar och ser väldigt kära ut. Dom vänder sig om som om dom helt plötsligt känner att dom har ögon på sig i ryggen. Jag hinner precis plocka ner kameran och dom sätter sig bara några bord bort från mig. Jag tar en stor tugga på min pain au chocolat och smulorna ramlar ner på min tröja. Det är som ett tecken på att det är en färsk och fin pain au chocolat om den smular och skivar sig. Det är dom som inte gör det som man ska akta sig för. Dom som är kompakta eller legat i en svettig påse och har bara blivit en klump av deg. Men den här skivar sig och smular sig precis som jag vill att den ska göra. Samtidigt som jag sippar på mitt kaffe ser jag morgonpigga och en del väldigt trötta hundägare som drar sina fötter efter trottoaren. Två kvinnor som går förbi med sina två hundar snurrar in sig i varandras koppel och jag ler åt den gulliga vardagssituationen. Ägarna byter några ord med varandra när dom försöker snurra upp kopplen och traskar sedan vidare åt varsitt håll. Där sitter jag och ler bakom min kaffekopp och ser hur Paris vaknar till liv. 

Hitta till Cafe Charlot:

38 Rue de Bretagne i Paris.
www.cafecharlotparis.com/

 

Du hittar mig även här:

Precis till att den första snön och minusgraderna krupit in på oss nu i dagarna så bokar jag och David en flygbiljett till Fuerteventura för att surfa en vecka i slutet av januari. Känns väldigt kul att börja det nya året med en resa inbokad och nu längtar redan så att jag nästan spricker! 

Vi surfade i Frankrike i somras och då slog det mig hur enormt svag jag är i min kropp. Det kommer få bli ett bootcamp här hemma dom närmsta veckorna så jag har några slags muskler om jag ska kunna klara av att surfa i en vecka utan att gå av på mitten. 

Biarritz 2015

Du hittar mig även här:

Simon tog oss till en plats i Bordeuax som går under namnet Darwin. För många år sedan bestämde han och hans vänner att ta över dessa gamla nedgångna och tomma militärhangarer för att kunna cykla bmx i. Han visade oss stolt men ledset runt på området och berättade om hur dom hängt där, cyklat och om deras galna fester. 

Tyvärr så har det platsen blivit superhip och massa hipsters har tagit över området och har nu kickat ut Simon och hans vänner eftersom dom inte passar in bland dom fina företagen som huserar där nu. 

Men det är onekligen en riktigt spännande plats med konst på varje husvägg och för den som skejtar eller cyklar så är det väl värt ett besök, ja och såklart för alla andra med. 

Simons bil som blev kvarglömd på deras senaste fest var det inte mycket kvar av...

Du hittar mig även här:

1. Hängt i fönster hemma hos min kompis Simon och druckit pastis uppe bland takåsarna. 

En sak man måste göra är att dricka södra Frankrikes nationaldryck. Lite som att dricka flytande anis. Ett glas är gott sen blir det lätt för mycket för min egen del. 

2. Plaskade runt i vattenspegeln som är en väldigt svalkande fontän som sprayar upp vatten från marken som man kan vandra runt i. 

Här har vi Simon i egen hög person. För tre år sedan var jag nere i Paris och gjorde ett fotoprojekt och eftersom jag hade noll med pengar så couchsurfade jag. Jag flyttade in en vecka hos Jeremie och Simon som jag aldrig träffat innan. Men dom tog emot mig med öppna armar och lät mig följa med på massa äventyr runt om i Paris. I vintras kom Simon och hälsade på mig i Stockholm så nu var det min tur att hälsa på honom i hans nya stad Bordeaux. Tänk vad fint att dom öppnade upp sitt hem för en kopplett främling och att man kan hitta nya vänner genom internet. 

3. Körts runt i Simons fantastiskt söta lilla bil.

Blev helt kär i bilen med det roliga registreringsnummret DJ 666. 

4. Tittade upp.

 Såg allt från det pampiga klocktornet Grosse Cloche, små gränder klädda med bananträd och butiksdekorationer av trasiga gamla jordklot. 

5. Skrattade tills grannarna klagade.

Vi hängde en hel del med Simons vänner, flamberade middagsmaten under sträng övervakning och kiknade av skratt. Ja iafal tills grannen tyckte att vi hade lite för roligt och tyckte vi skulle hålla tyst. 

 6. Spelat boule bakom ett slott och insett att jag är grym på det.

Jag och David trodde vi skulle åka på storstryk nu när vi skulle spela mot en fransos som spelat spelet sen barnsben, det var även viktigt att det hette pétanque och inte bolule. Men vi var något slags dreamteam och vann över honom i nästan alla omgångar vi körde.

  7.  Drack espresso och glass på uteservering.

8. Cyklade runt och hängde med bmxåkare på stadens alla spots. 

Är det något jag lärt mig  i Bordeaux så är det vart man kan skejta och åka bmx. Simon ägnar nästan all sin vakna tid att cykla så vi hakade på och hyrde cyklar och upptäckte staden. 

9. Hängt med min favoritperson i solen.

 10. Blev trollbunden av alla gamla dörrar och fasader.  

Du hittar mig även här:

Vi vinkar hejdå till Sanna och Kalle som vi hälsat på i Capreton då det var dags för oss att åka norrut mot Bordeaux. Vi skulle träffa Simon som jag couchsurfade hos i Paris några år tidigare men som nu hade flyttat till Bordeaux. En vänskap som hade uppstått efter ha suttit och druckit rödvin på golvet i hans lilla rum i den slitna Parislägenheten. Planen var att vi skulle ha tagit bussen från Capreton till Bayonne för att där byta till ett tåg som skulle ta oss den sista biten. Men när vi skulle ge oss iväg för att hitta busshållplatsen i Capreton så måste vi ha gått helt galet och hittade den inte och strax efter dundrade bussen förbi oss och vi stod snopet kvar efter vägen i 40 graders värme. Vi gjorde det enda vi kunde göra och det var att lifta. 

Det gick förvånansvärt fort att få skjuts. En tjej plockade upp oss som var på väg hem från jobbet, hon körde omvägar från dit hon skulle bara så att vi skulle komma ut på den bästa vägen för att lifta vidare. Inte mer än 15 min senare satt vi i en bil med en man som knappt pratade nån engelska och hans 3 år gamla son som bombaderade mig nyfiket med frågor om vad jag hette och hur gamal jag var. 

Men vi hann med tåget i Bayonne med råge och strosade runt bland gatorna för att fördriva tiden. Känner instinktivt att fler städer borde vara klädda i vimplar. 

Tåget kändes lite som att gå ni en Wes Anderson film och det är ju inte helt fel. 

Du hittar mig även här:

Biarritz är helt obeskrivligt vackert i solnedgången, eller hur?

Vi blev riktigt avundsjuk på dom som faktiskt bodde i det här slottet. 

Helt utmattade efter vår roadtrip och alla intryck fångade vi dom sista solstrålarna från bilen och åkte tillbaka till Capreton. 

Du hittar mig även här:

Efter att vi lämnade San Sebastian i Spanien hoppade vi in bilen och styrde kosan mot Biarritz i Frankrike. Jag blev helt kär i den staden! Surf, sol och god mat kan man sammanatta det med helt enkelt! 

På vägen dit stannande till vid butiken Wallako för Kalle ville titta på surfbrädor. Vi andra hängde mest med hundarna och Sanna köpte den bästa bobbleheadfiguren att ha i bilen. 

David

Det här var det första vi såg när vi kom fram till Biarritz, ett slott och massor av surfare. Vilket gjorde bara mig och David ännu mer pepp eftersom vi skulle surfa dagen efter i Capreton. 

Vi vandrade runt i staden på jakt efter en restaurang och jag kom på efterkälken för jag fotograferade hela tiden. 

Sanna och Kalle tog oss till Rue de Centre där restaurangerna har ställt ut sina bord på gatan och det är bara att välja och vraka mellan dom. Väldigt mysigt och kryllade av folk som antingen åt eller bara stod på gatan och drack ett glas vin. 

Sanna och David

Kalle

Du hittar mig även här:

Jag och David bokade en spontan resa ner till Frankrikes västkust i juli för att hälsa på mina vänner som flyttat till Capreton och Bordeaux. 

Vi flög ner till Bordeaux för att sen hoppa på ett tåg som tog oss några timmar söderut där Sanna och Kalle kom och mötte upp oss. 

Det första vi gjorde vara att lämna av våra väskor på ett surf lodge Wood'n Sea där Sanna och Kalle kände ägarna. Det var egentligen fullt men dom gjorde rum för oss i en mysig stuga längst bak i trädgården. 

Efter vi hade slängt in våra väskor i stugan begav vi oss till La Pausa som huset heter där Sanna och Kalle bor. 

Velli

Sanna

Hur mysig är inte den deras uteplats där vi åt middag? 

Du hittar mig även här: