– Om flaggan är uppe så betyder det att våffelförsäljnigen är öppen säger Lisa samtidigt som hon pekar med sin tumvante mot den lilla ön Gråsjälören. Långt borta vajar en sverigeflagga bland barriga toppar och det är vårt mål för dagen. Vid Södra hamn i Luleå precis bredvid stadens landmärke Kranen går vi staplande ut på Bottenvikens is.

Mitt första intryck av Luleåborna är att dom är väldigt hurtiga. Det åks spark, skridskor, skoter och längdskidor om vartannat runtom kring oss. Vi har tyvärr inget av det så vi får helt enkelt promenera vilket vi inte är ensamma om att göra. Har man tur kan man få låna någon av sparkarna som är till låns där vid Södra hamn. Isbanan är bred och plogad och gjord för att ta sig fram på. Vi pratar om att vi måste hålla fötterna i styr för rätt som det är så kommer någon av oss halka. Någon minut senare försvinner en av oss ner och hamnar på alla fyra. I början var vi lite som Bambi på hal is innan vi kunde gå med bestämda steg. En kvinna åker förbi oss på skridskor med ett barn nerbäddad i en  pulka bakom sig. Han kiknar av skratt när pulkan glider åt olika håll.

– Det gör nästan ont att titta säger Cissi och jag kan bara hålla med. En lite lättare form av snöblindhet slår till ju längre ut vi kommer. Allt är så vitt runt omkring oss. 

Linn

Lisa var taggad! 

---

---

Sanna

Det första vi gjorde när vi kom till den lilla ön vara att styra våra steg mot det lilla röda huset där dom sålde våfflor och varm choklad. Vi värmer händerna på den varma drycken och mumsar i oss våfflorna med jordgubbssylt som snabbt blir kalla i minusgraderna. 

Löva

Sen promenerade vi tillbaka till bilen för vi hade en varm bastu som stod redo och väntade på oss hemma i Lisas hus. 

Du hittar mig även här:

Jag känner mig ibland lite bortskämd att jag bor i en så vacker stad som Stockholm faktiskt är. Vid dom tillfällena känner jag ett starkt sug efter att vara turist och upptäcka varje litet hörn av staden trots att jag bott här i snart 5 år. Den här gången hade jag Midsommarkransen i sikte. Varje gång jag åker dit känns det lite som att resa tillbaka i tiden med alla gamla bevarade skyltar och små nischade butiker. En annan sak som är fin är att jag får känslan av att det är en en stad i stad. Alltså att det ger en känsla att jag åker tunnelbanan från en storstad och hoppar av i en mycket mindre stad. Det är så idylliskt med sina låga hus och en park där en hel drös med föräldrar och barn tjuter ikapp när dom susar nerför en liten kulle på sina snowracers och stjärtlappar. 

Ett av mina stopp var i den fina butiken Vintagefabriken som drivs av bloggarna Linda Hansson och Louise Lemming. Butiken är fylld från golv till tak med vackra saker både gamla som nya, men alltid lika noga utvalt.  

Utanför Tellus Blommor låg blomblad utanför dörren och hälsade oss välkomna. 

När jag gjorde research om något bra ställe för att äta lunch dök Nalle & Kroppkakan upp. Bara att jag nämde ordet kroppkaka gjorde att David utbrast "VASARUSARU?" och det glimtade till ögonen på honom. Han har fina barndomsminnen från sin mormor som alltid lagade det till honom när han var barn. Jag som inte ätit kroppkakor sedan jag blev vegetarian för 8 år sedan kände att det här måste vi testa då dom hade en vegetarisk variant med svamp, vitkål, morot, lök och vitlök. Det jag hade glömt bort var hur sjukt mättande det är att äta den rätten då det är i princip att äta 517 potatisar med grädde och rårörda lingon. Knappt att vi klarade att ta oss hem efter att matkomat kickade in. 

Lördagen avslutades med att vi trängde in oss i vår extremt lilla hiss tillsammans med en Hello Kitty ballong eftersom vi skulle åka hem till Micke för att fira att han fyllde hela 35 år! 

Du hittar mig även här: 

I ett sovrum ovanför garaget ligger vi på rad. Linn och Sanna i dubbelsängen och jag på en luftmadrass på golvet vars luft har sakta pysst ut under natten. Sedan Löva gått upp så ha jag sjunkit ännu lite till som om madrassen kramade om mig och höll mig kvar. Jag och mitt tjejgäng som jag hängt med sedan gymnasietiden har samlats i Luleå för en helg där Lisa och Viktor byggt sig ett vackert hus med havsutsikt. 

Vi hör små steg i trappen och röster som viskar till varanndra. Väl uppe på vår våning kikar dom försiktigt fram för att se om vi var vakna. Det var Lisas små tvillingar Liv och Björn som tycker att vi gäster sover alldeles för länge då dom poänterar att dom har varit vakna sedan klockan sex. Sen blir min säng ett hoppslott där dom tar sats i den vanliga sängen och kastar sig handlöst ner på madrassen och ibland mina ben. Jag guppar upp och ner när dom träffar madrassen som om  jag var till havs. 

Vi stiger äntligen upp till Liv och Björns glädje och tar oss till huset där Lisa, Sandra, Cissi och Löva ligger uppradade i den stora mörkblåa soffan och sörplar i sig kaffe. På teven är OS i full gång och Sverige ska tävla i damstafetten. Det bekanta ljudet av längdskidor drar mig tillbaka till min uppväxt då det aldrig missades en tävling. Där pappa alltid satt framlutad i fotöljen med fokuserad blick. Själv blev jag så ointresserad av sport man kan bli men drogs ändå med i spänningen när Kalla pinnade på som tusan och vi kammade hem ett silver. 

På eftermiddagen efter ha varit ute och gått på ett fruset hav sätter Lisa på bastun där vi spenderar vad som känns som timmar med att lyssna på gamla hits från 2000-talet. För att sen storkna av värmeslag som leder till att vi skyndar oss ut i kylan för att lämna rumpmärken i snön. Jag som var den sista av oss att duscha kommer upp i huset och då är det redan full rulle i matlagningen. En av rätterna på menyn står bibimbap som jag bara ätit på restaurang och aldrig lagat innan. Jag som inte är en hejare i köket blir alldeles kallsvettig av alla moment som känns superavancerade. Men eftersom jag har så grymma vänner så blir det i vanlig ordning så otroligt gott! 

Du hittar mig även här: 

Jag har länge varit sugen att jobba mer med att fotografera växter och har en Pinterestmapp som går under namnet Plants som jag i princip pinnat sönder. Hade det varit en riktig mapp hade den inte gått att stänga för den skulle vara så full. I samband med det började jag upptäcka olika flower designers konton på Instagram, som är en helt egen enorm värld. Finns hur mycket som helst att nörda ner sig i. Jag fastnade direkt för Flowers Bars Stockholm estetik som bland annat gjorde blomsterdekorationer till Ellegalan i år. Jag skickade iväg ett meddelande på Instagram på vinst och förlust om att jag tyckte att det skulle vara kul att jobba ihop och Liz som ligger bakom företaget nappade direkt till min stora glädje. 

Här är en av mina favoriterbilder som vi skapade tillsammans med buketter som Liz har sålt nu inför alla hjärtans dag. Jag fick en anledning att damma av mina gamla sammetsgardiner som legat längst ner i en låda och jobbade enbart med naturligt ljus som strilade in från Liz balkongfönster. Svårare än så behöver det inte vara! Vi hämtade inspiration från tavlor av stileben som målades under 1800-talet, kanske kan du se det? 

Idag är det inte bara Alla hjärtans dag utan ochså exakt tre år sedan som jag och David började träffas. Lite lustigt att vi lyckades träffades på just den här dagen ändå. Tänker att det är ett väldigt bra tecken!  

Den här helgen levde jag efter hur jag lär. Ni kanske kommer ihåg hur jag skrev ett inlägg om hur du tar bättre bilder i städer när du reser för ett tag sedan? I helgen vaknade jag av att solen lyste in i lägenheten och jag kastade mig upp ur sängen.  Med First Aid Kits nya album i högtalarna gjorde jag färskpressad juice och avokademackor till frukost. Släpade sen ut en bakfull David ur lägenheten på jakt efter ljuset, ni kommer väl ihåg att det var tips nummer 3. Inte att släpa ut en David utan att följa ljuset såklart. Det finns en särskild plats i Stockholm där ljuset brukar vara extra vackert enligt mig. 

Brända tomten i Gamla stan

Jag har en favoritplätt i Gamla stan som är den lilla öppna plasten Brända tomten utanför cafe Under kastanjen. Smaka på det namnet. Fantastiskt namn enligt mig. Men det är verkligen bokstavligt eftersom huset som stod där brann ner 1728 och efter det byggdes det inte upp något nytt efter det och på så sätt fick den sitt namn. Inte märkvärdigare än så.  Där mitt bland husen bor ett enormt kastanjeträd som sträcker sina grenar flera våningar upp mot det orange huset. På sommaren hänger grenarna som ett valv över gatan och solen skapar mönster på kullerstenen genom trädets grenverk. Under vintern hänger grenarna nakna men solen kan ändå studsa mellan husen på ett sätt som man inte ser på så många andra ställen i Stockholm eftersom det är så trånga gränder i Gamla stan. Just den här dagen blev det inte den bilden jag hade tänkt ta för en bil hade ställt sig mitt på Brända tomten och ville inte flytta på sig så jag fick snällt promenera vidare och får helt enkelt komma tillbaka en annan solig vinterdag. Så kan det vara ibland. Men vad gör det när Gamla stan är så vacker i januari när man får gatorna för sig själv och slipper gå i lemmeltåg som det är under sommarmånaderna. 

Du hittar mig även här: 

Imorse var ingen vanlig torsdagsmorgon, jag hade nämligen blivit inbjuden av Promote Iceland för att delta på en tillställning där Islands presidents first lady Eliza Reid skulle prata om landets turism under deras stadsbesök i Stockholm. Hon har nyligen blivit utnämnd till FN-amabassadör för hållbar turism. Jag trodde att det var bara hon som skulle komma men presidenten själv var där vid hennes sida. Lite lustigt att sitta två rader bakom en president. 

Det bjöds på avokadomackor till frukost och jag hade sällskap av ett gäng härliga resebloggkollegor. Här har vi Evelina från Earthwanderess och Katarina från Äntligen Vilse som var väldigt svåra att fånga på bild för dom brast ut i skratt hela tiden. Varje gång vi ses har vi så mycket att prata då det är alltid är någon av oss som kommit hem från en resa eller ska ut på nya äventyr. 

Eliza började sitt tal om hur hon lämnade Kanada (som hon kommer ifrån) för 20 år sedan och landade på Island och om hennes kärlek till hennes nya land. Islands turism har verkligen exploderat dom senaste åren och med det kommer även ett ansvar för att vårda och ta hand om naturen så den inte förstörs.

Island är i ständig förändring på grund av dom återkommande vulkanutbrotten och att ön ligger ovanför tektoniska plattor som rör sig som leder till att ön växter för varje år. Det var mycket jag lärde mig av vulkanexpterten som var på plats. Visste ni att vulkanen Hekla brukar ha utbrott var tionde år och det senaste var 2000. Där har vi en vulkan om går på övertid! Trots informationen om Islands alla aktiva vulkaner är jag mer än någonsin sugen på att besöka ön inom en snar framtid. 

Du hittar mig även här: 

Knappt har 2018 kommit igång och redan har jag massor av roliga fotouppdrag, event och en resa till Åre uppskrivna i kalendern under januari. Här kommer några exempel på bra saker: 

• BBC - Igår fotograferade jag porträtt vid en frusen damm i Blackeberg för självaste BBC. Fina Lola tipsade mig om jobbet och jag är så glad att få skriva upp dom på mitt cv. Så fort det har kommit upp på deras hemsida ska jag visa er!
  

• Tydligen så är Islands president och hans first lady på stadsbesök i Stockholm den här veckan och jag har fått en inbjudan att äta frukost med självaste first ladyn. Eliza Reid som hon heter har nyligen blivit utnämnd till FN-ambassadör för hållbar turism och det är ett ämne som är ytterst viktigt att prata om tycker jag. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga om ämnet.
  

• Ett museum har valt mig för att ta deras pressbilder till en kommande utställning där jag ska dokumentera både själva utställningen, porträtt och själva eventet.
  

• Ljuset! Det har jag inte uppskrivet i kalendern men jag märker att nu börjar det sakta men säkert gå åt rätt håll. Vintersolen har börjat titta fram nu och jag känner verkligen av att jag blir mer och mer kreativ desto fler minuter av sol vi får. . Efter en fruktansvärt grå december verkar det bli en klarare och krispigare vinter här i Stockholm. Men vart är snön?

Du hittar mig även här: 

Ett av mina starkaste minnen från när jag dök i Stora barriärrevet i Australien var när en stor sköldpadda började simma bredvid mig och i vad som kändes som en evighet gled vi fram över korallerna tillsammans. Evigheten kanske bara varade i en halv minut. Men det var tillräckligt för att sätta spår i mig. 

 Utrotningshotade havsskölpaddor

I världen finns det sju sorters havsskölpaddor. Två av de sju arterna är klassad som akut hotad, två är klassade som starkt hotade och yterliggare två är klassade som sårbara enligt Internationella naturvårdsunionen (wwf.se).  Trots att det finns lagar om att man inte får sälja produkter av sköldpaddsskal så förekommer det fortfarande. Tänk på det när ni köper med er souvenirer hem att dubbelkolla att det inte härstammar från något djur som varit tvungen att sätta livet till för att du ska ha en prydnad. 

Sea turtle rescue i Jiquilillo

När prognosen för sköldpaddor inte ser så bra ut så blir man varm i hjärtat över alla dessa eldsjälar som finns där ute som jobbar för att djuren ska få bättre förhållanden. En av dom eldsjälarna är Robert som driver Sea turtle rescue i Jiquilillo i en by långt upp Nicaraguas västkust. Robert är en amerikan som verkar ha hängett sitt liv till dessa djur då han driver sitt rescue center ideellt och beroende av folks donationer.  Dagen då vi möter honom i hans hus sitter han framför sin dator och svettas ymnigt. Det är varmt men man förstår direkt att någonting är fel för så mycket ska inte svetten rinna när någon bara sitter still. Han berättar att han har drabbats av någon slags inflammation i kroppen och förmodligen har han hög feber. Men det hindrar honom inte från att göra sitt plikt för sköldpaddorna. Han leder oss till ett område där stora sandsäckar står prydligt uppradade. I säckarna ligger hundratals ägg som har grävts upp från stranden och har lagts i tryggt förvar från hungriga djur och tjuvaktiga människor. 

Han gräver metodiskt ner handen i en av säckarna och börjar vant fiska upp skölpaddorna som är nyligen kläckta. En efter en lägger han ner dom försiktigt i en balja. Snart blir dom så många att jag tappar räkningen. Deras små simfötter skapar en kör av hasande ljud när dom drar sig fram och tillbaka över baljans botten. 

Sen bar det av ner till stranden. 

I plasthinken som vi tog med ner till stranden var istället skölpaddor som hade vuxit på sig lite så att chanserna att överleva ökade. 

Vi stannade på övre delen av stranden och släppte ut skölpaddorna. Sen började racet mot vattenbrynet. Deras små simfötter pinnande på som bara tusan. Men någon meter innnan vattnet stod vi samlade vid en linje för att plocka upp dom för att lägga tillbaka dom i hinken igen. Det kan låta hårt men deras sprint i sanden var för att dom skulle få känna sanden under dom så dom visste hur det ska kännas.

När det är så många som kläcks så finns det dom som inte är lika starka som alla andra andra. En pojke från byn som Robert höll på att lära upp droppade lite havsvatten i försök att få dom att piggna till men dom orkade knappt ta sig en meter och dog där på stranden. Mitt hjärta gick lite sönder. 

Eftersom Robert var så pass sjuk och svag kunde han inte själv ta sig ut i vattnet. Han behövde volontärer som var bra simmare och i den kategorien faller David. Så tillsammans med två andra killar gick dom bestämt ner mot vattenbrynet och fick kämpa hårt för att inte sugas med i dom starka strömmarna som hela tiden ville dra dom till höger istället för rakt ut. När vattnet nådde till brösthöjd sänkte dom ner hinken och alla dom små skölpaddorna simmande frenetiskt runt omkring dom. 

Sen promenerade vi hem till Rancho Esperanza för att äta middag vid långbordet och mötte ett gäng kor som även dom verkade vara på väg hem. 

Du hittar mig även här: 

Det här är tips till för dig som vill utveckla och utmana ditt bildseende när du fotograferar i städer. Du som vill komma hem med bättre bilder till din blogg, Instagram eller bara för att visa släkten där hemma.

---

Vänd ryggen till dom mest kända sevärdigheterna

Vi har alla sett dom där bilderna, lite för många gånger från samma vinkel. Jag pratar om att fotografera kända sevärdheter i städer där alla står på samma plats och tar exakt samma bilder för att lägga upp identiska bilder på Instagram. Japp jag är skyldig till det med, har ett gäng liknande bilder i mina mappar på hårdiskarna. Men försök att tvinga dig själv att se staden med nya ögon. Skippa till exempel Louvren när du är i Paris om du inte är intresserad av konst. Du behöver inte se saker bara för att man borde och för att dom är kända. Gör istället lite research och leta upp något som fascinerar just dig och som kanske inte är det självklara för alla andra. Om jag tar Louvren som ett exempel så finns det hur många museum som helst i Paris som förtjänar mer fokus på sig som till exempel Galerie de paléontologie et d’anatomie comparée som är en del av Naturhistoriska museet och är en av mina favoriter i Paris.

Men om du ändå står där vid det kända turistmålet utmana dig själv och gör något oväntat. Vänd dig mot alla som fotograferar, hoppa upp på något, lägg dig ner och gör precis tvärtom till vad alla andra gör. Du kommer få lite konstiga blickar från folk men efter ett par gånger så kommer du inte tänka på det utan mer tänka på hur du ska få till den där perfekta bilden och koppla bort omvärlden.

Serietagning

Ibland har man tur men oftast är det som uttrycket säger Tur kommer till den som är förberedd. Lite så är det även med fotografi. Du kan rikta kameran mot något och ha tur att du får med exakt rätt ögonblick. Men i en myllrande stad där folk rör sig i ett virrvarr kan intressanta ögonblick dyka upp när du minst anar det. Om du har ställt in att kameran tar flera bilder i sekunden (serietagning) när du trycker ner knappen för att att ta en bild så har du ökat chanserna rejält att fånga det där perfekta ögonblicket. Då kan du sålla bort alla dom bilderna tex när personen blinkar. Pojken i dörren är ett sånt exempel för mig. Jag satt på ett lastbilsflak i Nicaragua och två pojkar stack sina huvuden in och ut från dörren för att titta nyfiket ut mot vägen. Hade jag inte ställt in på serietagning hade jag nog inte lyckats fånga det här ögonblicket när vi åkte förbi.  

Följ ljuset

Avsätt tid där du bara ska strosa runt i den stad du har rest till, kanske har du någon specifik stadsdel som du är nyfiken på. Idag spelar det inte så stor roll om du går vilse med tanke på att vi kan ha offlinekartor nedladde i telefonen som guidar oss hem även om vi har internet eller inte. Såklart ska du kanske ha koll på områden som inte säkra att befinna sig på som turist men jag tar för givet att du har sunt förnuft. 

Ett tips är att följa ljuset och se vart du hamnar. Är det mitt på dagen och solen lyser som starkast leta efter skuggiga partier där solen strålar sipprar in på intressanta sätt och skapar kontraster. Har du turen och det är eftermiddag och solen ligger lågt försökt jobba med motljuset för att skapa en stämning. 

Se staden genom andras ögon

Det är fler än bara människor som bor i en stad och dom glömmer vi lätt bort. Porträtt behöver inte bara vara på människor utan även alla husdjur och vilda djur vi delar staden med. Testa att se staden genom deras ögon. När jag var i Köpenhamn gjorde jag just detta och på en gata hittade jag den här fluffiga hunden. Hunden promenerade bredvid sin husse och satte sig snällt bredvid husses fötter vid ett rödljus innan dom skulle gå över gatan. Jag satte mig på huk en bit bort för att fotografera och hunden som är van att människor inte är i hans ögonhöjd noterade det direkt. När det åter blev grönt ljus och alla började skynda sig över gatan ville hunden inte allt gå utan satte sig på tvären för att fortsätta att titta nyfiket på mig. Det är något i den här bilden som gör mig så glad varje gång jag ser den. 

 Lek med slutartider

Det här är ett enkelt knep att skapa dynamik och rörelse i en bild. En stad är ofta i rörelse och det är bara några få timmar om dagen som gatorna är tomma och helt lugna. Ett sätt att förmedla myllret och farten är att leka med en långsam slutartid. Men kom ihåg att inte ha den så långsam att du inte klarar av att hålla kameran still, det är bara objektet som rör sig som ska bli suddig och inte hela bilden.

Du hittar mig även här:

GATULIVET I LEON

Leon är Nicaraguas näst största stad med 160 000 invånare och är precis som Granada en av landets äldsta kolonialstäder.  

Sten som vittrar sönder och krackelerad färg pryder husens väggar.

SAKER ATT GÖRA I LEON

Jag står på taket till katedralen i Leon och känner den vita och varma stenen under mina fötter och tänker vad skönt att det är mulet idag annars hade jag haft brännblåsor på fotsulorna vid det här laget. Till höger om mig ser jag ett par smita iväg från gruppen och killen tar sats och springer upp på en av kupolerna, sträcker upp händerna i luften och hans tjej tar en bild på honom med mobilen. I samma veva hör jag vår guide som skriker med panik i rösten till dom och jag uppfattar att hon säger nått i stil med "Vill ni dö?" på spanska. Bara 10 minuter innan hade hon förklarat att takets kupoler är väldigt sköra och är bland annat gjorda av äggskal. Om man klättrar upp på dom finns det en stor risk att dom kollapser och då har du ett fall på över 30 meter. 

Man skämtar ofta hur långt folk går för att ta en bild till Instagram och där fick jag se det i verkligheten och jag kan bara skaka på huvudet av insikten om hur idiotiska människor kan vara. 

För att kunna ta fig upp på katedralens tak måste du först köpa biljett på baksidan av katedralen. Det är väldigt lätt att missa vart man ska göra det, vi gick nog nästan tre varv innan vi hittade rätt. Så ett tips håll utkik efter en liten dörr, den som ser ut som något Nils Karlsson Pyssling skulle ha byggt i jämförelse till dom stora portarna. Där inne bakom ett galler står någon du kan köpa biljetter av, ta sedan vänster när du går ut och gå runt hörnet för att se en till dörr där du blir insläppt. Dom har bara vissa tider du får gå upp och då möter man upp en guide i klocktornet. Ett tips är att ta med ett par strumpor för du får inte ha några skor på dig där på taket och något jag kan garantera så är det att det golvet kan bli stekhett en solig dag. 

Ser ni vulkanen? 

Den största attraktionen i Leon är vulcanoboarding som bokstavligen är att sitta på en träplanka och åka nerför en aktiv vulkan. På vägen ut till vulkanen åkte vi förbi fält efter fält som såg ut som något från en ockult ceremoni. Såklart är det ju inte det utan bara ett sätt att torka skörden. 

HOSTEL I LEON

Vad ni än gör så tycker jag inte att ni ska bo på Big foot hostel som är det mest populära hostelet i staden. För samma pris (40 dollar) bör du hellre lägga dina pengar på Casa Abierta. Där får du ett eget rum, toalett med en riktigt härlig dusch och utsikt över deras stora pool. På Big foot får du bo i en skokartong, poolen är lika stor som en badtunna och du får inte ens en dörr till toaletten som är inne på rummet. Nej tack till att befinna sig i samma rum som någon annan när dom ska bajsa. Så nära vill varken jag eller David vara varandra. Det var ett så bra beslut att dra därifrån redan efter första natten. Det kändes som vi träffade helt rätt när vi checkade in på hostelet Casa Abierta. Inte nog med att dom har sin stora pool som är så skön när värmen ligger på som mest. Dom har även en vegetarisk/vegansk restaurang där du kan äta dagens alla mål om du så vill. Lemonaden kan jag verkligen rekommendera som är väldigt läskande med massa färsk mynta i sig. 

Mitt emot Bigfoot hittar du baren/hostel Viavia som vi inte sov på utan bara besökte baren. Men med tanke på hur mysigt det var där på deras lummiga innergård med vita virkade hängmattor som hängde runt om oss och att dom har toppenbetyg på Tripadvisor så borde det vara ett bra alternativ. Där kostar det enbart 24dollar för en natt i dubbelrum och 10dollar för en säng i ett dorm. 

Flottig och svettig. Lite så jag konstant kände mig under min tid i Nicaragua. Men det får man ta när man är som jag och är nitisk med solskydd. Min solkräm för ansiktet kombination med en extrem hög luftfuktighet resulterade i ett glansigt ansikte som kunde blända folk. Men nu tror jag att jag har hittat solkrämernas solkräm. Den är från Paula's Choice och har hela spf 50 i sig och har en matt finish. Den må vara dyr men Skincity brukar ha tillfällen då dom har 20% på det märket ibland. Håll utkik för den är värd varenda krona. Nu har jag den varje dag sommar som vinter för att undvika att pigmentfläckar ska ploppa upp. 

Du hittar mig även här: 

Nu när 2017 gick mot sitt slut så är det nästan givet att man ska göra en årsummering på sin blogg. Blicka tillbaka på året som gått och sammanfatta det. Jag har nog aldrig varit så här taggad på ett nytt år som jag är i år. En riktig omstart till något bättre helt enkelt!

• Våga stå mer framför kameran - Jag är ingen linslus utan snarare tvärtom. Jag har alltid känt mig mer bekväm bakom kameran. Men det har ju också resulterat att det knappt finns några bilder på mig varken här hemma eller från mina resor. I år ska jag våga ta klivet till andra sidan kameran och utmana mig själv men ochså för att ni ska få lära känna mig lite bättre och veta vem jag är.

• Resa mer i Sverige - Jag är nyfiken att upptäcka vårt avlånga land. Finns så otroligt mycket vackra och spännande platser som jag har uppskrivet på en lång lista. Så jag går ut hårt redan nu i januari och februari och har två resor inbokade norrut. Ska bli skönt att få se drivor med snö för här i Stockholm är det bara regn och bara gator. Norrlänningen i mig börjar längta efter en riktig vinter.

Jag på nyårsafton i min spegel med sprickor i sig efter att jag tappat den i golvet.

Du hittar mig även här: 

Som ni har märkt så har jag inte varit så aktiv med att ladda upp bilder på Instagram sedan oktober, jag kände helt enkelt att jag behövde en paus. Men under tiden har jag kört Instastories, älskar den där behind the scenes känslan man får där. Knappt att jag scrollar genom det vanliga flödet längre. Men efter en välbehövd paus på några månader så känner jag att nästa år kommer jag vara redo igen för Instagram. 

Här kommer dom bilder som ni gillade allra mest under 2017. Om jag ska dra någon slutsats så verkar bilderna med storstad/weekend känsla gå hem bäst hos er. Det förvånar mig då lite då jag trodde det var mina naturbilder ni gillade mest. Har du någon favorit? 

1. Takterassen på Hilton hotel i Gdansk / 2. Navigli, Milano / 3. Resfredag på Clarion hotel Arlanda / 4. Milano / 5.Hamburg / 6. Milano 7. Matfors / 8. Tbilisi / 9. Höga kusten

Du hittar mig även här: