I samarbete med Planet surf camps

Jag byter om till min baddräkt, smörjer in min vinterbleka hy med spf 50, packar ner min handduk och går till garaget för att plocka upp en våtdräkt som ska vara min den kommade veckan. 

Gala parkerar framför entrén till Planet surf camps med en minibuss och skuttar runt ibland oss samtidigt som hon berättar att hon kommer vara vår instruktör. Hon försöker memorera våra namn. Vi dom nya som ska lära oss att surfa. Vissa av oss har testat nån gång innan och andra har aldrig ens stått på en bräda. Efter ha kånkat upp våra brädor på biltaket och sett till att allt sitter ordentligt fastspänt sätter vi oss till rätta i sätena. Vi lämnar Corralejo bakom oss och åker mot El Cotillo och vågorna. 

Vi susar fram med nervevade rutor och radion på högsta volym längs med bergen och naturen som påminner om ett månlandskapet. En natur som som ser ut som om vi människor inte egentligen ska vara här. Det är kargt, torrt och vackert. Helt plötsligt svänger vi tvärt till vänster ut på en grusväg och passerar en liten väderkvarn. Vi skumpar fram den sista biten och snart börjar vi skymta havet där framme. 

Jag krånglar ovant på mig våtdräkten. Nån tar på sig den bak och fram och vi fnissar lite tillsammans. Vi får lära oss att den här stranden i El Cotillo på västkusten är ett beachbreak. Det är precis som det låter att vågorna bryter på en sandbotten vilket är ett bra ställe att lära sig på.

Jag tar brädan under armen och går ner mot stranden och den känns oväntad lätt för dess storlek. Jag försöker tänka tillbaka till när jag var på ett surfcamp i Sydafrika för cirka 7 år sedan för att komma ihåg något av teknikerna när jag går mot stranden. Men inser att allt är som bortblåst. 

–Paddla, paddla, paddla skriker Gala åt oss och vi ligger och vevar våra armar ner i sanden. Vi övar och övar på att få in en bra teknik att komma upp på brädan. När hon tycker vi ser redo ut drar vi åt kardborren på vår leash runt fotleden som gör att vi är sammankopplade med vår bräda. När jag går ner i havet känner jag hur strömmarna tar tag i mina ben och vill dra mig utåt. Jag spjärnar emot och gör ett försök att hoppa över vågen när den kommer emot mig samtidigt som jag krampaktigt håller fast i brädan. Från början är det som tar den mesta energin, att stå emot vågorna. Sakta men säkert blir jag lite starkare för varje dag och i takt med det ökar självförtroendet. 

Vågen bryter bakom mig, jag kastar mig upp upp brädan och lägger mig raklång. Mina armar börjar bli trötta av mjölksyran som infinner sig i dom efter allt paddlande. Jag känner hur vågen trycker mig framåt och jag ställer mig upp. Så händer det! Jag surfar, redan på första lektionen! När jag når vattenbrynet hoppar jag av och jag hör hur Gala busvisslar och hon ger mig en highfive. Den lyckan som infinner sig när man faktiskt surfar är obeskrivlig även om det är en liten pyttevåg. Gala peppar oss alla och verkar ha outtömligt med energi.

En surflektion är ungefär fyra timmar lång och vi tar välbehövda pauser.

David längst till höger, även han lärde sig att stå upp redan efter första lektionen. 

På hemvägen stannar vi alltid på ett franskt bageri i El Cotillio. Med en café con leche i högra handen och en vegetarisk quiche i den andra slår jag mig ner på bänken utanför och lutar mig välförtjänt tillbaka mot ryggstödet. Aldrig har en kaffe smakat så gott. 

 

Du hittar mig även här:

Det här inlägget görs i samarbete med Planet surf camps.

Vi går ut på balkonen och sträcker på oss i den varma morgonsolen. På avstånd hör vi en spansk låt på radion, bestick som klingar mot tallrikar och en kille med sin longboard glider förbi på gatan nedanför oss.  

–Där är ni! Jag undrade just när ni skulle komma säger Jason som jobbar i huset. Han sitter på trappsteget utanför köket och bakom honom är en vägg med text som hälsar oss välkommen på alla slags språk. Såklart hade vi lyckats med konststycket att missat att hoppa av vid rätt busshållplats när vi åkte från flygplatsen och hamnat på andra sidan av staden och sen irrat förvirrat runt. Men nu var vi äntligen på plats och vi befinner oss på Planet surf camp i Corralejo på Fueretventuras norra ände. 

Vi får ett rum på övervåningen vid takterrasen. När vi varje morgon öppnar dörren blickar vi ut mot bergen och dom vajande palmträden. 

Dagarna började nästan alltid med att vi tog den korta promenaden till matbutiken och köpte på oss massa små bananer från kanarieöarna och kokosyoghurt till frukost.

Redan när vi kom fram stod våra namn uppskrivna på griffeltavlan om vilken tid och i vilken grupp vi var i för morgondagens surflektion. Ibland var det redan vid 8.30 man tog sin våtdräkt, bräda och hoppade på minibussen eller så fick man sovmorgon och åkte vid 11. Allt berodde på vädret eller vilken nivå man låg på. 

Från köket såg man dom droppande våtdräkterna som hängts på tork efter dagens surflektioner. 

Jason och vår surfinstruktör Marco spelade ukelele och sjöng ihop när dom hade lite tid över. Dagarna flöt ihop i varandra och stunderna efter surflektionerna spenderades med att bara slappa, spela pingis, biljard, dricka en kall öl och bada i poolen. 

–Det går inte längre säger Carolina när vi sträcker och vrider våra stela kroppar på kvällens yogapass som hålls uppe på takterassen i solnedgången. Vi andra kan inte mer än att hålla med. Min kropp är helt mör av all surf. Jag känner muskler som har legat i dvala allt för länge. Mina axlar och armar ska vi inte prata om. Men det är en skön känsla av utmattning sm infinner sig. Det är alldeles för kul att surfa så snabbt glömmer man bort träningsvärken.

På hörnet vid ett torg står folk och pratar intensivt på spanska med en öl i handen. Vi kryssar oss förbi dom och den gitarrspelande mannen vid entrén. Längst in i ett hörn på restaurangen slår oss vi ner vid ett långbord. Vi beställer in tapas och karaffer med rödvin. Snart kommer berg av godsaker in i en strid ström och jag blir helt till mig när tallriken med pimentos de pardon av en slump ställs bredvid mig. De är absolut det godaste jag vet! Det finns inga gränser på hur många jag kan äta! 

Vi längst in i hörnet snubblar in på dom dråpligste sakerna som har hänt oss. Så mellan tuggorna fnissar vi och förfasas över våra historier om krossade hälar, en alldeles för närgången kroppsvisitation på en flygplats och om att gå in på mataffären efter ha slagit i huvudet med blod rinnande längs halsen och inte förstå att man ser ut som nått från Dawn of the dead. 

Jag delade med mig av den gången jag hoppade bungyjump i Nya Zeeland och mina byxor gled ner i fallet och jag visade halva rumpan. Såklart stod en japansk turistbuss parkerad och tittade på redo med sina kameror. Min rumpa finns nog tyvärr i några fotoalbum där borta. 

Lite så hör flöt dagarna förbi under våran vistelse på Planet surf camps. I nästa inlägg får ni se bilder från själva surfen. Har du varit på något surfcamp någon gång?

 

Du hittar mig även här:

Sakta går jag upp för trapporna med den flagnande färgen på väggarna och med en doft av gammal vind i näsborrarna. Övervåningen är ett enda stort rum med glastak som ger ett mjukt och vackert ljusinsläpp på skeletten till vargen, fossillerna, mammuten och andra forntida skelett. 

Det här fortsättningen på söndagens inlägg från museet Galerie de paléontologie et d’anatomie comparée i Paris.  

Tänk om man hade ett sånt här skåp hemma!

Det var något med dom här barnen som fick mig att känna att jag befann mig i en timewarp och hade hoppat till nångång av mitten av 1900-talet. 

Ett litet självporträtt. 

Tankarna gick till filmen En natt på museet där skeletten helt plötsligt skulle komma till liv...

hitta till skelettmuseet:

Museet ligger vid trädgården Jardin des Plantes vid metro och RER stationen Gard d’Austerlitz på adressen 2 rue Buffon i Paris.
Inträde: cirka 7 euro.

 

Du hittar mig även här:

Jag stannar tvärt vid entrén till museet och tappar hakan. Det första som möter mig när jag kommer in i byggnaden är mannen med handen sträckt upp i skyn och djurskelett så långt ögat kan nå. Att gå över tröskeln är som att gå in i ett annat århundrade.  

Galerie de paléontologie et d’anatomie comparée byggdes till världsutställningen 1900 som tog plats i just Paris. Eiffeltornet byggdes till samma syfte och är ett självklar turistmål när man besöker staden, men detta minnesmärke borde få mer uppmärksamhet enligt mig. 

Museet är en del av den franska Naturhistoriska museet där samlingen härstammar bland annat från upptäcktsresande som samlade in arter från alla världens hörn under 1700 och 1800-talet. Jag är inte en person som går på massa museum när jag är ute och reser men gör undantag när det är något ut över det vanliga som detta. 

Det här är ett av det det mest besynnerliga av utställningen då det är mänskliga fosters skelett som har gjorts i ordning som små tittskåp. 

Det finns inte bara skelett där utan även djur som dissketerats, djur som tryckts ner i glasburkar och samlingar med tvåhuvade djur... 

I nästa inlägg går jag upp på övervåningen där en mammut, dinosaurier, fossiler fyller upp salen med flagnande färg på väggarna. När man inte trodde att det kunde bli vackrare så överträffade den andra och tredje våningen mina förväntningar. 

Hitta till Naturhistoriska museet i Paris:

Museet ligger vid trädgården Jardin des Plantes vid metro och RER stationen Gard d’Austerlitz
Adress: 2 Rue Buffon.

 

Du hittar mig även här:

Ibland går jag omkring med en bild i huvudet som skaver lite. Jag är nöjd med den men det är fortfarande nånting som saknas och precis så var det med mitt porträtt på Nadia som jag hade tagit för drygt 1,5 år sedan. 

Plötsligt när jag satt och gick igenom en hårddisk nu i veckan hittade jag min morfars gamla semesterbilder som jag scannat in från när han var i Frankrike på 1950-talet och alla bitar föll på plats. 

Så efter mycket experimenterande med dubbelexponering av min och hans bilder i photoshop, printad på akvarellpapper och sedan färglagd med vattenfärg kunde jag släppa taget om den och till slut känna att jag är klar. Här är resultatet:

Jag är med och deltar i tävlingen som Travelmarket.se anordnar om den prestigefulla titeln att få bli Sveriges bästa reseblogg samt Skandinaviens bästa reseblogg. Sveriges bestäms av en jury men Skandinaviens bestäms av er läsare där flest röster helt enkelt vinner. Så om ni tycker om mina bilder och min blogg så skulle jag bli jätteglad om ni la en röst eller två på mig!

Klicka in er på den här länken så kommer ni direkt dit ni kan rösta! 

En blåsig decemberdag står jag precis vid vattenbrynet med långkalsonger, raggsockor, två lager tröjor, vinterjacka, mössa, vantar och tittar på när dom andra kastar sig i det kalla vattnet och simmar iväg. Vattnet som inte är mer än några få grader varmt.

Efter en timmes bilresa norrut längs med kusten från Sundsvall är vi framme vid badplatsen vars strand som just nu ligger öde. Vi passerar en dunge med träd när vi går från den parkerade bilen och kommer ut på andra sidan där Bottenhavet breder ut sig. Långt där ute ser man små svarta figurer som surfar och när vi närmar oss vattnet börjar vi känna dom kalla vindarna.

Jag följde med mina vänner som är så passionerade för surfen att inget håller dom tillbaka, jo det skulle kanske vara att vattnet frös till is. Att surfa under mellandagarna är inga problem. Vi som inte kastade ut oss i vattnet hängde i vindskyddet som var en perfekt utkiksplats för att titta på. 

Hunden Smillas öron fladdrade i vinden.

Kalle gör sig redo.

Sanna

Du hittar mig även här: 

Hej 2016! Som man bör eller det faller sig nog rätt naturligt att blicka tillbaka på det föregående året nu när man befinner sig i dom första dagarna i ett svinkallt januari. Vaknade upp idag med -14 grader runt husknuten. 

2015 har varit ett omvälvande år där jag tog examen som kommersiell fotograf från yrkeshögskolan Fotoskolan Sthlm. Slutade jobba som fotografassistent. Startade mitt egna företag. Börja frilansjobba som fotograf och makeup artist. Startade ett konstkollektiv. 

Men även på resefronten har det hänt väldigt mycket, cirka en resa i månaden mellan april till december har jag lyckats få till. Resorna har tagit mig till andra länder i Europa men har även upptäckt platser här i Sverige som jag aldrig besökt innan. Här kommer en kort sammanfattning på dom resor jag gjorde under året 2015. 

 APRIL - KÖPENHAMN

Flög ner till Köpenhamn för att jobba som fotografassistent på en modefotografering i  studion The Lab. 

MAJ - BARCELONA

Månaden efter jobbade jag igen som fotografassistent men denna gång på en reklamfilmsinspelning i Barcelona och bodde på det femstjärniga Mandarin Oriental, vilket var helt fantastiskt!

JUNI - KÖPENHAMN

Tillbaka till Köpenhamn och samma studio The lab som har peppig neonskylt på toaletten. Vi hann klar med fotografering en dag tidigare än planerat så jag hade tid att upptäcka Glypoteket som verkligen är en oas i staden. 

JULI - FRANKRIKE & SPANIEN

CAPBRETON. 

Jag och David började resan med att hälsa på mina vänner Sanna och Kalle som hade flyttat ner till södra Frankrike för att vara nära till surfen. Vi bodde på det mysiga surf lodgen Surf'n wood som bara låg nått kvarter bort från deras lilla lägenhet. David hade drömt sen han var barn att surfa och nu var det ett ypperligt tillfälle för honom att testa det för första gången. 

BIARRITZ.

Kärade ner mig totalt i den här staden som var helt trollbindande vacker i solnedgången. Definitivt en plats jag kommer resa tillbaka och spendera några dagar i. 

SAN SEBASTIAN, SPANIEN

Vi tog en liten roadrip ner till San Sebastian i Spanien för att äta tapas till lunch.

BORDEAUX. 

Vi tog tåget norrut och tog oss till Bordeuaux för att hälsa på min kompis Simon som bor där. Spenderade kvällar med att dricka pastisse och titta ut över franska hustak. 

AUGUSTI - GOTLAND

Min kompis Tyra hade hyrt en stuga i Rute på Gotland där jag och tre andra tjejer isolerade oss lite från omvärlden. Mediterade, målade, cyklade på utflykter och upptäckte ön. 

SEPTEMBER - KÖPENHAMN

Åkte återigen till Köpenhamn för tredje gången för året men denna gång inte via jobbet. Denna gång tog jag en weekend med mina sju vänner som jag hängt med i cirka 15 år. Vi skippade att ge varandra presenter nu när alla fyllde 30 år under 2015 utan sparade istället pengarna till den här resan vi gjorde ihop istället. Bästa presenten!

NOVEMBER - VÄRMLAND & RIGA

VÄRMLAND. 

Min kompis Eleonor har skaffat sig en hus i dom värmländska skogarna och det var jag så nyfiken på så jag hoppade på bussen och spenderade en helg där. Vi spelade kort, tog långpromenader i skogen, hittade vargbajs vid huset, åkte på loppisar och busade med hennes hund Chance. 

RIGA.

David hade vunnit en kryssning till Riga där vi i november anlände en lördagsmorgonen till ett iskallt men vackert Riga. Vi promenerade runt i staden, gick vilse, hittade fantastiska hus som jag hade kunnat flytta in på ett ögonblick, second hand fyndade och åt god mat. 

DECEMBER - MATFORS

Åkte upp till Norrland för att fira jul i Matfors med min mamma. Spenderade mycket tid i att gå upp och ner för berg, följa skoterspår, gå lite vilse och återupptäcka hur fint det är där ute i skogen. 

Du hittar mig även här:

Precis till att den första snön och minusgraderna krupit in på oss nu i dagarna så bokar jag och David en flygbiljett till Fuerteventura för att surfa en vecka i slutet av januari. Känns väldigt kul att börja det nya året med en resa inbokad och nu längtar redan så att jag nästan spricker! 

Vi surfade i Frankrike i somras och då slog det mig hur enormt svag jag är i min kropp. Det kommer få bli ett bootcamp här hemma dom närmsta veckorna så jag har några slags muskler om jag ska kunna klara av att surfa i en vecka utan att gå av på mitten. 

Biarritz 2015

Du hittar mig även här:

Nu har jag äntligen tagit jullov och åkt upp till min mamma i Norrland. Vi har klätt granen, spelar dom gamla julvinylerna som vi har spelat sen jag var barn och ätit traditionella holländska godsaker (jag är hälften svensk, hälften holländare).

 Jag hade hoppas att komma upp till ett vinterlandskap med tunga snöklädda grenar hängande över vägen. Men några större snömängder verkar det inte bli så jag får sukta efter hur fint det var i december för tre år sedan istället. 

God jul på er!

Du hittar mig även här:

På söndagmorgonen när jag var i Värmland vaknade jag återigen till mitt favoritväder, sol med dimma. Vilket skulle visa sig vara en fantastisk kombination när vi gick på en promenad i skogen. 

Vi kom precis utanför uppfarten till stugan då vi hittade färskt vargbajs. Jag visste att det fanns rätt mycket vargar i trakterna eftersom vi pratat mycket om det kvällen innan. Men det är nog det närmsta jag kommit dom vad jag vet...

Ljuset var helt magiskt!

Sen var det tyvärr dags för mig att ta mitt pick och pack och åka tillbaka till storstan. Chance var redo att åka bil tillsammans med en kokosnöt som av en oförklarlig orsak låg i bilen....

Du hittar mig även här:

De har sina fördelar men också sina nackdelar med att bo i Stockholm. Ibland blir jag helt mätt på svettiga tunnelbanor, rusningstrafik, ja och allt som hör där till. Precis då finns det inget bättre än att ge sig ut till landet. Att få ta på sig raggsockar, stoppa fötterna i gummistövlarna och traska fram i leran.

Eleonor skrev till mig att hon skaffat sig ett hus ute i dom värmländska skogarna och tyckte jag skulle komma och hälsa på. Det erbjudandet kunde jag inte tacka nej till så jag hoppade på bussen till Filipstad för att sen bli upplockad med bil och åka några mil rakt ut i skogen till den här mysiga stugan. 

På lördag morgon vaknade jag i min tältsäng av att solen sken genom dimman och gardinen. 

Hennes hem är i vanlig ordning väldigt pinterest kompatibelt. 

Joan, Eleonors kille tittar på fåglarna. 

Jag fick mig en lite rundtur av marken med tillhörande älv som flyter förbi, brygga, jordkällare och en söt gammal tvättstuga. 

Chanse modellade för kameran. 

Den stora lövhögen som jag sen insåg var jordkällaren men som var väl kamouflerad och hade varit omöjlig att se om det inte vore för skorstenen. 

Vi spenderade lördagen med att åka runt på loppisar, julmarknader, spela kort, prata om vargar som stryker runt huset, fika, busa och klia Chanse på magen. 

Du hittar mig även här: