Vi balanserar oss fram på klipporna i Kristineberg med vår packning som innefattar en kylväska, engångsgrillar och filtar. Niklas flämtar fram "nu börjar jag redan att löka" och rycker i sin skjorta för att försöka få in någon slags svalka under tyget. Vi försöker hitta den perfekta platsen att slå oss ner men vi är inte direkt ensamma om att vara där på klipporna i Kristineberg när termometern är uppe vid 30-strecket. Vid en klipphäll hittar vi Elsas arbetskollegor som sitter i en soffa av sten och precis ovanför dom bygger vi bo för dagen. 

Jag blickar ut över vattnet och ser segelbåtar, folk som paddlar kajak och åker förbi i sina motorbåtar. Havet glittrar och bländar kameran när jag riktar den mot vattenbrynet. Tänker tanken att det här är min hemstad nu och det bubblar till av lycka i bröstet. Stockholm är obeskrivligt vacker stad sommartid och tänk att jag får dela den här staden med så många inspirerenade människor som jag har till vänner. Aldrig har jag klickat så bra med en stad jag bott i som jag har med Stockholm. Paris, Barcelona och Oslo är bleka i jämförelse. Det var en trög start på ett par år men nu efter fem år här så känns det som om många bitar har äntligen fallit på plats. 

Sean ber mig räcka honom en öl från kylväskan bakom mig som står intryckt i en buske i ett försök att hitta någon slags skugga för den. Jag letar fram en Pripps bland dom kalla isklabbarna som svalkar skönt mot handleden. Det är nästan som om jag hör soundtracket i bakgrunden från dom klassiska Pripps reklamerna som var så stora under 90-talet när Sean ligger utsträckt där över klippan. 

Katarina från Äntligen Vilse

Till och med jag som är en badkruka blev sugen att bada för att svalka mig från hettan. Men jag hade inte packat ner baddräkten eftersom jag ändå tänkte att jag inte skulle bli sugen att bada. Svor lite för mig själv för det dumma beslutet. I omgångar går dom andra ner med varierande utlåtande om vattnets temperatur. Några ligger i och tycker det är jätteskönt medan någon annan kommer så långt som till anklarna och vänder upp igen. Tror att jag hade nog hamnat i den andra kategorin om jag hade haft baddräkten med mig. 

När solen går ner bakom höghusen är det dags för oss att lämna vår klippa och bege oss mot Söder och dom sista solstrålarna färgar havet och båthamnen ljust rosa. Vackra vackra Stockholm!

Så tar du dig till klipporna i Kristineberg

När du hoppar av tunnelbanan svänger du vänster vid utgången så du går under bron som tunnelbanan åker på. Efter bron kommer du ut på ett lite öppnar fält och svänger höger. Väl nere vid vattnet tar du vänster och följer strandpromenaden tills den övergår till en stig bakom ett hus och du klättrar upp på klipporna.

Du hittar mig även här: 

Strosa i Parken Trädgårdsföreningen

Vi går på grusgången bredvid varandra i parken trädgårdsföreningen som ligger mitt i Göteborg för vi ska titta på alla växter i Palmhuset. Det slutar alltid med att vi letar oss till lummiga och gröna platser när vi turistar och Göteborg är inget undantag. 2018 är året som vi kommer komma ihåg där sommaren brakade loss redan i maj. Hur vi tar på oss sommarkläderna, äter glass och hänger i parker men har hela tiden i bakhuvudet att det här är nästan för bra för att vara sant. 

Jag stannar plötsligt för att fotografera dom vita tulpanerna till höger om oss som sticker stolt upp bland dom gröna bladen under dom. I vanlig ordning fortsätter han några meter innan han inser att jag försvunnit iväg med min kamera. Bakom tulpanerna skymtar jag dom runda formerna av glas och gjutjärn som palmhuset är gjort av.

---

Läs mer om mina tips från Göteborg: 
Göteborgs Naturhistoriska museum
En guide till Göteborgs butiker
Göteborgs Naturhistoriska museum

---

Tropisk värme i Palmhuset

Dom hängande rötterna ligger som en tjock matta längs med väggen. Jag kopplar inte först vad det är men inser snart att det är den störta monsteran jag sett i mitt liv. Mina tankar går till vår monstera där hemma som är som en kinkig tonåring som bara vill växa på höjden och spretar med sina unga och ljusgröna blad som vägrar få sina karaktäristiska håligheter. Här framför mig har jag en riktig pensionär. En pensionär som vaktar en dörr som får det att se ut som om ett tropiskt Narnia ligger där på andra sidan.

Det finns en hel del att titta på med tanke på att varje vrå är täckt av gröna blad i den 1000 kvadratmeter stora växthuset. Vi går in i det tropiska rummet där golvet är blött och bladen fuktiga. Solen lyser in från dom stora glasväggarna och en ljusstrimma letar sig in genom bladverket och lyser upp ett enda blad, som om den har blivit utvald.

Palmerna som gett växthuset sitt namn

Jag går uppför den smala trappan och kommer upp på en balkong som ger mig en fantastisk utsikt över växthuset. Glas, vitt gjutjärn och gröna blad om vartannat. Från golvet och upp till taket är takhöjden hela 25 meter och en av palmerna är hela 14 meter, bara en meter till godo innan den slår i taket. Ansar dom den då eller låter man den bara trycka mot glaset? Jag funderar på om hur många av växterna som faktiskt varit med från att palmhuset byggdes 1878.  

Han står där ett tag och bara tittar på palmen, vänder sig om till mig och säger glatt att det är precis en sån palm vi har hemma. 

Vi går upp balkongen på andra sidan rummet där inga andra är. Vi sitter tätt bredvid varandra på den lilla bänken och blickar ut mot rummet samtidigt som vi pratar om hur vårat växthus en dag ska se ut. Nedanför oss går människor in och ut genom entrén och ett par barn pekar ner i vattnet i en fontän. Motvilligt reser vi oss upp och lämnar palmhuset och dess grönska för att upptäcka mer av Göteborg. Någonstans har jag läst att Göteborg ska vara Sveriges grönaste stad. Vi går ut från en växtlighet och in i en annan. 

INFO: 

Göteborgs trädgårdsförening hemsida
Det är gratis inträde till Palmhuset i Göteborg.
Öppet året om.

Du hittar mig även här: 

Förvirrat vaknar jag upp mitt i natten av ett ljud jag inte kan placera. Min första tanke är att det är ett billarm men sen inser jag att det är för dovt för det. Jag ser hur David är uppe och svär för sig själv samtidigt som han öppnar och stänger kylskåpsdörren. Tydligen har kylskåpet fått spel och tjuter om nätterna. I vårat yrvakna tillstånd tar det lång tid för oss att förstå att det är en dörr man kan stänga till köket för att dämpa oljudet i den lägenhet vi hyrt via Airbnb.

Vi har tagit tåget ner till Göteborg över kristi himmelsfärd för en långweekend på svensk mark. Jag har länge varit nyfiken att upptäcka Göteborg på nytt efter ha bott där i några tafatta månader då inget föll på plats för många år sedan. 

Solen letade sig in genom glipan av gardinerna tidigt på morgonen och lyser upp mina smutsiga kläder från gårdagen. Jag tassar ut till köket och känner värmen från det solvarma svart-vit-rutiga golvet under mina fötter. Efter en kort jakt efter kaffe i skåpen träffar jag rätt och snart hörs det hemtrevliga ljudet av kaffe som kokar. 

Jag står ute på innergården och betraktar två äldre välklädda herrar som sitter i en sliten utegrupp och röker. Den ena i en skrynklig linnekavaj och den andra med en luggsliten rosa scarf runt halsen. Jag hör hur dom irriterat säger till varanndra på bred göteborgska om att det är så stökigt där nu för tiden och att dom är trötta att plocka upp efter andra. Kanske menar dom cigarettfimparna som ligger slarvigt slängda runt en uppochnervänd kruka mitt på bordet. Dom nickar till mig när dom går upp till sig och jag slår mig ner i skuggan vid bordet. Jag lutar mig fram och ser hur morgondaggen fortfarande ligger och vilar på blombladen. Samtidigt hör jag det bekanta ljudet av en snusdosa som som öppnas och stängs i trappuppgången och vet att nu äntligen är det dags att upptäcka staden. 

Du hittar mig även här: 

Jag går på dom runda stenarna som gör upp för namnet Torö stenstrand. Svär lite för mig själv att jag valt mina nya Dr Martens skor som jag aldrig verkar gå in. En vass kant skär in i ovansidan av foten men jag väljer att ignorera det, för hur lång tid ska det egentligen ta innan kängorna ska bli så sköna som alla säger att dom är? David går framför mig och blickar ut mot havet. Vi väntar på vågorna. Inte bara vilka vågor som helst utan dom som går att surfa på. Solen skiner starkt på oss och vi kisar ovant mot solljuset. Vi har trots inte umgåtts med solen på många månader. 

Bilen är packad med surfbräda, våtdräkt och allt som hör till för att surfa i det kalla nordiska klimatet. Jag är för klen för att lockas ner i vågorna men David ser inga problem med det. Vi är inte ensamma att läsa av prognosen om att det ska bli vågor idag. En efter en rullar bilar in på parkeringen och alla försöker rådfråga varanndra om dom tror det faktiskt kommer bli vågor. Enligt en app kommer det nog blåsa på om 45 minuter. Vi går upp till bilen och häller upp varmt vatten från termos och doppar sakta våra tepåsar i muggarna. Ingen stress här inte. 

Efter ännu en vända ner till stranden så börjar våtdräkterna plockas fram från bilarna och krånglas i. Nu verkar äntligen vindarna ligga rätt. 

Jag står först på stranden med min kamera men vinden letar sig in mellan sömmarna på min jacka och jag drar mig upp mot trädbrynet och söker skydd mellan träden. Träden har vridit och lutat sig efter vinden och efterliknar bonsaiträd i storformat. Där ute paddlar dom och tumlar runt i vattnet som små sälar. Jag stryker runt bland träden tills kylan tar över och jag sätter mig i bilen och fortsätter att dricka te och läsa bok. När solen nästan gått ner kommer David upp från havet. Vi spänner fast surfbrädan och jag kör sen sakta fram längs med den smala och slingra vägen hem omgiven av rådjur som som står blixtstilla i väggrenen när helljuset träffar dom.  

Du hittar mig även här: 

Rosendals trädgård är en plats jag återkommer till flera gånger per år. Det är så vackert där ute med sina blomsterfält, växthus och äppelträd. Kanske är det drömmen att få ha ett eget växthus att sitta och fika i som gör att jag så ofta dras dit.  

Känns som att allt just nu handlar om att ljuset är på väg tillbaka för mig. Så fort ljuset kommer fram då känner jag även att min inspiration lägger in en ny växel. Vintern är verkligen inte en bra tid för mig och mitt skapande. Men nu skapas det massor av vackra konstraster mellan ljus och skuggor när solen tränger envist fram genom skitiga fönster. Alla dom där kontrasterna som jag ständigt letar med min kamera. Jag kan gå igång på så enkla saker som dom här krukorna och hur ljuset träffar dom. 

David överraskade mig med blommor som jag har fördelat ut i små apoteksflaskor runt om i lägenheten, som om jag vill sprida ut våren till alla hörn. Till och med min telefon har fått sig en stänk av vår på sig med ett nytt skal med växter. Ingenting kommer undan nu!

En grön och beige kruka fick vi med oss hem som ser ojämn och lite skev ut. Precis som jag gillar dom. Jag som alltid tänkt mig att allt som säljs på trädgården ska vara svindyrt blev lite chockad när jag vände krukan upp och ner och någon hade skrivit 60:- med en blyertspenna. Jag hade förväntat mig minst det dubbla. Så från och med nu får den hänga på vårat köksbord. 

Du hittar mig även här: 

Crêpes var kanske inte det första jag tänkte att jag skulle äta när jag var i Åre. Men jag är väldigt glad att Katarina introducerade mig till restaurangen Creperie & Logi. I en gammal brandstation med högt i tak och med tegel som täcker väggarna hittar du restaurangen mitt i centrala Åre. 

Evelina och Katarina försöker vara så gulliga dom kunde och jag tycker dom lyckades väldigt bra. 

Efter ha spenderat flera timmar utomhus för att upptäcka naturen runtomkring Åre smakade cidern extra gott som jag beställde in. Den är inte den där sliskiga söta blasket som 20-åringarna köper på systemet som färgar tungan röd utan den franska varianten av cider. Du vet den som inte är söt och känns mer torr. Jag råkade nörda ner mig rejält i ciderns värld när jag började googla om drycken. Visste ni att fransoserna är så sjukt nitiska med det här med cider och har hårda lagar om hur en cider får tillverkas och vad som får finnas i flaskan. Äpplen och päron thats it! Inga konstigheter helt enkelt. Det mesta av den franska cidern kommer från regionerna Normandie och Bretagne och bara i Normandie ska det finnas 7 miljoner äppelträd och nästan 2000 olika äppelsorter. Ja det om något är ett bevis på hur viktig cidern är för dom som måltidsdryck och den dricks gärna i samband med crêpes eller galetter. 

Men är det något jag åt när jag bodde i Frankrike så var det crepes. På dagen fylld med nutella och på vägen hem från en fest fullproppad med ost och svamp. Lite som vi ramlar in på Max så var det många som gick förbi ett sunkigt creperie sent på natten på väg hem. Jag ska erkänna att jag inte visste exakt vad skillnaden är mellan crepes och galetter. Men nu vet jag det! Crepes görs på vanligt vetemjöl och är som vanliga pannkakor, galetter görs på bovetemjöl men dom fylls ofta med bland annat ost. Så nu vet ni det, kanske är det fun fact som fastnar i er hjärna till något frågespel i framtiden. 

Här nedanför har ni Sofias crêpes toppad med bland annat getost, mandlar, roccula och honung. Men du kan maxa upplevelsen och även ta en efterrättcrêpes om du inte kan få nog. Varför tveka om du har chansen!

Du hittar mig även här: 

Kommer ni ihåg att jag skrev om att jag skulle fotografera för BBC? Nu ligger jobbet äntligen ute och jag kan visa er. I januari packade jag min kameraväska och tog mig ut till Blackeberg för att möta Kate. Jag hade tidigare samma vecka fått ett mail från en tjej som skulle göra ett reportage som skulle gå under titeln The objects that remind us of home. Det skulle handla om dom där små sakerna vi bär med oss när vi lämnar våra hemländer för ett nytt land. Kate som lämnat Canada för Sverige packar alltid med sig den här tröjan för den påminner henne om sina rötter. Tröjan är stickad i ett speciellt mönster som härstammar från stammen Cowichan som är hemmahörande i British Columbia som hon kommer ifrån. Vi hade fått direktiv om att vi skulle vara utomhus och hon skulle ha tröjan på sig. Det kanske var en enkel grej för dom som fotograferades i varmare länder men här var det snålblåst och många minusgrader. Men Kate höll humöret uppe och eftersom hon är van vid värre vintrar än den hon upplevt här i Stockholm så var det inga problem att stå ute utan jacka. Vilken lättnad för mig kan jag lova! 

Jag började själv tänka på alla dom gånger jag flyttat utomlands om det var något speciellt jag packat med mig. Men jag kan helt ärligt inte komma på något som jag packat med mig när jag flyttat till Oslo, Paris eller Barcelona. Det närmsta jag kan komma på var att jag brukade framkalla vissa fotografier på nära och kära för att ha uppe på väggarna. Men jag måste erkänna att jag har när hemlängtan varit för stor att hantera smugit iväg till IKEA och handlat med mig hem massa svenska ätbara delikatesser. 

Har du flyttat utomlands någon gång? Packar du alltid med dig något specifikt från din hemort? Skulle vara kul att höra vad det är!

Du hittar mig även här: 

Idag hade du fyllt år. Jag hade gjort som jag alltid brukade göra varje år. Det skulle plinga på din dörr och du skulle ha ett blombud som överraskade dig vid ytterdörren. Varje år skrevs det små kort till buketterna med en text om hur fantastisk du var som mamma, kvinna och förebild. När jag tömde huset inför försäljning hittade jag dom där små lapparna som du omsorgsfullt sparat i en liten låda. Idag önskar jag att jag kunde ringa och säga dom där orden istället. 

Hon var den starkaste kvinnan jag någonsin mött. Hon som trots att hon satt i rullstol hela min uppväxt högg ved för att värma huset. Hon som skrattade så att ögonen blev som små tunna streck. Hon som var vän med Formel 1 stjärnor i sin ungdom, förare som det görs hollywoodfilmer om idag. Hon som lämnade sitt hemland för kärleken till en svensk sjöman. Hon som ständigt såg till att vi packade bilen och åkte ut på små äventyr nästan varje helg i min barndom trots att hennes ben inte fungerade längre. Hon som uppmuntrade mig att resa så mycket jag kunde.

Under mitt första år på min fotografutbildning på Fotoskolan STHLM fick vi uppgiften att tolka ordet kroppen på vårat eget sätt. Idag är jag tacksam att jag valde att fotografera min mamma till den uppgiften. Nu har jag dom där små vardagsögonblicken som bara flimmrade förbi sparade. Ögonblicken som verkade vara obetydliga men som är dom saker som hänger kvar hos mig än idag. 

Du hittar mig även här: 

Resa medvetet 

Resebloggar 2018 – fyra att följa

Hos jeanetteseflin.com, under kategorin Jeanettes Kuriosakabinett samlas berättelser från de allra mest udda platserna som jag knappt visste fanns. Alltid intressant beskrivit i det lilla trots att jag mest troligt aldrig kommer åka dit själv. Hon fotar som en gudinna och har en unik stil i hela sitt sätt att skriva, fota och blogga.

Blir alldeles rörd av dom här orden! Linda är alltid så generös med sin pepp och värmande ord. 

Discovering the planet

Resebloggarna som inspirerade mig lite extra under året som gick

Jeanette är kanske den resebloggare som inspirerat mig direkt till att besöka ställen. Bergianska Trädgården besöktes efter ett av hennes inlägg och Georgien hamnade högt på listan efter ett annat inlägg. Älskar dessutom alla hennes bilder.

Ett av mina mål att driva den här resebloggen är att inspirera dig att upptäcka spännande platser som finns runt om i världen men också allt det fina som finns runt husknuten här hemma. Därför blir jag extra glad när jag faktiskt inspirerat Daniela att besöka platser efter jag skrivit och fotograferat om dom. 

Resfredag

Weekend i Sverige: sexton tips från söder till norr

Jag har verkligen snöat in på att jag vill upptäcka Sverige mer och Annika har satt ihop en guide på 16 platser att åka till för en weekend utan att du ens behöver lämna landet. Glöm inte bort att du behöver inte resa långt för att kalla det en weekend. Extra sugen är jag att upptäcka Österlen, Botaniska trädgården i Lund och Ystad efter ha läst hennes guide. Men framförallt har jag fått upp ögonen på Karlskrona som är Annikas hemstad efter hon alltid pratar så varmt om sina hemtrakter. 

Du hittar mig även här: 

Sofia från Fantasiresor

I januari var det dags för en unconference i Åre. Vi som skulle resa från Stockholm samlades en sen lördagkväll på en av centralstationens perronger. Våra väskor placerade på marken bredvid våra fötter redo att lyftas upp snabbt. Det är alltid den där stora förvirringen när man ska hoppa på ett tåg om vart man ska stå för att minimera den hetsiga plattformsgången så mycket som möjligt. En tjej går förbi oss och hennes snowboardskor studsar ner från hennes väska och hamnar bara några centimeter från perrongens kant. Alla håller andan och andas ut med lättnad att det inte ramlade ner på spårret. Vad gör man då kom jag och tänka på? Inte så att man bara kan hoppa ner och plocka upp det. 

Det var första gången jag skulle åka med Snälltåget och det var verkligen något helt annat än ett trist SJ tåg. Det har så mycket charm med sina gamla träpaneler och rödklädda stoldynor, lite som att göra en mindre tidsresa. Bara en sån sak att restaurangvagnen går under namnet Krogen och har små vardagsrumlampor vid varje bord som ökar mysfaktorn rejält. 

Efter en nattsömn senare var vi framme. Älskar att åka nattåg trots att jag ofta sover lite oroligt på min brits. Men bara tanken att somna i en stad och vakna upp i en annan är ju ett genialiskt koncept. Plus det faktum att det är så mycket mer miljövänligt än flyg. Det var något vi resebloggare pratade väldigt mycket om under dagarna om hur vi faktiskt måste ha i åtanke vad våra flygresor gör för naturen. Vilket passar mig utmärkt eftersom jag vill upptäcka mer av Norden och allt det vacka vi har runt hörnet, som Åre är ett bra exempel på.

Det första vi gjorde när vi anlände på morgonen var att promenera till Åre bageri och äta en frukostbuffee och så här nöjd var Katarina på vägen tillbaka.

Det var långa dagar som började tidigt på morgonen med föreläsningar som vi medlemmar höll i själva där vi delade med oss av vår kunskap. Sen var det dagsaktiviet som var någon slags lek ute i naturen som i mitt fall var skoteråkning och vandra runt på ett fruset vattenfall. Som det såklart kommer massor av bilder av framöver.

Alla bodde på Holiday club och efter en natt hade vi turen att bli uppgraderade till dom nyrenoverade hotellrummen som hade utsikt mot sjön och skidbacken. När solen gick ner så tändes lamporna och snön virvlade i lamskenet. Perfekt att ligga och titta ut på från sängen. Sofia och Katarina som delade rum hade turen att bli uppgraderade till sviten som hade bastu på rummet. Underbart! Mycket bra av mig att känna dom så jag fick ta del av deras rum och bastu som förmodligen är större än hela min lägenhet.

Evelina som bloggar på engelska under Earth Wanderess har bestämt sig att hon ska sluta flyga helt framöver och kommer enbart ta sig runt via land eller hav. Expressen intervjuade henne om detta under tiden vi var i Åre och här kan ni läsa om mer om henne.  

På kvällarna möttes vi upp i baren för ett glas och hängde med både nya och gamla bekanskaper. Det är så roligt att faktiskt träffa människorna bakom bloggar man följer eller pratar med i facebookgruppen.

Här har vi Anna från Boden by night och Daniel från FlyingDryden som har hittat något väldigt spännande. 

Clara bakom Bossbloggen var en ny bekanskap för mig. Hon är fylld av kunskap om ledarskap, både att leda sig själv och andra som hon delar med sig av på sin blogg. In och kika!

Linda som är grundare av Inos hade även en releasefest för sin bok Yrke: Influencer som hon har skrivit som handlar om hur man skapar en karriär på nätet. Så stort att få chansen att få skriva en bok i ett ämne som man själv har nördat in sig på. 

Du hittar mig även här: 

Snart har vi bott i vår nya lägenhet i cirka tre hela månader. Vi börjar redan bo in oss men alla saker har inte riktigt hittat sina platser än, eller snarare alla växter om jag ska vara ärlig. Vi har ändå 57 stycken i vår lilla etta. Dom hoppar runt i lägenheten på jakt efter en bra plats att bo på.

Nu när det är så kallt och ruggigt ute är det perfekt att plocka fram alla våra spel. Jag som aldrig spelat riktigt nördiga brädspel som David spelar med sina vänner kände att jag måste iafal testa hur det är. Helt ärligt fattade jag ingenting när vi slogs mot monster eller löste ledtrådar. Bara "spelplanen" med alla högar av kort och små poletter gjorde mig förvirrad. Kände mig lika korkad som när jag läste Matte E under gymnasiet. Men tydligen brukar det alltid vara så här förvirrande när man köper ett nytt spel och inte testkört och lärt sig alla regler än. Så jag får nog helt enkelt ge det en till chans. Kommer ju tyvärr komma rätt många fler kalla och ruggiga kvällar framöver. 

Livets lampa har hittat hem till oss! En guldig och marockansk inspirerad dröm hänger nu i vårt vardagsrum. Mysfaktorn höjdes markant när den fula vita rislampan kunde plockas ner. Den hänger rätt långt ner trots att vi har sån hög takhöjd i lägenheten och vi har båda lyckats slå i huvudet i den cirka 7 gånger hittills. Men det är det värt. Snart har vi lärt oss att den hänger där...

Vi har en stor hängande ställning i taket i vårat vardagsrum som gör att det är väldigt tacksamt att hänga massa gröna saker och ljusslingor på den. Den här enorma glaskupan med tillhörande enorma air plant är ett nytt tillskott till växtfamiljen. Kanske ser den inte så stor ut på bilden men den är minst 30 centimeter hög. 

Efter ha varit på Nordic TB konferens (#nordictbsummit) i början av februari så kom jag hem med hela väskan full med lettiska delikatesser. Tur att jag packat med mig så lite ombyten så att alla kakor och godis fick plats. Jag känner mig mycket mer inspirerad av att i framtiden faktiskt köpa hem ätbara souvenirer på kommande resor. Känns som man lär känna ett land lite bättre genom att äta det dom äter. Brukar ni göra det? 

Du hittar mig även här: 

Jag har varit i Riga en gång tidigare och även den gången under vintern. Jag hade glömt bort hur kallt det kan bli där. Precis som Stockholm ligger det vid havet men kylan känns annorlunda där på något sätt. Men födelen är att man inte behöver dela staden med så många andra turister utan kan få mer en inblick i vardagen i staden. Jag tackar mig själv inombords för att samma dag som jag hoppade på båten köpte mig ett par nya vantar. Termometern hade krypit ner förbi -10 och det är en kamp om man ska prioritera att ta en bild eller låta händerna vara kvar i fickan. Kameran vinner alltid såklart. Men näsan den är ständigt nerborrad i halsduken. Det här är en Riga guide för dig som trotsar kylan men ändå vill hitta det bästa Riga har att erbjuda. 

Street style på Rigas gator

Samtidigt som jag går på gatan kommer en kvinna nedför en trapp från en restaurang och bär på någonting. Vi går några steg bredvid varandra och först reagerar jag inte på vad det är hon har under armen men så plötsligt rör det på sig och ett par tofsar längst ut på ett par öron viftar till. Kvinnan bär på en nakenhund som är omsorgsfullt klädd i en overall med brokigt tyg och allt toppas med en liten röd sko på varje tass. Jag har i många år fotograferat djur i städer under mina reser och kunde inte låta bli att fråga kvinnan om jag fick fotografera hennes ögonsten. Hon sträcker först lite på sig och ler stolt och släpper sen ner hunden på marken. Förvirrat står hunden där på trottaren och vet inte riktigt vad som händer men med en fokuserad blick fastnålad uppe vid matte. Efter att vår lilla photoshot var klar springer hunden vant efter kvinnan i sina röda små skor över övergångsstället.

St Peter's kyrkan

När vi kommer ut på torget som ligger bredvid Rigas katedral flyger en flock fåglar fram och tillbaka som om dom inte har ett bestämt mål i sikte. Men vi har ett mål och det är toppen av St Peter's kyrkan som skymtar över takåsarna. Vi ökar takten när vi ser den enorma dörren vi ska gå in igenom för bara tanken av att få gå in i värmen ökar på våra steg. Alla stannar till efter att dörren slår igen bakom oss och vi börjar sakta men säkert tina. Vi tränger in oss i en trött hiss med en äldre man vars jobb är att sitta på en pall och åka upp och ner dagarna igenom. Väl uppe slår kylan mot oss igen och på en smal gång runt tornet går vi i medsols. Om någon av oss vill gå förbi får den ena trycka sig lite lätt mot väggen. Nedanför sträcker hustaken vackert ut sig med snölätta tak,  frustbitna trädkronor och hela Riga går i en ljusblå isig ton. Dimman ligger tung över staden och vi skymtar att det finns en stadsdel på andra sidan vattnet.  Jag blickar ner mot bron som förra gången jag var här tog mig över till marknadsområdet Kalnciema med deras fina trähus. 

---

---

Ölprovning på Alkimikis

När vi kommer in på microbryggeriet och baren Alkimikis står Ingemars och ler stort mot oss med sin röda mössa. Väggen bredvid honom pryds av illustrationer från nuvarande och tidigare ölsorter dom tagit fram och mest känd är Sweet Tramp. Vi klättrar upp på dom höga barstolarna och slår oss ner vid ett bord uppdukat med salta snacks framför oss. Favoriten är vitlöksbrödet gjort på råg och kanske är det godaste vitlöksbrödet jag någonsin ätit. Tanken har inte slagit mig att göra det på mörkt bröd innan. Jag får lära mig att vitlöksbrödet har en given plats på det lettiska matbord sen lång tid tillbaka. Varför har vi inte det?  

Vi börjar lätt med pilsner som hälls upp i våra små glas vi har framför oss och avancerar snabbt upp till dom kraftfullare och nästan svarta portern med smak av chili och choklad. Lite tveksamt smakar jag en klunk och förvånar mig själv när jag gillar den. Jag brukar dra ett likhetstecken med att ju mörkare en öl är dessto mer smak. Men den här var alldeles lagom och sakta började chilins milda hetta dyka upp i eftersmaken. Vi får gå in bakom bardisken in till bryggeriet med våra små glas i handen och får testa öl rätt från tanken. Samtidigt som vi sippar på våra glas berättar Ingmars om deras arbetsprocess och jag frågar den lite äldre och tysta amerikanska mannen som faktiskt grundat microbryggeriet om en bild. Vi pratar om att det är en tuff bransch att befinna sig i just nu för hela scenen av att brygga öl är så ny i landet och har inte kommit lika långt som vi i Sverige har inom det här. 

Är det inte lite Hemingway över Andy på den här bilden? 

Lunch i ett ombyggt garage

På ett torg i kvarteret som går under Bergs Bazaar ligger Garage som har fått sitt namn för det är just ett ombyggt garage. Det första som möter oss när vi kommer innanför dörren är kocken som står och lagar mat. Det är flera meter upp till taket och takfönstrena släpper in ett mjukt ljus över oss och bordet. Kvarteret skapades till det är idag redan på sent 1800-talet då en väldigt driven man köpte mark och ville skapa ett litet shoppingdistrikt. En av hans ättlingar åt lunch med oss och berättade om hur dom tappade sin mark när sovjet tog makten över Lettland och hur det under den tiden förföll. När sovjetunionen föll i början av 90-talet fick familjen Bergs tillbaka marken och efter ha velat fram och tillbaka om dom skulle riva allt för det var så slitet eller renovera slutade dom i beslutet om att reparera. Det ska dom vara väldigt glada över idag. 

Här är det absolut inga problem att vara vegetarian. Förräten kunde jag äta utan några problem eftersom det vara vitlöksbröd (JA!) med massor av olika röror som avokado, hummus och någon slags grönsakskompott med feta. Sen till huvudrätt styrde kocken ihop portabellosvampar med ost till mig. Sen det bästa av allt, getostpaté med soltorkade tomater på sig. 

Om du inte kan få nog av Riga så spana in dom här blogginläggen: 

• En guide till coola matställen & restauranger i Riga, Lettland

• Härliga Ställen I Riga Och Att Vilja Ha Mer

• Riga Stories

• Med färja till Riga - Det här kan du göra under en dag i Riga

• Ät riktigt gott på restaurang Demokrātisks Vīna Bārs Garage i Riga

Du hittar mig även här: