Vid 8.30 ropar Ruska mitt namn genom den öppna fönstret som vetter mot gatan. Jag sticker ut huvudet och säger att vi är på väg. David som är kanske norra Europas tröttaste morgonperson yrar omkring i rummet. Jag hade inte sovit så bra eftersom jag hade legat och stört mig på att en katt jamat högt och förfärat i timmar. Efter ha legat sömndrucken ett tag förstod jag att det var hostelets katt som smitit ut på våran balkong och blivit utelåst. Inte hade vi någon aning om att den var där tills det slog mig att det lät lite för nära för att vara ute på gatan. Trots den lilla sömnen så hade jag inga problem med att stiga upp för idag var dagen då jag äntligen skulle få se Gergeti trinity church. Som jag hade längtat! I ett år närmare bestämt, nu skulle det äntligen hända. 

Med en välbehövlig kaffe och en taxiresa senare står vi på busstationen. Det i sig var en upplevelse, organiserat kaos är vad jag skulle kalla det. Folk överallt och inga direkta skyltar om vart bussarna avgick. Efter ha gått omkring förvirrat fram och tillbaka och frågat oss fram hittade vi våran buss. Resan dit skulle gå på Georgian military road som går ända upp till Ryssland. Men vi skulle stanna precis en mil innan gränsen vid samhället Stepantsminda där man måste fixa ny transport för att ta sig upp på berget för att se Gergeti trinity church.

 Att ta lokalbussen i Tbilisi innebär att man åker minibussar som avgår en gång i timmen. Men det vi märkte vara att om bussen blev full innan den avsatta tiden så åkte den. Så vi spenderade en hel del tid på att bara sitta och uggla på bussen tills nästa avgång så jag roade mig med att fotografera allt som hände utanför mitt fönster. 

När vi väl kom iväg så gick det väldigt fort tills att naturen tog över och vi lämnade staden bakom oss. Resan tar ungefär tre timmar till Stepantsminda som ligger vid foten av berget Kazbek. Ungefär halvvägs stannande vi för en bensträckare vid en liten rastplats där det rann en litet vattenfall som folk kunde fylla på sina vattenflaskor med tillhörande vacker vy. Vårt första möte med dom georgiska bergen. Jag tyckte det var imponerande redan där men det är absolut ingeting om vad som jag kommer få se på slutet av den här resan. Det är bara som en liten teaser av vad som komma torna upp sig. 

Vi åker förbi skidorten Gudauri som är extremt sömning vid den här tiden på året men får höra att det ska ha bra backar om man gillar att åka nedför. Vilket jag kan ana efter ha sett bergspartierna! 

Äntligen får jag se berget som jag hört som mycket om. Många som har besökt den här platsen har sagt till mig att berget oftast ligger gömt i molnen och är svår att få en skymt av.  Men inte idag! Idag visar den sig från sin bästa sida. 

INFO: 

Resan med lokalbussen (minibuss) från Tbilisi till Stepansminda kostar 10 gel som är cirka 40 kronor. Bussarna avgår från Didube bus station i Tbilisi och tar cirka tre timmar att åka. 

Du hittar mig även här:

När vi letade boende inför våran Georgien resa bestämde vi att vi skulle ha Tbilisi som bas och sedan göra små utflykter därifrån. Vi hade kriterierna att vi ville ha ett eget rum, centralt läge och att det måste finnas ett fungerande wifi. Vi var inte så sugna på att lägga flera hundra per natt på nått superfint hotell och heller inte dom billigaste sovsalarna. Jag hade fått tips av min vän att försöka bo i den gamla delen av staden som kallades Mtatsminda. Det finns oväntat mycket Tbilisi när jag började söka. Men jag fastnade för Like Hostel som uppfyllde alla våra kriterier plus att den har 9.2 i omdöme på booking.com och det kostade 140kr natten per person.

Like hostel ligger ett stenkast från den stora huvudgatan Rustaveli street på en lummig och lugn parallellgata med gångavstånd till det mesta i staden. 

Det första man möts av är det gemensamma rummet som innefattar köket och en soffgrupp man kan hänga i. Vid köket finns även en lång balkong med sittpuffar. 

Utsikten från balkongen. 

Dom har ett dubbelrum med egen balkong och en sovsal med tre stycken våningsängar så sammanlagd kan dom ha 8 gäster, vilket ger ett väldigt hemtrevlig känsla då man är så få. Hon som driver stället är ryska och är otroligt hjälpsam. När min väska var försvunnen på flygplatsen och mina enda byxor gick sönder knackade hon på våran dörr och erbjöd sig att låna ut sina egna kläder. Det var en väldigt fin gest som jag uppskattade!

Dubbelrummet är väldigt stort med en dubbelsäng, sminkbord och en sittpuff. Vi trivdes väldigt bra men det fanns bara en en stor nackdel och det var att dubbelsängen inte hade någon bäddmadrass vilket gjorde att man kunde känna fjädrarna i madrassen tyvärr. 

Sammanfattning: 

+

Väldigt centralt läge

Supertrevlig och hjälpsam ägare

Gillar man djur är det en drömsituation med både katt och hund

24 timmar checkin. Vilket är väldigt bra då dom flesta flygen anländer på natten. 

-

Dubbelsängen är hård. 

En toalett och dusch att dela på

INFO: 

Adress: Griboedov st 6, Mtatsminda

Mer detaljerad information på booking.com

 

Du hittar mig även här:

Första kvällen i Tbilisi mötte vi upp med min georgiska kompis Ruska som jag lärde känna på Gotland förra sommaren. Nästan exakt ett år senare uppfyller jag löftet om att jag skulle komma och hälsa på. Kvällen är varm och trafiken högljudd. Vi går mot en restaurang som hon tycker om, Cafe Gabriadze. Hon varnar oss att området är lite turistisk och jag tänker mig att det kommer vara väldigt mycket folk och svårt att få bord. Men men det behöver jag inte oroa mig för. Tbilisi är inte alls sådär knökfull med turister som Prag kan vara om sommaren. Man ser några enstaka turister nån gång då och då, främst kommer dom från Ryssland. 

Vi möts av dockteatern Gabriadze på torget som är sned och vind, som om den är byggd i flera omaka lager. Dom långa buskarna vajar fram och tillbaka och ger liv åt tornet. Man tror att man befinner sig i en kuliss för en barnfilm men påminns snabbt att det är ett väldigt vanligt torg med uteserveringar. 

Vi slår oss ner vid ett bord vid en bar på torget och dricker vår första Argo, en georgisk lager. Vinden yr runt på våra servetter som vi får jaga efter dom. Vi uppdaterar oss om vad som har hänt i våra liv sen vi sågs för ett år sedan. Ruska springer över till Gabriadze cafe för att reservera ett bord. Snart får vi en nick från en kypare och vi dricker upp dom sista klunkarna för att skynda oss över för att haffa vårat bord. 

På Gabriadze cafe som ligger precis i anslutning till tornet får vi vår första bekantskap med det georgiska köket. 

Vi beställde in khachapuri som är ett bröd som både är fylld och toppad med ost. Till det åt vi pkhali som är en vegansk traditionell georgisk rätt som serveras kall med bland annat hackade grönsaker, valnötter och böner. Vansinnigt gott! 

INFO:

13 Shavteli St, Tbilisi

http://gabriadze.com/en/o-teatre/

 

Du hittar mig även här:

Vi står vid bagagebandet och jag säger att jag är lite nervös över väskorna, förmodligen en kvinnlig eller gammal backpackerinstinkt som kickar igång. Precis som jag anande står snart David bredvid mig med sin väska slängd över axeln och jag står envist kvar stirrandes på den lilla öppningen där den borde ha kommit ut ifrån. Vid disken för förlorat bagage får jag reda på att hon på Arlanda enbart checka in mitt bagage till Istanbul trots att det bara var en mellanlandning och att hon skrivit ut boardingcards till mig för hela resan. Arg och trött för det är trots allt tre på natten svär jag några ramsor på svenska och går trumpet ut från flygplatsen. Såklart går det bara ett flyg om dagen från Istanbul till Tbilisi. Så samma tid nästa natt skulle den förhoppningsvis hamna i rätt stad.

Trötta hoppar vi in i en taxi som vi inser är egentligen en svarttaxi, vilket vi senare märker är väldigt vanligt i Georgien. Lite så man tar sig runt i staden. Roman heter han som kör och vi försöker kommunicera men eftersom han bara kan ryska blir det svårt. Han pekar på ett hus och säger "polish house" mer än så förstår vi inte. Han blir eld och lågor över Davids namn. Upprepar om och om igen hur bra namn det är. Vi åker snabbt genom natten med nervevade rutor och musik på högsta volym. Roman kör som en biltjuv. Det går fort, väldigt fort. Men han stannar för en gammal kvinna som står mitt på en centrifug på gatan och som sakta haltar fram till bilen och han ger henne pengar genom fönsterrutan. Vi blir avsläppta på Like Hostel där vi bokat rum. Vi ringer på och dörren öppnas av en nyvaken tjej, hennes katt och den sötaste hundvalpen som heter något på ryska som jag aldrig kommer ihåg. Men de betyder kokosnöt så det är det jag kommer kalla den för under min vistelse där. Väl uppe på rummet sätter vi oss ute på balkongen och hör enbart fågelkvitter. Det är gryning och precis innan staden vaknar till liv.

Vaknar av att det är kvavt och solen lägger sitt ljus precis på min huvudkudde och ansikte. En kvinna går förbi utanför på gatan och pratar i telefon. Ljudet av en vattenslang hörs och jag tänker att jag verkligen borde sova mer än dom 5 timmarna men det är för varmt att somna om. Men det passar bra för jag vill bara ut och utforska den för mig nya staden Tbilisi och landet Georgien.

Georgien hamnade snabbt på min topplista av favoritländer och snart kommer ni förstå varför. Är i full färd med att redigera massor av bilder därifrån och längtar tills jag kan dela med mig av dom till er!

Du kan även hitta mig här:

Bussen körde vant fram längs med vägen genom skogen som skulle ta oss längst ut till Hålludden där konsthallen Artipelag ligger beläget.  Jag har varit väldigt nyfiken på att besöka den här platsen i flera år så när jag ändå hade ett fotojobb där ute på Värmdö så gjorde jag slag i saken. Just nu har dom en utställning som heter Arvet efter Andy Warhol som visar på hur mycket inflytande han har haft på den moderna livsstilen. 

Hela huset andades klassisk skandinavisk design där minsta detalj var genomtänkt med sina raka linjer, avskalat med färgerna av sten och trä.

Direkt vid ingången finns ett litet rum som fungerar som photobooth som man kan gå in för att ta bilder i sann Andy Warhol anda. Det bästa är att det ingår i entrebiljetten. Måste erkänna att det var lite ovant att ta en bild själv då man alltid tar sånna med sina vänner. När jag sitter där och ska ta min första bild så hoppar en skämtglad pensionär in i rummet för att skrämma mig vilket leder till att resterande bilder spårade ur i ren chock. 

Utställning var uppdelad i olika delar och i Andy Warhol Pop Up Store visades olika produkter där företag har fått tolka hans verk och konstnärskap. Där bland annat en hel vägg var täckt av skateboards och surfbrädor som pryds av hans ansikte. Det bästa rummet var videoinstallationen med Exploding Plastic Inevitable som visade filmer projicerade på väggar som var helt inklätt i vad som såg ut som aluminiumfolie ackompanjerad av musik från Velvet Underground. Men där rådde det fotoförbud men det gör sig ändå bäst live. 

Efter ha sett utställningen kurrade magen och jag slog mig ner vid ett av många fönster för att äta lunch. Man får känslan av att dom vill uppnå att gränsen mellan ute och inne ska vara flytande vilket resulterar i att man känner att man sitter och fikar mitt i skogen. Det i sig är ju väldigt vackert. 

Titt som tätt kommer det skurar och det är inte mycket folk alls där ute i skogen så när det är ett uppehåll passar jag på att gå ut för att upptäcka området. Det skulle visa sig att jag gillar utsidan mer än insidan eftersom hela huset känns perfekt ihopsatt med naturen omkring. 

Jag följer en trappa upp som tar mig till husets tak och vad som ser ut att vara restaurangens grönsaksodling.

Jag följer skyltarna som tar mig på en liten upptäcksfärd runt udden och skymtar huset från alla möjliga vinklar när den sticker fram mellan träden. 

INFO:

Adress:

Artipelagstigen 1 i Gustavsberg

Ta buss 474 från Slussen och gå av i Gustavsbergs centrum. Där kan du byta till buss 468 mot Hålludden. Men du kan även ta båt från Nybrokajen med Strömma kanalbolaget. 
 http://www.artipelag.se/besok-artipelag/

Du hittar mig även här:

Nu är allt bokat och klart! Nästa vecka flyger jag och David till Tbilisi i Georgien. Förra sommaren visste jag knappt att landet fanns och nu drygt ett år senare så bär det av dit. Det var under mina dagar på Gotland förra året som jag lärde känna Ruska som är från Tbilisi. När hon började visa bilder från Georgien tappade jag hakan. Jisses vilken mäktig natur! Så i höstas fick jag ett kuvert där det låg en lapp med koordinater i sig och efter lite efterforskning förstod jag att jag fått en resa till Tbilisi i 30-års present!

Du hittar mig även här:

Han plockar upp stenar och växter ur sin väska och utbrister "Det känns som jag är sju år igen". I fönstret bakom honom ser jag en bit drivved på fönsterbrädan och på golvet ligger en lång pinne. Han hade gett sig ut för att köpa nya blomsterpinnar till en stor planta som behöver lite extra stöd här hemma. Men efter ha sett dom hutlösa priserna för en pinne hos blomsterhandeln så traskade han iväg till stranden som ligger nära där vi bor och med sig hem kom han med allt från stenar, växter, pinnar och drivved. Växten planterar han senare i ett gammalt kokosnötsskal som han sparat, stenarna läggs i en av krukorna där en palm bor och drivveden fungerar nu som ett stopp för att fönstret inte ständigt ska åka igen vid korsdrag.

Han sitter på golvet och röjer runt i sina lådor med färgtuber för att hitta sin finaste blåfärg och lutar sig koncentrerat fram för att börja måla. Ovanför honom hänger tvätten på tork och vajar fram och tillbaka när vinden hittar sig in. Det här ska tydligen inte bli vilken blomsterpinne som helst...

Du hittar mig även här:

När jag bodde i Paris fick jag lära mig av fransyskorna att dom man ser ute på dom Parisiska gatorna en varm sommardag är bara turister. Alla med vett i sig flyr staden dom varmaste veckorna. Det inser jag den här dagen att det gör dom rätt i. Själv är jag i Paris på grund av jobb och har några timmar över för mig själv, så jag faller verkligen in i kategorin svettig turist den här dagen. Marais är ett av mina favoritområden att strosa i när jag är i Paris mycket för att dom har så många fina secondhand butiker. På en sidogata från dom lite större promenadstråken i Marais hittar du L’Improbable Café. Jag går och släpar mina fötter på jakt efter vätska och strök omkring i all skugga jag kunde hitta. Först går jag förbi L’Improbable Café men något får mig att vända om. Från gatan skymtar man mest några stolar och bord men tittar man förbi dom så ser man en liten food truck parkerad längst in lokalen. Precis som en seriefigur lutar jag mig tillbaka mitt i steget och lutar mig bakåt som en omvänd räka och sträcker på halsen. Ljusslingor och udda lampor lyser upp den lite oväntat mörka rummet trots att det är fullt dagsljus utomhus. Lokalen med dess imponerande takhöjd pryds av udda och färglada detaljer som uppspikade trälådor och klätterväxter.  

Jag slår mig ner vid bordet vid ingången och tittar på folk som strosar förbi. Bakom mig springer två pojkar och leker kull och vid bardisken har ett tjejgäng slagit sig ner och och sippar även dom på en juice. Långsamt sippar jag på en kall juice och äter en smörgås med päron, nötter och Roquefortost. Rekommenderar alla att testa den om man gillar päron ost på mackor! L’Improbable Café är ett perfekt ställe att smita in på för att gömma sig lite från den starka Paris solen och fylla på energidepåerna.

Hitta till L’Improbable Café:  

Cafet ligger på gatan 5 Rue des Guillemites i stadsdelen Le marais i Paris

 

Du hittar mig även här:

Det duggregnar när jag står med Uppsala slott bakom min rygg och blickar ut mot Orangeriet. Hela mitt synfält fylls av gula och gröna färger så långt ögat kan nå. Dom perfekt klippta gräsmattorna och dom konformade buskarna som står i led får mig att tänka på en väldigt liten version av Versailles trädgård. Kanske inte lika pampig med dess franska kusin med snirkliga gräsmattor och en anlagd sjö men ändå en otroligt vacker syn. Botaniska trädgården i Uppsala är en plats där man kan se framför sig hur kvinnor har svept fram längs med gångarna med frasiga klänningar som släpat i gruset.

Botaniska trädgårdens Orangeri

Längst bort står den 200 år gamla pampiga Orangeriet som är en av få orangerier som fortfarande än idag används för sitt ursprungliga ändamål. En palm vajar lite försiktigt i vinden och jag hör en trädgårdsmästare lite längre bort som går och nynnar för sig själv. En liten flicka springer ut från en enorm port och nedför stentrappan som är utanför den. 

"Ett orangeri är ett uppvärmt växthus för övervintring av träd som apelsin, fikon, myrten och andra prydnadsväxter som inte tål hårt vinterklimat i det fria. Namnet "orange" kommer av det franska ordet för apelsin, orange"

En av norra Europas största kaktussamling

Jag möts av ett stort rum där solljuset silar in genom fönstren. Rummet är avlångt och är nästan tomt förutom några bord och en skärm av vad som ser ut att vara bambupinnar mitt i rummet. Dom känns nästan bortglömda. Till höger väcks min nyfikenhet när jag ser en dörr. En liten trappa upp kommer jag in i ett ljust rum med flera meter högt i tak som är fylld till bredden av kaktusar.

Att skriva att det är många kaktusar räcker inte riktigt till. Här hittar du nämligen en av norra Europas största kaktussamlingar. Ungefär hälften av världens kända kaktusarter odlas där i botaniska trädgården. Då kanske ni börjar förstå just hur mycket kaktusar det är i det här rummet.

Kaktusen som växte ut genom taket

En lustig liten kuriosa är att på 1980-talet var den äldsta kaktusen i samlingen (planterad redan 1721) över 10 meter hög. Den var så pass lång att den växte ut genom växthustaket. En seg rackare som stått pall för flera århundraden av förändringar.

Jag går ut och lämnar den varma och kvava luften bakom mig. Ut på innergården som är fylld med palmer och citronträd. Lite oklart om man fortfarande befinner sig på svensk mark eller något sydeuropeiskt land. 

Hitta till botaniska trädgården:

• Fri entré till park och orangeri.

• Botaniska trädgården ligger i kvarteren mellan Dag Hammarskjölds väg, Thunbergsvägen, Norbyvägen och Villavägen.

• Stadsbussar stannar direkt utanför trädgården vid hållplatserna Blåsenhus, Evolutionsmuseet, Botaniska samt Engelska parken. 

• Parkeringsplatser finns på Villavägen 6, Norbyvägen 18, Plantskolegränd och von Kraemers allé.

 

Du hittar mig även här:

Sent på kvällen under midsommarfirande går vi till den nordligaste delen av ön tillsammans med Davids barndomsvänner. Sen dom var små har dom haft en tradition att gå till just den här platsen varje midsommar, tänt en brasa och blickat ut över havet.

Det nakenbadas, dricks Pripps blå och berättas barndomsminnen samtidigt som solen är och vänder vid horisonten för att stiga upp igen. En väldigt fin tradition som är värd att upprätthållas, svenska sommaren när den är som bäst. 

Dom stora kryssningsbåtarna åker förbi med jämna mellanrum. Vissa tutar i dimman. Havet dras tillbaka när dom kommer för att sen skicka svallvågor upp mot stranden. Dom berättar att när dom var barn visste dom exakta klockslagen båtarna åkte förbi så dom kunde tajma in för att leka i vågorna. Vi sitter där i timmar med bara ljudet av vågorna och eldens sprakande. Klockan börjar närma sig fyra på morgonen och vi kan knappt hålla ögonen öppna längre. Vi släcker elden och knatar hemåt på dom tysta grusvägarna hem till stugan igen. Ett väldigt fint avslut på årets midsommarafton.

Du hittar mig även här:

Vinden tar tag i våra hår när vi åker i Davids systers cab, en Ford från 1985. På dom snirkliga vägarna i sommarlandskapet susar vi fram och ur högtalarna hörs Canned Heats Going up the country. Dom känner till varenda hörn av vägen. Vägen dom åkt många gånger förr men som är ny för mig. Innan varje kurva berättar hon om vart alla djur som står i hagarna befinner sig. Det är stora lurviga kor och får som strosar i skuggan. Plötsligt hör jag David i baksätet dra ett djupt andetag när vi åker över en bro och han drar in doften av havet.

Vårat mål var lantstället som deras farfar byggt ute på Furusund i Stockholms skärgård men som i dag ägs av deras föräldrar. Omgiven av skog och gröna buskar ligger stugan som får mig att tänka på en fjällstuga. 

Far och son

Midsommarlunchen dukas upp med allt som hör där till. Vi dricker nubbe tills flaskorna står tomma och sjunger snapsvisor. Davids pappa sjunger mest för vi är så dåliga på texterna. När maten är uppäten tänder vi en brasa och eldar upp disken, sånt man får göra när det är lågt med vatten i brunnen. 

Vi delar upp oss i lag efter maten och spelar en kubbturnering där alla medel var tillåtna för att psyka motståndarlaget. 

Du hittar mig även här:

Jag går till köket för att fylla på ett glas vatten och stannar till när jag ser det varma ljuset mot väggen. Ställer ifrån mig glaset och möter honom i hallen när jag skyndar fram med kameran i den trånga gången. Jag skyndar mig för jag vet att om bara nån minut så är det borta. Han frågar vad jag gör och jag jag ropar att jag fotar det vackra ljuset. Det blir tyst och jag förstår att han har tagit en paus från sitt packande inför midsommar. Sakta ställer han sig för att titta ut genom fönstret. 

Den här midsommaren åker jag ut till Davids föräldrars sommarställe i Stockholms skärgård. Vi syns nästa vecka!