När vår båt från Sverige äntligen la till i Tallinn skyndade vi oss att checka in på Tallink Spa & Conference hotel, lämnade våra väskor på rummet och åkte direkt till Cafe Komeet för lunch tillsammans med Visit Tallinn. Magen kurrade när vi tog oss längst upp i shoppingcentret Solaris där Cafe Komeet ligger med sina panoramafönster runt hela lokalen som gav en fantastisk fin utsikt över sevärdheterna och vackra hustak i Tallinn. Precis när vi kommer in så ser vi dessertkylen och börjar redan planera så det ska finnas plats i magen för efterrätt. Rakt fram sitter ett gäng äldre damer i dräkt vid ett bort som pratar och lyssnar uppmärksammat på varandra om något som ser ut att vara viktigt.

Vi går förbi alla bord längst in i lokalen där det har dukats upp ett långbord till oss med massor av röror, grönsaker och vattenkannor med citron i sig. Allt ser så fräscht ut och jag vill smaka på allt. En skön kontrast att äta något väldigt nyttigt och sen avsluta med något riktigt sött. Jag slår mig ner tillsammans med mitt trevliga sällskap som består av tre andra bloggare: Katarina från Änligen vilse, Madeleine från Landleyskök,  Johanna Bergström från Lyx.se och tillhörande vänner och pojkvänner. Bakom oss ser vi den pastelliga operahuset som går i ljusgult och ljusgrönt och tittar vi ner ser vi vägen där förmiddagstrafiken inte riktigt har kommit igång.

Allt från vegetarisk mat till raw food

Ofta när man reser som vegetarian eller vegan så brukar det finnas ett val på menyn, vilket gör att processen att välja vad man ska äta väldigt snabb. Men här på Komeet fanns det hur mycket som helst att välja på, det är till och med inga problem om du äter raw food. Vi började med en förrätten som dukats upp för oss som bestod av ett snacksfat med bruschetta täckta av olika röror med avokado, sötpotatis och svamp. Den med avokadoröra på sig slogs vi nästan om för det snabbt blev allas favorit.

Till huvudrätt valde jag getost som låg på en bädd av rödbetor och honung. David valde en fräsch wok med cashewnötter och massa grönt.

Det är alltid så komiskt när man är många bloggare samlade vid ett och samma bord. När maten kommer in så börjar ingen att äta utan kamerorna åker upp direkt. Några intensiva minuter fyras det av bilder men lika snabbt som det började lägger vi också ner kamerorna. För sen ska det bara njuta av maten i lugn och ro.

Veganska efterrätter

Beslutet jag tog när vi gick in i caféet om att spara en liten plats i magen till efterrätt gick det så där med eftersom det glömdes bort redan vid förrätten vid den goda avokadoröran. Det är det vanligaste som händer mig när jag äter ute att jag äter så mycket av maten att jag nästan alltid skippar efterrätten. Hellre förrätt än efterrätt. Men jag slog på stort för en gång skull och tog båda. Valen var många där den ena tårtan såg godare ut än den andra. Efter mycket velande fram och tillbaka beställde jag in en tårtbit med smak av geishachocklad som var åtta lager hög. Ska jag ha så kan jag lika gärna slå till på stort. Finns såklart veganska val till dig som vill ha det. Men kom ihåg att bitarna är otroligt generösa i storleken så ni kan utan problem dela en tårtbit på två. Men sötast av allt var nog min cappuccino dekorerad som en björn. Den lilla björnen som efter några sörplingar såg lite mer ut som en förvånad bumbibjörn som fastnat i en dammsugare. 

INFO: 

Adress: Solaris Center, Estonia pst. 9, Fjärde våningen

Hemsida: https://www.kohvikkomeet.ee

 

Du hittar mig även här:

Varje dag ser jag dom stora kryssningsbåtarna glida förbi utanför mitt köksfönster. Det är nästan som om jag kan deras tidtabeller i huvudet. Ibland vaknar jag av deras mistlurar som dånar när dom närmar sig hamnen. Då vet jag att det dimmigt ute redan innan jag ens har stigit upp. På kvällen lyser båtarna upp och skapar ljusreflektioner i vattnet. Ibland hör man att festen är igång innan båten knappt lämnat kajen. Precis bakom husen ligger Värtahamnen och idag ska jag stå på båten och blicka upp på huset jag bor i när båten sakta åker ut på havet.

Idag är det inte bara min födelsedag utan dagen jag reser till Tallinn tillsammans med David. Vilken tajming att få befinna mig på resande fot OCH fira min födelsedag på en båt. Ska bli så roligt! 

Du hittar mig även här:

Eftersom det är Halloween snart så tänkte jag ha ett tema den här veckan med platser i världen jag besökt som är spöklika, övergivna eller fyllda med skelett.  I måndags visade jag er  Skelettkyrkan i Tjeckien och idag tar jag er på lite urban exploring till den övergivna delen av parken Bois de Vinncennes i Paris.

I Paris största park Bois de Vincennes finns allt från ett zoo, konstgjorda sjöar, ett slott och en botanisk trädgård. Men något som som många missar är ett hörn av parken fylld av övergivna hus som sakta förfaller och som bär en mörk och turbulent historia. 

En solig och stekande het vårdag i utkanten av Paris går jag runt i parken Bois de Vincennes på jakt efter dom övergivna husen i Jardin d'Agronomie Tropicale som ska ligga längst ut i en av parkens hörn  Jag går förbi dom konstgjorda sjöarna där folk ligger utslagna i gräset och solar samtidigt som människor joggar förbi mig på grusgången. Jag går och går och inser att den här parken är enorm. Beslutet om att hoppa av en station tidigare så jag kunde gå genom parken kändes som ett mindre bra beslut just nu. Flera gånger får jag stanna och plocka fram min vattenflaska ur min ryggsäck för att orka fortsätta min promenad. Men jag vet att jag äntligen kommit rätt när jag möts av en en asiatiska pelaringången som sträcker på sig bredvid tallarna. Den står där sliten och med flagnande färg för att hälsa mig välkommen.  Jag går in på den smala gången mellan träden och känner mig lättad av att kunna smita in i skuggan. Plötsligt slår tystnaden över mig och jag inser att jag kommit långt bort från parkens zoo med stojande barn. Jag får den här delen av parken för mig själv.

Jardin d'Agronomie Tropicale sträcker ut sig på 6,5 hektar och hela 4,5 av dessa är öppna för allmänheten och där resten används till lantbruksforskning. Allt började med att Frankrike år 1899 valde att bygga en testträdgård för att utföra agronomiska experiment på växter som gav dom kaffe, banan, gummi, kakao och vanilj som dom hämtat från deras kolonier runt om i världen. Det det var ingen liten verksamhet då dom varje år skickade ut 10 000 sticklingar och 40 000 frön från växthuset. När Société Francaise de Colonization skulle skapa en kolonialutställning som ägde rum 1907 valde man att bygga om parken och byggde upp sex olika byar som skulle representerade dom olika kolonierna Frankrike hade under här tiden som var bland annat Sudan, Indokina, Madagaskar och Kongo.

Varje by byggdes upp med tillhörande paviljonger, arkitektur och växtlighet som skulle få besökarna att uppleva varje kolonis egenheter. Men det stannade tyvärr inte där. Dom rekryterade även lokalbefolkningen från kolonierna om löften om att dom skulle få göra samma saker som dom gjorde i sina hemländer men få bra betalt. Dom transporterades sedan hela vägen till Frankrike och fick uppträda i olika shower iförda deras traditionella dräkter. Helt enkelt ha individer instängda i en park där folk ska stå och glo på dom för att bli underhållna. Hela konceptet känns väldigt förlegat för oss som lever i nutid och det klingar mer som hur vi behandlar djur på zoo och tyvärr dog många i sjukdomar som var främmande för dom men utbredda här i Europa så som smittkoppor och mässlingen.

Jag går på grusgången och hör hur stenarna knastrar under mina fötter. Färg har nötts bort från väggar och växthusens fönster är dimmiga av smuts. Utspridda paviljonger kämpar mot växtligheten som i olika stadier har bestämt sig för att ta över dom. Ett av huset är helt täckt av murgröna som ger intrycket att växten sakta slukar allt som människan har byggt. Det är lite förvirrande att se asiatisk och afrikansk arkitektur som står i kontrast mot den franska naturen. Envis bambu kämpar fortfarande på i det främmande klimatet men som den ändå verkar trivas i. Man får svårt att placera vart man verkligen är.

Källa: Wikipedia

Hitta till Jardin d’Agronomie Tropicale: 

Adress: Jardin d’Agronomie Tropicale, 45 bis Avenue de la Belle Gabrielle, 75012 Paris.

Ta sig dit: Ta pendeltåget som heter RER i Paris. Hoppas sedan av på stationen Nogent-sur-Marne.
Sen är det bara att promenera in genom entren då det inte är avspärrat och står öppet för allmänheten.

 

Du hittar mig även här:

Daniela på Discovering the planet har gjort ett blogginlägg där hon tipsar om sina favoritinlägg hos andra resebloggare.  Där hittar du massor av inspiration om du vill drömma dig bort eller varför inte hämta information till dina kommande resor. 

Så här fint skrev hon om min blogg: 

Jeanette Seflin är en av de nyare bloggarna som jag har börjat följa. Hennes bildspråk är fantastiskt och jag inspireras ständigt av både hennes bilder och texter. Hon var nyligen i Georgien, och bilderna därifrån kan inte beskrivas som annat än magiska. 

Hur glad blir man inte av att få läsa dom fina orden!

Du hittar mig även här:

 Skelettkyrkan med läskig INREDNING

När jag går mot porten till kyrkan ger den inga tecken på att vara annorlunda från någon annan kyrka jag sett innan. Jag skymtar tornen bakom en grans grenar och solen har gömt sig. Istället täcks himlen av mörka regntunga moln som tornar upp sig, nästan som om vädret planerat att skapa mesta möjliga läskiga stämningen den kan hitta på inför dagens utflykt från Prag. Ner i kyrkans källare går jag och en känsla av att känna sig övervakad sveper över mig och jag tittar upp. Från vad som ser ut som en balkong blickar ett gäng placerade kranier ner på mig, kanske för att hälsa mig välkommen eller för att skrämma bort mig. Men jag tar mod till mig och går in i kyrkan, snabbt täcks mitt synfält av människoben och kranium från golv till tak. Välkommen till skelettkyrkan i Tjeckien eller benhuset i Sedlec som det även går under. Sedlec är nämligen en förort till staden Kutna hora och därav så många namn. Kan lätt bli lite förvirrande när man googlar på det här katolska kapellet. 

DagsUtflykt från Prag

Bara en timmes bilfärd från Prag hittar du skelettkyrkan i staden Kutna hora, perfekt om man vill åka ut på en dagsutflykt för att se mer av Tjeckien. Här ligger skelettdelar från tusentals olika människor placerade i dekorativa mönster. Vackert och makabert på samma gång. Det är nästan svårt att ta in att alla dessa skelettdelar har tillhört människor precis som du och jag. Hjärnan kan inte riktigt få ihop det. Jag har några år innan varit i katakomberna i Paris som har ett liknande upplägg men som jag tycker är bra mycket mer obehagligare upplevelse. Där går man ner under jorden i mörka smala tunnlar, här går du in  i en kyrka med vackra valv och fönster. 

Sägnen säger att kyrkan står på helig mark och många ville begravas på just den här platsen. Under 1300-talet härjade digerdöden för fullt i Europa och runtom och i Prag dog cirka 30 000 människor som alla ville begravas på just denna plats. Det går knappt att få in att så många begravdes på samma kyrkogård, tänk så överfull den måste ha varit. Under 1500-talet säger sägnen att en halvblind munk började samla och sortera alla benen i högar i kapellet. Långt senare på 1870-talet köpte familjen Schwarzenberg klostret och anställde en lokal träsnidare vid namn Frantisek Rint som fick använda alla uppsamlade benen för att utsmycka kyrkan. Man undrar hur tankegången gick hos honom när han kom fram till att det är det här som ska bli hans livsverk. Vissa målar tavlor, andra skriver böcker men han hänger kranium i girlanger. 

Uppe i taket hänger dödskallar som girlanger och en jättestor sexarmad ljuskrona hänger ner över rummet. Föreställ er lite som om Familjen Adams hade fått gått loss och dekorerat inför någon högtid. Jag som älskade att titta på den riktigt gamla versionen av Familjen Adams från 1960-talet när jag var barn där mamma Morticia stod och gjorde "fina" rosbuketter genom att klippa bort själva blomman och bara behålla den vassa stjälken. En upp och ner värld där det makabra och fula var det vackraste. 

---

---

Man kan verkligen fundera på människans behov att sätta skelett på display. För ett par år sedan var det trendigaste som fanns att ha kläder och accessoarer med just kranium, det var scarfar med skelett och diamantprydda kranium på halsband. Är det vår rädsla eller fascination för döden som gör att vi klär oss i det och varför går vi egentligen till en lokal där det är tusentals med med skelett? Har du en teori på varför vi gör det?

Du hittar mig även här:

När Lola Akinmade Åkerström kontaktade mig i somras om hon kunde få intervjua mig och ta några porträtt för Slow Travel Stockholm hade jag svårt att säga nej. Lola som är en grymt duktig fotograf, resebloggare på Geotravelers niche, en av grundarna till Nordic TB och en fantastisk talare. Lola hade en föreläsning på TBEX (världens största konferens för resebloggare) om hur man ska förhålla sig till olika övergångar mellan olika faser som kan ske i livet. Om att våra liv förändras. Omvälvande händelser som sorg, kärlek, uppbrott och barn. Inte ett öga var torrt kan jag lova. Det passar in på dom flesta bloggare kan jag tänka mig då vi alla förändras med tiden men också förändringar runt om oss som man inte har någon makt på.  

I intervjun berättar jag om min bakgrund och hur jag hamnade i Stockholm. Berättar lite om mitt företag som fotograf och makeup artist. Plus att jag tipsar om mina absoluta favoritplatser i Stockholm och butiker för smink. Ett ypperligt tillfälle att lära lite mer om mig. 

 

Här kan ni hitta intervjun med mig på Slow Travel Stockholm. 

Foto: Lola Akinmade Åkerström

Du hittar mig även här:

Rooms hotel ser inte ut att vara så mycket till världen när man kommer till parkeringen. Men väl vid entreen förstår jag att vi ska få vara med om en lunch utöver det vanliga. Imponerande berg som utsikt, prisvärt, bra service och en imponerande terrass som sträcker ut sig.

Där längst uppe på backen tornar Rooms hotel upp sig. Det ser inte mycket till världen i sitt avlånga skokartongsform. Men när jag går ser jag dom georgiska bergen sträcka sig från golvet till taket genom dom stora panoramafönstren.  

-Wow brister jag ut. David nickar och står bara och stirrar. Ruska som har varit här flera gånger lotsar oss genom lokalen. Mitt huvud rör sig hela tiden till höger för att titta ut genom fönstret. Kypare sveper fram genom lokalen med sina brickor. En kvinna sitter i sin soffa och leker med sin bebis, lyfter den långsamt upp och ner och den jollrar glatt. Hela tiden med bergen som bakgrund. 

Vi går ut på terassen och slår oss ner i dom enormt stora sofforna. Lutar oss tillbaka och försöker ta in allt. Men det går knappt för det är så makalöst mäktigt och vackert. Dom andra gästerna gör som oss och stirrar bara rakt ut samtidigt som dom sörplar på drinkar. 

Den kyliga bergsluften får mig att huttra till trots att det är juli och jag sveper en filt runt mig när jag ska läsa menyn. 

Trots att Rooms hotel är är ett fyrstjärnigt hotell så kan man tydligen slå upp sitt tält i deras trädgård. Pluspoäng för det!

Vi hade placerat oss så vi hade utsikt över Gergeti trinity church som vi skulle besöka efter vi ätit lunch. 

Men hur var maten? Man kan ju faktiskt inte bara leva på att ha en fantastisk utsikt. Jag kan meddela att dom levererade även på den fronten. Vi besällde in två sallader, med traditionell georgisk ost sulguni och en annan med tomat och gurka. Club sandwich och tryffelsoppa. Till det drack vi kaffe och två drinkar. Allt som allt slutade det på cirka 300 kronor. Jag blev chockad när notan kom in för jag trodde verkligen att priserna skulle vara hutlösa med tanke på restaurangens utsikt. Men det kostade inte mer än på en vanlig restaurang i Tbilisi. 

En mycket nöjd pojkvän.

INFO: 

Rooms hotel i Stepantsminda hemsida

Ligger cirka tre timmar norr om Tbilisi, nära gränsen till Ryssland. Med lokalbuss kostar resan 10 gel, cirka 40 kronor

 

Ni hittar mig även här:

Om du som jag drömmer om att en dag resa till Grönland, Island och Färöarna måste ni följa mina resebloggvänner Fantasiresor, Äntligen vilse och Oh darling. Dom är just nu ute och lever min dröm! Vill bara hoppa på ett plan, sätta mig i bilen med dom och susa genom det isländska landskapet. Extra kul är att dom är väldigt flitiga på att använda instagram stories. Jag fastnade aldrig för Snapchat men blir väldigt inspirerad av att börja använda instorma stories till mina kommande resor. Älskar att man får en lite mer behind the scenes om vad som händer under resan. 

Det ser helt magiskt ut eller hur?

Länk till Äntligen vilses instagram

Länk till fantasiresors instagram

Länk till Oh Darlings instagram

Du hittar mig även här:

September är här! Nu är även officiellt hösten här med för den delen. Min favoritårstid. Nu ska det tändas ljus och mysas ner i fåtöljen är det tänk. Men jag ska även ut på äventyr till dom här platserna i september: 

Gdansk, Polen 9-11 sep

Det här är något jag har längtat så mycket till! Jag och mitt Sundsvallsgäng på sammanlagt åtta tjejer ska åka till Polen. Det betyder extra mycket då vi sällan ses allihopa när vi bor utspridda från Lund i söder till Luleå i norr. 

Vi ska bo på Hilton, äta god mat, besöka spa och dricka öl står på agendan. Det är vår årliga tradition där vi åker på en weekend i september. Ni kanske kommer ihåg att vi var  på tjejweekend i Köpenhamn förra året? 

Västmanland 23-25 sep

Jag ska göra ett samarbete med Västmanland där jag och David ska resa runt och upptäcka landskapet som är helt outforskat för mig. Vi ska bland annat sova en natt i en kolarkoja, paddla kanot, se skogen efter den stora skogsbranden, hänga på spa och kela med alpackor(!). Ska bli en superhärlig helg med massor av fotograferande!

Du hittar mig även här:

Georgiens huvudstad Tbilisi tog mig verkligen med storm. Den var vackrare och intressantare än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Staden är sliten och modern på samma gång. Krackelerade väggar och lummiga växter om vartannat Här kommer några tips på saker att se som är några av mina favoriter!

---

1.

beundra Rezo Gabriadze Dockteater

Kanske tror du att det här är något en set designer byggt upp för en inspelning av en barnfilm. Men det här finns i verkligheten! På ett torg i centrala Tbilisi ligger Rezo Gabriadze Puppet Theater som är en liten dockteater med ett tillhörande lutande torn. Ett torn som ser ut att falla ihop i vilken sekund som helst och om man vinklar huvudet bakåt ser du hur växter växer glatt på toppen.

Huset med sin bisarra karaktär ser ut att vara gammalt men var byggt så sent som 2011 och kanske är det Tbilisis mest oväntade byggnad. I huset ligger även en restaurang där du kan äta traditionell georgisk mat och testa deras lokala viner. 

Ett bra alternativ till dig som fått panik vid Prags kända klocktorn som kryllar av obehagligt mycket turister framför sig. Här är det lugnt och skönt trots att det är mitt i semestertider.

2.

Abanotubani - Bada i Tbilisis svavelbadhus

Abanotubani som betyder baddistriktet är ett väldigt gammal stadsdel av Tbilisi som ligger beläget på den östra sidan om Mtkvarifloden. Stadsdelen lever upp till sitt namn och är mest känd för sina svavelbad. Men platsen är även viktig för hela Tbilisis historia då upptäcken av dessa källor faktiskt är grunden till att staden Tbilisi finns idag. 

Tbilisi betyder till och med en stad med varma källor. Vattnet till de varma källorna består av sulfur som ska ha väldigt bra effekt för huden och mjuka upp leder. Det här kanske är mest aktuellt om du befinner dig i Georgien under dom svalare månaderna på året. När vi var där i juli var det stekhett och lusten att gå in ett ännu varmare rum kändes inte så lockande. Men även om du inte vill bada så kan du vandra omkring i området och se dom bröstformade kupolerna som sticker upp från marken. 

Läs mer om mina tips om saker att se i Georgien: 

Storslagna vyer på Georgian military road
Utkiksplatsen på The Military Highway
Rooms hostel i Stepansminda
Stepantsminda - Ett samhälle vid foten av Mount Kazbek

3.

Åka kabinbana över Tbilisi

Ett av sätten att få en bra överblick över en stad man besöker är att försöka ta sig till den högsta punken i närheten. I Tbilisi gör du lättast genom att ta en kabinbana från parken Rike på vänstra stranden av Mtkvari-floden upp till kullen där Narikalafästningen och botaniska trädgården ligger.

För bara cirka 4 kronor får du ett 360 graders perspektiv över hur staden är uppbyggd och hur floden Mtkvari slingrar sig genom staden som en orm och delar den i två . Från ovan ser man dom nybyggda glashusen som står i hård kontrast mot dom färgglada gamla husen med snirkliga balkonger. 

---

---

4.

SVALKA DIG I BOTANISKA TRÄDGÅRDEN

När du väl tagit dig upp med kabinbanan kan du upptäcka den 160 hektar stora botaniska trädgården som ligger belägen på södra sidan av Narikalafästningen. Är det något jag är svag för så är det botaniska trädgårdar. I den över 300 år gamla trädgården hittar du höga vattenfall och lummig skog som du kan ta skydd under dom varma dagarna. För är du där i juli så är det obeskrivligt varmt. Hade aldrig kunnat ana den tryckande värmen som staden kokar i under den månaden.

Gör som lokalborna och slå dig ner på en sten och kyl dina fötter i vattnet. Vi såg brudpar som fotograferades framför vattenfallen, män som sträckte sina armar mot vattenfallets topp och blundade och gamla mormödrar som bar sina barnbarn över vattnet. Alla tog in naturen på sitt sätt kan man säga. 

5.

ÅK PARISERHJULET PÅ MTATSMINDA PARK

Det här är inget för höjdrädda, alltså inte mig. Men ändå gjorde jag det vilket ledde till ett mindre sammanbrott då jag trodde vi hade fastnat. Så var såklart inte fallet, den rörde sig bara väldigt långsamt.

Mtatsminda park är en anlagd park på toppen av berget Mtastsminda med bland annat karuseller, en berg och dalbana och såklart ett pariserhjulet som är ca 80 meter högt. Utsikten är helt otrolig därifrån, så i efterhand var det värt det! Ett tips är att inte välja en dag då det blåser som den dagen vi åkte, det blir bara onödigt mycket extra gung. Men om du inte är så äventyrlig av dig så kan du bara vandra runt på området,  titta på lustiga hus och äta glass med för den delen. 

Du hittar mig även här: 

En vaxdocka av henne själv i fullskalig storlek som hon gjorde till Louis Vuittons skyltfönster. Hon är så liten.

Sen jag var liten har jag varit besatt av prickar. Det fanns åtskilliga anteckningsblock från skoltiden som bara är nedklottrade med cirklar i alla dess storlekar. Nån gång under tonårstiden målade jag även stora runda prickar i olika färger på tapeten i mitt flickrum. Såg fördjäkligt ut om jag ska vara ärlig nu i efterhand men gulligt att mina föräldrar lät mig göra det. Nu i vuxen ålder har jag tatuerat in prickar istället. Ja ni hör ju. Jag är besatt! Så när jag för några år sedan upptäckte konstnären Yayoi Kusama föll jag pladask. Hela hennes liv handlar om prickar, nästan allt hon gör dekoreras med prickar. 

Utställningen är uppdelad i två olika sektioner och varje del har olika rum som man kan gå in i. Ett rum är bara fylld med metallbollar som man kan gå runt bland, ett annat är helt nedsläckt rum med en gång man går på med stora lampor som skiftar färg runt omkring dig. Ett annat är enorma röda ballongformationer som man kan sicksacka sig fram bland dom. Men min favorit var spegelrummet som har speglar på alla väggar och vita prickiga "maskar" som växer upp från golvet. Man går in där och sen stängs dörren och man blir utsläppt igen efter ett kort tag, alldeles för kort om jag får säga det själv. Man vill bara stå där, hypnotiserad. 

INFO:

Moderna museet

Adress: Slupskjulsvägen 7-9

Inträde: 150 kr

Utställning håller på till 11 september. 

 

Du hittar mig även här:

Vi hoppar av vår buss från Tbilisi och Ruska börjar genast förhandla med männen som står på busstationen som kör turister upp till Gergeti trinity church. För vad jag har hört från henne så är det inget man ska ta på sig att köra själv då det krävs nerver av stål och fyrhjulsdrift. Visst man kan vandra upp dit och det tar ett par timmar. Jag har inget emot att vandra men inte den här dagen och inte helt vertikalt för den delen. 

Jag tittar upp och bergen tornar upp sig vart man än tittar. Vi har lämnat det stekheta Tbilisi och möts av mycket svalare väder. Inte kallt men friskt som min pappa skulle ha beskrivit det.  Långt där uppe skymtar jag kyrkan, exakt 2170 meter över havet står den. 

Vi är på jakt efter något att äta och Ruska vet ett ställe som hon tar oss till. Men för att komma dit är vi tvungen att gå uppför en backe men min blick riktas inte mot vart jag ska sätta fötterna utan uppåt. Uppåt mot bergen. Att jag snart skulle äta lunch på en restaurang med den vackraste utsikten jag ätit till vet jag inte om nu. Jag halkar efter i vanlig ordning och dom andra är tvungen att vänta in mig. Vi går förbi en liten butik som vi misstänker att Google inte står bakom och fnissar lite. Backen tar oss högre och högre upp och vi kommer närmare bergen. Vi passerar folks hem och några barn cyklar fram och tillbaka för att  tävla mot varandra vem som kan cykla snabbast.  Ett gumma och en gubbe vandrar långsamt på vägen och tittar mest ner på sina skor. Förmodligen så vana med utsikten att det inte facinerar dom längre, inte som en annan som börjar känna av lite smärta i nacken av allt konstant tittandes uppåt. 

 

Du hittar mig även här: